I dag har jag tagit tag i mitt liv,eller i alla fall bitar av det..
Jag har en kompis som är gravid..
Jag har inte tagit det så bra..
Så jag har inte träffat den här kompisen på snart två månader..
Men jag har saknat henne..
Hon är den som i vintras hittade på saker,som fanns där..
Tills hon blev gravid och jag blev knepig...eller knepigare..
Men det var för att överleva..
Men i dag kände jag att det fick vara nog..
Jag kan inte gå och vara rädd för att träffa henne..
Jag kan ju inte precis undvika henne tills i januari..
Och sen efter det,jag kan ju inte undvika henne för all framtid..
Så nu har vi pratat och jag visste nästan innan att hon skulle förstått varför jag betet mig som jag gjort,man behöver inte vara raketforskare för att förstå..
Men det gör det inte mer rätt att jag beter mig hur som helst..
Alla känslor och all oro för hennes graviditet har nog mycket med mitt mående att göra..
Så jag tror det blev bra,att prata skadar aldrig..
Det är bara det första steget som är så jobbigt att ta..
fredag 30 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
Sorg!!
Jag har många gånger sagt att jag är så glad att ingen vi känner måste gå igenom det vi gör..
Men i dag önskar jag att jag inte var ensam om att försöka så länge,krossas och igen vara tvungen att kämpa..
Jag önskar att jag hade någon i min vänkrets som inte blir gravid så lätt..
Jag önskar jag hade någon som jag kunde lätta mitt hjärta för och som skulle förstå,som skulle känna igen mina känslor..
Jag är fortfarande glad för att andra slipper uppleva våran kamp efter drömmen men för min egen skull hade det varit trevligt med någon att bolla tankar med..
Jag har insett att det finns olika typer av sorg..
Att sorg har så många nyanser och är så individuellt..
Sorgen efter Alva och Tyra har jag överlevt,det gjorde ont och var ledsamt men jag klarade det för nånstans bland allt det ledsamma och all sorg så fanns det en glädje,en glädje att fått vara gravid,att fått två älskade flickor,glädjen att få bli föräldrar..
Det var inte bara sorgset utan även vackert..
För att överleva sorgen efter Alva och Tyra har jag haft fantastiskt stöd och människor att dela mina tankar med..
Mina medmänniskor har vetat om vad som hänt..
Människor har förstått och människor har beklagat sig..
Människor har delat vår sorg,det var inte bara vi som förlorade en dröm,det var mor och farföräldrar och syskon som inte fick bli morbror och faster..
Vi var många som blev stulna på lyckan..
Vi var inte ensamma,andra fanns hela tiden..
Men på vägen bytte sorgen skepnad..
Och människor hängde inte med..
Många är fortfarande ovetande..
Sorgen som kom sen är inte lika enkel..
Inte för mig,Mats eller någon annan..
Det är en sorg som inte är så lätt att förklara,som inte riktigt går att "ta i"
Sorgen som vi har i vårat liv nu har inte så mycket postivt i sig,inte så mycket glädje..
Sorgen i vårat liv är det inte så många som förstår..
Eller det är sorg som många inte "ser"..
Jag vet att dagar när jag är ledsen så tror många att det har med Alva och Tyra att göra..
Att det är förlusten av dom som gör mig ont..
Verkligheten är att tårar och sorg nu är för mina drömmars barn,dom som jag inte har en aning om jag kommer få..
Det är en sorg som kanske många inte tycker är en sorg..
men det är en sorg som tär på mig,som tar energi,som jag inte vet när den kommer ta slut..
En sorg som beter som på samma sätt som sorgen efter Alva och Tyra gör,den tar lika mycket energi,ger lika mycket smärta och lika mycket tårar..
Även den sorgen ger sömnproblem..
Sorgen efter en förlust är en sorg som oftast blir lättare,kanske inte alltid men oftast..
Det är en sorg som fast man inte tror på det i början blir lättare,det är en sorg som det går att lära sig leva med..Den sorgen blir en del av oss,den finns alltid med men den är inte alltid lika sorgen och ledsam,det blir något fint..
i vårat fall blev den en grav,en tatuering och två platser i vårat hjärta som för alltid är upptagna..
Alva och Tyra är en del av vårat liv,en del som folk vet om,som folk frågar om och sakta men säkert vågar prata om..
Barnlösheten är även den en del av vårat liv,en del som många vet om men som ingen pratar om och som ingen frågar om..
Barnlösheten är den sorg som just nu håller på att knäcka mig,som jag varje dag kämpar för att övervinna..
Den sorgen vet jag aldrig när den tar slut..
Det är en kamp som kan hålla på i evigheter..
En kamp för nåt som andra tar för givet..
En kamp för något som inte går att påverka..
En kamp som jag hela tiden blir påmind om när just nu resten av världen verkar vara gravid..
Behövde skriva ner skillnaden på sorgen både för mig egen skull,mest för den men även för att ni runt mig kanske ska förstå lite mer och våga prata med mig..
Slut för funderingar just nu,inser att det här med semester utan planer inte blev någon succe då det blev jag,ledighet och tusen tankar..
Blev lite för mycket pessimist och negativa tankar..
Måste sysselsätta mig med nåt..
Har sedan länge varit planerat att jag ska åka på PDOL(Pite Dansar och Ler) men medan jag skrivit det här inlägget,(har tagit någon timme) så har jag hunnit velat och ångrat mig och nojat mig..
Så fort jag ska göra något utan Mats som innebär att lämna våran trygga stad då får jag lite ångest,blir lite feg...
Så jag ville inte fara,eller vill men vågar kanske inte..
Vill inte köpa förköp för tänk om jag i morgon ångrar mig?
Men sen är det tur att det finns underbara människor som kan hantera mig fast jag är knepig,knäpp och konstigt..
Så nu ska jag köpa en biljett och bestämma kläder,för i morgon ska jag se Lars Winnerbäck i Piteå,lyckan är gjord,vem vet kanske det jag behöver för att själen ska orka lite till..
Men i dag önskar jag att jag inte var ensam om att försöka så länge,krossas och igen vara tvungen att kämpa..
Jag önskar att jag hade någon i min vänkrets som inte blir gravid så lätt..
Jag önskar jag hade någon som jag kunde lätta mitt hjärta för och som skulle förstå,som skulle känna igen mina känslor..
Jag är fortfarande glad för att andra slipper uppleva våran kamp efter drömmen men för min egen skull hade det varit trevligt med någon att bolla tankar med..
Jag har insett att det finns olika typer av sorg..
Att sorg har så många nyanser och är så individuellt..
Sorgen efter Alva och Tyra har jag överlevt,det gjorde ont och var ledsamt men jag klarade det för nånstans bland allt det ledsamma och all sorg så fanns det en glädje,en glädje att fått vara gravid,att fått två älskade flickor,glädjen att få bli föräldrar..
Det var inte bara sorgset utan även vackert..
För att överleva sorgen efter Alva och Tyra har jag haft fantastiskt stöd och människor att dela mina tankar med..
Mina medmänniskor har vetat om vad som hänt..
Människor har förstått och människor har beklagat sig..
Människor har delat vår sorg,det var inte bara vi som förlorade en dröm,det var mor och farföräldrar och syskon som inte fick bli morbror och faster..
Vi var många som blev stulna på lyckan..
Vi var inte ensamma,andra fanns hela tiden..
Men på vägen bytte sorgen skepnad..
Och människor hängde inte med..
Många är fortfarande ovetande..
Sorgen som kom sen är inte lika enkel..
Inte för mig,Mats eller någon annan..
Det är en sorg som inte är så lätt att förklara,som inte riktigt går att "ta i"
Sorgen som vi har i vårat liv nu har inte så mycket postivt i sig,inte så mycket glädje..
Sorgen i vårat liv är det inte så många som förstår..
Eller det är sorg som många inte "ser"..
Jag vet att dagar när jag är ledsen så tror många att det har med Alva och Tyra att göra..
Att det är förlusten av dom som gör mig ont..
Verkligheten är att tårar och sorg nu är för mina drömmars barn,dom som jag inte har en aning om jag kommer få..
Det är en sorg som kanske många inte tycker är en sorg..
men det är en sorg som tär på mig,som tar energi,som jag inte vet när den kommer ta slut..
En sorg som beter som på samma sätt som sorgen efter Alva och Tyra gör,den tar lika mycket energi,ger lika mycket smärta och lika mycket tårar..
Även den sorgen ger sömnproblem..
Sorgen efter en förlust är en sorg som oftast blir lättare,kanske inte alltid men oftast..
Det är en sorg som fast man inte tror på det i början blir lättare,det är en sorg som det går att lära sig leva med..Den sorgen blir en del av oss,den finns alltid med men den är inte alltid lika sorgen och ledsam,det blir något fint..
i vårat fall blev den en grav,en tatuering och två platser i vårat hjärta som för alltid är upptagna..
Alva och Tyra är en del av vårat liv,en del som folk vet om,som folk frågar om och sakta men säkert vågar prata om..
Barnlösheten är även den en del av vårat liv,en del som många vet om men som ingen pratar om och som ingen frågar om..
Barnlösheten är den sorg som just nu håller på att knäcka mig,som jag varje dag kämpar för att övervinna..
Den sorgen vet jag aldrig när den tar slut..
Det är en kamp som kan hålla på i evigheter..
En kamp för nåt som andra tar för givet..
En kamp för något som inte går att påverka..
En kamp som jag hela tiden blir påmind om när just nu resten av världen verkar vara gravid..
Behövde skriva ner skillnaden på sorgen både för mig egen skull,mest för den men även för att ni runt mig kanske ska förstå lite mer och våga prata med mig..
Slut för funderingar just nu,inser att det här med semester utan planer inte blev någon succe då det blev jag,ledighet och tusen tankar..
Blev lite för mycket pessimist och negativa tankar..
Måste sysselsätta mig med nåt..
Har sedan länge varit planerat att jag ska åka på PDOL(Pite Dansar och Ler) men medan jag skrivit det här inlägget,(har tagit någon timme) så har jag hunnit velat och ångrat mig och nojat mig..
Så fort jag ska göra något utan Mats som innebär att lämna våran trygga stad då får jag lite ångest,blir lite feg...
Så jag ville inte fara,eller vill men vågar kanske inte..
Vill inte köpa förköp för tänk om jag i morgon ångrar mig?
Men sen är det tur att det finns underbara människor som kan hantera mig fast jag är knepig,knäpp och konstigt..
Så nu ska jag köpa en biljett och bestämma kläder,för i morgon ska jag se Lars Winnerbäck i Piteå,lyckan är gjord,vem vet kanske det jag behöver för att själen ska orka lite till..
onsdag 28 juli 2010
Biverkningar!!
Kanske får ångra mig angående det är med biverkningarna..
Dom finns men det är bara inte samma som sist..
Den här gången är jag ganska befriad från blodvallningarna,tack och lov för det annars hade jag inte överlevt i den här värmen..
Men en biverkning som finns är deppighet och den bockar jag för,det måste vara orsaken till att jag gråtit dom senaste dagarna för allt och inget..
Plus att biverkningen nervositet gör sitt till i känslornas kaos..
och även tröttheten har nog slagit mig och en trött Annica blir aldrig en bra upplevelse..
Måste bara tacka er tappra själar som fortsätter att skriva så peppande inlägg till mig,era ord värmer och det är skönt att veta att ni finns..
Dom finns men det är bara inte samma som sist..
Den här gången är jag ganska befriad från blodvallningarna,tack och lov för det annars hade jag inte överlevt i den här värmen..
Men en biverkning som finns är deppighet och den bockar jag för,det måste vara orsaken till att jag gråtit dom senaste dagarna för allt och inget..
Plus att biverkningen nervositet gör sitt till i känslornas kaos..
och även tröttheten har nog slagit mig och en trött Annica blir aldrig en bra upplevelse..
Måste bara tacka er tappra själar som fortsätter att skriva så peppande inlägg till mig,era ord värmer och det är skönt att veta att ni finns..
Stenar till våra flickor!
När vi var hemma i mina fjäll i helgen så plockade vi sten..
Kanske inte helt normalt om man inte pysslar med stentroll..
Men vi samlade sten till våra flickor..
Och i dag fick dom stenarna..
Nu känns det som graven är klar så fort jag hittar en gravlykta..
Och blommorna är så underbart fina när dom blommar...
tisdag 27 juli 2010
Inte på topp!
Pergotimedag nr 4..Ännu inga biverkningar,vilket gör mig lite orolig för att dom kanske inte verkar,men sist hade jag biverkningar och då fungerade det inte så får väl låta bli att överanalysera..
Vissa dagar vet jag inte hur jag ska orka fortsätta med den här bebisverkstaden,vissa dagar funderar jag på att operera ut äggstockar,livmoder allt som behövs för att bli med barn.Då behöver jag inte hoppas och önska,då vet jag redan att det är kört och jag vet att det inte finns något annat sätt än att adoptera.
Jag skulle inte månad efter månad behöva känna mig värdelös för att jag misslyckats..
Jag skulle inte hela tiden behöva hoppas,längta efter något som jag inte vet kommer hända,drömma drömmar som bara krossas..
Jag är fruktansvärt less på att gå i motvind,se andras liv glida fram i medvind medan vårat liv pausats..
Många är dom som säger "slappna av så kommer det lösa sig" och lika många är dom som berättar "vi försökte si och så länge,gav upp och vips var vi gravida"
Om ni bara visste hur många gånger jag gett upp,hur många gånger jag fullkomligt stuntat i om det den här månaden kommer fungerar..
Men det är så många gånger så jag hade kunnat varit gravid tusen gånger om det fungerade med att slappna av eller ge upp..
För ger upp det gör jag ofta,tappar hopp om liv stundvis varje dag..
I dag var vi och fikade hos ett par kompisar,dom har Gustav som är mellan 7 och 8 månader,född någon dag efter Alva och Tyra..
Mats fick hålla Gustav och det gör ont i magen av längtan,att se min Mats hålla i ett barn och inte kunna förstå varför det inte kan få vara våran verklighet,varför kan inte vi också få ett barn..
Farfar till Gustav sa "ja Mats nu vet du ju vad du får göra när du kommer hem"
Alltid ska det komma någon kommentar och det är inget ont i det men folk har ingen aning om hur ont det gör..
Jag längtar och längtar och över allt blir bebisar till förutom här..
Om det inte fungerar den här gången vet jag inte vad jag gör..
Jag har funderat om jag kanske måste börja gå till min kurator igen,saknar henne,saknar stunden att få lätta på trycket,att få ut med skrämmande tankar och känslor,att få ut med alla tårar,att i en hel timme få oroa sig..Inte för att få älta Alva och Tyras död men kanske för att överleva längtan efter ett syskon..
Jag har igen hittat en svacka men det är ingenting att oroa sig över,har lärt mig att det går över..
Det gäller bara att härda ut..
Vissa dagar vet jag inte hur jag ska orka fortsätta med den här bebisverkstaden,vissa dagar funderar jag på att operera ut äggstockar,livmoder allt som behövs för att bli med barn.Då behöver jag inte hoppas och önska,då vet jag redan att det är kört och jag vet att det inte finns något annat sätt än att adoptera.
Jag skulle inte månad efter månad behöva känna mig värdelös för att jag misslyckats..
Jag skulle inte hela tiden behöva hoppas,längta efter något som jag inte vet kommer hända,drömma drömmar som bara krossas..
Jag är fruktansvärt less på att gå i motvind,se andras liv glida fram i medvind medan vårat liv pausats..
Många är dom som säger "slappna av så kommer det lösa sig" och lika många är dom som berättar "vi försökte si och så länge,gav upp och vips var vi gravida"
Om ni bara visste hur många gånger jag gett upp,hur många gånger jag fullkomligt stuntat i om det den här månaden kommer fungerar..
Men det är så många gånger så jag hade kunnat varit gravid tusen gånger om det fungerade med att slappna av eller ge upp..
För ger upp det gör jag ofta,tappar hopp om liv stundvis varje dag..
I dag var vi och fikade hos ett par kompisar,dom har Gustav som är mellan 7 och 8 månader,född någon dag efter Alva och Tyra..
Mats fick hålla Gustav och det gör ont i magen av längtan,att se min Mats hålla i ett barn och inte kunna förstå varför det inte kan få vara våran verklighet,varför kan inte vi också få ett barn..
Farfar till Gustav sa "ja Mats nu vet du ju vad du får göra när du kommer hem"
Alltid ska det komma någon kommentar och det är inget ont i det men folk har ingen aning om hur ont det gör..
Jag längtar och längtar och över allt blir bebisar till förutom här..
Om det inte fungerar den här gången vet jag inte vad jag gör..
Jag har funderat om jag kanske måste börja gå till min kurator igen,saknar henne,saknar stunden att få lätta på trycket,att få ut med skrämmande tankar och känslor,att få ut med alla tårar,att i en hel timme få oroa sig..Inte för att få älta Alva och Tyras död men kanske för att överleva längtan efter ett syskon..
Jag har igen hittat en svacka men det är ingenting att oroa sig över,har lärt mig att det går över..
Det gäller bara att härda ut..
So hard!!
Hittade den här låten hos Tea
So Hard
Text: Wilson, Dan; Maguire, Martie; Maines, Natalie; Robinson, Emily;
Back when we started
We didn't know how hard it was
Living on nothin'
But what the wind would bring to us?
Now we've got somethin'
I can imagine fightin' for
So why is fightin'
All that we're good at anymore?
And sometimes I don't have the energy
To prove everybody wrong
And I try my best to be strong
But you know it's so hard, so hard
It's so hard when it doesn't come easy
It's so hard when it doesn't come fast
It's so hard when it doesn't come easy
It's so hard
It felt like a given
Something a woman's born to do
A natural ambition
To see a reflection of me and you
And I'd feel so guilty
If that was a gift I couldn't give
Could you be happy
If life wasn't how we pictured it?
And sometimes I just want to wait it out
To prove everybody wrong
And I need your help to move on
'Cause you know it's so hard, so hard
It's so hard when it doesn't come easy
It's so hard when it doesn't come fast
It's so hard when it doesn't come easy
It's so hard
Live for the moment
When all these clouds open up for me to see
Show me a vision
Of you and me swimming peacefully
Last night you told me
That you can't remember
How to feel free?
It's so hard when it doesn't come easy
It's so hard when it doesn't come fast
It's so hard when it doesn't come easy, easy
It's so hard, so hard, it's so hard, it's so hard
It's so hard, it's so hard, it's so hard, it's so hard
måndag 26 juli 2010
Tatuerad!!
(placerad på höger handled)
Nu är mina barn alltid med mig..
Givetvis gjorde det ont men ingenting om man jämför med hur ont det gjorde att födda mina barn..
Håller med kompisen som sa att det är en härlig "vill göra det igen-känsla"
Håller med kompisen som sa att det är en härlig "vill göra det igen-känsla"
Enda gången jag grät var när han frågade hur gamla barnen var och jag var tvungen att berätta att dom dog..
Stort tack till Lorina som var med som stöd!!♥
söndag 25 juli 2010
En liten tung dag!!
Det är ingen bra dag i dag..
Vissa dagar vaknar jag och inser att i dag blir ingen bra dag..
Och jag kan inte förklara det..
Mats undrar och jag svarar "det bara är så"
Då tittar Mats hela dagen på mig med bekymrad blick..
I dag är jag less på att leva livet i motvind..
Men det går över och blir bättre..
Är nervös för i morgon,kan vara därför jag är grinig i en kombination med en helg i fjällen,det tar alltid på mina krafter..
Jag tänker mycket när jag är hem till min barndomsby,tänker på saker vi gjord och lekte som små,platser som för mig betyder mycket..
Kommer jag någonsin få leka med mina barn där,kommer jag någonsin få visa dom hur jag hade det när jag var liten..
Kommer jag någon gång få visa dom fantastiska fjällen och lära dom åka skidor och köra skoter?
Vissa dagar vaknar jag och inser att i dag blir ingen bra dag..
Och jag kan inte förklara det..
Mats undrar och jag svarar "det bara är så"
Då tittar Mats hela dagen på mig med bekymrad blick..
I dag är jag less på att leva livet i motvind..
Men det går över och blir bättre..
Är nervös för i morgon,kan vara därför jag är grinig i en kombination med en helg i fjällen,det tar alltid på mina krafter..
Jag tänker mycket när jag är hem till min barndomsby,tänker på saker vi gjord och lekte som små,platser som för mig betyder mycket..
Kommer jag någonsin få leka med mina barn där,kommer jag någonsin få visa dom hur jag hade det när jag var liten..
Kommer jag någon gång få visa dom fantastiska fjällen och lära dom åka skidor och köra skoter?
Pergo!
Och så har jag börjat med en till Pergotimekur,åt två tabletter igår..
Hoppas,hoppas,hoppas...
lördag 24 juli 2010
En gammal vän!!
I vintras berättade jag om en kompis som inte visst om att vi förlorat Alva och Tyra..
Igår på pubkvällen träffade jag han igen..
Det är alltid ett kärt återseende..
Och han frågade om jag fått ut ungarna än?
Och sen tittade han konstigt på mig och frågade "visst var du gravid"
Så jag frågade om han inte kom i håg vad jag i påskas berättade och jag såg hur han verkligen tänkte efter och jag insåg att han den gången var för full,han har en minneslucka..
Så vi gick åt sidan och jag berättade igen vad som hade hänt..
Och han var så gullig och kramade mig,frågade om det var jobbigt att prata om det och ja det är det,jag kände att tårarna var nära men samtidigt är det så skönt att få prata om det med en människa som inte blivit sönderältade av min sorg..
Han sa att allt skulle lösa sig och att det inte var någon brådska,"det är bara att försöka igen"
Denna kompis har alltid varit lite lustig,dom senaste åren när jag träffat han så har han alltid struckit mig på magen och frågat om jag är gravid och varje gång så har han andats ut när jag inte varit det..Ingen press därifrån i alla fall..
Den lustiga är att vi i skolan inte var vänner,vi var så långt ifrån vänner som man kan komma och nu betyder gångerna jag träffar han så mycket..
Tänk att människor faktiskt kan ändras!!
Igår på pubkvällen träffade jag han igen..
Det är alltid ett kärt återseende..
Och han frågade om jag fått ut ungarna än?
Och sen tittade han konstigt på mig och frågade "visst var du gravid"
Så jag frågade om han inte kom i håg vad jag i påskas berättade och jag såg hur han verkligen tänkte efter och jag insåg att han den gången var för full,han har en minneslucka..
Så vi gick åt sidan och jag berättade igen vad som hade hänt..
Och han var så gullig och kramade mig,frågade om det var jobbigt att prata om det och ja det är det,jag kände att tårarna var nära men samtidigt är det så skönt att få prata om det med en människa som inte blivit sönderältade av min sorg..
Han sa att allt skulle lösa sig och att det inte var någon brådska,"det är bara att försöka igen"
Denna kompis har alltid varit lite lustig,dom senaste åren när jag träffat han så har han alltid struckit mig på magen och frågat om jag är gravid och varje gång så har han andats ut när jag inte varit det..Ingen press därifrån i alla fall..
Den lustiga är att vi i skolan inte var vänner,vi var så långt ifrån vänner som man kan komma och nu betyder gångerna jag träffar han så mycket..
Tänk att människor faktiskt kan ändras!!
fredag 23 juli 2010
Marknad!!
Måste bara säga att när resten av Sverige har rekordvärme så fryser fjällvärlden ihjäl..
Det blåser kallt och i morse var det hela 5 grader varmt..
Sommarkläderna får snällt ligga kvar i väskan den här helgen..
Har gått en sväng på marknaden och det kan vara så att jag ser allt mycket tydligare än andra men det var barnvagnar överallt och där det inte var barnvagnar var det bebismagar eller så var det kombinerat en barnvagn med en bebismage..
Och det gör ont att veta att även jag borde haft det den här sommaren,jag borde haft en barnvagn att styra..
Träffade en gammal lärare i dag och hon är världens sötaste,hon kramade mig och sa att hon blivit så ledsen i vintras och undrade om allt var bra med mig nu..
Och jag svarade att det är bra nu..
För det är ju bättre men jag undrar än i dag om det någonsin kommer att bli bra,som det var innan döden kom in i vårt liv..
Livet är okej och jag klarar mig men är det verkligen bra?
Fortfarande gör det ont att veta att vi saknar något och alltid kommer ha två tomma platser i vår familj..
Det gör ont att vi inte vet när vi kommer få bli föräldrar..
Men det har varit en bra dag och det kan nog bli en bra helg bara jag slutar oroa mig för att folk ska prata med mig..
Eller jag är inte orolig för att folk ska prata med mig,jag är orolig för att börja gråta eftersom jag blir så rörd av att folk pratar med mig om det som varit..
Jag blir inte ledsen,jag blir rörd men det är svårt att se skillnaden...
Det blåser kallt och i morse var det hela 5 grader varmt..
Sommarkläderna får snällt ligga kvar i väskan den här helgen..
Har gått en sväng på marknaden och det kan vara så att jag ser allt mycket tydligare än andra men det var barnvagnar överallt och där det inte var barnvagnar var det bebismagar eller så var det kombinerat en barnvagn med en bebismage..
Och det gör ont att veta att även jag borde haft det den här sommaren,jag borde haft en barnvagn att styra..
Träffade en gammal lärare i dag och hon är världens sötaste,hon kramade mig och sa att hon blivit så ledsen i vintras och undrade om allt var bra med mig nu..
Och jag svarade att det är bra nu..
För det är ju bättre men jag undrar än i dag om det någonsin kommer att bli bra,som det var innan döden kom in i vårt liv..
Livet är okej och jag klarar mig men är det verkligen bra?
Fortfarande gör det ont att veta att vi saknar något och alltid kommer ha två tomma platser i vår familj..
Det gör ont att vi inte vet när vi kommer få bli föräldrar..
Men det har varit en bra dag och det kan nog bli en bra helg bara jag slutar oroa mig för att folk ska prata med mig..
Eller jag är inte orolig för att folk ska prata med mig,jag är orolig för att börja gråta eftersom jag blir så rörd av att folk pratar med mig om det som varit..
Jag blir inte ledsen,jag blir rörd men det är svårt att se skillnaden...
torsdag 22 juli 2010
SEMESTER!!!
Semestern äntligen här!!
Bytt ut kusten mot fjäll..
Saknas bara snön!!
Men semestern kunde börjat bättre..
I morse släcktes hoppet,3 dagar försenat..
På lördag blir det dags för Pergotimekur nr 2..
Mensen krånglade den här månaden så gissa om hoppet tändes..
Testet gjordes,minuset framträdde..
Igen..
Tisdagkväll kunde jag inte sluta gråta..
Är så less på att hela tiden bli besviken..
På att hela tiden krossas..
Vad gör vi om det inte blir några barn?
Mats säger att jag måste våga tro och att jag faktiskt måste hoppas..
Men det är ju det jag gör,jag hoppas så mycket,hoppas varje månad att livet ska bli annorlunda..
men det blir det inte..
Om jag inte hade hoppats så hade jag inte gråtit varje månad när drömmen skjuts på framtiden..
Men nu är det bara att hålla tummarna igen och att det den här gången är dags för mina drömmars barn..
tisdag 20 juli 2010
The Good Life!!
I dag får denna låt ta plats i min blogg,just nu älskar jag denna låt..
All I need is to have a good time
Too many people stepping over me
The only thing that's been on my mind
The one thing I need before I die
All I want
Is a little of the good life
All I need
Is to have a good time
The good life
All I want
Is a little of the good life
All I need
Is to have a good time
The good life
(The good life)
I don't really know who I am
It's time for me to take a stand
I need a change and I need it fast
I know that any day could be the last
All I want
Is a little of the good life
All I need
Is to have a good time
The good life
All I want
Is a little of the good life
All I need
Is to have a good time
The good life
Hold on, hold on
I always wanted it this way
(You never wanted it this way)
Hold on, hold on
I always wanted this way
(You didn't ask for it this way)
I always wanted it this way
(The good life)
All I want
Is a little of the good life
All I need
Is to have a good time
The good life
All I want
Is a little of the good life
All I need
Is to have a good time
The good life
(The good life)
måndag 19 juli 2010
Altan!!
Vi bygger altan på lilla huset på prärien!
Eller vi bygger tak på altanen..
Eller vi och vi..
Jag har tjatat,nu bygger Mats..
Han är så duktig!!
Kommer bli bra..
Till och med mycket bra..
Fler bilder kommer när arbetet framskrider...
Inga goda nyheter...
Om två dagar får jag semester,äntligen!!
Då bär det av till min barndomsby,hem till fjällen..
Marknad och mycket hemvändare..
Brukar vara trevligt men i år har jag en klump i magen..
Jag skulle ju egentligen fått åka upp med mina barn..
Kanske hade varit första fjällbesöket för våra barn..
Men så blir det aldrig..
Nu ska jag istället gå bland allt folk med en klump i magen av rädsla för att någon ska stanna mig för att prata..
Och det är ju gulligt men jag är rädd att jag ska gråta,jag är rädd att det blir en tung helg..
men jag ska väl inte oroa mig i onödan..
Jag sätter hela tiden upp mål..
till påsk kanske vi är gravida..
Eller till sommaren..
Eller kanske till marknaden,då kanske jag får komma med goda nyheter..
Så det är en till sak som gör helgen lite extra jobbigt..
Jag har inga goda nyheter att berätta..
Det är jag,Mats,sorgen och döden..
Ingen bebis,ingen framtid..
Så jag tar väl sikte mot hösten och mitt Stockholmsbesök..
Då kanske jag får berätta roliga nyheter..
Jag tycker det snart börjar vara dags för lite tur och lycka i detta liv!!!
Då bär det av till min barndomsby,hem till fjällen..
Marknad och mycket hemvändare..
Brukar vara trevligt men i år har jag en klump i magen..
Jag skulle ju egentligen fått åka upp med mina barn..
Kanske hade varit första fjällbesöket för våra barn..
Men så blir det aldrig..
Nu ska jag istället gå bland allt folk med en klump i magen av rädsla för att någon ska stanna mig för att prata..
Och det är ju gulligt men jag är rädd att jag ska gråta,jag är rädd att det blir en tung helg..
men jag ska väl inte oroa mig i onödan..
Jag sätter hela tiden upp mål..
till påsk kanske vi är gravida..
Eller till sommaren..
Eller kanske till marknaden,då kanske jag får komma med goda nyheter..
Så det är en till sak som gör helgen lite extra jobbigt..
Jag har inga goda nyheter att berätta..
Det är jag,Mats,sorgen och döden..
Ingen bebis,ingen framtid..
Så jag tar väl sikte mot hösten och mitt Stockholmsbesök..
Då kanske jag får berätta roliga nyheter..
Jag tycker det snart börjar vara dags för lite tur och lycka i detta liv!!!
söndag 18 juli 2010
Lilla lillebror!!!
I dag fyller lilla lillebror SKOTER,alltså 16 år så nästa vinter för han köra skoter med dom stora barnen..Äntligen!!
STORT GRATTIS!!
Lilla lillebror är förresten den enda som säger sanningen,alltså den att jag är gammal och inte så ung som alla andra tycker!!I hans ögon är jag halvdöd redan!!
Potatisblast!!
Jag jämför mig ofta med andra.
När andra blir gravid så känner jag mig misslyckad..
När andra föder levande barn och får ta med sig sitt barn hem så känner jag avundsjuka..
Och en stress för att andra lyckas och inte vi..
Mats hatar när jag göra det..
Men jag anser att det är så livet är oavsett om det handlar om utseende,ägodelar,ekonomi eller arbete..
Man jämför sig med andra..
Man kanske inte vill..
Man vill vara egen och strunta i andras åsikter..
Men jag tror det är svårt att komma ifrån..
Mats förstår inte alls..
"strunta i andras åsikter och vad andra har"
vi har diskuterat detta ämne ganska mycket,jag har försökt ge exempel från Mats värld..
t.ex. hur det skulle kännas om grannen köpte en ny traktor som Mats drömt om..
Men vi har inte riktigt förstått varandra..
Men igår fick jag knäppa han på näsan och fick han och inse att även han gör det..
Mats har i år satt potatis,jätteduktigt..
Igår så grämde han sig över att grannens potatisblast(ni vet det gröna som kommer upp där man satt potatis) har vuxit mer än hans..
På riktigt Grannens potatisblast!!
Han tycker jag är löjlig och jobbigt som jämför mig med andra som skaffar barn,som jämför mig med folk som lyckas,som känner en stress för att andra "hinner före" oss..
Men vad är då han??
Lägga energi på att gräma sig över att grannens potatisblast har växt mer än våran..
Säger bara jösses och njuter av att fått fram min poäng!!!
När andra blir gravid så känner jag mig misslyckad..
När andra föder levande barn och får ta med sig sitt barn hem så känner jag avundsjuka..
Och en stress för att andra lyckas och inte vi..
Mats hatar när jag göra det..
Men jag anser att det är så livet är oavsett om det handlar om utseende,ägodelar,ekonomi eller arbete..
Man jämför sig med andra..
Man kanske inte vill..
Man vill vara egen och strunta i andras åsikter..
Men jag tror det är svårt att komma ifrån..
Mats förstår inte alls..
"strunta i andras åsikter och vad andra har"
vi har diskuterat detta ämne ganska mycket,jag har försökt ge exempel från Mats värld..
t.ex. hur det skulle kännas om grannen köpte en ny traktor som Mats drömt om..
Men vi har inte riktigt förstått varandra..
Men igår fick jag knäppa han på näsan och fick han och inse att även han gör det..
Mats har i år satt potatis,jätteduktigt..
Igår så grämde han sig över att grannens potatisblast(ni vet det gröna som kommer upp där man satt potatis) har vuxit mer än hans..
På riktigt Grannens potatisblast!!
Han tycker jag är löjlig och jobbigt som jämför mig med andra som skaffar barn,som jämför mig med folk som lyckas,som känner en stress för att andra "hinner före" oss..
Men vad är då han??
Lägga energi på att gräma sig över att grannens potatisblast har växt mer än våran..
Säger bara jösses och njuter av att fått fram min poäng!!!
lördag 17 juli 2010
Lotta på Bråkmakargatan
Efter 7 år tillsammans och efter 7 månader i helvetet så känner Mats mig..
Ibland känner han mig mycket bättre än jag känner mig själv..
I dag har jag gnällt,tjurat och gråtit..
Då kramade Mats mig och frågade om Lotta på Bråkmakargatan(jag) hade en "vill inte vara med-dag?"
Och jo så var det..
En dag när allt bara kändes fel..
Men med världens bästa sambo så går det mesta att lösa..
och en kram är guld värd!!
fredag 16 juli 2010
♥
Jag hann knappt säga hej men hej då kommer jag säga resten av livet..
Varför tar det en minut att säga hej, men en evighet att ta farväl?
Jag hann knappt lära känna er men spår har ni för alltid lämnat..
Hur kan så små fötter lämna så stora spår i själen?
Ni rörde mitt hjärta..♥
Tände hoppet i min själ..
Gav mig tro på livet..
Och gjorde mig till mamma..
En stolt sådan..
En mamma som älskar och saknar..
En mamma som önskar hon kunde göra mer för er..
En mamma som allt önskar sig är en kram..
Som alltid behöver en kram..
En mamma vars högsta önskan är att än en gång få pussa era kinder..
Som önskar att hon fått visa er för resten av världen..
En mamma som för alltid bär er med sig..
Om än i tystnaden..
Utan att nån ser så finns ni alltid med..
I varje andetag,i varje tanke,i varje sekund...♥
Varför tar det en minut att säga hej, men en evighet att ta farväl?
Jag hann knappt lära känna er men spår har ni för alltid lämnat..
Hur kan så små fötter lämna så stora spår i själen?
Ni rörde mitt hjärta..♥
Tände hoppet i min själ..
Gav mig tro på livet..
Och gjorde mig till mamma..
En stolt sådan..
En mamma som älskar och saknar..
En mamma som önskar hon kunde göra mer för er..
En mamma som allt önskar sig är en kram..
Som alltid behöver en kram..
En mamma vars högsta önskan är att än en gång få pussa era kinder..
Som önskar att hon fått visa er för resten av världen..
En mamma som för alltid bär er med sig..
Om än i tystnaden..
Utan att nån ser så finns ni alltid med..
I varje andetag,i varje tanke,i varje sekund...♥
Fredagsmys!!
Är sambofri i kväll..
Mats vill knappt åka från mig om han inte vetat att jag har en plan..
Men i dag hade jag ingen plan och var inte intresserad av en heller..
Kan behöva en "vila själen-dag"..
Så nu ska jag poppa popcorn och mysa ner mig i soffan och se P.S I love you och gråta många tårar då det är världens finaste och sorgligaste film..
(Och Gerhard Butler är världens snyggaste)
Kyrkogårdar!
Är ingenting längre helig?
Hört talas om mitt och ditt?
Varför kan man inte ens låta kyrkogårdar vara i fred?
Hört talas om mitt och ditt?
Varför kan man inte ens låta kyrkogårdar vara i fred?
torsdag 15 juli 2010
Lurad!!
Hjärnan är komplicerad..
Min hjärna spökar för mig och det är inte roligt..
Ibland så glömmer jag bort att jag inte är gravid..
Ibland får jag känslan av att jag fortfarande har ett litet liv i mig..
Det är en underbar känsla..
För en sekund blir jag så stolt och så lycklig..
Men käftsmällen och hugget i själen som sen infinner sig då jag kommer ner till verkligheten är inte underbart..
När jag inser att hjärnan spöker..
Då jag inser att jag för en stund förträngt att mina barn är döda..
Att igen vakna upp och möta verkligheten är inte roligt..
Varför gör min hjärna så mot mig?
Min hjärna spökar för mig och det är inte roligt..
Ibland så glömmer jag bort att jag inte är gravid..
Ibland får jag känslan av att jag fortfarande har ett litet liv i mig..
Det är en underbar känsla..
För en sekund blir jag så stolt och så lycklig..
Men käftsmällen och hugget i själen som sen infinner sig då jag kommer ner till verkligheten är inte underbart..
När jag inser att hjärnan spöker..
Då jag inser att jag för en stund förträngt att mina barn är döda..
Att igen vakna upp och möta verkligheten är inte roligt..
Varför gör min hjärna så mot mig?
tisdag 13 juli 2010
Varför?
Varför fick just vi bara 22 veckor med våra flickor?
Varför var vi tvungen att förlora det käraste vi hade?
Vi som redan kämpat,vi behövde inte en kamp till..
Varför kunde inte lyckan få stanna i vårat liv?
När jag ser folk passera vecka 22 så förstår jag inte hur det går till..
Jag får inte ihop det med verkligheten..
Hur kan det vara deras verklighet när inte vår verklighet är sån?
Samma känsla när folk går 40 veckor och föder ett levande,andandes barn..
Jag förstår det inte..
Jag förstår inte hur det går till..
Hur vissa lyckas medan andra måste prövas?
Jag förstår inte varför vi bara fick 22 veckor med Alva och Tyra..
Jag klandrar mig själv..
För om andra kan varför kan inte jag?
Varför kunde inte jag ge våra flickor den trygghet dom behövde?
Varför kunde jag inte behålla dom i 20 veckor till?
Varför räckte det inte med kärleken?
Jag tänker om och om igen om jag kunde gjort annorlunda,vad jag gjorde fel..
Går igenom om och om igen..
Det plågar mig..
Det gör ont..
Men jag kan inte sluta..
jag förstår inte hur 22 veckor har kunnat lämna så stor spår i min själ..
Hur 22 veckor har skapat en saknad som ibland gör så ont så tårarna inte slutar rinna..
Jag klandrar mig själv för att jag som mamma inte kunde rädda mina barn..
Jag kunde inte ge dom liv..
Jag kunde inte behålla dom..
Så små men dom lämnade stora avtryck i våra liv..
Och jag önskar varje dag att jag kunde göra allting ogjort..
Önskar att jag var mammaledig..
Önskar av hela mitt hjärta att jag hade dom hos mig..
Att 11 december inte var sista gången jag höll dom..
Önskar att jag kunde krama om dom ..
Pussa dom god natt..
Önskar att allt vore bra..
Önskar att det inte gjorde ont..
Varför var vi tvungen att förlora det käraste vi hade?
Vi som redan kämpat,vi behövde inte en kamp till..
Varför kunde inte lyckan få stanna i vårat liv?
När jag ser folk passera vecka 22 så förstår jag inte hur det går till..
Jag får inte ihop det med verkligheten..
Hur kan det vara deras verklighet när inte vår verklighet är sån?
Samma känsla när folk går 40 veckor och föder ett levande,andandes barn..
Jag förstår det inte..
Jag förstår inte hur det går till..
Hur vissa lyckas medan andra måste prövas?
Jag förstår inte varför vi bara fick 22 veckor med Alva och Tyra..
Jag klandrar mig själv..
För om andra kan varför kan inte jag?
Varför kunde inte jag ge våra flickor den trygghet dom behövde?
Varför kunde jag inte behålla dom i 20 veckor till?
Varför räckte det inte med kärleken?
Jag tänker om och om igen om jag kunde gjort annorlunda,vad jag gjorde fel..
Går igenom om och om igen..
Det plågar mig..
Det gör ont..
Men jag kan inte sluta..
jag förstår inte hur 22 veckor har kunnat lämna så stor spår i min själ..
Hur 22 veckor har skapat en saknad som ibland gör så ont så tårarna inte slutar rinna..
Jag klandrar mig själv för att jag som mamma inte kunde rädda mina barn..
Jag kunde inte ge dom liv..
Jag kunde inte behålla dom..
Så små men dom lämnade stora avtryck i våra liv..
Och jag önskar varje dag att jag kunde göra allting ogjort..
Önskar att jag var mammaledig..
Önskar av hela mitt hjärta att jag hade dom hos mig..
Att 11 december inte var sista gången jag höll dom..
Önskar att jag kunde krama om dom ..
Pussa dom god natt..
Önskar att allt vore bra..
Önskar att det inte gjorde ont..
måndag 12 juli 2010
Sömnlös i Sjöbotten!
Tidigare har jag haft nätter då sömnen inte infunnit sig..
Nätter då sömnen ersatts med tankar,funderingar och saknad..
Det var ett tag sen..
Sömnen har varit välkommen och funnits i mitt liv..
Men i kväll försvann sömnen och kvar blev tårarna..
Hjärtat värker av saknad och av längtan..
Saknad av drömmar som var,längtan efter nya drömmar..
Men tårarna gör inte så mycket,tårarna är bra och tårarna måste få komma ut..
Men jag gillar inte när dom stjäl tid av min sömn..
För det blir lite ond cirkel,mindre sömn=mer tårar
Jag vet att alla vill se mig glad,att alla helst vill läsa min blogg när den är positiv..
Och jag är på god väg,jag har tagit mig långt..
Men jag måste få gråta..
Ibland känns det som att jag inte får gråta,börjar jag gråta så hyschar Mats,torkar tårarna direkt,folk vill inte ringa mig för tänk om jag börjar gråta..
Jag vill inte heller gråta men för att kunna le så måste jag gråta..
Och det är betydligt lättare att gråta nu,det är en rensning av systemet och sen är det bra..
Anledning är att jag laddar mina batterier när jag mår bra så att jag snabbar orkar ta mig upp ur mina svackor..
Det är ungefär som när man önskar att livet alltid vore underbart,men till saken hör att man måste ha svackor för att fatta att livet är underbart..
Min Mats har blivit ganska duktig,han har det senaste halvåret lärt sig somna fast jag gråter bredvid..Duktigt eller tragiskt,det är frågan!?
Jag har en teori om att det blir jobbigare en viss tid i månaden,när kroppen inte orkar med sorg,saknad,PMS och känslan av misslyckande..
Tidigare såg jag aldrig den tiden på månaden som ett misslyckande,jag såg den tiden på månaden som ett tecken på att kroppen i alla fall fungerar..
Nu är den varje gång ett tecken på att det inte blev den här månaden heller,att vi måste vänta ännu en till och kanske ännu en till..
Att jag igen har misslyckats med det andra lyckas med..
Men den här månaden får jag ju i alla fall äta mina älskade Pergotime igen..
Så vem vet,kanske nästa månad,nästa månad kanske det blir ett plus..
Och så lätt tänds ett hopp..
Nätter då sömnen ersatts med tankar,funderingar och saknad..
Det var ett tag sen..
Sömnen har varit välkommen och funnits i mitt liv..
Men i kväll försvann sömnen och kvar blev tårarna..
Hjärtat värker av saknad och av längtan..
Saknad av drömmar som var,längtan efter nya drömmar..
Men tårarna gör inte så mycket,tårarna är bra och tårarna måste få komma ut..
Men jag gillar inte när dom stjäl tid av min sömn..
För det blir lite ond cirkel,mindre sömn=mer tårar
Jag vet att alla vill se mig glad,att alla helst vill läsa min blogg när den är positiv..
Och jag är på god väg,jag har tagit mig långt..
Men jag måste få gråta..
Ibland känns det som att jag inte får gråta,börjar jag gråta så hyschar Mats,torkar tårarna direkt,folk vill inte ringa mig för tänk om jag börjar gråta..
Jag vill inte heller gråta men för att kunna le så måste jag gråta..
Och det är betydligt lättare att gråta nu,det är en rensning av systemet och sen är det bra..
Anledning är att jag laddar mina batterier när jag mår bra så att jag snabbar orkar ta mig upp ur mina svackor..
Det är ungefär som när man önskar att livet alltid vore underbart,men till saken hör att man måste ha svackor för att fatta att livet är underbart..
Min Mats har blivit ganska duktig,han har det senaste halvåret lärt sig somna fast jag gråter bredvid..Duktigt eller tragiskt,det är frågan!?
Jag har en teori om att det blir jobbigare en viss tid i månaden,när kroppen inte orkar med sorg,saknad,PMS och känslan av misslyckande..
Tidigare såg jag aldrig den tiden på månaden som ett misslyckande,jag såg den tiden på månaden som ett tecken på att kroppen i alla fall fungerar..
Nu är den varje gång ett tecken på att det inte blev den här månaden heller,att vi måste vänta ännu en till och kanske ännu en till..
Att jag igen har misslyckats med det andra lyckas med..
Men den här månaden får jag ju i alla fall äta mina älskade Pergotime igen..
Så vem vet,kanske nästa månad,nästa månad kanske det blir ett plus..
Och så lätt tänds ett hopp..
Inte som andra!!
Ibland hör man saker som fastnar lite extra,både positivt och negativt..
Det positiva kan rädda en hel dag,en hel vecka..
Medan det "negativa" kan ligga kvar och gnaga och reta mig mer än det var tänkte..
För saker som jag vänder till något negativt är egentligen inte tänkt som negativt i andras värld..
I helgen träffade jag en kompis som ska bli pappa..
Väluppfostrad som jag är så grattade jag..
Och han frågade hur det var med mig?
Och jag har börjar svara "I dag är det bra"
För det är oftast närmast sanningen..
Så vi pratade på en stund och sen så frågade han
"när är det dags för er igen då?"
Och om jag det visste..
Sa till han att vi faktiskt har svårt att bli med barn och att det inte bara händer,vilket han sen tidigare visste..
ibland märks det så tydligt vilka som hör till den lyckliga skaran som blir gravida inom ett år och går felfritt genom graviditet..
Det märks så tydligt vilka som inte fattar vilket mirakel ett barn..
Det märks så tydligt vilka som inte fattar vilket mirakel ett barn..
Han menade inget illa och jag överanalyserar kanske lite..
Men ändå så är sanningen den att hade jag varit normal så hade det varit ett normalt antagande att jag borde vara gravid snart..
Men nu är jag inte normal,en aningens misslyckad är jag..
och jag har ingen j*vla aning om när det blir ett barn i detta hus,om det någonsin blir det..
söndag 11 juli 2010
7 månader..
Jag saknar hjärtan som slår..
Jag saknar fötter som sparkar..
Jag saknar hoppet som dom kom med..
Jag saknar den dröm dom var..
Jag saknar för alltid två flickor i mitt liv..
I dag har jag saknat i 7 månader..
Och jag kommer för alltid sakna mina förstfödda älsklingar..
Vissa dagar saknar jag mer än andra..
I dag är en sådan dag..
♥♥♥
En underbar helg!!
En helt underbar helg går mot sitt slut..
Tack ni som var med och gjorde den till ett minne för livet..
Jag bor verkligen i världens bästa by och har verkligen hittat rätt i mitt liv..
Tack ni som håller mig på fötterna i alla lägen..
Det bästa av allt är att jag hela helgen har mått bra så jag är inte alls för gammal,snarare på toppen på mitt liv..
Nattligt bad och bastu som slutar när söndagmorgon kommer..
En helt underbart vacker natt i den delen av världen där sommarnatten aldrig mörknar och människorna är lite finare,lite bättre..
fredag 9 juli 2010
Äntligen börjar livet återvända i kroppen..
I dag har varit en dag som tillbringats på soffan..
Igår var en kväll som innehöll allt en kväll ska innehålla..
Vin,sol,skratt och underbara vänner(och en liten tår och en droppe blod)
Nu är det dags för kväll nummer 2 och det verkar bli en nykter kväll men nu börjar solen lysa och genast blir suget efter ett glas vin lite större så i kväll kan allting hända..
Mats säger att jag är gammal som måste ha en nykter kväll för att orka med lördag men jag kallar det sunt förnuft och vuxenpoäng..
Och lite överlevnadsinstinkt..
Trevlig helg!!
I dag har varit en dag som tillbringats på soffan..
Igår var en kväll som innehöll allt en kväll ska innehålla..
Vin,sol,skratt och underbara vänner(och en liten tår och en droppe blod)
Nu är det dags för kväll nummer 2 och det verkar bli en nykter kväll men nu börjar solen lysa och genast blir suget efter ett glas vin lite större så i kväll kan allting hända..
Mats säger att jag är gammal som måste ha en nykter kväll för att orka med lördag men jag kallar det sunt förnuft och vuxenpoäng..
Och lite överlevnadsinstinkt..
Trevlig helg!!
torsdag 8 juli 2010
I gotta feeling..
Sitter på jobbet och filosoferar,börjar först klockan 8 så jag ska gå och lägga mig i fikarummet snart..
Bara att hålla tummarna att dagen går bra så vi får sluta i tid och helst en stund innan det..
I gotta feeling,that tonight´s gonna be att good good night..
Jag har tidigare sagt att det på sommaren är jobbigt att inte vara gravid,att då blir man så påmind av alla andras bebismagar som syns..
Men i veckan har jag ändrat åsikt..
Ingen tid passar bättre än sommaren att vara ogravid på..
Det finns så mycket att göra och roa sig med..
och att njuta av ett glas vin utan att behöva fundera..
Men det betyder inte att jag inte mycket hellre hade velat vara gravid nu är att gå ut och festa..
Men det gäller att hitta dom små fördelarna som gör livet värt att kämpa för..
Och snart är det dags för kur 2 så vem vet,snart kanske jag är gravid igen..
onsdag 7 juli 2010
Svart är ordet!!
Som vanligt är den stora frågan
"Vad ska man ha på sig?"
Måste bestämma mig i kväll eftersom jag ska ut direkt efter jobbet..
Det är sommar ute,man skulle gärna önska att man hade något somrigt..
Men färgerna som är alternativ är svart,svart eller svart..
Svart är otroligt tråkigt om man bara har svart..
Inte speciellt somrigt!
Men svart är en praktisk färg..
Man ser smalare ut,det syns inte när det spills öl..
Men fortfarande tråkigt..
Men jag har nog bestämt mig och det blir svart..
Nu är frågan vilka skor jag orkar ha och vilka som kommer må sämst att följa med på stadsfest..
Skorna brukar inte uppleva sina bästa dagar på sådana kalas..
Och frågan är vad min fötter orkar efter en arbetsdag..
Men en sak är säker,dom blir svart..
Och pricken över i,en svart skinnjacka och en svart handväska..
Får väl toppa med örhängen och en sjal/scarf..
Men drickat är bestämt och sällskapet kunde inte vara bättre..
Så det är bara att hoppas solguden är med oss..
Snart sova så det blir morgondag snabbt!!
"Vad ska man ha på sig?"
Måste bestämma mig i kväll eftersom jag ska ut direkt efter jobbet..
Det är sommar ute,man skulle gärna önska att man hade något somrigt..
Men färgerna som är alternativ är svart,svart eller svart..
Svart är otroligt tråkigt om man bara har svart..
Inte speciellt somrigt!
Men svart är en praktisk färg..
Man ser smalare ut,det syns inte när det spills öl..
Men fortfarande tråkigt..
Men jag har nog bestämt mig och det blir svart..
Nu är frågan vilka skor jag orkar ha och vilka som kommer må sämst att följa med på stadsfest..
Skorna brukar inte uppleva sina bästa dagar på sådana kalas..
Och frågan är vad min fötter orkar efter en arbetsdag..
Men en sak är säker,dom blir svart..
Och pricken över i,en svart skinnjacka och en svart handväska..
Får väl toppa med örhängen och en sjal/scarf..
Men drickat är bestämt och sällskapet kunde inte vara bättre..
Så det är bara att hoppas solguden är med oss..
Snart sova så det blir morgondag snabbt!!
Grattis!
Har misstänkt en bebisnyhet och i dag fick jag bekräftat att mina misstankar varit rätt och jag kunde inte varit gladare,Grattis vännen♥Håller alla tummar och tår för dig!
I dag är det nio arbetsdagar kvar till semester,önskar att det vore nu..
Längtar,längtar,längtar..
Sjukt laddad för i morgon,hoppas det blir kanon..
Men nu hör jag ryktas om att många ska ut i kväll,hade gärnat följt med..
Synd att det är så mycket på jobbet så orken inte riktigt räcker till allt jag vill göra..
Är alltid så rädd att jag missar nånting men jag tror att morgondagen kommer bli bäst:)
Och så lördag förståss!!
I dag är det nio arbetsdagar kvar till semester,önskar att det vore nu..
Längtar,längtar,längtar..
Sjukt laddad för i morgon,hoppas det blir kanon..
Men nu hör jag ryktas om att många ska ut i kväll,hade gärnat följt med..
Synd att det är så mycket på jobbet så orken inte riktigt räcker till allt jag vill göra..
Är alltid så rädd att jag missar nånting men jag tror att morgondagen kommer bli bäst:)
Och så lördag förståss!!
tisdag 6 juli 2010
Jag vill alltid älska!!
Ingen förstår vart du blev av
Men fast din vagga är en grav
tror jag du fann en öppen dörr
Som barnen gör
Till rum med änglar att få se
De lär dig leka, lär dig le
Oh, om jag kunde vara med!
Det är dig jag älskar
Det är dig jag älskar
Och en gång ska tystnad
Ge upp för sång
Då ska min tunga
Få kraft att sjunga
Att inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Ingen är vackrare än du
För du har himmelsklädnad nu
Du som är mammas sorg och skatt
Jag ber inatt:
När du hör vita vingars sus
Bed att två änglar tar ditt ljus
Ner till min mardröms mörka hus!
Jag vill alltid älska
Jag ska aldrig glömma!
Och en gång ska tystnad
Ge upp för sång
Då ska min tunga
Få kraft att sjunga
Att inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Bortom allt jag drömt
Är du nå'nstans gömd
Aldrig blir du glömd
Inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Det är dig jag älskar!
Det är dig jag älskar!
Och en gång ska tårar
Ge upp för sång
Ja, då ska min tunga
Få ny kraft att sjunga
Att inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Men fast din vagga är en grav
tror jag du fann en öppen dörr
Som barnen gör
Till rum med änglar att få se
De lär dig leka, lär dig le
Oh, om jag kunde vara med!
Det är dig jag älskar
Det är dig jag älskar
Och en gång ska tystnad
Ge upp för sång
Då ska min tunga
Få kraft att sjunga
Att inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Ingen är vackrare än du
För du har himmelsklädnad nu
Du som är mammas sorg och skatt
Jag ber inatt:
När du hör vita vingars sus
Bed att två änglar tar ditt ljus
Ner till min mardröms mörka hus!
Jag vill alltid älska
Jag ska aldrig glömma!
Och en gång ska tystnad
Ge upp för sång
Då ska min tunga
Få kraft att sjunga
Att inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Bortom allt jag drömt
Är du nå'nstans gömd
Aldrig blir du glömd
Inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Det är dig jag älskar!
Det är dig jag älskar!
Och en gång ska tårar
Ge upp för sång
Ja, då ska min tunga
Få ny kraft att sjunga
Att inte ett enda barn
Fick förgäves liv nå'n gång
Du fattas vid vårt bord.
Vi tänder ett särskilt ljus.
Folk frågar ibland om jag kommit över dig än.
Jag undrar vad dom menar.
Du startade ett kugghjul i mig.
En kedjereaktion utan slut.
Framåt och bakåt.
Jag har vävt in dig i mig.
Likt ett garn som skiftar färg i en bildväv.
En magisk tråd som påminner mig om perspektiven.
och ger mig nya motiv med rötter i min själ.
Nej, jag har inte kommit över dig.
Varför skulle jag det?
Jag lever för det du gav.
Och jag är lycklig över att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår.
Det tror jag är din gåva till världen
Vi tänder ett särskilt ljus.
Folk frågar ibland om jag kommit över dig än.
Jag undrar vad dom menar.
Du startade ett kugghjul i mig.
En kedjereaktion utan slut.
Framåt och bakåt.
Jag har vävt in dig i mig.
Likt ett garn som skiftar färg i en bildväv.
En magisk tråd som påminner mig om perspektiven.
och ger mig nya motiv med rötter i min själ.
Nej, jag har inte kommit över dig.
Varför skulle jag det?
Jag lever för det du gav.
Och jag är lycklig över att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår.
Det tror jag är din gåva till världen
En dikt av Kristina Grahn ur boken "Ett litet barn dör ett ögonblicks skillnad"
Ett gigantiskt steg!
Jag är knäckt,krossad och död..
Men inte av sorg,här pratar vi jobb..
Två dagar kvar till helgen,laddar järnet..
Men till er som jag inte hör av mig till som jag kanske brukar så beror det inte på att jag är under isen av sorg utan det beror det på att jag ligger utslagen i soffan,stirrandes på min bärbara dator och drömmer om en semester som inträffar om 10 arbetsdagar,den officiella nerräkningen har nu börjat!
I dag grät jag lite grann på jobbet,inte tårar av sorg och inte heller inför någon på jobbet.
Utan tårar av stress och brist på ork..
Jag grät i telefonen när jag pratade med en kille som skulle hjälpa mig fixa våra älskade packmaskin som älskar att jävlas med oss..
Det blev lite för mycket,efter Alva och Tyras död är jag inte speciellt stresstålig(inte alls skulle man kunna säga) så när det inte gick bra på femtielfte försöket så kände jag tårarna komma och jag tror han verkligen hörde förtvivlan i min röst och att ett nervsammanbrott närmade sig..
Och en mer pedagogisk och tålamodig människa har jag verkligen aldrig varit med om..
Tack gode gud för underbara människor!
Jag var förbi hos Erika i dag efter jobbet,vi jobbar tillsammans så jag förlängde bara dagen med henne..
Pratade bort lite tid,skönt att rensa huvudet och bara prata en liten stund..
Hon flyttade till grannbyn i höstas och det gillas verkligen..
Men det har inte blivit att vi umgåtts så mycket eftersom vi förlorade våra flickor och att jag har haft en kamp att klara livet..
och sen så blev hon gravid..
och då blev det ännu svårare..
Jag berättade i våras att det hände saker på mitt jobb som jag inte kunde prata om men som gjorde att jag fick kämpa lite extra,jag har skrivit att jag följt en mage som bara växer och växer att dagligen se den tär på mig..
Men jag har inte kunnat berätta om det här i bloggen,inte kunnat skriva av mig men i dag tänkte jag att det får vara dags att ta den glada nyheten ur garderoben..
För nu är det en glad nyhet,det har alltid varit en glad nyhet men nu är det en nyhet som jag kan berätta utan att skriva om min ångest som följde med på köpet eller hur jobbigt det är..
För stor nyhet,det känns inte jobbigt längre..
12 veckor efter nyheten släpptes så har jag accepterat att det är så,att hon väntar på en bebis och inte jag och jag kan av hela mitt hjärta glädja mig för hennes skull och jag är till och med nyfiken..Och lite avundsjuk men jag vet ju att min tid kommer(nångång)
Tror jag pratar för oss alla att det inte riktigt varit lätt att ha en förälder till änglar och en gravid på samma arbetsplats..
Jag har inte vetat hur jag ska bete mig,hon har inte vetat och ingen annan heller..
Men jag och Erika har kunnat prata med varandra så vi vet var vi har varandra så vi har kanske kunnat förstå varandra,ömsesidig respekt för varandra..
Men jag har inte riktigt orkat prata om det..
Men i dag har jag tagit ett steg som för andra kanske är litet men för mig är gigantiskt..
Jag har vågat fråga henne i vilken vecka hon är i nu,när hon ska gå på ledighet och vi pratade barnmorskor och jag pratade om min graviditet,det är något som inte händer ofta för jag har svårt att prata om den..
Dels för att det ibland känns som den inte funnits,dels för att jag ibland inte känns som att min graviditet har räknats(bara i mitt eget huvud) och dels för att jag är rädd för att andra ska känna sig obekväma..
Men nu pratade vi om det och det gick bra..
En spärr släppte..
Och det är så skönt att känna att jag mår bra,att jag är stark,att jag går framåt,att jag klarar livet!!
Och jag är verkligen stolt för mig själv!!!
Nä nu hoppas jag att jag snart får gå och lägga mig och hoppas att det lilla valpen i natt vill sova(vi var inte riktigt överens natten som var,han ville vara vaken,det vill INTE jag)
Men inte av sorg,här pratar vi jobb..
Två dagar kvar till helgen,laddar järnet..
Men till er som jag inte hör av mig till som jag kanske brukar så beror det inte på att jag är under isen av sorg utan det beror det på att jag ligger utslagen i soffan,stirrandes på min bärbara dator och drömmer om en semester som inträffar om 10 arbetsdagar,den officiella nerräkningen har nu börjat!
I dag grät jag lite grann på jobbet,inte tårar av sorg och inte heller inför någon på jobbet.
Utan tårar av stress och brist på ork..
Jag grät i telefonen när jag pratade med en kille som skulle hjälpa mig fixa våra älskade packmaskin som älskar att jävlas med oss..
Det blev lite för mycket,efter Alva och Tyras död är jag inte speciellt stresstålig(inte alls skulle man kunna säga) så när det inte gick bra på femtielfte försöket så kände jag tårarna komma och jag tror han verkligen hörde förtvivlan i min röst och att ett nervsammanbrott närmade sig..
Och en mer pedagogisk och tålamodig människa har jag verkligen aldrig varit med om..
Tack gode gud för underbara människor!
Jag var förbi hos Erika i dag efter jobbet,vi jobbar tillsammans så jag förlängde bara dagen med henne..
Pratade bort lite tid,skönt att rensa huvudet och bara prata en liten stund..
Hon flyttade till grannbyn i höstas och det gillas verkligen..
Men det har inte blivit att vi umgåtts så mycket eftersom vi förlorade våra flickor och att jag har haft en kamp att klara livet..
och sen så blev hon gravid..
och då blev det ännu svårare..
Jag berättade i våras att det hände saker på mitt jobb som jag inte kunde prata om men som gjorde att jag fick kämpa lite extra,jag har skrivit att jag följt en mage som bara växer och växer att dagligen se den tär på mig..
Men jag har inte kunnat berätta om det här i bloggen,inte kunnat skriva av mig men i dag tänkte jag att det får vara dags att ta den glada nyheten ur garderoben..
För nu är det en glad nyhet,det har alltid varit en glad nyhet men nu är det en nyhet som jag kan berätta utan att skriva om min ångest som följde med på köpet eller hur jobbigt det är..
För stor nyhet,det känns inte jobbigt längre..
12 veckor efter nyheten släpptes så har jag accepterat att det är så,att hon väntar på en bebis och inte jag och jag kan av hela mitt hjärta glädja mig för hennes skull och jag är till och med nyfiken..Och lite avundsjuk men jag vet ju att min tid kommer(nångång)
Tror jag pratar för oss alla att det inte riktigt varit lätt att ha en förälder till änglar och en gravid på samma arbetsplats..
Jag har inte vetat hur jag ska bete mig,hon har inte vetat och ingen annan heller..
Men jag och Erika har kunnat prata med varandra så vi vet var vi har varandra så vi har kanske kunnat förstå varandra,ömsesidig respekt för varandra..
Men jag har inte riktigt orkat prata om det..
Men i dag har jag tagit ett steg som för andra kanske är litet men för mig är gigantiskt..
Jag har vågat fråga henne i vilken vecka hon är i nu,när hon ska gå på ledighet och vi pratade barnmorskor och jag pratade om min graviditet,det är något som inte händer ofta för jag har svårt att prata om den..
Dels för att det ibland känns som den inte funnits,dels för att jag ibland inte känns som att min graviditet har räknats(bara i mitt eget huvud) och dels för att jag är rädd för att andra ska känna sig obekväma..
Men nu pratade vi om det och det gick bra..
En spärr släppte..
Och det är så skönt att känna att jag mår bra,att jag är stark,att jag går framåt,att jag klarar livet!!
Och jag är verkligen stolt för mig själv!!!
Nä nu hoppas jag att jag snart får gå och lägga mig och hoppas att det lilla valpen i natt vill sova(vi var inte riktigt överens natten som var,han ville vara vaken,det vill INTE jag)
måndag 5 juli 2010
Hunddiskussion!
Som säkert alla vet så skaffade vi i våras en hundvalp,den diskussionen förlorade jag och vi har alltså tre hundar nu..
Inte som jag ville men ändå så har vi dom och jag lär mig leva med det,vilket inte är så svårt då Enzo är världens sötaste men ändå är det lite jobbigt med tre hundar då dom är väldigt svåra att lämna bort om vi skulle vilja åka i väg en helg..
Men alternativet att göra sig av med en finns i min värld inte..
vi har två jämthundar och Enzo är en liten gråhund..
Mats har dom till att jaga älg..
Tyvärr så har den ena av jämthundarna blivit skotträdd,Tika och går tyvärr inte att jaga med..
Så det är anledningen till att vi skaffade Enzo..
Mats behöver en hund som tar efter när Molly inte längre orkar...
Min svärmor har just nu semester och är hundvakt åt Tika,frivillig hundvakt ska tilläggas efter som hon gärna lånar en hund i brist på egen..
Hon ringde precis och berömde Tika och alla grannar tyckte hon var så fin och duktig som inte skäller..
och sånt är roligt..
Men så tyckte hon att vi skulle annonsera ut henne för att hon skulle bli en sån fin familjehund nu när hon inte går att jag med..
Jag förklarade att man i min värld inte gör så..
Man kan inte skaffa nytt och bara tro att man ska göra sig av med en familjemedlem,vi har ju haft henne sen liten,sen Molly fick valpar för tre år sen..
Hon har alltid bott hos oss..
Min kära svärmor tyckte att vi skulle sälja henne i stället för att hon ska skjutas(hunden alltså)
Men så länge jag är med i bilden ska ingen hund skjutas eller säljas,tar man på sig jobb så får man faktiskt ta hand om det..
Mats visste att vi skulle få tre hundar om han köpte Enzo och han visste min åsikt och ändå skaffar han en till..
Tydligen så kan man bete sig hur som helst men en jakthund om den inte går att jaga med och så är det inte i min värld..
I min värld älskar man trots brister..
Herre Gud,jag gör mig ju inte av med Mats bara för att han inte diskar eller inte kan laga mat..(sa det till svärmor,Mats skrattade när jag berättade)
Sen så var det slut på diskussionen..
1-0 till mig..
Min mamma har sagt kloka ord till mig..
Inte som jag ville men ändå så har vi dom och jag lär mig leva med det,vilket inte är så svårt då Enzo är världens sötaste men ändå är det lite jobbigt med tre hundar då dom är väldigt svåra att lämna bort om vi skulle vilja åka i väg en helg..
Men alternativet att göra sig av med en finns i min värld inte..
vi har två jämthundar och Enzo är en liten gråhund..
Mats har dom till att jaga älg..
Tyvärr så har den ena av jämthundarna blivit skotträdd,Tika och går tyvärr inte att jaga med..
Så det är anledningen till att vi skaffade Enzo..
Mats behöver en hund som tar efter när Molly inte längre orkar...
Min svärmor har just nu semester och är hundvakt åt Tika,frivillig hundvakt ska tilläggas efter som hon gärna lånar en hund i brist på egen..
Hon ringde precis och berömde Tika och alla grannar tyckte hon var så fin och duktig som inte skäller..
och sånt är roligt..
Men så tyckte hon att vi skulle annonsera ut henne för att hon skulle bli en sån fin familjehund nu när hon inte går att jag med..
Jag förklarade att man i min värld inte gör så..
Man kan inte skaffa nytt och bara tro att man ska göra sig av med en familjemedlem,vi har ju haft henne sen liten,sen Molly fick valpar för tre år sen..
Hon har alltid bott hos oss..
Min kära svärmor tyckte att vi skulle sälja henne i stället för att hon ska skjutas(hunden alltså)
Men så länge jag är med i bilden ska ingen hund skjutas eller säljas,tar man på sig jobb så får man faktiskt ta hand om det..
Mats visste att vi skulle få tre hundar om han köpte Enzo och han visste min åsikt och ändå skaffar han en till..
Tydligen så kan man bete sig hur som helst men en jakthund om den inte går att jaga med och så är det inte i min värld..
I min värld älskar man trots brister..
Herre Gud,jag gör mig ju inte av med Mats bara för att han inte diskar eller inte kan laga mat..(sa det till svärmor,Mats skrattade när jag berättade)
Sen så var det slut på diskussionen..
1-0 till mig..
Min mamma har sagt kloka ord till mig..
Att man får välja mellan att må bra eller att alltid ha rätt..
och så är det men i det här fallet ger jag mig inte,jag anser att jag har rätt och jag kommer kämpa för vår lilla vovve...
Sometimes!
Jag älskar att lyssna på musik,lyssna på texter,känna igen sig..
Älskar låtar som verkligen träffar i själen..
Men jag har en svaghet,jag är hopplös på att komma i håg artist och låttitel..
När jag lyssnar på radion och hör en låt som jag ska leta reda på när jag kommer hem så kommer jag aldrig ihåg vad den heter..
Och texter lär jag mig aldrig..
Men lyssna på musik det kan jag:)
Här kommer en låt som jag har hört flertal gånger men aldrig uppfattat vem som sjunger men jag kan aldrig låta bli att sjunga med när refrängen kommer
"But sometimes, I need somebody who can make me feel alright"
söndag 4 juli 2010
Kärlek!
Två föräldrar står tillsammans och håller om varandra,gråtandes vid en grav..
Aldrig tidigare har deras kärlek varit så stark som den är nu..
Aldrig tidigare har dom stått varandra så nära..
Aldrig har dom älskat mer än dom gör nu..
All kärlek till deras barn och till varandra gör att dom älskar mer och starkare än nånsin tidigare...
♥ ♥ ♥
Mats har precis åkt i väg på jobbet..
I Norsjö!
Vilket innebär att han mest troligt ligger bort i alla fall till onsdag.
Och det är inte riktigt okej..
Lite ledsen i själen..
Saknar lite extra i dag..
Ensam är inte stark..
Men jag är stark och det här ska jag väl klara..
Ställer in siktet på helgen och allt roligt som då ska göra min själ glad..
lördag 3 juli 2010
Less på att vara vuxen!!
Här sitter jag en lördagkväll och tycker synd om mig själv..
Sitter här och känner mig lite kluven över mitt liv..
Tidigare år brukar sommaren vara fullplanerad redan i april..
I år har det blivit ett litet vakuum..
Den här sommaren hade jag planerat att vara hemma med min familj,Mats,Alva och Tyra..
Det var min plan och den enda jag hade..
Jag hade tänkt bort festivalen,marknader och fester..
Jag skulle vara MAMMA!
Det var min plan..
Nu måste jag tänka om och det går inte så bra..
I sommar har jag inte haft lust att planera mitt liv,jag blev snuvad på liv jag så gärna ville ha så längtan efter att göra nånting har inte funnits..
Orken att umgås och vara social har inte riktigt funnits där
Men det tar sig..
Nästa helg är helt uppbokad och jag längtar verkligen att få har roligt,att hitta tillbaks till den riktiga Annica som hittills i sommar varit lite vilsen..
Nästa helg är det stadsfesten och jag tror det kommer bli kanon..
Men i dag fick jag frågan om jag inte börjar vara för gammal för stadsfesten..
Och ja,egentligen tycker jag det..
Jag inser att jag nog mest troligt kommer höra till den äldre halvan nästa helg..
Jag är redo att ta mitt liv till nästa steg,att bli en familj..
Jag har varit redo länge men det händer inte..
Det blir inte verklighet..
Så vad ska jag göra när jag inte blir mamma och börjar bli för gammal för att gå på fester?
Och hur kan jag i ena stunden när vi pratar bebisverkstad vara ung och BARA 25 medan jag i nästa sekund är 25 och är för gammal för att gå på stadsfest?
I ena sekund ska jag tänka på annat än att skaffa barn och när jag gör det så är jag för gammal..
Är planen att jag ska sitta hemma i soffan,sticka och virka tills jag blir med barn?
Jag hör inte till gruppen som har lyckan att vara gravida,inte heller till dom som är hemma med sina barn..
Och tydligen så är jag för gammal för att passa in gruppen som festar..
Så vad göra?
Jag är i ett moment 22..
I ett läge när jag inte hör hemma någonstans..
När jag är i ett vakuum..
Men jag kommer fram till att medan jag väntar på den stora lyckan så ska jag ha roligt och roligt kommer jag att ha i sommar och roligt för mig är att gå på fest med människor jag älskar..
Så jag skiter i om jag är gammal och om jag borde bli vuxen..
Just nu är jag fruktansvärt less på det vuxna livet och tar gärna en paus från det..
Ge mig vinter!
Jag längtar efter vinter..
Drömmer om snö..
Längtar efter skoterkörningen..
Saknar doften av tvåtakt..
Enda positiva med sommaren är att det är betydligt lättare att hälsa på flickorna..
fredag 2 juli 2010
Gabriellas sång!
I dag var det Så som i himlen på tv,jag ryser när Helen Sjöholm börjar sjunga..Så fint!
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Änglamammor!
Alva och Tyra har fört in underbara människor i mitt liv..
Människor som vet vad jag går igenom,som tyvärr genomlider precis samma sak..
Människor som betyder enormt mycket för mig och som har stor del i att jag har kommit dit jag är i dag..
Tack vare internet så har våra vägar korsats fast Sverige är så stort..
Och jag blir ibland lite ledsen just för att Sverige är så stort..
Mejl,FB och sms inte är helt fel men ibland vore det mysigt att ha möjligheten att ta en kaffe,att prata bort timmar i verkligheten,att ge en riktigt kram..
Ibland önskar jag att ni tjejer bodde nära mig,eller jag nära er eftersom det är jag som bor mest avsides..
I kväll hade jag velat ha er här..
Maria,Linda och Katarina,Ni kommer för alltid finnas i mitt hjärta..♥
Människor som vet vad jag går igenom,som tyvärr genomlider precis samma sak..
Människor som betyder enormt mycket för mig och som har stor del i att jag har kommit dit jag är i dag..
Tack vare internet så har våra vägar korsats fast Sverige är så stort..
Och jag blir ibland lite ledsen just för att Sverige är så stort..
Mejl,FB och sms inte är helt fel men ibland vore det mysigt att ha möjligheten att ta en kaffe,att prata bort timmar i verkligheten,att ge en riktigt kram..
Ibland önskar jag att ni tjejer bodde nära mig,eller jag nära er eftersom det är jag som bor mest avsides..
I kväll hade jag velat ha er här..
Maria,Linda och Katarina,Ni kommer för alltid finnas i mitt hjärta..♥
Bandit!
På mitt jobb lyssnar vi oftast på radio..
Ingen speciell kanal utan mest bara för att höra lite musik..
Men igår var en stor dag..
Igår fick staden en ny radiokanal..
Lugna favoriter bytes ut mot...
Gillas!
Så från och med nu är det den kanalen som är programmerad i min bil..
Nu ska jag upp till staden och storhandla sen eftersom solen skiner och strålar fint så är det sola och läsa bok som gäller resten av dagen..
torsdag 1 juli 2010
En låtsasvärld!
Jag har gjort en verklighetsflykt,det är därför jag mår bra..
Jag tänker bort gravida,jag tänker bort bebismagar och barnvagnar..
Jag redigerar livet i mitt huvud så det blir som jag mår bra av..
Och jag vet inte om det är den bästa metoden och ger kanske inte långvarig effekt men det ger det jag för tillfället behöver..
Det ger mig en möjlighet att andas,att samla mer kraft och energi..
Det ger mig en möjlighet att må bra..
Jag tänker bort kampen på ett syskon..
Jag låtsas att vi valt att inte ha barn nu..
Jag låtsas att det är vårt val att vi inte är gravida..
Att vi är för unga,att vi har livet framför oss..
Att vi är frivilligt barnlösa..
Det kanske är att vara en liten struts och stoppa huvudet i sanden men man kan inte hela tiden gå och tänka på det man vi ska hända,vad man vill att livet skulle ha varit..
Jag har bestämt mig för att göra denna sommaren till The Time Of My Life...
Jag samlar på mig saker att se fram emot..
Jag vill ha roligt,jag vill skratta,dansa och må bra..
Jag vill att livet ska leka,någon som vill haka på?!
Jag tänker bort gravida,jag tänker bort bebismagar och barnvagnar..
Jag redigerar livet i mitt huvud så det blir som jag mår bra av..
Och jag vet inte om det är den bästa metoden och ger kanske inte långvarig effekt men det ger det jag för tillfället behöver..
Det ger mig en möjlighet att andas,att samla mer kraft och energi..
Det ger mig en möjlighet att må bra..
Jag tänker bort kampen på ett syskon..
Jag låtsas att vi valt att inte ha barn nu..
Jag låtsas att det är vårt val att vi inte är gravida..
Att vi är för unga,att vi har livet framför oss..
Att vi är frivilligt barnlösa..
Det kanske är att vara en liten struts och stoppa huvudet i sanden men man kan inte hela tiden gå och tänka på det man vi ska hända,vad man vill att livet skulle ha varit..
Jag har bestämt mig för att göra denna sommaren till The Time Of My Life...
Jag samlar på mig saker att se fram emot..
Jag vill ha roligt,jag vill skratta,dansa och må bra..
Jag vill att livet ska leka,någon som vill haka på?!
Ny dator och tatueringstid!
Gissa vad jag gör?
Skriver mitt första inlägg med min nya kärlek,en bärbar dator och den är bara min..
I dag är dagen då allting hände..
Helgen kom,jag lyckades äntligen köpa en bärbar dator och jag bokade en tatueringstid..
Med tanke på hur nervös jag var bara för att boka tid så kommer jag mest troligt vara ett vrak när dagen D kommer..
Jag gissar att det kommer bli en liten jobbig upplevelse som kommer och sätta igång mina känslor men samtidigt så kommer det kännas otroligt bra att göra detta för att visa min kärlek till mina barn..
Det enda som är är att jag är rädd för att det ska göra ont..
Jag VET att det kommer göra ont..
Försöker resonera som så att det kan inte vara värre än det onda jag känt i hjärtat och själen det senaste halvåret..
Att tatuera sig blir en annan smärta men det är i alla fall en smärta som kommer gå över..
En kompis sa igår att det inte gör ont,att det är mer en "jag måste göra det en gång till-känsla"
Dom på jobbet var psykologiska och sa att det kommer göra jätteont..
Och en annan vän gjorde en kompromiss och sa
"det kommer göra ont men du kommer vilja göra det igen"
Jag är längtar verkligen efter att göra min första tatuering,aldrig trodde jag att jag skulle våga..
Men jag har blivit erbjuden en hand att hålla,det känns tryggt och den kommer säkert komma till användning..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)