Den där känslan

Blickar tillbaks på Facebook
Den där känslan att vänta tvillingar
Den där känslan att vara gravid för första gången och naivt inte tro att nåt kan hända efter vecka tolv, ingen oro, ingen tvekan, bara ren skär lycka, den känslan, känslan som aldrig kommer tillbaks, känslan som jag lämnade kvar i 2009
Den där känslan att förlora tvillingar, en känsla som aldrig riktigt lämnar kroppen, den känslan att alltid sakna nåt

Den där avundsjukan som fortfarande finns så fort jag ens möter ordet tvillingar, så speciellt, så extra, så, så, så häftigt känsla att få höra
Nu är jag mest livrädd för en gång till få höra det i ett ultraljudsrum, om det nu blir en gång till i ett ultraljudsrum

I helgen blir ljus, pynt och gravbesök

Möte

Är stolt över dottern som efter en heldag på förskolan lyckades kämpa och var med i två timmar på mitt tråkiga jobbmöte
Och vad förgyller inte ett möte om inte ett barn som högt ropar "BAA" (=bajs) och pekar på blöja
Tack och lov falskt alarm
Upprepa gärna detta för full effekt!

Må hända att Vera älskar att vara på förskolan men jag skulle gärna leva ett liv där jag klarar mig utan det
Dels för att jag skulle älska att vara hemma med Vera
Dels för att detta med förskolan stressar ihjäl mig och ger mig ångest

Förkyld

Livet känns lite som när jag hoppade bungy jump och jag vet inte om jag håller på att landa i ett svart hål

Förkylningen som härjar i mig gör mig helt knäckt och helgen har mest tillbringats på soffan, tur Vera är så snäll så fast jag har slumrat till så har hon inte hittat på hyss
Vill så gärna träna igen, behöver träna för att inte ätas upp av tankemonster men förkylning och Mats eftermiddagsvecka gör att det får vänta till en annan gång

I morgon är det dags att gå tillbaks till vardagen, känns inte alls roligt...men allt blir väl bättre med rätt inställning så jag må väl hitta den i natt

23 månader

Lilla knasboll, i 23 månader har hon funnits hos oss, om en månad har vi alltså tvåårs-kalas, en konstig tanke
Varje dag lockar hon till skratt, varje dag testar vi varandra, varje dag lär hon sig nåt nytt och vi lär känna varandra mer och mer
Älskade unge

Bara lycklig

Att mitt i oro, längtan, kaos i känslorna och många funderingar känna att man är lycklig och så kär i sin familj, det är en underbar känsla och världens bästa stöd!

På och av

I dag har Vera klätt av sig, klätt på sig, klätt av sig, klätt på sig osv. speciellt hennes tröja med dragkedja
Klä av sig själv klarar hon fint men när det kommer till klä på sig igen och dra upp dragkedjan så har hon behövt hjälp, jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag i dag har klätt på henne, tålamod
Ett tag så gick hon även omkring i regnkläder inomhus, jag satte stopp när hon tyckte att hon även skulle ha "sko" på sig
Så gulligt, samtidigt så tröttsamt men hon utvecklas ju verkligen, lär sig lite mer och finslipar tekniken så varje gång går det lite lättare att klä av sig

Mamma och pappa

När jag tar fram min virkning så sitter det en tös bredvid mig i soffan som också vill virka så varje gång får hon en virkkrok och ett litet garnnystan och så sitter vi tillsammans och virkar, mys och så himla gulligt

Vera har ett tag kallat både mig och Mats "Mamma", varje gång hon sagt "mamma" till Mats så har vi försökt att säga "pappa" istället
Vi har lyckats så bra att så att hon nu kallar oss båda för "pappa" istället
Inte lätt det här

"Vi börjar om och om och om igen"

Ståupp-poeten Ingela Wall pratar om att skaffa barn
Hittat för några veckor sen och nu har det kommit tre kapitel, enligt mig klockrena såna

Kapitel 1 vi har bestämt oss

Kapitel 2 är hon skengravid?

Kapitel 3 maj, juni, juli osv.

Mycket

Det ligger saker på hög just nu, högarna blir större, både de fysiska måstena som finns i ens vuxna liv men även saker som läggs på hög i själen, tankar, funderingar, lite sorg, oro, tankar, det finns många tankar, tankar som bara maler runt
En lätt ångest, paniken
Mycket i allt, vardagen, hemmet, barnet, jobbet, gör att saker som annars går att hantera känns så mycket tyngre

Jag och Vera tar nu ledigt 11 dagar, massa mys och så ska vi ut på en liten resa och göra besök hos vännen som för en månad sen fick en bebis som jag ännu inte fått hålla närmast hjärtat
En välbehövligt ledighet, så ljuvlig även om ledighet med Vera inte alltid är en dans på rosor så är det inget sällskap jag hellre skulle vilja ha

Två kvar

En till tand tittar fram

Leos lekland

Kaosdag på Leos i dag
Vera har varit hos farmor och faster sen tisdagskväll och jag fick tillbaks henne efter jobbet i dag
Det är underbart att få vara ifrån varandra för när vi ses igen så springer hon mot mig leendes och ropar "Mamma" det kan inte bli mycket bättre
Ljuvliga unge

Jag hade bestämt att vi skulle åka på Leos för middag och bus, vardagsskoj tänkte jag, sånt som inte händer så ofta
Men man vet aldrig var Veras vindar tar oss och inte blev middag en behaglig, lugn stund
Jag kastade i mig maten eftersom den lilla fröken inte hade mer tid att undvara från buset än det tar att äta upp grädden till sina plättar, hon skulle upp, upp och i väg
I tron om att kunna köpa lite tid för att kunna få äta upp min mat i lugn och ro så inhandlade vi en kaka som fröken själv fick välja
En tugga tog hon (dessa 18:- fick jag inte valuta för, undrar om dom njuter av att råna småbarnsföräldrar) och sen så skulle hon upp, upp och i väg, tänk att inte ens en festis och kaka gick att muta med, då är hon sugen på bus
Jag vägrade och det slutade med att jag åt min middag och hon låg och grinade, hoprullad till en boll, under en hög med stolar
Harmoni

Med efter det kaoset så lekte vi glatt, en fyraårig flicka adopterade Vera och drog henne runt hela leklandet, både högt och lågt och alla rutschkanor, kruxet är att jagv ar tvungen att följa med eftersom Vera inte når överallt, dagens träningspass check!
Det är så gulligt att se Vera ta kontakt med andra barn, att se andra barn ta kontakt med henne, hon får vänner och det gör mig varm i hjärtat!
Mamman till sagda fyraåring frågade hur gammal Vera är och tänk att jag har en tvååring, ofattbart att våra liv faktiskt är berikat av denna fantastiska varelse!

Skaffa bebis, check!

" ni får skaffa en bebis till"
lättsagda ord som lämnar en eftersmak hos mottagaren

Sagda för att Vera är så rysligt kär i de som är yngre

Önskar att det var lättare
Att jag kunde ge Vera det vi vill

Mer kladdkaka med Polly till folket!

Som tidigare sagts så tog jag tag i mitt liv i april
Jag gav LCHF en chans och började våga träna, fram till semestern var jag duktig med kosten men där nånstans tappade jag greppet, samtidigt så var jag ju gravid(vilket jag då inte visste) vilket kan förklara en del av bristen på engagemang och framför allt ork, efter semester så försökte jag igen tänkt på vad jag åt, hyfsat bra gick det...tills missfallet kom och sänkte mig helt, nu är jag tillbaks i gamla kostvanor, dom som fanns innan april, är det nåt jag kan så är det att tröstäta, men jag fortsatta träna
Och det räcker tydligen, jag har efter missfallet tappat de sista kilona och är i mål med vikten som jag satte i april, äntligen ett hälsosamt bmi och detta har jag tänkt hålla

Men det underlättar ju om man inte trycker i sig världens godaste kladdkaka med Polly som vi torsdagsmysade med på jobbet i dag

Nu tar vi helg, underbart!

In i bloggskugga

Vi går nu in i bloggskugga, vårt syskonförsök kommer inte skickas ut hit, vi fortsätter men i det tysta för att inte avslöja när och om det är dags
Vi är ju trots allt två i detta

Om en månad är det kontakt med kvinnokliniken, sen tar vi resten där ifrån och jag hoppas att jag kan ge er glada nyheter 2014...eller 2015..eller nån gång i evigheten..

Jag vet att ni förstår och jag är så glad för all kärlek och omtanke som finns där ute bland er, ni skriver så mycket fint!

Om nån är nyfiken så finns ju alltid mejlen..fråga kan man ju alltid!

Dagens räddning!

I dag är jag tacksam för vännen och mammaidolen som lärt mig att det är okej att äta fil till middag
Vera hängde i armen, benet eller valfri kroppsdel som hon lättast kunde få tag i, så fort jag lämnade hennes sida så blev det ett stort tårkalas och jag funderar om hon trodde jag packade väskorna och gjorde som utvandrarna, lämnade landet när jag egentligen bara gick från vardagsrum till köket
Så fram åkte filen och "gaka" som macka så fint heter i Veras ordförråd
Vissa dagar så känns det som jag går ut i strid, med en slangbella som vapen och min motståndare har en kanon, det är ett slag jag aldrig kan vinna

Nattsömn och morgnar har senaste tiden varit väldigt..ojämt skulle man kunna uttrycka det, katastrof är ett annat ord
Men i dag fick jag leta efter orsaken, det har krupit fram ett till litet gryn i hennes mun
8 månader sen sist