Nattlig gråt

Gråten som kommer från Vera när hon sover är hjärtskärande
Nånting stör
Hon låter så liten och skör, en orolig ton, en snyftade gråt som försvinner ut i natten och hon somnar om i ro

När jag sist gick ut att vandra

 Roar Vera med denna gamla goding



När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra först en herre, stolt och tvär, han spatserade så här: hm hm hm, hm hm hm, hm hm hm, å hm hm hm.

När jag sist gick ut att vandra mötte jag bland många andra sen en dam, så nätt och fin, trippa fram med vänlig min: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra liten jänta, kvick och nätt, kasta boll på detta sätt: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en soldat, som gick >>takt tu>>, solbränd rakt som en hindu: takt å tu, takt å tu, takt å tu å takt å tu.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en trumpetare till häst, ut han red som till en fest: tro tro tro, tro tro tro, tro tro tro å tro tro tro.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra min kusin från Härnösand, hem vi gick då hand i hand: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

Ord och musik av Alice Tegner,

Inspirerad

Jag har varit på inspirationsdag på jobbet i dag, känner mig riktigt inspirerad och oj vad jag saknar tjejerna jag jobbar med men riktigt redo för jobbet är jag inte än

Vera var hemma med pappan och det är inte alls jobbigt att vara ifrån henne, det är snarare roligt att få komma hem till världens goaste unge, mötas av ett leende och ett "öh" och det är riktigt värdefullt att far och dotter får tid tillsammans

Gick en stund själv på stan, vilken skillnad att inte ha vagnen, nu är jag redo för maskeraden på lördag, eller i alla fall dräkten är redo, orutinerade jag glömde gå på bolaget, det som inte står på kom i håg-lappen finns inte

Morgonmys och bokläsning

Ettåring på väg

Bokade precis tid för en ett års-fotografering, ingen vanlig ettåring, vår ettåring, vem hade kunnat tro det för två år sen..
Ett ljuvligt år går mot sitt slut och jag tar det med ro, vi har haft en underbart år tillsammans med allt vad som hör till livet som småbarnsförälder
Vår ettåring, en liten människa med egen personlighet, humör och idéer
Hon får mig dagligen att skratta, charmigaste tösen, älskade unge, ibland ser jag mig själv i henne och undrar om jag skulle kunna får göra om vissa saker och ibland ser jag hennes pappa klart och tydligt i henne och då tycker jag hon är perfekt
Vi ska även passa på att ta familjebilder eftersom det inte händer så ofta att vi alla tre är med på samma bild och att alla tre blir bra så det ska bli roligt, som en liten julklapp till oss

Sen så har jag börjat planera och handla julklappar, julkort och julbak, även födelsedagspresenter planeras och det är så roligt att längta efter julen, jag ser verkligen fram emot den, tänk vad ett barn kan göra, så liten men sånt inflytande
Hon lär sig saker av oss men hon lär även oss mycket

Don´t you worry child

 Ny favorit



"Don't you worry, don't you worry child
See heaven's got a plan for you"

Just nu tänker jag mycket på saknade flickor, det är den tiden på året ♥

En plats i mitt hjärta

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om människor som har brist på empati men jag låter bli

Istället vänder jag mig mot en positiv känsla, fokuserar på dom med emapti
Började tänka på dom som jag inte trodde, inte anade att dom skulle finnas där för oss i vår sorg
Människor som innan Alva och Tyra inte hade så stor plats i vårt liv trädde fram och gjorde små men värdefulla saker, små saker som jag nu tänker på och blir varm i hjärtat
Sen finns det dom som funnits där hela tiden, som stannade kvar, höll sig fast när stormen härjade i vårt liv, som inte alltid visste vad som skulle göras men som lyckades följa med oss ut på andra sidan
Och så finns det människor som kommit in efteråt och som jag naturligt kunnat berätta för, som lyssnar och försöker förstå det som inte går att förstå
Vänner i verkligheten, vänner från olika platser, olika tillfällen, olika tider som funnits där, som torkat tårar och lyssnat, jag hoppas ni förstår hur mycket det är värt det ni gjort för oss, även om ni kanske inte alltid förstått vad små gester har betytt
Och hur mycket det är värt att jag naturligt kan prata med er, vissa människor bara klickar det med och dom får en speciell plats i ens hjärta, alla ni som funnits där och på ert eget sätt "klickat" i vår sorg och saknad, ni har en speciell plats i mitt hjärta

Vänner på internet, vänner jag inte träffat i riktiga livet, ni är klippor! Ni förstår så mycket, även om ord ibland är svåra att få ut så fyller ni i och förstår

Jag är ute på andra sidan, jag mår inte som jag en gång mådde -  när stormen var som hårdast
Jag mår sen länge bra och när jag inte mår riktigt bra så kramar jag Vera och pratar med Mats och livet blir så mycket ljusare
Och så kan jag prata med er, ni fina som finns där, jag kan ha med mig mina barn i vardagen, alla tre

Tänkte i dag på om det en dag blir syskon, vilket vi hoppas, då är det vårt fjärde barn
Det är en galen tanke som inte går att greppa, det är svårt att se sig själv som trebarnsmamma när jag bara kan krama och se ett barn
Men kramar henne det gör jag som om det inte finns en morgondag, kärlek jag känner för henne är den häftigaste jag känt, det vackraste och härligaste

Skåpstädning

Jag städade/rensade i ett skåp i dag, där hittade jag Pergotime, moderskapsintyg som inte hann bli inskickade och häften från föreningen Små änglar, spår från en resa som tog oss till tjejen som satt bredvid och plockade upp allt jag slängde

Tre askar Pergotime hittade jag, tabletter som plockades ut 11 februari -11, tabletter som inte behövde användas eftersom pluset kom 10 mars
Pluset som blev Vera

Älskade liten vad roligt det är att ha henne som sällskap när jag gör saker, hon är så härlig och förgyller mina dagar

Gravtankar

Även om resan till ett efterlängtat barn fick ett lyckligt slut så levde vi inte lyckligt i alla våra dagar
Vi lever med ett barn i vår famn, ett riktigt charmtroll men mot mig stormar en helg som ska ägnas åt systrar
Systrar som ligger i en grav och bara tanken på graven får det att göra ont
Jag har ingen aning om vad jag ska göra med graven, jag vet att jag vill göra fint men jag vet inte hur jag ska ta mig för det, hur jag ska få Mats ha ta sig tid att följa med mig dit

Den sorgliga verkligheten hinner på nåt sätt ikapp oss, våra saknade små och snart är det dags för årsdag

Händerna mot himlen, ses vi nån gång?

Provocerad

Jag blir fruktansvärt provocerad när det tas för givet att Vera ska ha syskon
Och jag vet inte vad jag blir mest arg för, att folk tror att det är en självklarhet eller att jag blir så provocerad
När livet gett oss den väg vi gått så tänker inte jag bygga luftslott som inte håller

Strömlös

Jag och Vera är inte vänner med Vattenfall, tacka vet jag fina Skekraft
Fem gånger har Vera varit till sin morfar, fyra gånger har det blivit strömavbrott, fjärde gången är i kväll
Skit är vad det är, värdelöst
Tråkig tradition

Dessutom har jag en liten fröken som vägrar somna, mitt tålamod börjar ta slut och jag skulle gärna vilja kunna göra en till flaska välling åt mitt barn, kan du förstå det Vattenfall?

Instagram

Jag har länge vägrat Instagram men som med Facebook så föll jag för grupptrycket och skaffade det till slutet i söndags
Jag vet nu varför jag vägrat skaffa det: jag blir lätt beroende och jag är nu fast

Sömnlös i fjällen

Jag blir galen!
Så fort vi åker hemifrån blir det sömnlösa nätter, hemma sover hon hela nätter, borta blir det inte många timmar
Vad jag än gör så blir det inte rätt och jag skulle gärna byta med pappan som ligger kvar hemma och sover

Jag och Vera tog en roadtrip igår, hem till mina fjäll
Min farmor fyller 75 så i morgon ska vi fira

Hon går

Vera bjöd i dag på det första stapplande stegen utan stöd

Vera med stort leende, skrattande och viftande händer och två mycket stolta föräldrar

Hon gick två-tre steg och sen satte hon sig, reste sig upp, gick två-tre steg och så satte hon sig igen och så fortsatte hon en stund tills hon insåg att krypa fortfarande är mer effektivt

En månad kvar till stor födelsedag

I ena sekunden känns liten så stor och i nästa, när hon ligger snyftande i sängen och vägrar sova så ser hon så liten ut så jag aldrig tror att hon ska bli stor

30 års-kalas

Vi var på 30 års-fest igår,fina Sofia blev överraskad

Bjuder på en bild då jag för ovanlighetens skull var riktigt nöjd med mig själv, härlig känsla

Det blev en lugn kväll eftersom jag olägligt hade masserat axlar och rygg på dagen och det förde med sig en huvudvärk(som vanligt), med det var roligt ändå och skönt att ta det lugnt och må bra i dag

Lillan har sovit hos farmor och jag känner att jag borde passa på att få saker gjorda när hon inte är hemma

Men min lata sida vinner och jag har ägnat tiden åt att se i kapp lite serier, bl.a älskade Hart of Dixie som bjuder på ögongodis

Mats säger att jag är värd det och det värmer, dessutom så tror jag han har tänkt fixa middag till mig i dag, skönt när det faktiskt blir förändring när vi pratar

Njuter av lugnet, kärlek och lyckan

Smärta

En fot som sparkar i en leksak, ett fult ord som hoppar ut

Charmigt med leksaker på vårt golv, ljuvligt tecken på att det bor ett barn här
Fruktansvärt ont gör det

Längtar inte efter den dagen då små legobitar ska borra sig in i min fot

klappa händerna

Plötsligt sitter det en nöjd liten fröken på golvet och KLAPPAR händerna, häftigt!

Annars så fredagsmyser min dator med vad jag tror är ett virus, rackarns!  så svar på kommentarer kommer när nån kunnig(inte jag)har kollat på den

Konflikträdd

Jag tänker och tänker på hur jag ska göra saker rätt
Rätt så att alla blir nöjda
Men det går aldrig att göra alla nöjda och det är mycket sällan det blir riktigt rätt

Det är saker som varit men som nu är lösta som gör att jag börjar fundera, så observera att det inte är en speciell situation utan bara tankar och funderingar!

Man ska prata om saker, prata och prata
Medan vissa anser att man inte ska prata om saker utan låta saker vara som dom är
Om man som jag har svårt att prata, svårt att veta hur jag ska börja, svårt att veta hur jag ska säga saker för att det ska bli rätt
Det är så svårt, svårt med relationer till andra människor, svårt när alla fungerar olika, när man är olika i personligheten och olika styrkor och egenskaper
Jag har lättare att skriva, det anses ofta som fegt att uttrycka sig i skrift, lite som att man gömmer sig, inte vågar konfrontera, jag anser att det är mitt sätt att uttrycka mig, min styrka, det jag kan
Om det är det sättet jag vill och kan uttrycka mig på men mottagaren tycker att man ska prata, hur ska det nånsin kunna bli rätt?
Om vi ska prata så hamnar jag i direkt underläge för jag kan inte göra mig förstådd, med tårar i ögonen och gråten i halsen, ilskan och frustrationen för att jag gråter så går det inte att få ut det jag vill
Jag blir en B-version av mig själv, en version som aldrig "vinner" diskussioner, som blir överkörd och inte kan försvara sig
En version jag inte tycker om
Om jag skriver så vet jag att det kan bli missförstånd, nyanser är svåra att läsa i skrift och det kan lätt tolkas fel hos mottagaren men ändå så känner jag att jag lättare gör mig förstådd för då kan jag i lugn och ro fundera, ordna tankarna

Det är konstigt, egentligen har jag inte alls svårt att prata, jag pratar gärna mycket och länge, om allt mellan himmel och jord men blir det pressat läge, när viljor inte kommer överens, när man blir osams, när problem måste lösas, lön förhandlas så går det inte, jag har aldrig trott det här om mig men när jag sitter här och funderar så inser jag att ordet jag kanske letar efter är Konflikträdd
Inte alltid konflikträdd men när det är konflikter med människor jag inte känner mig trygg med eller inte vet hur mycket som kan sägas utan att det blir ännu mer fel

Givetvis handlar det om situation, människor som jag är nära, som varit med i med och motgångar, i stunder när vi varit oense och överens går det ju givetvis lättare att prata med, som kan förstå, som har fakta, som vet mycket om mig, känner mig som person med det positiva och negativa och ändå finns där, dom är lätt att prata med

För varje gång man möter sina svårigheter så blir det väl lättare men det är inte så lätt att gå ut i underläge och försöka få det resultat man vill
Det är inte lätt att möta en konflikt när man inte vet, eller kanske vet hur den andra personen ska ta det

Jag önskar att det skriva ordet var mer accepterat som uttrycksform, då hade jag haft det lite lättare
Men vem har sagt att livet ska vara lätt

Tårar

Utmattad i själen, känslig när jag blir trött och så tänker jag för mycket
Önskar det var lättare att prata om känslor, jag har ju så mycket lättare för dom skrivna orden, lättare att uttrycka mig, samla tankarna
Jag har så lätt till tårar, oavsett om jag är arg, glad eller ledsen
Det är svårt att bli tagen på allvar då tårarna hela tiden kommer, svårt att få fram sitt budskap med tårar på kinderna
Så frustrerad och jag önskar jag slapp gråta så fort jag ska prata om nånting lite jobbigt, så fort jag ska konfrontera nåt, då hade det varit så mycket lättare att prata

Ibland känns det som det aldrig blir riktigt rätt och ibland(ofta)så tror jag det har varit lättare att vara kille men det är bara vad jag tror

mamma och pappa

I tisdags hände det, ett tydligt pappa och ett tydligt mamma, som dom små orden värmde mitt hjärta, som jag längtat att få höra ett barn, mitt barn säga ordet mamma och titta på mig

Hon har ju länge haft tendenser till det men det har aldrig varit riktigt tydligt och hon har nog inte vetat vad hon sagt men nu tror jag hon börjar förstå

Hem ljuva hem för trötta tjejer

Vi har haft fina dagar hos vännen så det var med lite sorg i hjärtat vi i dag rullade hemåt men nu är vi hemma och visst är det lite skönt att komma hem trots att vi haft det så bra borta
Små tjejerna har haft så roligt tillsammans trots ålderskillnaden, så roligt att se

Vi har ju haft en hyfsat lätt start som föräldrar men i veckan har Vera visat hur det kan vara på den andra sidan, sidan då det är tufft att vara småbarnsförälder för hon har inte velat sova och äta mat har inte heller varit så roligt, leka har varit superkul allt annat har inte intresserat tjejen
Det har varit svårt att söva henne och när hon äntligen har somnat så har hon sovit oroligt och jag har ju inte gått och lagt mig som jag kanske borde för hur roligt att det att lägga sig kl 22 när man äntligen har chans att umgås med vännen och vila på dagen blir ju inte heller när man är borta på besök så det är två trötta tjejer som i dag har kommit hem
Tack gode gud så somnade Vera direkt när jag la henne i sängen och jag håller mina tummar att hem ljuva hem gör att hon sover gott hela natten
Jag är nog inte långt efter henne

Rolig margarinlåda

Framme

Resan igår gick bra, inte så bra som det kunde gått eftersom liten tyckte det var hyfsat tråkigt stundvis men det gick ändå bra..

Natten har varit sisådär men det är sånt man får vara beredd på när man byter miljö med Vera..

Nu leker Vera i O:s kök och vi väntar på att dom andra ska vakna..

Jag har olägligt dragit på mig en förkylning som gjorde mig sällskap igår, mycket irriterande men inte så mycket att göra åt..

Första snön

Roadtrip

Jag och Vera drar på roadtrip i dag, vi ska till min gamla, goda vän Erika och min guddotter Olivia..
Jag behöver komma hemifrån en stund, kalla det miljöbyte och så måste jag ju passa på när jag fortfarande är mammaledig och har bättre möjlighet att vara ledig
Olivia längtar efter Vera och vill läsa en bok för henne, O är tre år och sötaste gudbarnet

36 mil in i landet och jag hoppas på att få se snö!

Vad vill du göra innan du dör

Har ni sett The Buried Life på tv nån gång?
Fyra killar som åker runt i USA med en lista på 100 saker dom vill göra innan dom dör, i varje stad dom besöker frågar dom människor What do you want to do before you die?, vad vill du göra innan du dör?
och för varje sak dom gör på sin lista så hjälper dom nån att uppfylla sin önskan

Frågan är alltså What do you want to do before you die? och jag har ingen aning, vet ni?

Mammig

En vän till mig skrev och frågade om hon skulle ta Vera i dag, ett underbart erbjudande en dag som denna
Min första tanke var "Nej, det behövs inte"
Men sen tänkte jag om, varför ska jag inte ta emot hjälp när någon erbjuder sig? Jag har svårt att be om hjälp så om nån erbjuder sig så är det ju bara dumt att säga annat än ja, så här är jag nu utan barn och saker att göra och som kanske kan blir gjorde

Men varför ska det vara så svårt att be om hjälp och ta emot hjälp?
Jag tror det har att göra med att jag vill klara mig själv, i allt jag gör så ska jag klara det själv
Fast jag vet att det bara är spöken i mitt huvud som säger att det faktiskt är mitt barn och jag borde väl ta hand om henne så går det inte komma ifrån tankarna, jag börjar fundera hur många gånger vi har lämnat bort henne senaste tiden och visst borde jag orka, hon är ju så snäll och har vi inte lämnat bort henne så många gånger som känns lagom
Men jag vet att Mats inte går med dom känslorna, han packar glatt ihop sig och hunden varje helg och åker på jakt, som en självklarhet att jag ska orka i evigheter, jag tror(jag vet inte) men jag tror att han i skogen inte har dåligt samvete för att han inte är hemma med sin dotter så varför ska jag

Det är inte så lätt att vara hemma med ett barn när både hon och jag inte är vårt piggaste jag, när jag har saker som måste bli gjorda och Vera har ett behov av att jag ska sitta med henne på golvet, hon vill inte leka med mig, egentligen totalt ointresserad av mig när jag väl sitter där men om jag skulle göra nåt annat så ska det hängas i byxbenet och sägas "mammmammmammaammmaammma" i ett tonläge som är åt det gnölligare hållet
Så jag får inte sakerna som måste bli gjorda gjort men jag leker inte heller med henne men jag sitter med på golvet och gör absolut inget, det går bra när jag inte har nåt att göra men stressar mig när jag vet allt som blir ogjort
Jag försöker absolut inte försvara att jag lånade henne åt Sofia, jag vet att det är okej det är mer ett konstaterande hur verkligheten är

Sen så får jag dåligt samvete när jag sitter där och tycker livet är tungt, hon ler sitt leende, skrattar glatt och charmar in sig så hur kan jag tycka det är jobbigt, hur kan jag tycka hon är jobbig, hur kan jag vilja låna bort henne, jag har ju så länge längtat efter det här
Men hur länge jag än längtat så får jag inte mer ork, det handlar inte om hur mycket jag älskar Vera
Vi kanske båda behöver vara ifrån varandra en stund då och då eftersom det är mycket bara vi två och jag vet att hon har det så bra när hon är med andra och absolut inte bryr sig då

Sanningen är den att min dotter i veckan har hittat en period som jag bara väntat på, Hon har blivit mammig!

Vad vore livet utan vänner, våga ta mer hjälp!

Piskas på torget

Läste mamma-bloggen Inga konstigheter nu på morgonen och igår slog dom huvudet på spiken
Pest, kolera och horor i Hamburg, varsågod och läs!

Precis så kände jag mig när Vera hade feber, bajset bara sprutade och Mats lägligt jobbade över dom två jobbigaste dagarna(den ena var garanterat inte beordrad av chefen), han borde piskas på torget!

I dag har vi en seg dag, njöt när Vera sov i vagnen och önskade att vilan skulle vara hela dagen eftersom jag inte vet hur jag i dag ska orka vara mamma men barnet hon vaknade och solen sken inte heller i hennes värld så det är allt annat än harmoni vi lever i idag..
Bäst att stoppa i oss båda lite lunch och se om molnen skingrar sig och släpper in lite ljus i vårt hus

 

Kolla vad jag/vi fick i kväll, inte alls fel att bjuda på middag då man inte bara får trevlig sällskap utan även fina saker

Måste bara tipsa om kladdkakan vi åt i kväll, såg när den gjordes på nyhetsmorgon i onsdags tror jag det var och den var lika god som den såg ut att vara

Strövtåg i hembygden

Vi har haft middagsgäster, som dom småbarnsföräldrar vi är så slutade en mycket trevlig kväll ungefär när det var dags för små barn att sova

Nu startar vi den nyaste filmen om Johan Falk(jag ska titta på Joel Kinnaman) och önskar er alla en trevlig helg och bjuder på en låt i brist på annat

Jag har aldrig tidigare gillat Mando Diao men jag älskar deras nya låt på svenska, jag blir så lugn när jag hör den

Ett litet virus

I morse kände jag för första gången att jag för en dag vill vara den som kommer går på jobbet och får vara den som kommer hem och bara är rolig..
Så less och stressad av allt ansvar som läggs på mig, så less på allt jobb som inte tar slut, att MITT jobb aldrig tar slut, Mats jobb slutar ju tydligen när han kliver ut maskinen
Jag försöker förklara att jag faktiskt bara är mammaledig när det är arbetstid, övrig tid på dygnet borde vi vara lika
Många bäckar små gör en stor å, det går över, det blir bättre, vi löser oftast inte problemet men det blir bättre, tills nästa gång det blir en å och jag blir kräkless och tycker det blir för mycket ansvar på mig..

Så jag var på lagom bra humör när jag tog Vera och for till vårdcentralen och sen fick vänta i en evighet!
Vi hade tid kl elva, när klockan blev halv tolv frågade jag i receptionen om hon hade en aning om hur långt bort läkaren var, fick svaret att "han tar barn eftersom så jag har ingen aning, han är säkert upptagen med någon annan!" Vilket kändes mycket konstigt eftersom det senaste tjugo minuterna bara hade varit jag och Vera i väntrummet, andra hade kommit och gått men jag gick snällt och väntade lite till, inombords kokade det och Veras humör var lagom trevligt sällskap
Fem minuter senare kom en distriktsköterska och frågade vem jag väntade på, jag förklarade och hon undrade namnet på läkaren, jag hade ingen aning, hon frågade namnet på barnet och bad mig vänta..
Två minuter senare ropade hon in mig till läkaren, två minuter senare kom vi ut och åkte hem!
Värdelöst att vänta 35 minuter på ett besök som tog två minuter, värdelöst och jag kunde inte ens förmå mig skälla på läkaren som inte varit upptagen med nån annan utan helt enkelt glömt bort oss och han presenterade sig inte ens
Så bra att man pluggar i evigheter till att bli läkare och sen inte ens lär sig klockan!
I alla fall, min dotter har mest troligt ett virus, ett virus som inte borde smitta nån annan, ett virus som inte alls är farligt, det är såhär med virus förklarade läkaren och tyckte nog jag upptog hans värdefulla tid

Bra att min dotter är frisk, eller att det i alla fall inte var nåt allvarligare än ett virus, hon har nu avancerat till prickar hela ryggen och bröstkorgen men magen är bra och hon smittar ingen
Efter att jag ringt och berättat för Mats om utlåtandet och svurit långa ramsor om det manliga släktet och hur gärna jag vill att dom inte finns så åkte jag och snackade skit hos fina Therese och nu känns det bättre!

I dag

Vi har en tid hos läkaren i morgon, givetvis så har Vera varit bra i magen i dag, det är ju himla skönt och bra för henne men jag känner mig lite dum som åker till läkaren med ett barn som verkar frisk men med tanke på hur hon mått så är det nog bra att åka och visa upp henne
Kloka vänner peppar och säger att det är smart och inte onödigt!

I morse när Vera sov i min famn så tänkte jag på första dagen hon låg hos mig och sov, en tredjedel av dagens vikt vägde hon men hon låg på precis samma sätt som hon gjorde i dag och när hon sover ser hon inte en dag äldre ut, lika liten och hjälplös
Min lilla tjej som lärt sig så mycket, vi har så roligt på dagarna,det känns konstigt att säga att jag har roligt men nån som är tio månader, man kan ju undra hur mycket utbyte vi har av varandra men det är så roligt att se henne, hon är ett litet charmtroll som gärna använder sitt leende, höra henne gapskratta på sitt eget lilla vis, åt inget speciellt utan bara för att hon kan är så underhållande så jag måste skratta och då gör hon det igen och så sitter vi där på golvet och skrattar ikapp
Som sagt, vi har roligt på dagarna, åt saker som kanske inte är roligt utanför vårt hus, utanför vår familj men oavsett så roligt har vi och hon kan verkligen charma mig

Jag har varit och handlat på Coop ikväll, själv, tänk att en sån sak kan gör mig glad, vem hade kunnat tro det innan Vera
Men det är lika härligt att komma hem och mötas av synen av en Vera som sover i sin fars famn, när barnet sover så är hon mycket lik sin far
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser dom tillsammans

Vila

I dag gör jag som det sägs att man ska göra, vilar när barnet gör det

Pratade med vårdcentralen i dag, Veras mage låter inte henne behålla nåt, hon har haft knepig mage i två veckor nu men igår var värsta dagen hittills så i morgon ska vi få träffa en läkare..
Men febern är borta och hon är pigg i övrigt

En stund senare sitter jag här, har sovit en stund och Vera sover just nu..undrar nu om jag ringde läkaren i onödan, tänk om hon är bättre i magen i dag.Jag vill inte vara en mamma som ringer för minsta småsaker och är nojig i onödan..Om jag ändå var lite säkrare på mig själv!

Projekt: Påslakan till Vera

Mys

Det är absolut inte roligt att Vera är sjuk men det är roligt att för en gångs skull ha en liten tjej som vill sitta still i soffan och mysa, jag njuter massor av det mys jag får
Men givetvis bjuder hon stundvis på sitt goa leende och busar precis som vanligt, men mycket kortare stunder

 

Sjuklingmys

Ta vara på tiden

Hittade en ny blogg i dag, det gemensamma är erfarenheten av att förlora barn
Skillnaden är att hon just nu går igenom förlusten av sitt tredje barn
Varje gång jag läser om andra som förlorar barn krampar min själ lite av smärta, minnen och saknad
Att förlorar igen är en tanke jag inte vågar tänka på

Men livet är så skört
Bara för att Vera är här nu så betyder det inte att hon stannar resten av mitt liv

Här ältar jag småsaker om och om igen och har svårt att sluta
En örfil som att läsa om människor som förlorar barn får mig att bryskt vakna upp
Inser att det spelar ingen roll om det finns dom som tycker jag är missunnsam och knepig
Det viktigaste är min familj och vänner som tar mig för den jag är, i med och motgångar

Som finns där oavsett glädje eller sorg 

"Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din."

Feber

Tösens första feber gör oss sällskap
Trött och rödrosig liten tjejen som samtidigt härjar och leker, verkar än så länge inte så påverkad av den

En första

Irritation

Kvällen igår var så rolig och som vanligt så har jag svårt att sova när jag varit ute
Därför är det lite synd att jag vaknar arg och irriterad på saker som sas igår

Man vet aldrig allt om en människa, vad som påverkar, vad som finns i bagaget, vad som finns runt om, andra relationer som spelar in
Man vet aldrig allt om en människa, man kan döma utifrån det man vet och man kan tycka så mycket man vill
Men man måste även inse att det bilden kanske inte är rätt, den bilden man själv har är inte hela bilden, bara en pusselbit i det stora
Man lär så länge man lever, man lär sig av misstag och det som varit och man måste kunna få göra fel för att det sen ska bli rätt

Jag ska försöka släppa det, det ger ingenting att mala det om och om igen
Nu ska jag måla ett till varv på mitt sängbord och väcka han som fortfarande sover

Höstfest

Vera ska för första gången sova hos sin farmor, jag var och lämnade henne i dag och hon var på riktigt gott humör när jag for så jag är inte ett dugg orolig

Jag och Mats ska på höstfest i byn, ska bli så roligt..och så har vi hela dagen för oss själv i morgon, farmorn kör hem Vera på eftermiddagen nån gång

Skönt på ett sätt  men nog längtar jag efter att få krama min bebis i morgon

Står

Helt plötsligt står hon, överallt, med och utan stöd
Och jag blir lika förvånad varje gång jag ser det

Fredagsmys

Vi pratar ett års-presenter och gravpynt inför hösten
Tänk att vi snart har en ettåring i huset, tänk att vi har en grav vi besökt i snart tre år
Tre barn men föräldrar på så olika vis

Nu säger jag som många andra gör denna dag, dags för fredagsmys
Barnet sover och vi startar en film

Dagens Vera

Fina dagar

Sitter i soffan, ser film och virkar på julklappar
Sitter och känner mig sådär härligt nöjd med livet, som att inget mer finns att önska, inte just nu

Vi har fina dagar och jag förskönar inte, även dagar då bajsblöjorna aldrig verkar ta slut, dagar då Vera ska vara precis på den fläcken jag är på men inte sitta stilla i mitt knä, dagar när det hela tiden ska testas hur mycket som hon klarar och det slutar i vurpor, tårar och nya blåmärken, dagar då vi aldrig är överens, dagar då nätterna innan varit lite åt det oroliga hållet och alla skulle må bra av lite mer sömn, även dessa dagar har vi fina dagar
Alla dagar är fina dagar och ett minne
Varje kväll känner jag mig kär i min familj och längtar till nästa dag gryr och jag får utforska den med Vera

Vera gjorde en gullig sak i dag, hon fick en bit knäckebröd med smör medan jag åt middag, när jag en stund senare smörar min macka så sträcker hon fram sin bit och ler sitt lilla leende som just då satt i världens flottigaste lilla ansikte, jag smörade hennes macka lite till och hon blev mycket nöjd
En lite sak som säkert bara betyder nåt i en förälders värld men det är otroligt vad mycket dom lär sig och fort går det
Hon har även börjat gunga i takt till musik, det är en underbar resa vi gör

En bild för min mormor

En liten försenad bild från en morgon helgen som var

Luggen börjar vara lång så vi testade ett hårspänne och får även med blåmärket i pannan på bild, blåmärket som är en gåta

Skaffa disciplin NU!

Häromdagen skrev jag att jag inte hade tid att blogga
Fel av mig, jag har tid att blogga, det jag inte har tid med är allt som kommer efter
Min dator är ett svart hål som slukar min tid
Jag bloggar, går relativt fort och sen - har jag ingen aning om vad jag gör, vet bara att tiden går

Så bäst är om jag inte bloggar, i alla fall inte från datorn, bäst är om datorn är avstängd, i alla fall om jag vill få nånting gjort
Jag har så dålig disciplin på mig själv
Därför jag hellre sitter i soffan och äter kakor än är ute och springer

Ett måste att skaffa: bättre disciplin!

En del av min vardag

Jag pratade om Alva och Tyra i dag, nu för tiden händer det inte så ofta och det är länge sen jag berättade för nån ny men i dag så kom det naturligt och det kändes som något som måste bli sagt
Det kändes riktigt bra, det gjorde inte ont, jag hade inte gråten i halsen eller tårar i ögonen
Det kom bara, som en naturlig del av livet, dom har landat i min vardag, vår vardag och jag vet inte riktigt när det hände men det ger mig ett lugn

Anledningen till att jag berättade?
Samtalet jag hade med en tjej fick mig att känna att jag måste berätta att jag är mycket medveten om att det inte alltid går bra, varje dag saknar jag två små
Varje dag tittar jag på deras lillasyster och undrar hur livet hade varit.. tänk om, tänk om, tänk om
Varje dag tittar jag på lillasyster och känner hur värdefull hon är

Varje dag har jag tre döttrar med mig men en som tar del av livet

Utan saknaden hade inte Vera funnits

Jul

Längtar efter julen, tanken på en till jul med Vera får hela livet att kännas som en sagobok!

Men innan dess har vi ett 1 års-kalas att se fram emot, hur galet är inte det i en fantastisk värld?

En tanke slog mig i dag, två av dom senaste tre höstarna har jag varit gravida, en av dom har jag varit deprimerad
Den här hösten får jag varje dag krama min dotter, oavsett väder så har vi en vacker höst!