I huvudstaden

En mysande Vera

Jag låg på rygg på golvet och Vera går fram till mig, sätter sig ner bredvid och kryper ihop, huvudet placeras mot mitt bröst och så ligger vi bara där, hon har lärt sig mysa och det är verkligen mysigt
Kärlek

Och när vi låg där och mös så tänkte jag "Tänk att man kan vara så här lycklig" och "Tänk att det inte alltid varit så här"

Att ha varit så ledsen och nu mår så bra det är konstigt, att förlora två barn och en dröm och ändå en dag känna att man mår bra, tittar jag tillbaks så känns det konstigt att jag mår bra, det är fascinerande att det är möjligt, att man tar sig upp, orkar fortsätta, går vidare och hittar en plats där man mår bra och fortfarande har med sig det som varit 

Att jag har det som jag har det nu värderar jag högt!
Nu hör jag ett litet skratt som smittar av sig och jag kan inte låta bli att skratta

Städning

Hör att många mammor städar hemmet när barnet sover eller när dom av någon anledning är ensamma i hemmet och har så kallad "Egentid"
Att lägga den tiden på städning är väl egentligen inte så konstigt, det är då möjligheten finns och det blir mest effektivt, jag gör det, plockar och försöker finna någon ordning som i samma sekund som Vera vaknar kommer vara borta
Det konstigt är att jag inte hör om nån pappa som lägger sin egentid på städning av hemmet, ingen!
Pappan som städar hemmet på sin egentid finns i alla fall inte i det här huset, inte heller på övrig tid inträffar det att pappan städar, pappan som bor i detta hus har nog inte ordet Städning i sitt ordförråd men jag älskar han ändå men det vore ju lättsammare om det var lika! Om jag någon gång får en son då ska det börjas i tid och mina barn ska lära sig samma lika!

Vera sover nu och jag chockar med att städa!
Och sen packa för i morgon tar flyget oss ut i världen, eller i alla fall till en plats inom landets gränser!

♥

13 april -12 ♥

Barnet i dikten
Är det du, är det du, allra käraste barn
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Då jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

Av: Harriet Löwenhjelm

 

 

Ett kärt bekymmer att sortera

Det har det senaste året tagits mycket bilder och det är en salig röra i dom, både dom som ligger i datorn och dom som är framkallade, jag får ingen ordning och jag hinner inte lägga så mycket tid som jag skulle vilja lägga på hennes album, det jag klipper och klistrar i

Så för att försöka ge lite ordning i bilderna som är framkallade så köpte jag igår ett album som man bara stoppar in bilderna i, hon kommer alltså ha två album från sitt första år, ett som är pysslat med omtanke(om det någonsin blir klart) och så kommer hon ha ett som är till för att bara bli av med bilderna och ha någorlunda koll på dom
Men jag är rädd att jag innan jag får koll på dom kommer bli galen, jag flyttar hit och dit, tror jag har dom i rätt ordningsföljd för att sen inse att det inte är så, jag försöker intala mig att det inte gör nåt, om jag skriver datum vid varje så syns det ju ändå när dom är tagna och hur gammal hon är men min ordningssamma sida stör sig fruktansvärt mycket på oredan så efter en stund måste jag flytta om så att det blir rätt - ända tills jag upptäcker nästa fel

Jag blir galen och ångrar lite att jag tagit så många bilder och inte hållit efter bättre men samtidigt blir jag varm om hjärtat eftersom alla bilder är på vårt älskade hjärta

Och precis som alla gånger tidigare så lovar jag mig själv på att det ta det eftersom, inte spara det för länge så att det blir kaos utan framkalla lite då och då men på nåt konstigt sätt så hinner det spåra ur till nästa gång

Ett kärt bekymmer tror jag det kallas!

Lek

Att höra mitt barn leka, prata för sig själv och se henne gå från leksak till leksak är så rogivande, jag kan sitta långa stunder och bara titta på henne, ibland tittar hon upp och kommer med en leksak till mig och fortsätter sen i sin egen lilla fantasivärld och hon har mycket leksaker att utforska efter sin födelsedag
Men så kommer en sida som inte är så kul att se, detta humör som stundvis riktigt skämmer mig, hur kan ett sånt galet humör bo i en liten, knubbigt bebis? Min rara, gosiga älskling som blir helt galen, kastar saker och lägger sig ner på golvet och bara skriker, det bådar inte gott
Tur att dessa stunder är korta och att det oftast är ett leende och glad lek som råder!

Det hände en sak igår, Vera klättrade upp i vår soffa, galet och farligt men helt otroligt vad hon lär sig!

Grattis till vårt lilla Troll

 

Kommer ni ihåg det här?

Det är ett år sen nu

För ett år sen var allting nytt, magiskt, ofattbart, lycklig, fantastiskt, mysigt, omtumlande, rörande, stormande, härligt och vi kunde aldrig sluta titta på henne

Vår dröm var här, år av längtan var slut och resan hade nåt sitt mål och en ny resa började, resan att vara föräldrar åt det lilla barnet som blev Vera

En fantastisk resa, en ofattbar resa

En resa som är allt jag nånsin önskat

Jag kan fortfarande inte sluta titta på henne

Vårt lilla underverk

Ett år i dag

Pussar och kramar i massor älskade lilla unge

Det finaste jag vet

Vera på dagens familj/ettårsfotografering

Nu som då så bjuder Veras födelsedag på snö

För ett år sen

För ett år sen låg liten i magen, gör en tillbakablick

Barnmorskebesöket igår gick bra..Huvudet är nu fixerat så det går ju åt rätt håll...
Har en läkartid inbokade till 1/12, på torsdag..trodde väl aldrig vi skulle nå december innan Trollet är här..
Men barnmorskan gav mig hopp, hon trodde inte tiden skulle behöva användas men jag vågar inte riktigt hoppas på det..Ställer in mig på torsdagsbesök för att inte varje dag bli knäckt..

Nu har fröken vaknat och springer omkring, leker och har inte tänkt somna om, tänkt vad som händer på ett år
Och barnmorskan hade rätt, tiden skulle inte behöva användas

Tänk att för ett år sen väntade jag på det finaste som finns, det värdefullaste jag har och det bästa jag vet

Fullt ös

Vera somnade i min famn när hon åt välling,värdefull och mysig stund
Fina vännen är här med sin dotter så det är fullt ös på dagarna, Veras vila blev i dag 5 minuter så inte konstig att hon somnade fort
Jag är imponerad att hon orkar hålla samma takt som en treåring

Oro i natten

I natten hörs ett gnäll, lite gråt, en snyftning
Tystnar nästan innan det ens hörts i natten
Nånting stör min bebis
Min bebis, min fina efterlängtade bebis, vår bebis

Jag tänker hur länge hon kommer göra såna ljud, när hon kommer sluta med det, när är sista gången jag lyssnar på det
Det är länge kvar till sista gången, det förstår jag med, än så är hon min bebis, min gnyende bebis
Till och med en ledsamt snyftning får mitt hjärta att värka av kärlek, att höra henne, så nära, fortfarande i drömmarnas land men ändå i vår värld
Så efterlängtad och värdefull
Vår bebis

Kalas i dag

 

Vår kalastjej har haft en fin dag i dag

Fina presenter och massa bus med vänner

Jag blev alldeles varm i hjärtat när två av mina äldsta vänner är här med sina döttrar, att dom finns där för mig

Det går inte att förklara, hittar inte orden för att beskriva hur mycket det betyder för mig

Men givetvis betyder alla som var här mycket

Jag har flera gånger tittat på Vera och försökt förstå att hon faktiskt har varit hos oss i ett år

Det är svårt att förstå men jag gillar det verkligen ,det är underbart allt jag får göra med vår dotter

Hon somnade fort i kväll, gissar att det varit en hård dag i dag för vår lilla kalastjej

Kalas

Gråter när Sylvia Vrethammar berättar om sin barnlöshet i Så mycket bättre
Samtidigt så har jag ett enormt lyckorus i kroppen, vi ska äntligen ha kalas för ett barn, det känns bara magiskt och lite galet att hon är ett år
Galet att vi varit föräldrar i ett år
Fixat tårta i kväll, i morgon är det dags för vänner och familj att komma och fira vårt lilla charmtroll, lite i förskott

Tidningsannons

Skjut aldrig upp saker!
Har uträtta massa ärenden på morgonen och kände mig hyfsat nöjd tills jag kom på att jag glömt skicka in vår ettåring till tidningen, eller jag har skickat till vår lokaltidning men jag tänkte även skicka in i tidningen som min farmor och farfar läser, jag gjorde det tidigare i veckan men jag behövde kontokortet för att fixa den ena och hade det inte så jag skulle göra det sen, ett sen som jag glömde och kom på nu, givetvis försent
Men en dag senare blir det, bättre sent än aldrig!

Men jag blir irriterad på att den ena tidningen lät mig skriva det jag vill och den annons jag gjorde nu tyckte att orden var slut innan jag ens börjat skriva(kändes det som) inget extra lull i den annonsen inte, inget älskade, underbart eller en hälsning, fick i alla fall plats med charmtroll får väl vara glad för det lilla
Och lite lustigt är att den som jag inte fick skriva det jag vill, knappt fick med nån text är dubbelt så dyr som det första tidningen(den som jag kom ihåg) och mer komplicerad, nä tacka vet jag vår lokaltidning!

Sömnlös

Sömnlös utan ett barn som är vaken
Nånting är fel
Mitt barn sover, sover riktigt bra *peppar, peppar*
Somnar i lagom tid och sover väldigt många timmar
Men jag kan inte somna, flera nätter nu så ligger jag och snurrar, vrider, funderar och blir stressad för att jag inte somnar
Som tur är sover Vera just nu länge på morgonen så jag får ändå ihop bra antal timmar sömn
Men det är frustrerande
I kväll gav jag upp och gick upp och förberedde en fyllning till tårtan som ska göras i morgon, sånt man kan göra en fredagskväll när den går över till natt, lika bra att göra nåt av tiden man är vaken
Sen virkade jag lite grann och såg två avsnitt av Drop Dead Diva så nu börjar jag känna mig redo för att göra familjen sällskap i drömmarnas land

Lutar mig tillbaks

Jag har tidigare berättat att jag blir stressad av att se hur välstädat kompisar har det, och här sitter jag med ett hus som äntligen är tokstädat, både över- och undervåning samtidigt(det tog hela dan) och inser att även jag kanske bidrar till den stressen eftersom jag alltid tokstädar då det är dags för besök
Jag lovar, En falsk fasad för däremellan ser det ut som stormen Gudrun dragit fram, alltid disk på diskbänken, Veras kläder slängda här och där, våra kläder går även att finna lite här och var, gärna lite reklam utspritt över golvet förutom alla leksaker, hundhår som aldrig tar slut(som aldrig försvinner) och man kan även hitta lite mellis i form av kex
Men nu njuter jag av ett hus som är städat och fint, så där så det fortfarande ser ut som nån bor i det(bli inte stressad om ni ser det, har jag tur kan jag hålla det i någorlunda skick till på söndag då det är dags för kalas) och så lägger vi barnet, håller tummarna för att hon somnar, startar en film, fredagsmys och så där härligt Svensson-aktiga
Kopplar bort det som stör mig, är evigt tacksam för mina vänner och så önskar jag er en trevlig helg, för det ska jag ha om allt går som det ska!

Middag, tårta och adventskalender

En snabb uppdatering innan jag kryper i säng, borde gå och lägga mig ifall barnet bestämmer sig för att inte sova bra men jag bara älskar att vara vaken på kvällen(som övergått i natt) så det får gå som det går
 
Har varit i väg och ätit middag men fina Josse i kväll, oj vad vi pratade och hade trevligt, är det nåt jag saknar med jobbet så är det dom fina tjejerna
Sen storhandlade jag, när Coop började ha öppet till kl 22:00 tyckte jag det var helt galet, folk behöver ju inte handla jämt tänkte jag och jag skulle aldrig handla då..Men klockan var 21:15 när jag var färdig och det är en riktigt härlig tid att gå och handla så man ska väl aldrig säga aldrig..
När jag häromdagen berättade det för farmor så sa hon att hon mindes hur galet det kändes när affärerna började ha öppet söndagar, hur fel det kändes att handla då medan det nu känns helt naturligt..Man anpassar sig..(undra när dom började med söndag?)
I alla fall, handlade bl.a tårtingredienser, i morgon ska bakas botten till en blivande ettårings tårta, Galet!

I kväll har jag gjort en adventskalender med 23 små paket, julaftonspaketet är ännu inte färdig, vem som ska få det får vara en hemlighet tills den bytt ägare..

Nu sängen så jag orkar med i morgon..

Vera margarin

I en grupp på Facebook hittade jag denna till salu, med budgivning och jag måste säga att folk är inte riktigt kloka och tydligen inte jag heller som hakar på men nu på morgonen blev det vinnande budet 180 kr och det var mitt!
Inget jag hade betalat för en vanlig, gammal trälåda men denna är ju speciell, det står ju Vera på den så nu är det hennes, ska bara hämta den först, den jobbiga delen

 

Hade inte världens bästa morgon, återkommer kanske om det men nu känns det bättre och allt för en trälåda och givetvis att jag har Vera att ta upp i knät och krama
Upptäcker att hon har sin första fläskläpp, hon slog i golvet igår och nu är den blå men så är det när det gärna är fullt ös

Barnvakt

I dag hände nåt, eller det stora hände egentligen igår, idag verkställde vi det
Jag bad om hjälp och i dag lämnade vi Vera hos Elias och hans föräldrar
Det är lite stort att inse att jag/vi faktiskt inte klarar allt själv och med släkt som inte bor nära så är det himla skönt att ha vänner att luta sig på och att vi faktiskt kan lämna bort Vera några timmar en enkel, vanlig tisdag bara för att kunna få saker gjorde hemma som kräver två människor

Och vad skulle vi då göra som krävde barnvakt?
Jag åkte hem, laddade lite tålamod, bad för mig själv att vi inte skulle starta ett inbördeskrig och så började vi sätta upp skivor med panel i gästrummet
Jag och Mats är inte gjorde för att arbete tillsammans, vi kompletterar varandra i mycket men när det gäller att lyssna och förstå varandra vid arbete som ingen av oss är direkt kunniga på så skär det sig lite, vi har inte riktigt samma arbetstempo, det är oftast lite sura miner, hårda ord och djupa suckar, inte alls så härligt arbetsklimat om jag ska vara ärlig och ofta slutar vi tidigare än vi tänkt och utan att saker blivit gjorda
Men måste ändå säga att i dag blev resultatet i alla fall bättre än väntat, vi höll oss väldigt neutrala och fick faktiskt saker gjorde, som vanligt inte lika mycket som jag skulle vilja va gjort men i alla fall, glad för det lilla

Tre timmar senare hämtar vi vår lilla dotter och allt hade gått så bra(fast det var jag aldrig orolig för), så skönt att höra och bra att veta att vi nu har två familjer att luta oss mot

Kofta

I helgen fick Vera en gul, stickad kofta

Det är en speciell kofta

Hon har fått ärva den

Min farmor började sticka den för tre år sen

Eller hon började sticka två stycken

Sorgen kom i vägen och koftorna blev inte klar

Men nu, den ena koftan som var tänkt till en tvilling används nu av lillasyster

Döden

Igår tog dom upp ämnet Döden på Tv4:s Efter tio, ser det nån gång ibland och jag tror det är i alla fall andra gången det handlar om det
Denna gång var det riktigt mot, vad händer när en förälder dör
Hemska tanke att jag eller Mats inte kommer finnas där för Vera när hon växer upp, vilken hårt slag det måste vara för en liten

En sak dom sa var att det pratas inte om döden, döden blir inte naturlig i dagens samhälle och jag tycker det är lite intressant, för så är det ju
Döden finns där men det ska på nåt sätt inte märkas

Döden har aldrig funnits när i mitt liv, jag har sällan varit på begravning och som liten var det aldrig någon närstående som dog, jag har lyckan och turen att ha kvar mor- och farföräldrar
Döden har aldrig varit nära, sen tog den två barn från mig och blev plötsligt väldigt, väldigt nära, den blev alltid där, döden och rädslan för att förlora igen eftersom det gör så ont

Jag tänker på Vera, som har döden med sig direkt, hon har en grav som vi besöker där hennes systrar ligger
Hon har en grav att hälsa på när vi pratar om hennes farfar
Döden är en naturlig del i vår familj, så nära
Och den är inte farlig, den är verkligheten
Vi saknar nära och kära, som en del av naturens gång

Döden är inte farlig men det är sorglig, smärtsam och nåt att bearbeta men inte onaturlig utan faktiskt en del av livet

Igår lyssnade jag på när Vera och Mats lekte, han berättade för Vera om Veras farfar och det gör lite ont i hjärtat
Han gör det naturligt och jag är glad för att farfar kan finnas här i vår familj, även om han inte är här så kan han ta plats

En första kram

Av lite olika anledningar så var jag ledsen i dag och Vera blev så orolig och till sig när mamma satt på golvet och grät så underläppen darrade och hon kröp upp i mitt knä och hennes små armar omfamnade mig i hennes första riktiga kram, välbehövlig och precis läglig
En första kram, som jag längtat efter den och den var goare än jag kunnat ana
Finaste, kloka hjärtat, vad vore livet utan henne

Vi har i kväll knåpat ihop en annons till lokaltidningens "Det ska vi fira"-sida, ett underbart år går mot sitt slut och jag hoppas vi har många, många fler födelsedagar att se fram emot

En seg måndag

Sötast i dag är att Vera nu mer pratar i min mobil, uppochner och bakochfram men vad gör väl det, hon fattar grejen och pratar järnet, jag undrar vem hon ringer och vad hon berättar

Annars så beställer jag ettårspresenter, inte ute i god tid, sista veckorna gick så fort så jag har nog inte riktigt fattat att Vera fyller om en vecka och så försöker jag ta tag i att hyra en bilbarnstol när vi ska ner till Stockholm, nån som har förslag om vars man gör sånt får gärna tipsa, mormor och morfar bor i Rönninge så gärna i trakterna söder om staden..

Annars så slöar vi, natten innehöll mycket men inte var det sömn så i dag håller vi oss inne, för oss själv och jag ser fram emot när lilla fröken ska ta sin vila i vagnen

Kalas

Dagen i dag för ett år sen passerade utan beräknad bebis(Vera), hon stannade kvar i magen och istället kom fina Elias in i vår värld

Tänk att vi fått vara med på hans första år och om nio dagar är det vår Veras tur

Så i dag blev det givetvis ettårs-kalas

Och på avstånd så firar vi min morfar som i dag blir 79 år

Trött tjej redo för sitt första kalas

En stund av saknad

Stunder ibland gör det så ont, då saknaden tar plats och känns som mest, då tårarna måste ut, då jag gråter ut för att sen resa mig starkare
Tacksam för hon som är med oss, tar henne aldrig för givet, hon jag får hålla i min famn och pussa godnatt men önskar att jag kunde hålla saknade små i min famn, en sista gång, för alltid
För tre år sen anade jag aldrig vad som skulle bli verkligheten, då levde vi i chocken att vi skulle bli tvillingföräldrar
Nu undrar jag hur det hade varit, verkligheten vi aldrig fick prova, den som vi fantiserade om, som vi aldrig kunde föreställa oss blev en annan verkligheten som vi aldrig heller hade kunna föreställa os

Ett ljus brinner i kväll på en kyrkogård i staden, ett ljus på en plats som alltid får mig att gråta, en plats som gör verkligheten så tydlig , en plats som får mig att känna närhet till mina barn

Kärt bekymmer

Ett kärt bekymmer sa en vän här om dagen
Just nu älskar jag det uttrycket för att det mesta i mitt liv just nu kan beskrivas med "ett kärt bekymmer" 
Små saker som jag gnäller och ojar mig över, små saker som egentligen är kärt att ha i livet
Bajsblöjor, beslutsångest över små saker, klädångest för kommande familjefotografering, mat till middag, ett barn som inte vill sova, att jag inte har så mycket pengar på mitt konto som jag önskar eftersom jag är mammaledig, att jag hela tiden plockar leksaker från golvet, att små fingrar hela tiden måste leka med mina stackars böcker, att jag inte hinner göra saker som jag "måste" göra eftersom Vera istället tar min tid
Mitt liv är ett kärt bekymmer med ett litet barn

Äntligen..

Så hade jag äntligen valt bilder, fixat julkort och almanackor, jag har länge velat och valt, ändrat mig och lagt ner men nu är det färdigt, går inte att ångra
När jag satt och valde bland alla julkortsmallar så tänkte jag att det vore skönt att få lite hjälp i beslutsångesten men det är ingen annan än Vera hemma med mig och jag tror inte det skulle bli bättre
Men jag fortsatte tänka, Mats hade nog aldrig ens kommit på att beställa julkort med bilder på och om det nu mot all förmodan var så att han skulle göra det så skulle han inte bläddra igenom alla 400, han skulle ta det första han tyckte om och inte bläddra vidare för det kanske finns nåt finare, sån är jag, det kan ju finnas ett bättre..
Och om jag skulle be han om hjälp så skulle han inte bry sig det minsta, han skulle säga att ett förslag var bra bara för att få tyst på mig!

Så nu har jag fattat mitt eget beslut och så skönt att inte längre behöva fundera på det!
Beslutsångest, ett litet I-landsproblem så här på lördagskvällen

Läsa

Lördagsmorgon
Bakom min rygg blir det tyst
Undrar vad hon gör och när jag vänder mig om så sitter hon och läser en bok
Hon älskar böcker och jag älskar se henne läsa böcker
Så upptäcker hon att jag iakttar henne, reser sig upp och går till mig för att hon måste visa mig vad hon läser

Tillbakablick

Vackraste Kärlek

Tjejkväll

Vi har tjejkväll i kväll, jag virkar julklappar och Vera krigar med mina stackars böcker och stöker om i bokhyllan, pappan är på fest med jaktlaget och morbrorn har åkt hem till fjällen i helgen

Hon ramlade precis och slog huvudet, grät givetvis eftersom smällen blev ordentlig så jag tog upp henne i knät för att trösta men jag får inte trösta henne, hon sitter i två sekunder och även om hon fortfarande gråter så ska hon vidare, det är oftast så, inte många sekunder stilla
Det är lite tråkigt, jag vill ju pyssla om min lilla bebis men hon myser ju inte heller så gärna, oftast bara när det är dags för välling så hon har väl inte behovet av närhet, en självständig liten fröken
Men det gör lite ont i mammahjärtat att inte få rå om sin lilla tjej när hon gråter

Julkort

Jag bara varnar, i år kommer det självklart komma julkort med en liten fröken på, som jag längtat
Nu blev det ju även såna ifjol med men då var hon ju inte så med, på dom var hon fem dagar och en liten skrynklig klump
I år är det betydligt roligare, detta har jag väntat länge på, julkort med vår dotter
En dröm som blivit sann, äntligen, det är magiskt med drömmar som blir sanna
Så i dag har vi haft julkortsfotografering
Det var roligt, tills lilla fröken blev fruktansvärt uttråkad och tyckte inte alls det var festligt, men det var lite roligt ändå

Det är min tur nu, om ca en månad landar Vera i brevlådor runt om i landet!

Morbror

Att ha en morbror inneboende är fantastiskt, fick jag och Vera bestämma så skulle han nog inte få flytta..
Vera sitter just nu hos sin morbror, jo hon är vaken fortfarande(eller hon sov en halvtimme och skrek sen med förnyad kraft) och dom är så fina tillsammans, det är mycket bus i vanliga fall men nu är det mys som gäller..
Lugna morbror, så värdefull!

Ingen repris

Gårdagen gick inte i repris, fröken är fortfarande vaken...Arg och tjurig..

I dag har hon fått plats på förskolan vi sökte till, nu är det på riktigt, jag ska börja om och jobba och kan inte inte längre förtränga det! Nedräkningen har börjat , om tre månader ska hon vara inskolad och klar..

Annars så har vi putsat fönsterna i köket i dag och låtit en bit av julen flytta in, julgardinerna sitter röda och fina i köket och det känns lite magiskt, det är nära nu, julen med min dotter och min fina sambo!

Dags att vinna över problemet

Det finns en sak som jag verkligen inte kan, det finns givetvis fler saker jag inte kan men dom flesta kan jag lära mig men just nu finns det en sak som jag inte  kan lära mig och det stör mig så himla mycket, jag skulle klara så mycket mer om jag lärde mig detta och jag SKA lära mig det om det så är det sista jag gör

Så jag ska packa ner mitt dåliga tålamod, mitt galna humör och min negativa inställning och verkligen lära mig det här, en gång för alla

Jag ska ta vår bil, en släp och sen ska jag backa, eller det är ju det jag verkligen inte kan, backa med släp så det är det jag ska lära mig, jag ska be Mats om hjälp och så ska jag inte skälla på han, jag kommer garanterat gråta för jag blir så frustrerad men jag ska klara det

Sovande barn

Det är i dag det hände, dagen då barnet somnade så fort jag la henne i sängen, utan gråt,skrik och ilska
Från det att vällingflaskan mikrades och hon sov tog det en kvart, lite skillnad
Vad gjorde jag då annorlunda? Jag tog bort en vila på dagen, så istället för en förmiddagsvila ca 9:30-11:30 och en eftermiddagsvila ca 15:00-17:00 så vilade barnet mellan 13:00-15:20
Tydligen en vinnande koncept för nu sover fröken
Det är verkligen en härlig känsla när man lyckas hitta ett sätt som fungerar, nu är det bara att hoppas att det inte är tillfälligt

Nattningarnas fortsättning

Kvällens nattning tog två timmar, två timmar som jag suttit med henne, låtit henne vara själv, tagit upp henne, lagt ner henne, tagit upp henne, gjort vällingflaska nummer två och efter den så fann hon slutligen ro i min famn och sussade sött och fridfullt och det är bara att lyfta ner henne i sängen
På en sekund är det glömt, dom jobbiga två timmarna jag kämpat mig igenom, förtvivlad, hjälplös och gråtandes, med det sovande barnet i min famn så finns det inga bekymmer
Tills i morgon vill säga, då börjar det om igen
Och Mats jobbar eftermiddag/kväll, den här veckans nattningar ser jag inte fram emot
Det är tur man glömmer fort

Vi har ju haft en himla tur med amningen, ett barn som nästan hela tiden sovit hela nätter, ingen kolik, ingen större matvägran, inga biverkningar av sprutor, vi har i stort sett dansat genom större delen av vårt första år som föräldrar, visst att även vi har haft våra tunga stunder men jag måste erkänna - dom har varit få
Därför känns detta som en rak höger och jag är golvad, om jag tittar tillbaks så den senaste månaden så har vi inte haft många nätter som hon somnat direkt som hon tidigare gjort men det blir bara värre och värre
En sak att i alla fall vara tacksam för att det är värt kampen för när hon väl somnat så sover hon ju faktiskt riktigt bra

Jag gissar att ni kommer få läsa mer om våra nattningar

♥ Vera ♥

I onsdags skrev jag "jag älskar min förutom den delen att den inte gärna blir gravid"
Men jag har funderat och tänker nu så här, jag älskar min kropp för den har gett mig det finaste jag vet, det som förgyller mina dagar, testar mitt tålamod, ger mig mysiga leenden och så mycket, mycket mer
Mitt kropp har gett mig ett barn i min famn, det käraste vi har, vår ögonsten
Min kropp har ett flertal gånger gjort mig så besviken, den har inte blivit gravid och den har av någon anledning en gång snuvat mig på ett lyckligt slut men kroppen fixade till det, gjorde så att jag kan förlåta den
Min kropp gav mig Vera, hur fantastiskt är inte det?

Farsdag

Dagen i dag började med sovmorgon för hela familjen till halv nio, måste ju varit Veras bästa farsdags-present, utvilade så öppnade vi paket som innehöll ett mycket fint armband som HannaDesign har gjort, alla tre barnens namn står på det
Sen så skulle vi vara duktiga och åka till stan för att köpa golvlister, panelskivor och bröstlist till gästrummet, vi kom hem med golvlister så ni kan ju gissa hur bra det gick och hur mitt humör var
Läste dessutom löpsedeln där det stod: SAS timmar från konkurs och mitt humör blev inte bättre, har en resa bokad i slutet av november så jag håller andan och mina tummar att inget ställer till det

Sen måste jag säga att nattningar i det här huset just nu inte är behagliga stunder tillsammans, nattningarna har oftast fungerat bra för oss men i alla fall den senaste veckan är det tårar, tårar och skrik som gäller, välling intas som vanligt vid kl 20 och sen börjar striden, striden mot sömnen och träffen med John Blund. De vanliga, gamla tio minuterna som nattningen i snitt brukade ta är utbytt mot en och halvtimme som vi är osams, känns som mina dagar aldrig tar slut utan när hon väl somnat är det själv dags för sängen..
Men när hon väl har somnat så sover hon så jag ska väl egentligen inte klaga
Jag gissar att det blir bättre, efter regn kommer sol men är det vanligt i hennes ålder, vid 11 månader, fler som har det så här och vad gör ni, snabba lösningar finns inte men tips vore himla trevligt att testa

En tanke som slår mig nu när hon äntligen somnat är, kan det vara en släng av separationsångest för hon vill gärna se att vi är med, lägger jag henne i sängen så går hon ner i varv, nära att somna men måste kolla om jag är kvar i rummet..

Veras första fars-dag

Tapetsering

Jag håller på att renovera vårt gästrum, så i lördags var vi och köpte tapeter och jag har i veckan hållit på att måla och tapetsera
Renovering med småbarn är renovering i små steg, passa på när fröken Bus vilar och så blir det inte så mycket mer men nu är i alla fall tapetseringen klar så nu ska vi bara handla panel och golvlister så jag kan fortsätta

Det som jag upptäcker är att Mats manliga vänner tycker det är synd om han, "stackarn" som måste tapetsera och när Mats bestämt säger " NÄ det där gör inte jag, det får Annica göra" så ser det ut som hans vänner ska dö av chock, som om det inte fanns i deras världsbild
Så igår kunde jag inte låta bli att fråga på Facebook, Är verkligheten den att det är männen som tapetserar? svaren blev inte så många men dom blev glädjande, bland svaren så var det många tjejer som tapetserar
Alla får göra som dom vill, jag tycker det är roligt att tapetsera så jag är glad att Mats inte vill och vi är alla nöjda, han tog lillan igår kväll, skötte lek och nattning och jag fick tapetsera det sista, värdefullt för oss alla

En följdfråga är ju, hur många gånger är det mannen som måste tapetsera som själv kommit på projekt tapetsering? 
Här är det jag som vill göra om, som kommer med förslaget och därför känner jag att jag själv ska genomföra det, och skulle jag vänta på Mats så skulle jag få vänta eftersom tapeter i hans värld inte är viktiga eller så skulle vi vara tvungen att leja bort det till nån som kan och det är jag alldeles för snål för så därför gör jag det själv, plus att det faktiskt är roligt att känna sig så där händig och duktig mellan klister överallt(för kladda det kan jag), fula ord och tapeter som gärna vill ramla ner eller inte bli raka

En nyhet kommer inte ensam

En bebisnyhet kommer inte ensam, dom rasar in nu, eller rasar är väl att ta i men jag skådar en liten babyboom 2013 om allt går som det ska, vilket vi absolut får hoppas att det gör
Det är syskon som börjar komma, det är nog än så länge bara syskonnyheter

Och känslor runt det skulle kunna vara många och visst kommer känslor av gammal ovana men det finns inget djup i dom, dom är som bara där sen tiden av barnlöshet, som ett eko som inte riktigt får studsa klart
Jag är glad att jag denna gång kan vara där med mina vänner hela vägen, glad att jag kan glädja mig med dom, glad att dom vill dela sin glädje med mig, att dom denna gång kan berätta nyheten utan att vara rädd att jag ska bryta ihop
Den är en annan tid i livet nu, en annan verklighet

Det är klart att jag också drömmer och längtar, fortfarande kanske jag ska säga, jag kanske inte borde önska mer, jag har ju det jag så länge drömde om, ett älskat barn i min famn, jag borde kanske bara vara nöjd
Men bara för att vi haft den väg vi haft så utesluter det inte en längtan efter ett syskon
Skulle det bli så skulle det bli underbart men än är jag inte redo för att kasta mig in i alla känslor som det innebär för oss att skaffa barn

Jag är mamma till Vera och ska bli tant om och om igen, just nu räcker det och blir så bra så bra

Grattis berörda vänner!

Älska din kropp!

Ätit kladdkaka så här på Kladdkakans dag, åt så jag känner mig proppmätt och ändå skulle jag vilja ha mer, mycket svag för goda saker, speciellt choklad, inte lätt att hålla formen, eller jo jag håller formen ganska bra om det är rund man ska vara, önskar hjärnan kunde fatta när det är nog och skicka signaler till kakintaget

Apropå former så stormar det friskt runt ett blogginlägg just nu, jag hör nog till en av dom som Katrin Zytomierska skulle vilja forma om, artikeln i Aftonbladet om blogginlägget finns HÄR
Men det är inte henne jag vill fokusera på utan det är ett blogginlägg som är lite svar på tal, Jonas Colting har skrivit HÄR om att vi ska älska vår kropp och jag älskar nog Jonas Colting
För ett år sen var jag, via jobbet, på en föreläsning som han hade, snacka om inspirerande människa, än i dag tänker jag på det han sa, det fastnade verkligen så får ni nån gång chansen så tycker jag ni ska ta den och lyssna på han, jag hoppas jag får chansen igen

Älska din kropp, jag älskar min förutom den delen att den inte gärna blir gravid!

Förskola

Förskola, tänk att vi snart har ett förskolebarn, jag tror hon kommer klara det galant så det är inte där ångest ligger, att hon är så liten men det är klart hon kommer bli så stor när hon börjar härja på förskolan med andra barn
Utan ångesten är att min underbara ledighet rinner ut, närmar sig sitt slut och jag undrar hur jag ska bli redo, 3 månader har jag kvar, 3 månader, Nedräkningen börjar nu
Det blev inte som jag tänkt, hoppats och önskat, jag hade en önskan om att det den här gången bara skulle hända, överraska oss och att vi skulle ha ett syskon på väg
Inte för att få vara hemma längre utan för att nära och tätt skulle kännas bra i vår familj, men det är klart jag gärna hade varit hemma längre med vår lilla tjej
Så även om jag blir fruktansvärt upprörd när folk bara tycker att det är att skaffa nästa så måste jag erkänna att det är klart vi vill ha nästa, vi vill ha mer, ett syskon skulle sitta fint men jag stressar inte över det, blir det så blir det
Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att mitt barn blir ett förskolebarn om tre månader och jag blir en mamma som ska vänja sig vid tidiga morgnar och lämna på förskola och Mats en pappa som ska hämta på förskola och fixa middag
Tur vi mjukstartar med 50%  då känns det inte lika hårt

Vi har för det mesta helt underbara dagar, vi leker och busar, hon charmar och står i, hon pratar och spexar och mellan varven som är vi lite osams, hon får mig att skratta bara för att hon finns, tänk att denna gåva kom till oss och stannade
tänk att jag får vara mamma, se mig själv i denna underbara varelse, se Mats i henne
Planera julklappar, födelsedagspresent, smyger med fars dags-present, se fram emot en jul utan stora ångesten, fundera på hur julkorten ska bli och planera för ett helt liv tillsammans
Hon gör mig lycklig bara av att finnas, hon gör mig glad bara av att le och hon gör mig galen när hon är tvärsöver

Dagens ångest

Kontrollbehov

I en evighets evighet så har jag tjatat på han jag bor med, även känd som pappan till mitt barn, att vi måste ta tag i och fixa förskola till Vera
Denna gång hade jag bestämt mig för att jag inte skulle göra det, jag tycker att jag får ta den stora delen av saker som rör vårt barn så nu var det faktiskt dags för den andra föräldern att ta lite ansvar
Jag har stört mig på den länge, känt mig mycket stressad men försökt kontrollera mig i den mån jag kan och i dag hände det plötsligen, han ringde kommunen, frågade hur man gjorde och ska nu fixa det, jag är imponerad

Det händer saker i vår familj, vågen av ansvar börjar bli mer jämn i balans, helt jämnt är det inte än och det förväntar jag mig inte heller, jag menar Rom byggdes ju inte på en dag, men det som är härligt är förändringen, att vi är på väg mot bättre tider och jag hoppas det fortsätter åt det håll vi är på väg mot
Det är underbart att vi blir mer och mer ett team istället för du och jag

Det som är svårast i denna förändring det är att lägga bort mitt enorma kontrollbehov, ibland skriker det inom mig och ibland(läs väldigt ofta) så har jag svårt för att det inte blir på "mitt" sätt men det blir fler och fler gånger som jag faktiskt kan vara tyst och låta det vara på Mats sätt och det blir bra ändå, kanske inte så förvånade om man tänker efter
Det hör ju lite ihop, har man varit den som fått ta mycket av ansvaret och jobbet så klart att kontrollbehovet blir därefter för att ha koll men ser man från det andra hållet så är det kanske så att min kontrollbehov är det som lagt jobbet och ansvaret på mig
Det är skönt att släppa på kontrollen men det är ruggigt svårt att lägga bort kontrollbehovet men det handlar mycket om att lita på den andra och det lönar sig verkligen

Sparas för framtiden

Morgonpigg

03:20 bestämde sig Vera för att vi skulle upptäcka denna dag
Vi var inte överens men tjurigaste vann och vi klev alltså upp innan ens den nya dagen hann gry

Men nu sover hon i vagnen i vardagsrummet och jag ska absolut passa på att vila en på soffan en stund så dagen inte blir evighetslång

3 november

Vi var till saknade små i dag, köpte ny lykta till dom och en liten ängel

och från det ena till det andra så drar jag nu på maskerad..som vadå?

En ängel

Det värdefulla barnet som sover på övervåningen blev på en liten sekund ännu mer värdefull
Jag nås av nyheten att en liten pojke i dag förlorat kampen mot cancer, en pojke jag inte personligen inte kände men vars öde griper tag om hjärtat
Så fruktansvärt när små barn inte får stanna, inte får chansen att leva ett långt liv
 Så grymt, så onödigt och hjärtskärande sorgligt

Nej!

Det är inte så lätt att vara allvarlig och bestämd mot sin dotter när hon sitter och skakar på huvudet då jag säger Nej till henne

Jag trodde vi skulle fredagsmysa i dag, eller jag hade i alla fall förberett det med film men vi hade tydligt inte tänkt samma så här sitter jag själv med ont i axlar som letar sig mot huvudet, ska försöka få bort det med lite alvedon, ipren och kanske en varm vetekudde och se om jag kan ta mig för lite pyssel..Annars kanske det blir att sortera lite bilder, har som tömt både telefon och kamera i dag så det finns lite sortering att göra

Trevlig helg till er alla!

Tårar i dag

Dagar med gravbesök är aldrig bra dagar
Det är dagar med tårar men det är väl tårar som vill ut, tårar som inte går att styra men som nog gör bra
Men det är nog därför jag inte vill dit, det skapar kaos i min själ och min verklighet, som om två världar krockar

Men efteråt, efter besök och tårar så känns det bra, jag vet att det är fint hos dom nu och att ett ljus brinner för dom men det är klart att det är tunga dagar och det gör nog ingenting, det måste nog få vara så

Och med en glädjespridare som Vera i sitt liv så går det inte att vara ledsen länge

Familjen samlad