Det vi förlorade vinner dom andra..

Alla våra vänner får barn..

Alla våra vänner får flickor..

Alla våra vänner får ta med sig sina döttrar hem och se dom växa upp..

Och fast jag är glad för alla andras skull så är jag så ledsen för vår skull och våra flickor och jag kan inte låta bli att gråta..
Tänk om även våra flickor hade fått stanna i detta liv..
Fått växa upp med vännernas flickor..
Tänk om vi alla fått ta en del av en magisk värld..

istället för den underbara lyckan en bebis är så blev vi nedkastade i ett svart,sorgset hål..
Och får avundsjukt leva med att se andras lycka födas om och om igen..
Se deras lycka växa upp..

Själv så är det snart dags att plantera blommor på graven..

En hjärtekatt..

Jag håller just nu på med ett stickprojekt,modell större..

Men i dag hittar jag något som jag tror jag måste klämma emellan,måste bara köpa lite garn först..

Virka en hjärtekatt till ett hjärtebarn..
Jag uppmanar alla ni att gå in på denna sida och läsa om vilken fin tanke det är och alla ni som kan virka,varför inte virka en hjärtekatt..?

Egentligen är stickning mer min grej men jag tänkte i alla fall prova..

Skör..

Jag har svårt för att känna mig svag..
Jag vill inte må dåligt..
Men stundvis och utan klar anledning blir det lite för mycket..
Ångesten gör besök igen och jag mår inte så bra..
Jag känner mig så skör..
Jag kan inte riktigt acceptera att livet ibland känns för mycket..
Kan inte riktigt acceptera att jag mår så här och att det faktiskt finns rimliga förklaringar..

Ibland blir det bara för mycket,av både det förflutna och framtiden..

Vill bara önska er alla en

GLAD PÅSK..

Här tar vi det lugnt och bara myser i det vackra vädret..
I morgon blir det att hälsa på flickorna..

Högtider och rosa fluff..

I år är första gången någonsin som jag inte firar påsk i fjällen..
Kan i alla fall inte komma på att jag firat någon annanstans..

Men det känns skönt att bryta traditioner och vanor..
Skapa nya vanor..

Egentligen hatar jag högtider..

Förra året skrev jag det här inlägget om påsken..
Känslan i år är inte så mycket annorlunda..
Det är lite bättre,nu gör jag mer än andas,jag lever..
men jag tycker fortfarande högtider är jobbiga..
Jul är jobbigt för att vi saknar och att det var då vi förlorade och påsken är jobbig för att det är april,månaden då våra liv skulle förändras,till det positiva..
April är månaden som skulle varit Alva och Tyras månad,inte december..
Jag försöker leva i nuet men det är svårt att inte tänka på vad som skulle varit och vad vi skulle haft..

Sen så har jag upptäckt och erkänt att jag hatar rosa fluff..
Jag tycker illa om människor som kan gå omkring i en värld där man kan vara naiv och ovetandes..
Dessa människor som är så uppe i sitt rosa fluff och positiva uttalande..
Som inte har en aning om hur livet känns när det rosa tar slut..
När molnen du går på går sönder och du landar hårt i marken..

Och jag låter bitter..
Och jag undrar när det blev så..
Fast egentligen så kanske jag inte är bitter..
jag förlorade bara min naiva sida och blev en realist..
En realist som kanske fokuserar lite för mycket på allt som går fel,allt som är tungt..
Men hellre en negativ realist än någon som ovetandes studsar omkring på små fluffiga rosa moln..

I dag dissar jag högtider och rosa fluff..

Kommunalt vatten,Nej Tack!!

Förra veckan,när vattnet försvunnit tre gånger,då var jag mycket upprörd för att vi tillhör en egen vattenförening och inte får kommunalt vatten..
I dag när jag läser den lokala tidningen så är jag mycket tacksam för att det i min vattenkran inte kommer kommunalt vatten..
För nu har jag faktiskt vatten som dessutom är utan parasiter..

Dopet avklarat..
Tårarna rann igenom större delen..
Men med mitt stöd Mats så gick det bra..

Jag borde bli bättre på att prata och berätta vad som är jobbigt..
Om jag inget säger så är det ingen som ens kan försöka förstå..
Men jag har kommit fram till att det är svårt att prata om något som jag själv inte riktigt kan acceptera..
Jag kan inte riktigt acceptera känslorna av avundsjuka och att vissa saker är jobbiga..
och om inte ens jag kan förstå så har jag svårt att tro att någon annan ska förstå..
Men jag måste säga att omgivningen verkar kunna hantera mina konstigheter bättre än jag själv..

Dop..

I morgon är vi bjudna på dop..
Jag har inte varit på dop sen flickorna dog,dom tillfällen som givits har jag vägrat..
Men först kändes det bra,nu när det närmar sig kryper en annan känsla fram..

En liten oro,liten nervositet,liten avundsjuka,lite saknad..

Oro för att det kommer vara många barn där..
Först fanns bara tanken på dopbarnet och hon går bra..
Sen kom tanken och insikten att det kommer finnas fler barn där..
Och ännu så klarar jag inte det så bra..
Oftast inte alls..

Nervositet för hur det ska gå,hur många barn som kommer vara med..
Hur ont det kommer göra..

Avundsjuka för att vi aldrig fick planera ett dop,för att vi aldrig fick döpa våra flickor..
Avundsjuka för att vi i stället fick planera en begravning..

Saknad efter våra barn,för allt vi tillsammans missar..
För allt som aldrig blir..

Det som är värst är avundsjukan och saknaden..

Och att inte riktigt kunna säga det högt..
Att jag tycker det känns skitjobbigt..
För vilken normal människa tycker dop är en jobbig tillställning??

Du är allt

♥

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår

Majblomma och cigarettrök..

I dag såg jag en mamma som bar sitt barn,skulle gissa att han var ungefär ett år..
Hon bar han med vänster arm och i höger hand höll hon en rykande cigarett..
Och istället för att kanske blåsa röken över höger axel,bort från barnet så blåste hon ut röken över vänster axel,rakt på barnet..
Jag förstår att man kanske måste röka då sluta kan vara mycket svårt..
Det är inte rökningen jag mår dåligt över..
Det är barnet som måste sitta mitt i röken och ofrivilligt andas in det..
Jag hade god lust att fråga hur man tänker,jag skulle vilja slita barnet ifrån henne..
Men vem är jag att döma och lägga mig i andra människors liv..?
Men i min värld är det obegripligt hur man kan blåsa cigarettrök rakt på ett oskyldigt litet barn..

Har i dag köpt årets majblomma..Jag har börjat köpa pinsen som finns att köpa,dom går så mycket bättre att ha på jackan och går inte sönder..Dom är lite dyrare men jag använder den faktiskt då..
Tycker majblommor är en sån fin tanke och jag hoppas pengarna går dit dom behövs..

Är utan båda lillebror och Mats i kväll så i kväll blir det bio,"hur många lingon finns det i världen"
Jag hoppas den är lika bra som jag vill att den ska vara..

Inte min vecka..

Jag började måndagsmorgon utan vatten och avslutade den jobbdagen utan ström..
Tisdagen avslutar jag med ett dusch som inte gav vare sig varmt vatten eller något som helst tryck,vattnet har valt att återigen försvinna..

Och med en sådan lyckad start på veckan så kanske det inte borde finnas mer att gnälla över..
men för att toppa det hela så drömmer jag på nätterna just nu om barn som dör..
Vaknar inte med världens bästa känsla..

Om den här veckan fortsätter så här så kommer jag välja att dra täcket över huvudet..

Men det finns även små ljusglimtar denna vecka..
Varav en är ni underbara människor som tar sig tid att kommentera och mejla,som tar sig tid att hjälpa mig när jag behöver det..
och många av er känner mig inte ens men tar er ändå tid..
Det ni gör betyder så mycket för mig,jag hoppas ni vet om det ♥

Missat..

Ibland känns det som jag missat saker..

Jag fick av en kompis frågan vad jag fick för smärtlindrande vid förlossningen med flickorna..Svaret är ingen aning..Jag är många minnesluckor från förlossningen,dels för att allt var så sorgligt,dels för att allt var så svårt att få in..
jag önskar att jag efteråt fått prata med någon om vad som hände,typ som kompisar med levande barn fått gå igenom sina förlossningar..

Jag ser att många änglaföräldrar har fått med sig fot och handavtryck från sina änglar..
Vi fick aldrig den frågan,vi hade aldrig den tanken..Nu i efterhand önskar jag att någon tänkt den tanken åt oss..

Jag önskar att dom mättat våra flickor,vikten vet vi men vi har ingen aning om hur långa dom var..

Jag önskar vi hade vetat att fast våra barn är födda så tidigt så kan vi få dom registrerade,nu 16 månader senare vet jag det..Frågan är om det inte nu är för sent att göra något åt..
Men jag hade gärna sett att det på "riktigt" stod att vi har två barn och inte bara i våra hjärtan..

Det är så mycket jag inte visste om världen som man går in i som änglaförälder,det är så mycket som jag fortfarande inte vet..

Tack Ingela för din kommentar på förra inlägget..

Innerst inne vet jag att det hade varit oerhört svårt att göra något,innerst inne vet jag att det var för tidigt,att dom inte gick att rädda..

men det är skönt att höra från någon som har erfarenhet i yrket att det svårt,att få lite bekräftelse på att läkarna visste nog vad dom gjorde..
Så tack Ingela för att du påminner mig..

Tänk om dom gått att rädda..

Läste igår hos Lilla mirakel att VF(Västerbottens folkblad) hade en artikeln om för tidigt födda..
Hittade inte artikeln men köpte nättidningen eftersom jag blev så nyfiken..

Där stod det att dom lyckats rädda barn i vecka 22 och som vägt 300-400 gram..

Vattnet gick på Alva och Tyra i vecka 22(21+5) och förlossningen skedde vecka 23(22+0)
Alva vägde 310 gram,Tyra vägde 400 gram..
Och inget gick att göra,inte ens i Umeå sas det..
Har forskningen stormat fram sen vi förlorade flickorna för 1,5 år sen eller hade dom kunnat göra något?

jag har ofta försökt acceptera att flickornas död nog var det bästa som kunde hända när dom föddes för tidigt..och det har gått bra att acceptera den tanken..
Vi vet inte vad dom fått för liv om dom gått att rädda,det hade kunnat bli fantastiskt magiskt men det hade även kunnat bli otroligt tungt..
Tror inte att jag inte önskar att få ha mina barn här,för det gör jag,varje dag önskar jag att jag fick ha dom här..
men jag försöker acceptera att det nog var bra att dom fick somna in..

men såna här artiklar river upp sår,tänk om dom gått att rädda..i alla fall en av dom..
Tänk om vi gav upp för tidigt?

We could have had a daughter

det enda jag hör när den här låten startar på radion är

"we could have had a daughter"

Men vi skulle inte bara haft en,vi skulle haft två..
En dröm som aldrig blev och en saknad som aldrig slutar..
En kärlek som aldrig dör..♥