9 dagar kvar!!

Önskar mig just nu en paus-knapp..Skulle vilja stänga av min hjärna..

Men vet ni en sak,om 9 dagar reser jag till huvudstaden,en liten minisemester väntar..
Och en resa till Riga,kommer bli underbart..
En verklighetsflykt är precis vad jag behöver!!

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål
Tappa inte bort denna riktning
Låt inte sorgen glömma sitt ärende
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
/Harry Martinson

Det löser sig inte!!

Efter flertal raseriutbrott(för lite tålamod),en stöt,värdelöst lim och en tur till stan för att köpa nytt lim så sitter äntligen tapeterna uppe i lillebrors rum..

Har alltid varit lite "arbetselak" men efter det vi gått och går igenom så har det blivit värre..Jag orkar inte saker som inte fungerar direkt,jag har inte tålamodet och inte heller orken..
Har aldrig tapetserat i hela mitt liv,aldrig och att då börja med ett lim som gör att tapeterna inte fastnar på väggen som planen var gjorde det till en gigantisk utmaning..
och när sen lillebror försökte lugna sin halvgalna syster med att 75 gånger säga "Lugna,det ordnar sig" så brast det,jag gick ut och ställde mig på gården och..grät..

I mitt liv får man inte säga att allt kommer bli bra,att det kommer ordna sig eller lösa sig,för ingen vet..Ingen vet vad som kommer hända,ingen vet om det kommer bli bättre..
Det är ingen i livet som bara "löser sig",det är inget som bara "ordnar sig" och blir bra igen..
Bra saker händer inte bara..
Sen om det är en skitsak som att få upp tapeter eller som en livsviktig sak att skaffa barn..
INGET BARA ORDNAR SIG!!

Men duktiga har vi varit och nu ska jag aldrig mer tapetsera..

Tänd ett ljus..

Insåg i morse att jag har dåligt samvete för att vi inte på länge varit till graven..
Men jag kan inte..
Just nu gör det för ont,jag älskar fortfarande mina flickor lika mycket men att fara till graven känns just nu för tungt..

Sen så sänder jag en tanke till Linda och hennes son Wilton,Wilton skulle egentligen gjort världen sällskap i dag,istället har han varit saknad och älskad i tre månader..
Tänder ett ljus HÄR och tänker på er..

Gett upp?!

Min kurator frågade mig om jag gett upp..
Spontant är svaret "Nej" för man får inte ge upp..
Men innerst inne så har jag gett upp,jag tror inte att det blir barn,jag vågar inte tro att det en dag löser sig..
Jag vet att man inte ska ge upp,jag vet att det inte finns något som säger att det inte ska bli barn..
Men än har livet inte visat att det kommer bli barn,att det kommer bli bra..
Hittills har livet bara visat att det blir inte barn och blir det barn så dör dom..
Det är vår verklighet och jag läser på många ställen att andra också tänker så..
Har ens barn dött en gång så varför skulle det inte hända igen?
Varför skulle det bli barn den här gången?
Kuratorn säger att det vanligaste är ju att det går bra,så om det är det vanligaste,varför fick inte vi vara vanliga??
Det vanligaste är ju att man är gravid inom ett år,så om det är vanligast varför händer det inte oss..
Det enda jag vill är att vara vanlig..

Kuratorn frågade om jag är deprimerad..
Jag vet inte..
Bra mår jag inte,gråter gör jag mycket..
Det kan nog ha att göra med att jag i mitt inre gett upp,att jag lite grann slutat tro..
Jag vet att man inte ska ge upp,att man inte ska ge upp,att hoppet är det sista som överger en människa..
Men jag orkar inte hoppas,orkar inte längtan efter något som jag inte har en aning om det kommer ske..
Men jag vet inte vad jag ska svara på frågan,är jag deprimerad??

Jag vet att mycket av det jag skriver ska man inte tänka,innerst inne så vet jag att innerst inne så finns hopp,innerst inne så vet jag att man måste tro..
Men innerst inne finns också en negativ människa,en som har väldigt lätt att ta över..
Ibland får man vara negativ..Pessimist..

Det är en sak att veta och ha kunskap,en helt annan att använda kunskapen i verkliga livet..

För höga krav?!

Att gå till kuratorn gör att tankarna kommer igång..
Min kurator sa igår att "Ni har ju inte försökt så länge,för många tar det ju ett år"
Och jag vet,har också tänkt det,vi har ju bara försökt i lite mer än ett halvår..
Innerst inne vet jag..
Men i min verklighet så känns det som vi försökt i fyra år,det känns som att jag aldrig varit gravid,som att vi bara kämpar och kämpar och det inte blir nåt..

Sen så tyckte hon att jag sätter för höga krav på mig själv..
En kompis sa förra helgen "ingen klandrar dig"
Men jag klandrar mig,jag tycker jag misslyckas,jag tycker att jag gör andra besvikna..
Hon tyckte att jag sätter för mycket ansvar på mig själv..
Men det är ju jag som inte blir gravid,som blev gravid och inte gick 40 veckor och det är jag som återigen inte blir gravid..Det är jag som inte gör några barn,det är jag som göra att det inte blir barnbarn och barnbarnsbarn..

Mats har ett litet ställe i inlandet,en by,ett berg,tre hus och hög medelålder..Mats dröm är att bo där,jag har sagt jag ska överväga det den dagen jag blir pensionär..
Igår var det en som sa "Men flytta upp dit och född massa barn och låt byn leva vidare"
Jag vet inte om jag är rätt material för att vara avelsko..Jag är nog inte mycket att ha om det är såna planer man har..

Men nu ska jag inte såga mig själv,ska inte vara så negativ men det är så här det är..

Min kurator gav mig "hemläxa" att hitta något att fylla väntan med..Det måste finnas mer i livet än att vänta barn och bli mamma..
Så jag måste väl hitta en stimulerande hobby nu..

Kurator och apotek..

Jag hann in genom dörren sen grät jag,att återuppta kontakten med min kurator är nog veckans smartaste..Välbehövligt skönt att få gråta och prata ut i en timme..

Eftersom att hoppet är det sista som överger en människa så gick jag in på apoteket med hoppet om att Pergotime kanske fanns i min stad..
Men det gjorde dom ju inte,20 september sägs det att det kommer in nya men det är absolut inte säkert..
Men något positivt med mitt apotekbesök är att man kan reservera medicin och medicin som är reserverad går först,så jag har reserverat och hoppas att jag den 20 september får ett sms som säger att jag är äger till några askar Pergotime...

Ikväll blir det surströmmingsfest och det ska bli riktigt roligt..

Underbara helg!!

Underbara helg,äntligen är den här..
Har ägnat kvällen åt en promenad/joggingrunda och sen så kröp jag ner i soffan med min bärbara kärlek för att skriva ikapp mejl till kompisar jag försummat..

Jag har en ovana att jag stänger av när det blir för jobbigt,kopplar bort resten av världen,mycket mitt eget fel att det inte är så lätt att trösta mig..
Stänger av känslor och tankar som är för jobbiga att tänka,tankar med avundsjuka och bitterhet,om jag kopplar bort det då finns det inte..
Men det är inte snällt mot dom vänner som finns där och som försöker allt dom kan,förlåt för att jag är knepig..
Ska försöka låta bli att krypa in i min bubbla,i min egen skyddsvärld..
tack för att ni finns!!

Gråter väldigt lätt just nu,från ilska till tårar på bara några få sekunder..
I morgon är det dags för att kuratorbesök,dags att ventilera tankar om avundsjuka,ilska,bitterhet,dags att ut med förbjudna tankar i ljuset..

Sitter och är så orolig i kväll,orolig för Katarina..Håller alla mina tummar och önskar jag kunde göra något..Att ett öde hos en människa man aldrig träffat kan beröra så mycket..Tänker på dig!!

Bitch...

I dag är Bitch mitt andra namn,är just nu inte alls nöjd med livet och tyvärr så går det ut över mina medmänniskor..
Började med att försova mig,är igen inne i en period då sömnen inte riktigt vill göra mig sällskap som jag vill..
Kom på jobbet en anings försenad och den underbara packmaskinen från helvetet började med att bråka..
Efter en stund muttrande och surande så fick jag frågan "Har du ingen bra dag i dag?"
Och jag hann knappt svara innan tårarna kom..
Dagarna när det inte går bra på jobbet då påminns jag mer om att jag inte skulle behövt vara på jobbet,jag skulle haft ett annat liv..Jag skulle inte sakna två barn,jag skulle haft två barn..
Jag skulle inte behövt känna avundsjuka för min gravida arbetskompis,jag borde sett fram emot att få vara ledig samtidigt som henne,att vi skulle haft jämngamla barn..

This is my life och jag vill inte ha det..

Det är dags att börja om hos kuratorn igen..Känns som ett nederlag men som en nödvändighet för att jag och Mats ska överleva..

Att gå vidare i motvind är inte det lättaste...

Höst!

Insåg i dag att hösten kryper på,jag har alltså överlevt en vinter,en vår och nu även en sommar..överlevt nästan tre fjärdedelar av ett år..
Snart ett år..
Människor säger "Gå vidare"
Frågan är vad jag går vidare mot,ovisshet,oro och en årsdag som ingen borde behöva uppleva..
Inte det lättaste att gå vidare mot..

Just nu är det inte tårar och sorg jag känner,mest är jag just nu arg och bitter på livet..

Hej då!

Med en ledsen själ och en tår i ögat så har jag tagit farväl av världens bästa Jonas ♥,i morgon flyger han till allvaret men han kommer tillbaks,för det har han lovat..




En kväll på travet sommaren 2010
(jag,Markus och Jonas)

Tårfyllt..

Det blev ett tårfyllt slut på kvällen..igen..
Pratade med en gammal kompis som frågade hur det var med mig..
Att ställa den frågan till mig är ganska modigt för du vet aldrig vad du får för svar,har i alla fall slutat säga bara bra..
Han sa att jag inte fick sluta hoppas,att jag inte får tappa hoppet men hoppet tappar jag varje dag..
Han sa att det på något sätt kommer lösa sig,att det kommer bli bra..
Det kan ta tre år,det kan ta fem år men ni kommer få ert barn,någon så kommer ni bli en familj..
Han sa att ingen har glömt det som hänt,ingen kommer glömma Alva och Tyra men livet går vidare och det måste även jag göra men ingen glömmer..
Jag blir så rörd när människor vågar prata med mig,vågar fortsätta prata även om jag gråter..

Så trots tårar så var det en lyckad kväll,jag fick prata om mitt liv och ha roligt med världens bästa pojkar..

Fest igen!!

Blev bjuden på födelsedagsfest..
Svarade att jag fick se hur social jag kände mig..
Men sen så kom tjurskallen och jag tänkte om..
Dags att sluta "Tycka synd om mig själv" och börja ladda för fest...

Lillebror har förresten flyttat in i dag..Känns skönt att ha lite familj närmare..

Tack!!

Tack för alla kramar,tankar och sms igår..
Jag reser mig igen men det tar tid..

Det känns hopplöst men nån gång ska det väl vända..
Om jag gör bort alla motgångar nu så kanske jag lever ett lyckligt liv som gammal..

En egen måne!

Jag vill ha en egen måne
Ted Gärdestad

Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar.

Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner,
när man har mist sin vän.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara,
hur jag känner mig.

Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera,
att någonting är svårt.

Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag till allting ordnat sig.

Hoppet släckt!

Alla tummar i världen skulle inte räcka..
Ni kan sluta hoppas och hålla tummarna,hoppet släcktes i morse..

Ringde till Mats och berättade
"Jag älskar dig ändå"sa han..
Världens bästa!!

Känner mig så misslyckad,Mats förstår inte varför och andra säger att så ska jag inte känna och innerst inne vet jag det..
Men om man inte lyckas då misslyckas man och det är det jag gör,misslyckas...
Om och om igen..

Det sägs att det som inte dödar det härdar och man blir starkare av motgångar..
Hur mycket ska jag härda och hur mycket starkare måste jag bli?

Varför kunde inte bara våra flickor fått leva??

♥ Du är det finaste jag vet ♥

7 år i krig och kärlek,med och motgångar..
Det är 7 år sedan kärlek uppstod mellan jag och Mats..
7 år har vi åldrats och vuxit starkare tillsammans och jag hoppas på många fler..

Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.

Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Fallen..

Just nu spelar jag Volbeats Fallen om och om igen..Älskar den och dom och önskar oktober kom nu..

En dröm?!

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut..
Jag drömde jag var gravid..
Att vi äntligen lyckats och när jag vaknade var jag lyckligast i världen tills jag insåg att det var bara en dröm..

Och Erika på mitt jobb har drömt att jag ringde till henne och berättade att jag hade plus på stickan..

Har någon av oss börjat sanndrömma och i så fall funderar jag om någon av oss kanske såg vilket år,i vilket liv det skulle hända..

I morgon är en speciell dag,kanske på mer än ett sätt...

♥

Ett psykbryt senare så drar jag nu täcket över huvudet..

Om ett förhållande varit med om kampen för att få barn,förlusten av två flickor,återigen kampen,hormonernas baksida,sorgens berg och dalbana och hoppets berg och dalbana och förhållandet fortfarande är med då vet man att man har nånting att bygga på..
Det är inte alltid lätt,det är inte alltid vackert..
♥Jag älskar min Mats!♥

Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, ty då behöver jag det bäst. / Okänt ursprung

Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls. / Alfred Lord Tennyson

Och domen löd...

Och domen löd:

"Provresultatet har kommit och värdena såg bra ut"



Slaget i magen blev:
"är du inte gravid nu så måste du istället för en månad vänta två månader eftersom inte tillverkarna får fram Pergotime"
I den här takten känns det som jag hinner bli pensionär innan det är dags att bli mamma..
Förstår inte tillverkarna vilka hopp-tabletter dom säljer och hur mycket dom betyder??
*morr*

Hoppas,hoppas,hoppas....

Orolig i själen!!

Jag är orolig i själen..
Det bara kryper i mig och jag balanserar farligt nära kanten till tårar och ett mindre sammanbrott..
Orkar inte med denna väntan,denna oro,alla dessa funderingar..
Orkar inte men måste..
Vill prata om det men vet inte var jag ska börja,vad jag ska säga..
Får inte ordning på tankarna..

Söndag i det lugna!!

Annas idé med en tjejkväll var en succé,hade jätteroligt igår..Tack tjejer!!

I dag har varit en slappar-dag,den sista semesterdagen..
Imorgon börjar verkligheten om och jag har inte jobbångest..
Ska faktiskt bli lite skönt att få igång livet igen,ha något att göra så inte väntan blir olidlig..

Skärpning!!

Solen lyser,vinet är på kylning och klädseln är faktiskt vald..
Ska skärpa mig,ryka upp mig och tagga i gång för i kväll blir det tjejkväll..
Men först en släktmiddag..

Bitter...

Igår när vi gick och la oss så pratade vi,eller jag pratade,Mats lyssnade och suckade..
Jag pratade om Alva,Tyra,om det som händer nu(eller inte händer) och om framtiden..

Vi har varit tillsammans längst,vi förlovade oss först och vi köpte hus först nu saknas bara att få barn men det blir vi inte först med,inte för att det spelar någon roll men det är så frustrerande att behöva vänta..
Då svarar Mats "Men vi blev ju först med att få barn"
Han säger ibland sånt som får mig att haja till..Han försöker verkligen allt han kan..
Och ja,vi fick barn först,barn som ingen ser,som ingen förstår,barn som inte räknas..Oj vad vi lyckades bra..

Är just nu lite bitter och tror inte alls det gått bra den här månaden..
Tror aldrig det kommer bli vår tur..
Jag vet inte hur jag ska orka fortsätta och dessutom är Pergotime slut i hela landet*suck*så fortsättningen lär väl få vänta...

Min mamma skrev till mig i inlägget Vänta att "Vi är många som väntar" och det är så jobbigt samtidigt som det är skönt..
Men tidigare var det jag och Mats,misslyckandet och besvikelsen..
Nu är det jag,Mats,misslyckandet,besvikelsen och massa människor som vet men som inget säger,bara hoppas och blir besvikna..
Och allt hänger på mig..Det är jag som inte fungerar,det är jag som tar tid..

Väntan fortsätter...

Det spelade ingen roll hur många gånger jag i mitt huvud bad att dom skulle ringa med provresultatet innan helgen,samtalet uteblev..
Och jag är nervös och börjar tänka..
När jag för ett år sen började med Pergotime så var dom första gången(enkel dos) snabba att ringa om svaret som inte var som det skulle vara..
Kur 2,dubbeldos ringde dom aldrig upp och då hade jag jättebra värde och var gravid..
För två månader sen så lämnade jag blodprov på en fredag,dom ringde måndag och hade dåliga nyheter..
Nu återigen dubbeldos,kan det vara så att dom inte ringer om det är bra värde utan avvaktar till jag vet om jag är gravid eller inte?
Så idag lyckades jag vända ett uteblivit samtal till något positivt..

Valet 2010!

Har länge förträngt att det är dags för val igen..Tänk att det gått fyra år sen sist..
Tycker det är lika jobbigt varje gång dessa politiker dyker upp men har vi rösträtt så är det klart man ska ta ställning..
Så i kväll har vuxenpoängen bara ramlat in,har suttit och gjort olika tester på internet och insett hur många frågor som man,i alla fall jag inte tar ställning till,frågor som jag inte har en aning vad jag ska svara på..

Tips på sidor till er som är lite som jag,vilsen är SVT:s Valpejl och Aftonbladets Valkompass 2010..

"Ingenting är omöjligt,det omöjliga tar bara lite längre tid"

citat hittat hos Angelmommy

Vänta..

Att ha tålamod är inte det jag är duktig på..
Inte heller att vänta..
Och för att göra det hela lite extra spännande så har jag ingen aning om när dom tänkt ringa om provsvaren..
Det kliar redan i testfingrarna och jag har väldigt lätt att bli testberoende men jag ska inte testa..
Jag ska vänta..
Vänta är jag inte duktig på..

En era i graven!!

En era har gått i graven och jag har sålt min ungdom,min älskade Doris..9 000 mil delade vi..

Har varit på bio i dag,Bröderna Karlsson med systrarna Jakobsson..
Älskar svenska filmer men samtidigt så blir det så rysligt pinsamt ibland..

Och så har jag och mamma bestämt att det blir Riga i höst,längtar..

Livet känns just nu ganska bra..
Förutom att jag sålt min ungdom..

Varför inte vi?

När jag ser runda,fina bebismagar som växer varje dag så undrar jag "varför lyckades inte jag?"
Och varför lyckas jag inte nu?

Det är svårt att hålla känsla av misslyckande borta..
Det är så svårt att förstå varför det händer oss..
Eller som det är just nu,varför inget händer oss?

Ser mig omkring och tycker det händer saker i andras liv hela tiden,är dom inte gravid så köper dom hus,eller skaffar respektive..
Jag och Mats har gjort allt,nu bara är vi..i väntan på bättre tider så är vårt liv bara..Det bara ÄR!
Jag önskar jag hade en plan B,om inte mitt liv blir så jag vill så har jag en nödlösning..
Men den finns inte,jag ska bli mamma,jag ska ha en egen familj..
Det bara måste bli så..

Om så många andra lyckas ska väl jag också klara av det..kan man tycka...

Dagar av längtan

Det finns dagar när
du fyller min själ
upptar hela mitt väsen
tänker inte på annat
än hur det skulle kunna vara

Det finns dagar när
tomheten efter dig
känns som en amputation
en del av mig själv som inte
går att få tillbaka

Det finns dagar när
jag vill minnas stunden jag fylldes av din
värme och glädje
blev på djupet berörd

Alla de andra dagarna
i det vardagliga livet som är
lever jag i nuet
vänjer mig långsamt med
att du är någon annanstans
(Karin)

I dag är en dag...

Nån som vet vad det är för dag i dag?
Det är den 11 augusti..

I dag är det ett år sen något fantastiskt hände i vårt liv..
I dag är det ett år sen jag fick plus på stickan..
För ett år sen var jag gravid..
För ett år sen hade jag världens lyckorus..

I dag är det 8 månader sen änglarna for till himlen..
I ett år har dom funnits i vårt liv..

I dag är det 5 månader sen valpen Enzo såg dagens ljus..

I dag är det två månader sen jag lämnade blodprov..
Ett blodprov som inte visade rätt resultat..
I dag lämnade jag blodprov igen..
Och hoppas på ett mycket bättre resultat..

I dag så bebismysade jag för första gången på mycket länge..
Och ja,det gjorde lika ont som jag trodde det skulle men samtidigt så var Tindra så söt och ett bevis på att det faktiskt är värt den kamp vi utkämpar,det är värt bara vi får ett barn..

För 9 dagar sen så skrev jag ett inlägg om att jag kände hopp och skulle känna så i ungefär tio dagar till..
Nu har hoppet byts ut mot oro..
Lämnade som sagt blodprov i dag och det är en nervös väntan som väntar..
Ska det bli plus eller minus den här månaden??

Håll tummarna är ni gulliga!!

Barnhjärtan!!

Det finns inget så sorgligt underbart att läsa som kommentarer som börjar "jag känner igen mig",att få kommentarer som bekräftar att det jag tänker är inte konstigt,så sorgligt underbart att läsa att människor förstår och delar mina känslor..

Det finns en änglamamma på internet vars historia berört mig lite extra..
Hon är mamma till Emelie och Elsie,två små flickor som förhoppningsvis leker med mina flickor..
Denna mammas barn är unik,som givetvis alla barn är..
Alla är unika..
Men dessa döttrar hade ett unik hjärtfel,ett hjärtfel som gjorde att dom blev änglar alldeles för tidigt och lämnade kvar sina föräldrar på jorden..
Nu ska flickorna få ett syskon,om allt går vägen..
Jag hoppas allt jag kan att det kommer gå bra,jag tänker på det varje dag och önskar verkligen jag kunde göra nånting åt det..
Min högsta önskan,nästa efter min egen önskan är att denna underbara mamma ska få ta hem sitt barn,ett levande barn och vara den underbara mamma som jag är säker hon kommer vara..

Vi kan ingenting gör för just detta barn men vi kan alla bidra på nåt sätt..
Ett sätt är att bidra med pengar till forskningen runt barnhjärtan..

I dag slår jag ett slag för barnhjärtan,kan jag så kan du!!

Längtan..

Har tänkt mycket på det här med att träffa en bebis..
Känns oerhört jobbigt men ändå så gulligt..

Jag har tidigare trott att det jag känt varit otäcka avundsjukan.
Men igår så insåg jag att det inte var avundsjukan som spökade,dom har deras dotter och vi har våra,bara på olika sätt..
Jag är inte avundsjuk,jag är så glad för deras skull..

Det är inte heller att saknaden efter Alva och Tyra kommer bli större..Jag får dom aldrig tillbaks och jag har accepterat det...

Det jag är rädd för är att längtan ska bli för stor..
Att det kommer göra så ont i hjärtat att aldrig veta om eller när jag kommer få en liten..
Jag är rädd att bebismys kommer få saknad av en bebis att bli ännu starkare..
Med en bebis i närheten blir det så mycket tydligare vad vi missar och vad vi måste kämpa för..

Sällskap sökes!!

Mats börjar jobba i dag,eftermiddag..Slut på semestern men min fortsätter en vecka till..
Inte riktigt så bra så nu vänder jag mig till mina vänner där ute och säger att varje kväll den här veckan så är jag öppen för förslag..

Pendlar just nu mellan hopp och förtvivlan och undrar vad jag ska ta mig till om det inte går vägen den här månaden..

Rörd..

I dag hände en sak som gjorde att jag grät,men jag grät inte för att jag var ledsen jag grät för att jag var så rörd av människors godhet..

Om allt gått som det skulle så skulle vi fått barn i april,en vän skulle fått barn i maj..
Perfekt,vi skulle vara mamma-lediga tillsammans och kunna hitta på saker(så såg i alla fall tankarna ut i mitt huvud)
Men allt gick inte som det skulle,vi fick inte barn i april men vännen fick sitt barn i maj..
En liten tjej..
Det har inte varit lätt och jag har inte hanterat det på bästa sättet men hur gör man det,jag vet inte..
Vi har träffats två gånger,en gång på travet och en gång nu igår..
Och jag klarar inte av det,jag gör som andra gör med min sorg,jag kopplar bort..Det ryms inte i min värld att deras dotter lever och mina är döda..
Och vännen är inte dummare än att hon märker av att jag är konstig men hon förstår,hon kan förstå varför jag beter mig knepigt..
Det är inte okej men jag är glad att folk förstår..

Att leva med avundsjukan är inte lätt..Det är en otrevlig sak att leva med men hur jagar man bort den?jag vet inte..

Det som hände i dag var att det i min inkorg på facebook fanns en liten etta i dag..
Ett nytt meddelande..
Och där stod det att vännen förstod,hon klandra mig inte men hon hade funderat vad hon kunde gör för att hjälpa mig och kommit fram till att babymys är nog vad jag behöver..
Hon föreslog att vi skulle träffas så jag fick babymysa även om det skulle komma tårar..

Och det är kanske det jag behöver,konfronteras med min största "rädsla" Bebis..För jag är rädd för dom för jag vet inte hur jag reagerar eller hur jag ska bete mig..

Mamma i det tysta!!

Så här dagen efter så var kanske inte gårdagens kommentar den värsta jag hört,den var absolut inte sagd för att såra men lika fullt så gjorde den ont..
Anledningen är nog för att jag anser inte att jag grävt ner mig,jag anser att mitt beteende är ganska normalt för någon som går igenom det vi går igenom..

Mats försökt i natt trösta,trösta en hysteriskt gråtande Annica är absolut inte en lätt uppgift..
Han sa "Det spelar ingen roll vad andra tycker,för oss räknas våra barn och det är det viktigaste"
Och givetvis så har han rätt och är väldigt klok..
Men samtidigt så går det inte att komma i från att jag önskar att mina barn räknas,dom hade tio fingrar och tio tårar,söta näsor och var precis som bebisar är,förutom att dom vägde 400 gr och dog..

När man är gravid så blir man en del av en magisk värld,en värld som inte alla får uppleva..Sen så får man en bebis och får bli mamma och hela världen ser en,alla vill prata om bebisen,alla vill se bebisen,alla vill hålla bebisen och bebishistorierna tar aldrig slut..
När man är gravid och sen förlorar barnet så blir man utknuffad ur den magiska världen,man hamnar i en värld som inte är gullig,söt och full med bebisar..
Man hamnar i värld där man blivit förälder men till barn som ingen ser och som ingen kommer se,mamma till barn som glöms bort,man har blivit mamma men med en tom famn och en trasig själ..
En mamma som får kämpa för sina barn för att det är bara via föräldrarna dessa änglabarn har chans att leva vidare..

Mina barn ligger på en kyrkogård i Staden..Lika fullt är det mina barn,jag älskar dom,jag saknar dom och önskar att dom fick vara med oss..
Jag är mamma och om andra inte kan förstå det så får det väl vara,att jag är mamma kan ingen ta i från mig..
Jag gräver inte ner mig,jag låter bara mina barn vara en del av min värld..

Mina barn räknas!!!

Det var ett tag sen jag kraschade,i kväll kom det,tårfyllt och kanske nödvändigt...

Jag börjar med att säga Jag är inte nykter men jag är inte heller full men jag är full av ilska,sorg och glädje..

Haft en kanonkväll som tyvärr gick för fort,som innehöll öl,underbara människor och dans,älskar dans och ikväll blev det båda foxtrot och bugg,underbart..Hade underbart roligt hela kvällen till någon sa(kan inte citera ordagrannt men innebörde finns)

"Gräv inte ner dig i det,det finns andra som gått igenom det"

1. För det första:Som om det skulle hjälpa...Nä jag är inte ensam och det finns underbara människor med samma erfarenhet som hjälp mig dit jag är i dag..Nä jag är inte ensam men för det minskar inte sorgen..


2. För det andra så tar jag det som att folk fattar inte alls vad vi går igenom,hur mycket jag än ältar och berättar så fattar inte folk vad vi går igenom och det är klart,människor som inte ens försökt ett år och väntar barn kan inte förstå 4 års kamp och två barn i himlen,det går inte,inget konstigt med det.


3. För det tredje,låt mig bryta ihop,börjar jag gråta så låt mig för helvete gråta,det är inte jordens undergång,få mig inte att sluta,få mig inte att åka hem för att gömma mig,låt folk se min sorg,låt folk förstå att jag är ledsen,krossad och förstörd..


4. Ibland(ofta) känns det inte som mina barn räknas,människor ser dom inte som barn..Dom bara är(om dom ens varit)Det gör mig så ont när mina barn inte räknas..Dom dog men lika fullt är det mina barn,jag bar dom i 22 veckor,jag såg dom på ett ultraljud,jag hörde deras hjärta slå,jag kände Tyra dö i mina armar,jag har en grav på kyrkogården att gå till för "foster" som dör i vecka 22 ska enligt lag begravas på ett eller annat sätt,vi valde en grav,jag ville ha en grav att gå till,en grav att pyssla om,att på mitt sätt som mamma till änglar kunna pyssla om,dom har funnits,dom har levt,deras hjärtan har slagit,dom har sparkat i min mage,dom har tagit en del av mitt hjärta som ingen annan kan få..Det gör mig så ont när dom på något sätt inte räknas,som om dom inte funnits..Men dom dog inte och gick upp i rök,deras lilla levandshistorie finns kvar och dom har levt..I mitt mamma hjärta så finns dom alltid..


5. För det femte så vet jag att alla vill se mig glada,alla vill att jag ska vara lycklig,alla vill att jag ska gå vidare och vissa vill att jag ska glömma..Och jag vill vara lycklig,jag vill vara glad men jag vill aldrig glömma,aldrig att jag glömmer mina barn..Dom är för alltid en del av mig och jag önskar andra kunde förstå..Även om mina barn inte syns så har dom funnits och dom finns än,i det tyst..


6. Jag önskar att alla visste och att alla förstod hur lång resa vi gjort,vilken kamp vi utkämpat..Vilken sorg,längtan och kärlek vi mött....


7. Mats vill inte att jag lyssnar på andra,han vill inte att jag tar åt mig,han vill att jag struntar i vad andra tycker,det vore kanske klokt men det är inte verkligheten..Jag är inte gjord av teflon så klumpiga kommentarer glider inte bara av mig,dom gnager sig fast,etsar sig in i minnet..Och det är klart jag lyssnar på andra..


8. Jag har inte höga krav,det enda jag vill är att mina barn räknas som dom barn dom var och att folk förstår vilket helvete det ibland kan vara att få barn..

Slutligen så vill jag bara säga att jag vet att alla försöker,alla vill väl,jag vet.men ibland så räcker det inte..Ibland så måste man se vad som behövs,om jag behöver gråta så låt mig gråta även om det är obekvämt och inte passar sig..Låt mina barn och min sorg och min längtan bli en del av den värld som alla vill ska vara perfekt..Låt mitt liv och min kamp vara som den är,försök inte få den till något annat..Försök inte få det till att jag ältar för mycket..Acceptera,This is my life det är inte vacker,det är inte alltid roligt men det är min verklighet..Försök inte försköna och göra om,min verklighet är ofrivillig barnlöshet och änglabarn..

Nu vill Mats att jag går och lägger mig,kanske var inte det här det smartaste inlägget men det är jag,det är verkligheten.Acceptera att den går inte att göra så mycket åt..

Tack alla för att ni gjorde denna kväll till en underbar kväll,hade hur kul som helst tills jag kraschade.

TRÄSKFEST!!

Har varit på dagsdelen av Träskfesten,nu taggar vi om för kvällen..

Vädret är med oss,buggsugen och första kalla ölen öppnade..

I gotta feeling,that tonight´s gonna be att good good night..

Hörde jag en SKÅL?!

Ett år!!

Glömde skriva att igår var en stor dag

Mitt älskade lilla gudbarn fyllde 1 år..

Hur blev hon så stor så fort..?

Tyvärr så är det många mil emellan så jag har ingen möjlighet att vara där så mycket som jag skulle vilja och dessutom gör det lite ont..

Men fast jag inte träffar henne så ofta så finns hon alltid i mitt hjärta...

Grattis Olivia!!

ETT GUDBARN
Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

2 blir 3

I höst blir två tre i det lilla huset på prärien..

Men in flyttar inte en bebis,in flyttar min 16-åriga lillebror som äntligen kommit sig in på skolan i Staden..

Spännande..

och underbart roligt att få ha lillebror hos oss..

Grattis lillebror!!

Vi har ägnat kvällen åt att förberedda inför lördagens

TRÄSKFEST!! i världens bästa by

Kommer bli kanon!!

Saknar♥

Jag är så inne i jagande på ett syskon,helt uppslupen i kampen som vi utkämpar så jag tappar bort våra flickor..
Dom finns i mina tankar varje dag men på något sätt så kan jag inte hantera det..

Jag har fullt upp med att koncentrar mig på framtiden och få orken att räcka till det..

Men i dag kom saknaden över mig,saknaden av livet som skulle varit,saknaden av våra flickor..

och det gör ont,att tänka på vad vi förlorat..

Våra drömmar för i sommar,för resten av vårt liv..

Jag saknar alltid våra änglar men i dag saknar jag lite extra..

Lite ledsen i själen..

Min första fisk!!

Vi har kommit hem efter våran fisketur..
Resultatet blev att jag fångade min första fisk med kastspö,en harr,lycklig som ett barn och sen så blev upptäckten i natt att vi har ett tält som är gjort för soligt väder men det är sånt som händer..
Nu öser regnet ner utanför,är inte riktigt nöjd med vårt semesterväder men det är lite roligt med en anledningen att mysa ihop sig i soffan..

Går och är orolig för att överstimulering är orsaken till magontet jag känner men det oroade jag mig även för sist och då var jag ju inte alls stimulerad så jag kanske bara är nervös..
Inte lätt att veta..

Hemmakär?!

I vintras blev jag hemmakär,hemmets trygga vrå var den bästa plats jag visste..
Men saker ändras och just nu tycker jag inte om vårat hem..
Vårt hus är för mig bara minnen av massa tårar och ett liv som inte blev som det var tänkt..
När vi för tre år sen vann budgivningen hade vi försökt få barn i ett år,aldrig har jag då kunnat föreställa mig att det i dag fortfarande bara skulle vara jag och Mats..
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig vilken kamp som skulle utspela sig i det lilla huset på prärien..

Just nu tycker jag inte om att vara hemma.just nu skriker jag efter saker att göra och att få fara bort..Att fly min verklighet..
Jag är rastlös i både kropp och själ..
Jag mår bra,när jag mår bra får jag för mycket energi..
Jag måste få ut den energin annars omvandlas den till tårar..

Så nu har jag klättrat en och en halv dag på taket,äntligen färdig och nu i kväll ska vi fara för att tälta,fiska och mysa framför elden..

Semester!!

Äntligen har semestervädret infunnit sig..
Och istället för att bli ett med solstolen som jag gärna skulle göra så klättrar jag tillsammans med Mats på altantaket och häftar plast och vi är ännu inte osams..
Underbart med semester..eller??
Men i kväll ska vi hitta på nåt roligt..

Bygger på hoppet!!

Efter regn kommer sol..
När Pergotimes biverkningar lägger sig så finns det mer utrymme för positiva tankar..
Efter en vecka av extremt mycket negativt och många tårar så kommer en vecka när jag tror på att allt är möjligt..
När jag tror på att den här gången,då lyckas vi..
Att vem vet,i slutet av augusti så har vi nog positiva nyheter att berätta..
Jag börjar bygga upp hoppet nu,nu är det ju dubbeldos,den här gången måste det lyckas..
I dag är dag tolv,i ungefär 10 dagar till kommer jag tror det..
Sen så kommer jag oroa mig för samtalet från kvinnokliniken och vad dom kommer säga..

Och sen då,krossas eller fira?!
Är den här månaden börjar på en fantastisk resa eller bara en transportsträcka mot ännu en krasch?!

En underbar helg!!

Först tvekan,sen blev en dag två men nu är jag hemkommen från Piteå..

Haft en grymt rolig helg..
Fredag blev det PDOL för hela slanten,fick se Lars Winnerbäck=kärlek och höra "min" låt,Jag får liksom ingen ordning..

Hann även med att se lite av Sonic Syndicate..

Eftersom fredag var så rolig så blev lördag en bonusdag men ingen utgång,bara god dricka i sällskap av goda vänner..Inte så bara!!

Tack Christer och Hanna för en underbar helg!!

Jag har så roligt när jag väl vågar göra nånting,sen i vintras har jag blivit feg och hemmakär men bara jag tar mig för så blir det oftast kanon..

Är så glad när jag har roligt för det är då mitt rätta jag tittar fram,i sorgen går mitt rätta jag lite vilse så därför är stunderna av glädje så underbart härliga...

Fick en ros,tack sötaste!!(inte av Mats)

En till underbar helg att komma i håg från sommaren 2010..