♥ 2,5 år ♥

På Facebook,En annan mamma lägger ut en bild på en liten vit kista
Så många minnen, jag kastas tillbaks till en tid som då och i dag känns overklig
Grymhet att ha sett, hållit och begravt en liten vit kista

Vi fick den hos begravningsbyråns, tom åkte vi hem med den, några dagar senare åkte vi tillbaks till stan med den lilla kistan , till bisättningen, träffade prästen, såg våra flickor för sista gången, la dom i kistan, Mats skruvade igen kistan med 4 små skruvar, med kistan i mitt knä körde vi med prästen ner till kyrkogården och där, medan snön föll och prästen pratade begravde vi våra små förstfödda..
En dag som aldrig försvinner, som aldrig går att göra ogjord, som för alltid finns i minnet och varje gång jag plockar fram den dagen ur minnet så kommer tårarna och det känns som igår
 

I dag, för 2,5 år sen föddes två små flickor
Minnen är tydliga, minnena är kära men samtidigt svåra
För 2,5 år sen höll vi våra flickor, pussade en sista gång, bäddade om och sa farväl
Här är jag i dag, mamma till tre flickor, värdesätter hon som jag får se växa upp och saknar dom som inte får vara här med oss
I ett liv där lycka går hand i hand med saknad 
♥ 2,5 år ♥ För alltid förändrades världen, två små tog en plats i våra hjärtan och vände om

Gårdagen..

Gårdagen kunde ha slutat i mindre katastrof då vi kom till kyrkogården med nya blommor och inser att dom plockat in spadarna..Men fina underbara Mats fixade det med sina händer medan jag stod bredvid och grät(inte pga sorg utan pga saknaden av spadar), trodde inte vi skulle kunna göra fint..
Men nu blev det fint och en mysig stund på kyrkogården..
Det är så fint med alla ljus som lyser..

Tänkte igår på alla som jag fått glädjen att lära känna efter flickornas död, dels genom bloggen och dels genom familjeliv..Alla som liksom vi saknar små familjemedlemmar..Och fast det är sorgligt att vi är så många som igår fick tända ljus hos våra barn i stället för att krama dom så är jag glad för att jag fick chansen att möta dessa människor..
Tack fina ni som hela tiden finns där och stöttar..

Om en månad har våra flickor varit borta två år..Det känns ofattbart och en klump infinner sig i halsen..Men så tänker jag, att till deras två års dag så kommer det finnas ett litet syskon hos oss..
Det känns magiskt..och ger en känsla av hopp..

Igår gick vi in i perioden +/- 2 veckor..
Igår var dagen jag drömt om skulle bli Trollets födelsedag, dagen passerade utan resultat..
I dag är jag less på att vara gravid, eller inte less på att vara gravid i sig men jag vill ha min bebis här, NU!
det är med att vänta är inte det jag är bäst på..

Vänner och graven

Fick ett mms som visade att det igår såg ut så här hos flickorna..
Och vi har inte ens hunnit dit..
Det värmer så i hjärtat att ha vänner som kommer ihåg våra flickor..



I dag ska vi dit och då blir det nya blommor..

Så arg!!!

En kyrkogård i vår kommun har blivit vandaliserad..
Jag blir så arg..
Våra flickor ligger inte där, men ändå..
Jag önskar de som förstör kunde förstå hur illa det gör anhöriga..
Jag önskar en kyrkogård kunde få vara helig och en plats för frid..

Artikeln finns HÄR att läsa

Sjuk 50% och ett gravbesök

I dag gjorde jag höstfint hos flickorna..och åt lunch hos dom..
Och när jag satt där sparkade liten för fullt, det kändes väldigt konstigt att sitta där och sakna två barn och samtidigt vänta på ett litet syskon..(som jag dessutom hela tiden lyckas tänka Lillebror om)

Träffade i dag läkaren som hade hand om oss efter flickornas födsel, måste säga att det är roligt när personalen på lasarettet känner igen en och blir glad av att se att det går bra för oss, det känns tryggt och jag vet att jag är i goda händer med denna läkare..
Hon sa att när man gått 28 fulla veckor så är inte vården orolig, för dom är vår bebis en stor klump som mycket väl skulle kunna klara sig men än vill dom inte se den, men om det skulle bli så så har vi gått så långt så vården ska klara av det..

Fysiskt sett är det inget fel på mig,läkaren gjorde ett ultraljud för att kolla livmodertappen och den är opåverkade och moderkakan ligger där den ska och bidrar inte till någon ökade oro..
Det som felar är psyket vilket inte är konstigt med vår bakgrund..och att jag känner av mer sammandragningar när jag jobbar..vilket ökar oron..
Jag och läkaren kom överens om att sjukskriva mig 50% vilket känns helt okej, tror det kan vara nyttigt att jobba lite grann men veta att jag inte sliter ut kropp och själ..
Läkaren frågade mig om jag varit in till dom när jag hade en liten blödningen så dom fick kolla på mig..och nej det hade jag ju inte eftersom jag blev tillsagd att avvakta..Jag fick känslan av att hon inte riktigt tyckte det var rätt och hade jag från början fått prata med denna läkare så hade jag nog fått bli undersökt och oron kanske hade varit lite mer hanterbar(kanske)

En stor bonus med dagens ultraljud var att jag fick se Trollets lilla huvud..

I dag ägnade jag dagen åt att måla virket vi ska ha till vår altan..
Sen avslutade vi dagen med den årliga räkmackan i Stackgrönnan..
Och avslutar kvällen ska vi nu göra med filmmys..

Kom på att jag i sommar inte lagt upp någon bild på graven så här får ni en..
Änglarna har jag fått från min fina vän som bor alldeles för långt bort..
Den rosa blomman har min lillebror och pappa planterat..
och blomlådan som står på sidan om tror jag kan vara från Mats mamma..

Kyrkogårdar

I dag är dagens ämne, Kyrkogård..

För någon vecka sen besökte vi kyrkogården där Mats farmor och farfar ligger..Vi visste dessutom att det skulle finnas en grav till, en familjegrav där Mats farfars far ligger men visste inte riktigt var så vi gick och letade mellan raderna..och jag insåg att det på alldeles för många ställen stod ett namn som inte blivit gammal, oftast stod bara ett årtal..och det är något jag aldrig tidigare tänkt på men nu så blev det så tydligt och så sorgligt..

Sen måste jag ge stadens kyrkogård ris..
Förra sommaren så lyckades dom kapa av en planterad blomma och krossa glas på en lykta,lyktor vet jag att dom vill att man tar bort för att dom inte ska gå sönder när dom klipper och trimmar gräs..Men visst borde men kunna plantera blommor utan att dom klipper av dom..



I vintras så fick flickorna två möss, dom står kvar där än..Och nu är en halshuggen..Man tycker att det inte borde vara så svårt att se och vara försiktig..
har man nån heder så borde man ta hänsyn,inse att gravar har ett värde för anhöriga som saknar..
Det är inte roligt att komma dit och något är förstört..
jag förstår att dom måste sköta sitt jobb men jag tycker att dom sköter det dåligt,ofta är gräsmattorna inte klippta och när dom är klippta så är något trasigt..
Jag tycker inte dom verkar bry sig så mycket om hur jobbet blir eller hur kyrkogården ser ut, bara dom får gjort det dom ska..

Dagens upptäckt..

I dag gjorde jag en upptäckt, man får inte äta allergimedicin när man är gravid så i sommar blir en sommar då jag nyser..

I helgen var vi ute och fiskade,vi och en massa mygg så myggmedlet åkte fram..
Då lärde jag mig också något nytt..
Mats smorde in sig, jag smorde in mig tills Mats sa "det är starka grejer"
Då läste jag på flaskan, gravida bör använda det med stor försiktighet..
Då tog Mats i från mig myggmedlet, tur jag nästan smort in hela ansiktet..

Det vi förlorade vinner dom andra..

Alla våra vänner får barn..

Alla våra vänner får flickor..

Alla våra vänner får ta med sig sina döttrar hem och se dom växa upp..

Och fast jag är glad för alla andras skull så är jag så ledsen för vår skull och våra flickor och jag kan inte låta bli att gråta..
Tänk om även våra flickor hade fått stanna i detta liv..
Fått växa upp med vännernas flickor..
Tänk om vi alla fått ta en del av en magisk värld..

istället för den underbara lyckan en bebis är så blev vi nedkastade i ett svart,sorgset hål..
Och får avundsjukt leva med att se andras lycka födas om och om igen..
Se deras lycka växa upp..

Själv så är det snart dags att plantera blommor på graven..

Graven..

Jag har i dag förstått varför jag inte varit till graven..
Det känns som någon sliter ut mitt hjärta och hoppar på det..
Det gör så ont..
Det är så sorgligt och tårarna går inte att hålla tillbaks..

Dessutom tycks det ha börjat tö ute,men inte på kyrkogården,där är det fortfarande omänskliga snömängder..

vardagen med tomhet och dåligt samvete

Just nu går jag omkring med en tomhetskänsla och kanske en gnutta bitterhet..
Jag känner ingenting..Eller stundvis så är jag ledsen för då vandrar jag efter minnenas väg och stundvis är jag alldeles tom,som ett blankt papper..Jag har fått lära mig att det är dom antidepressiva som ger tomhetskänslan..

Har kommit på att det ofta blir så efter att jag gjort något roligt..
Jag kraschar lite mentalt av att landa i vardagen som inte alls är så spännande..
Vardagen som erbjuder äta,sova,jobba,räkna dagar,våndas,hoppas,oroa sig,fundera..
Vardagen är inte rolig och efter en rolig helg så blir det så mycket mer påtagligt hur det här livet sliter på oss..
Jag menar inte att klaga,jag är glad att jag hittar på roliga saker och att jag har kompisar att göra saker med..Det är dom roliga minnena som får en att orka med vardagen,som ger energi..Men..Jag tycker det är lite tungt att vardagen inte är lite roligare..lite lättsammare..
Det blir väl vad man gör det till och jag borde kanske inte låta det påverka mig så mycket,jag borde kanske ta det som det kommer..
men hur lätt är det..??

Sen så har jag dåligt samvete för att jag inte är till graven..
jag vet att man inte ska behöva ha dåligt samvete för det eller känna det som ett måste..och flickorna vet ju inte om jag varit dit eller inte..
Men det är inget måste,jag vill dit,då jag är där känns dom mycket närmare,det känns som dom för en sekund verkligen finns i mitt liv..
Men jag får inte tiden att räcka till..Eller psyket..Jag vet inte..
För trots att graven är en plats som jag älskar,den står för våra flickor som vi älskar över allt annat så är denna plats förenat med så mycket sorg,med hur grymt livet är,vilken hård smäll vi gick på..
Och jag orkar inte riktigt åka dit..Jag orkar inte hitta styrkan..
Det känns bara så sorgligt..

Älskade små barn..

Jag gjorde ett besök hos våra flickor..
Lugnade ett litet mamma-hjärta..

Men det är så jobbigt..
Varför kunde inte livet varit lite lättare?
Varför kunde vi inte fått haft dom hos oss?

Dom har lärt mig mycket om livet,liv som inte levt har lärt mig mycket..
Dom har gett mig så mycket,trots att dom aldrig pratat..
Dom har fått mig att tänka efter,fått mig att försöka uppskatta små saker mer..
Dom har fått mig att inse hur fantastisk deras pappa är,är deras pappa är min stora kärlek..

22 veckor gav mig så mycket och tog ifrån mig så mycket..

Två älskade flickor som aldrig kommer glömmas..
i våra hjärtat kommer dom alltid leva vidare..
I våra drömmar kommer dom alltid att få vara med..

Hittade denna dikt hos Katarina

Du kan
Du kan gråta varje dag över att hon är borta.
Eller du kan le för att hon har levt.
Du kan stänga dina ögon och be att hon kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att hon lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se henne
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände och glädjen över att du har känt henne.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att hon var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg henne med ledsamhet att hon är borta.
Eller du kan bära hennes minne och låta det leva vidare
Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.
Eller du kan göra det hon ville
- Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.

The Good Life

Det snöar ute..
Så rofullt och fint..
Jag ska göra ett besök hos flickorna idag..
Det ger lite ro..
Saknar dom när jag inte varit dit på ett tag..
Hoppas bara det inte är alltför mycket snö som måste skottas..

Sen blir det middag i goda vänners sällskap..
Ska bli så roligt,vi träffas alldeles för sällan men ändå så känns det som det var igår..
Det blir att sova över då det är många mil mellan oss så det blir nog lite öl eller vin som slinker ner..
Det ryktas om Fia med Hutt men jag tror jag passar där..

Det är skönt att må bra en stund,att sitta på toppen och bara andas,bara vara..
Berg och dalbanan har hållit kurs rakt ner alldeles för länge,nu har den äntligen kämpat sig upp på toppen och stannat..Om än kanske bara för en liten stund..
Men så välbehövligt,så skönt..
På toppen så ses livet från ett helt annat perspektiv än när man kryper omkring på botten..
På toppen så vet jag att jag har det bra,att vi har ett bra liv,att även om våra barn dog så har vi varit med om dom och dom kommer alltid vara en del av oss,även om det inte blir barn så kommer vi klara det,vi kommer komma på en plan B,det måste bara få ta den tid det tar..
På toppen så känner jag lugnet,jag vet att jag har fantastiska vänner,jag vet att det kommer lösa sig,att livet kommer bli bättre..På toppen är allt så klart,så tydligt..

På botten så är livet inte alls så,på botten så känns det som alla sviker(fast det inte är sanningen),på botten känns det som det aldrig kommer komma en ljusare morgondag(fast den kommer komma),på botten går det inte att se saker positivt,på botten så är allt negativt,tungt,bittert och hopplöst..

Stannar på toppen en stund och njuter av livet i goda vänners sällskap och med en makalös sambo..

tack för alla fina ord som lämnas hos mig,dom betyder så mycket..

Sista vilan för ett år sen..

En dag,en dag ungefär som den här fast för ett år sen så begravdes två älskade flickor..
Ensamma stod en mor och en far och tittade på en grav som skulle bli deras barns..
Tillsammans med en präst som läste psalmer och fina ord men som ingen av föräldrarna hörde eller fick in..
I dag för ett år sen,genom snöstorm och tårar så ser en ledsen mor sina barns far och en präst sänka ner deras barn i en grav,i en liten vit kista..
Den ledsna mamman klarade det inte,orkade inte,ville inte..
Den ledsna pappa ville säkert inte heller men var en man som bet ihop och gjorde det som måste göras..

En snöig dag så fick änglarna ro..
En snöig dag tog vi ett sista farväl som förhoppningsvis är på återseende..
En snöig dag som i dag så saknar jag mina flickor..
jag saknar dom varje dag,men vissa dagar lite extra..



Den snöiga dagen finns HÄR

Ett snörikt besök på graven!

I dag så ringde vännen L,hon som ville hälsa på flickorna..
Hon var i dag på ute på jakt efter graven..
Lilla söta vännen..
Det var bara ett problem,vi har inte varit där sen den 11 och sedan dess har det säkert kommit 50 cm snö..
Så hon hittade inte graven..
Men gömde en present i ett träd som står i närheten..
Givetvis så var jag tvungen att åka dit efter jobbet eftersom jag är något nyfiken...
Och jag förstår att vännen L inte hittade för jag lyckades inte på första försöket..
herre jösses vad snö det kommit..
Men nu är det fint där..
Enda problemet vi har är att ingen är hemma till jul och kan tända ljus,och jag vet att man inte måste men det är som fint när det lyser och på julafton är ju kyrkgårdarna oftast välbesökta..
Men jag ska ut och leta efter ett batteridrivet ljus i morgon så då kan det lysa över helgen..



När vi kom dit så syntes det knappt var stenarna var och jag kan säga,hade jag inte haft lillebror med mig så hade jag aldrig orkat hitta flickorna i dag..




Två små söta möss fick dom av vännen L,så fina..
och så gulligt av henne..
Lovade henne att vi kunde följas dit en dag när det är bättre förutsättningar..

Men jag måste säga en sak,jag är imponerad av hur bra min lillebror tar det här med flickorna och graven..Jag kanske sagt det tidigare men det tåls att säga igen..
Är så glad att lillebror flyttat ner hit..

Har i dag handlat ett hjärta med en ängel på,har fått nån dille på det här med änglar men dom är så fina..
Sätter upp en bild sen..

Inte bara tung..

Men livet har i dag inte bara varit tungt..
Kommer ni ihåg att jag HÄR berättade om att det blivit stulet ett hjärta från graven?
Tyvärr så var det inköpt i Eskilstuna vilket gjorde att jag sörjde det ännu mer..
Men i dag hittade jag ett nytt,precis likadant hjärta i min stad..
Lycka!Blir att lägga på graven i sommar..
Köpte två till,det står Kärlek,Love och Kram(det var kram-hjärtat som blev stulet)

Sen så köpte jag en magnet som jag kände kan var tänkvärd att läsa dagligen..

"Livet handlar om hur du hanterar plan B"

Och sist men inte minst så hittade jag en tavla som åker upp på önskelistan..
På tavlan står det:

The miracle of
love

Will take away
your pain

When the miracle
of love

Comes your way
again

Lillebror och graven!

Som den tonårs"förälder" jag har blivit så har jag hämtat lillebror i stan..
Och när jag ändå var på rätt sida staden så gjorde vi en sväng till flickorna..
och tanken "hur fruktansvärt tragiskt det är" slår mig när vi går på kyrkogården..
Det känns tragiskt att gå på kyrkogården med lillebror,det känns så fel och jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig vid det..
Det känns som att jag vill skydda lillebror ifrån det,jag vill skydda lillebror från min verklighet..
Lite som att syns det inte så finns det inte..
Men jag är glad att lillebror följer med,skottar och hjälper mig sopa och tända ljus..
Han får det att verka så naturligt..
I dag frågade han om han skulle göra något vid graven nästa torsdag då han tyvärr ska på begravning(hans klassföreståndare dog hastigt och ledsamt)
Gulligt tänkt men vi spar det till på lördag,då blir det födelsedagskalas på kyrkogården..

Stannade idag upp och kände efter hur jag egentligen mår..
Och jag känner att just nu så har jag fast mark under fötterna..
Men jag har också en känsla av att det är lugnt före stormen..
Det är lite som ett vakuum,ett tomrum,ganska stillsamt,ganska skönt..
Under ytan bubblar känslorna men det är underbart med lite frid i själen..

Känner ibland(ganska ofta) att det blir lite gnäll,lite ledsamt och väldigt mycket ältande..
Så därför blir jag så glad när jag får kommentarer att jag skriver kloka saker,jag suger åt mig som en svamp..
Och jag är glad för alla er som fortsätter läsa(fast vissa av er håller sig hemliga)..

Fredagsmys..

Mats är i kväll på fest med gubbarna från jaktlaget så jag och lillebror tog en sväng till staden och åt pizza..
Jag tog en vanlig,hederlig rund pizza med oxfile på..Helt normalt!!
Lillebror däremot tog ett Calskrov och det är ett skrov inbakat i en pizza,en calzone..Vilket enligt min personliga åsikt låter väldigt dåligt och oaptitligt men lillebror skulle ha en och han åt upp det..
Enligt han är den en sak som måste göras innan man dör..



Sen så får vi givetvis en sväng till flickorna..
Och fast jag älskar snön så förbannar jag allt extra arbete den ger oss vid graven,det är aldrig fint länge för allt hamnar under snön..
Så nu blir det nog att ställa dit en krans och tända ljus..

Måste förresten berätta om en dröm jag drömde i natt..
Drömde att jag gjorde ett graviditets test och tror det eller ej men jag fick ett plus..
Hatar att det undermedvetna styr mina drömmar..
Inbillar mig att jag inte bryr mig och att jag inte har några förväntningar men i mina drömmar styr det undermedvetna och där kommer sanning fram och plågar mig..

Nu ska jag ha fredagsmys med The back up plan och mina favoritkillar, Ben&Jerry..

Gjorde två besök hos flickorna i dag..
Ett på dagen och ett på kvällen..
På dagen för att göra fint medan det är ljust så att man ser och på kvällen för att se hur fint det är på kyrkogården med alla ljus som lyser,tänk om det var så fint året om..

Landskyrkan i våran stad,tycker den är så fin..


Det blir inget besök till Umeå..
Mats förstår inte mening med det och för mig var det väl bara ett önsketänkande..

I dag började jag dagen med att träffa min underbara kurator,gråta dom obligatoriska tårarna,lätta mitt hjärta och boka en ny tid om tre veckor..

Sen så hade jag en mysig dag med tjejerna från jobbet med en god lunch och en liten shoppingsväng på stan..

Och så har jag i dag lärt mig något som kan vara bra att komma i håg till ett annat år:
Skicka inte in en änglamamma själv på en blomsteraffär,speciellt inte kring all helgona-helgen..
I alla fall inte jag,det kan lätt bli lite mycket..
Men lycklig är jag och fint kommer det bli..