Och när jag satt där sparkade liten för fullt, det kändes väldigt konstigt att sitta där och sakna två barn och samtidigt vänta på ett litet syskon..(som jag dessutom hela tiden lyckas tänka Lillebror om)
Träffade i dag läkaren som hade hand om oss efter flickornas födsel, måste säga att det är roligt när personalen på lasarettet känner igen en och blir glad av att se att det går bra för oss, det känns tryggt och jag vet att jag är i goda händer med denna läkare..
Hon sa att när man gått 28 fulla veckor så är inte vården orolig, för dom är vår bebis en stor klump som mycket väl skulle kunna klara sig men än vill dom inte se den, men om det skulle bli så så har vi gått så långt så vården ska klara av det..
Fysiskt sett är det inget fel på mig,läkaren gjorde ett ultraljud för att kolla livmodertappen och den är opåverkade och moderkakan ligger där den ska och bidrar inte till någon ökade oro..
Det som felar är psyket vilket inte är konstigt med vår bakgrund..och att jag känner av mer sammandragningar när jag jobbar..vilket ökar oron..
Jag och läkaren kom överens om att sjukskriva mig 50% vilket känns helt okej, tror det kan vara nyttigt att jobba lite grann men veta att jag inte sliter ut kropp och själ..
Läkaren frågade mig om jag varit in till dom när jag hade en liten blödningen så dom fick kolla på mig..och nej det hade jag ju inte eftersom jag blev tillsagd att avvakta..Jag fick känslan av att hon inte riktigt tyckte det var rätt och hade jag från början fått prata med denna läkare så hade jag nog fått bli undersökt och oron kanske hade varit lite mer hanterbar(kanske)
En stor bonus med dagens ultraljud var att jag fick se Trollets lilla huvud..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar