Loppis

I dag blev det loppis..
Men inte med Mats,han sa nej..
Så Sofia rykte med glädje in och gjorde mig sällskap..
Sofia var den som fyndade mest men Trollet gick inte lottlös, två små overaller,lämpliga till vintern blev fyndet..

En mycket bra fredag

Men allt är inte sorgligt jobbiga dagar, det är mest bara jobbiga stunder..
Livet har även sina ljusa stunder och det är tur man har vänner..

Mina fredagar brukar vara dagar då jag inte behöver känna att jag måste kliva upp, så när jag vaknade strax efter nio låg jag därför kvar och läste till halv elva..Älskar dagar som innebär att jag inte måste göra något..
Sen så tog jag en promenad med bästa Sofia, vi besökte ett café, för att citera Sofias syster Anna så "fikade vi skallen av oss" och vi besökte även ett jordgubbsland med självplock och kom hem med en liter underbart goda jordgubbar..

Jag och Mats åt middag och mös, sen så stack han och bastade med killarna och jag åkte åter igen till Sofia..och pratade, pratade och pratade..
Så skönt att för en stund prata av sig lite om livet..

Så livet känns bättre än det gjorde igår kväll..Och det går längre mellan dom jobbiga stunderna, men dom finns där..
Men jag vet att dom stunderna inte är farlig, det är en stund för våra flickor, jag låter tårarna för stunden komma, jag tänker på våra flickor och sen så är stunden över..
En liten stund av saknad i ett liv som i stort sett känns riktigt bra..

Dagar av saknad

Trots en ljus framtid och ett älskat barn i magen så kommer dagar då sorgen och saknaden river i min själ..
Då allt helt plötsligt kommer över mig, dagarna på sjukhus, flickorna vi höll, tiden vi fick som var alldeles för kort..Dagar då jag inte riktigt får luft, dagar då jag skulle göra att för att för en liten stund få hålla, puss en sista gång..
Den sista gången kommer aldrig mer igen och ibland när det slår mig så gör det så ont..
ibland känns det som det ofattbara aldrig hände, som att vi aldrig varit med om det..
men då dagarna kommer som river i min själ, som påminner mig om den saknaden vi har, som vi försöker leva ett vardagligt liv med, dom dagar då känns det som allt var igår, minnena är så tydliga, så klara, så smärtsamma..

Igår viskade jag till Mats när vi lagt och för att sova "jag älskar vårt troll men jag saknar så våra flickor", viskade inte för att jag skulle störa någon utan för att det är så svårt att prata om, så jobbigt att sätta ord och erkänna vad jag känner..
Och tårarna går inte att hålla tillbaks, tårar av saknad till två små älskade barn..
Och Mats svarar "jag vet" ♥

Graviditetspenning

Sitter för att fylla i det sista i mina papper till försäkringskassan(ja jag har ännu inte skickat in dom för jag tycker inte det är det lättaste att fylla i)
Jag funderar på från och med när jag ska söka graviditetspenning..
Tror jag får söka från och med 18 september men har som varit inne på att jobba tills oktober..
Men jag har kommit på andra tankar, jag har tänkt söka så jag får maximal ledighet..
Känner att jag är alldeles för trött för att orka jobba längre än tills dess..
Så 18 september siktar jag på..

Så det innebär att om min ansökan går igenom så har jag 7 veckor kvar att jobba, 28 arbetsdagar..
Inte så farligt,känns helt överkomligt och möjligt att orka..
Känns som tiden går galet fort..

Saknar

Jag saknar en tyngd i mina armar
Jag har aldrig tidigare känt det så tydligt men just nu skriker mina armar efter ett barn att hålla om, att krama, att vårda, att mysa med..

Jag vet inte,kanske är det hormoner, kanske är det längtan efter trollet eller så är det saknaden efter flickorna som gör sig hörd..

Shopping

Trollet har nu även fått en madrass till sin säng och en byrå för de små söta kläderna..

Och den gravida mamman(som tydligen i vinter ska vara en tjockis enligt rykten) har på loppis köpt en höst/vinterjacka att växa i..

Vi rustar för en framtid som än så länge verkar bli av..

inre skönhet..

Bälte för att lindra foglossning har börjat användas..
Stödstrumpor inhandlats..
Och sen tidigare använder jag bettskena..

Igår sa Mats att det är tur för mig att det finns något som heter inre skönhet..
Hmm..

Oslo

Till Oslo..
Till alla dom som förlorat någon nära..
För alla ungdomar som inte kommer hem..

Jag kan inte sluta tänka på det som just nu händer i vårt grannland..
Jag kan inte heller förstå att det verkligen har hänt, att det är sanningen..
Hur kan världen bli så grym?
Hur kan det gå så fel?

Min trygghet

Mitt inre är i kaos..
Jag har svårt att sitta stilla samtidigt som jag är så trött, jag fräser, gråter, oroar mig..
Ber om ursäkt för att jag mår som jag mår och gör likadant igen..
I kväll så är det lite tungt..
Och ibland går det inte riktigt att förklara..
Eller jag förstår var det kommer ifrån, rastlösheten, ångesten, gråten..
Givetvis har ju oron för framtiden ett finger med i spelet..
Oron för vårt lilla liv i min mage..
Plus att orken kanske försvinner och då orkar inte riktigt kroppen hålla emot känslorna som stormar i kroppen..

Så vi åt middag(efter mycket om och men), vi la oss i soffan, startade en film (Nya Änglagård), tände ett ljus för flickorna och Mats höll om mig..
Och ångesten släpper..
Att bara ta det lugnt, inte kunna göra annat än att ligga och känna att Mats finns där, han förstår..
Han håller om och kramar bort det onda..
Lugnar mig och min själ..
Det är så underbart att ha ett sådant stöd i livet..

Och mitt i allt kramandes och mys så kickar bebisen så Mats för första gången känner en tydligen spark..
Jag älskar min lilla familj ♥

Psykisk ohälsa

Det går en reklam på radion..
Jag vet inte om ni hört den..
Jag reagerar varje gång jag hör den..
Så därför tänkte jag sprida det..
Reklamen uppmärksammar psykisk ohälsa..
Och det är faktiskt något som borde uppmärksammas så det inte känns lika tabubelagt och svårt för den som drabbas..

Jag vet själv hur jag kände när min kurator för snart ett år sen undrade om jag kunde vara i en depression..
För så kunde det inte vara..
Det fanns inte i min värld..
Att psyket inte orkar..
Förnekelsen, vara tvungen att be om hjälp, när man inte känner att kroppen orkar..
När psyket sviktar för att livet tär för hårt..
Sanningen är den att det är egentligen inte att skämmas för och det är inget att tveka över att söka hjälp för om man skulle hamna där..
Sanningen är den att varannan kvinna och var fjärde man drabbas någon gång i livet av en depression..

Så här finns sidan som reklamen marknadsför

HJÄRNKOLL

och HÄR finns mer att läsa om just depression men även fler vanliga diagnoser..
och HÄR finns myter om psykisk ohälsa..

Jag tycker det är en bra sida, en fin tanke..
en trygghet för den som drabbas..
och även för anhöriga till dom som drabbas..

Lill-hjärtat

162 underbara slag i minuten..♥
Och inte heller denna barnmorska tyckte något talade för att det inte ska gå bra den här gången..
En mycket fin barnmorska hade jag i dag, lite förvirrad men bra..
Det var som hon läste mina tankar..Frågade frågor som jag aldrig kommit ihåg att fråga om..
Hon frågade om sammandragningar,och jo dom har jag ju känt av och det är inget som direkt känns bra i själen..Men det är inte fara med sammandragningar, helt normalt men jag måste lyssna på kroppen(hur lätt det nu är att förstå den)
Sen så berättade hon att bebisen just nu, i dom här veckorna är inne i en "växa"-period så om det spänner och känns mycket så är även det normalt och bara betyder att bebisen växer..
Så mina största orosmoln har i dag skingrats lite, ont i magen är växtvärk och sammandragningar är normalt men jag måste lyssna på kroppen..
Sen så fick jag även ett moderskapsintyg utskrivet så nu ska jag skicka in papper om graviditetspenning..

Sytråd, jobb, Babyboom 2011

Min symaskin har gått ruskigt dåligt och många fula ord att sagts pga den..
Igår kom jag på vad som var fel..
Billig tråd..Närmare exakt, IKEA:s..
IKEA är fint många sätt och vis men deras sytråd är något jag rekommenderar att man springer förbi..
billig är den men för mig så rör den sig inte i maskinen, i alla fall inte som den ska och det resulterar i att den går av..flera gånger..Resultatet blir att jag blir galen och enligt Mats så hör grannarna mig(tror han överdriver)
Nu har jag bytt tråd, märke spelar ingen roll, allt är bättre än IKEA:s billiga tråd..

I dag har jag jobbat första dagen efter semester..
Och jag är inte helt knäckt..Å andra sidan så mjukstartade jag med en kontorsdag, får se hur det känns i slutet av veckan..
Känner mig lite nervös inför att jobba och hur det ska gå..
Största nervositeten sitter nog i att jag inte riktigt litar på mig själv, inte litar på att jag i tid fattar att det inte längre går..

Förresten, är 2011 ett babyboom år eller är det bara jag som i min egen bebisbubbla uppfattar det så..?
Jag tycker det på väldigt många ställen dyker upp bebisnyheter..
Men det är ju bara roligt om det blir många bebisar i år..Och jag är överlycklig att jag verkar få åka med tåget mot bebis 2011..

Familjen Nystart

Jag vaknar med en bebis i magen och går och lägger mig med en bebis i magen..
Jag räcker fingret åt ödet(eller är det oron) och njuter av att vi i dag är i vecka 23 (22+0) och att i morgon är en ny dag, ett nytt kapitel..
Att jag i morgon är mer gravid än någonsin tidigare..

Jag har i dag beslutat att det är nog med oron, fram tills i dag så har det varit okej och befogat med oro, så mycket som spökar sen tidigare..
Men nu är det nya dagar, nya veckor och framför allt ett nytt liv vi väntar..
Så det nya livet förtjänar att ha en mamma som inte bara är orolig, utan en som fullt ut kan glädjas, planera, fantisera om en framtid med sin bebis...
Jag vill inte att det enda jag kommer ihåg är oron, jag vill komma ihåg andra saker från gravidtiden med det lilla syskonet..
Lite oro kommer kanske att stundvis lysa igenom men jag vet att tillsammans med er och framför allt pappa Mats så kommer jag klara av att faktiskt våga se positiv..

I morgon gör vi en nystart, jag, pappan och det lilla livet vi väntar..
En nystart med en positiv framtid i horisonten..

Drömmar med rädsla

I natt dog vår bebis..
I min dröm..
I natt hittades inga hjärtljud..
I min dröm..
Vaknade gråtande och skakade om magen..
Fick en spark tillbaks..

I dag tackar jag bebisen för varje spark jag får..

I dag ägnade jag dagen åt att måla virket vi ska ha till vår altan..
Sen avslutade vi dagen med den årliga räkmackan i Stackgrönnan..
Och avslutar kvällen ska vi nu göra med filmmys..

Kom på att jag i sommar inte lagt upp någon bild på graven så här får ni en..
Änglarna har jag fått från min fina vän som bor alldeles för långt bort..
Den rosa blomman har min lillebror och pappa planterat..
och blomlådan som står på sidan om tror jag kan vara från Mats mamma..

Slut på 21+5

Jag vaknade, dagen gick, på kvällen åkte humöret en sväng ner och Mats var ett tag orolig för att jag var så tyst( det händer inte så ofta att orden slutar komma för mig)
Jag har tänkt mycket på paniken som jag sist upplevde denna dag, ångesten och oron och katastrofen som sen följde..
På något sätt har dagen passerat och dag 21+5 har fått en ny betydelse, det har blivit dagen då det inte gick fel..
En timme kvar av dagen och det verkar ju gå bra..

Och lilla trollet har nog på något sätt förstått allvaret med denna dag för h*n har kickat mig extra mycket och nästan hela dagen..

Tack till alla som i dagarna tänker på oss, skickar kramar och håller sina tummar och tårar..
Ni betyder så mycket..

Min syster

För 10 år sen korsades våra vägar och livet blev sig aldrig mer likt..
Hon är som den syster jag aldrig fick..
En bättre vän kan man inte önska sig..
Det tragiska är att hennes adress är 40 mil från min vilket innebär att träffarna blir få och telefonsamtalen långa..
Men det är kanske därför vår vänskap är som den är, helt perfekt..

Har precis lagt på, Mats undrar hur länge man kan prata och vad man möjligtvis kan ha att säga..
Men för oss, jag och hon passerar en och en halvtimme utan problem..
Om vardagen, om bitterhet, om oro, om gudbarn, om sambosar och allt mellan himmel och jorden..

Min syster som jag aldrig fick och en del av min familj som jag själv har valt..
Tack vännen för att du finns ♥

Nu är det nära..

Aldrig trodde jag vi skulle ta oss hit..
Jag hoppades och ville ju så klart men när jag 10 mars plussade kändes tanken att komma så här långt helt orealistisk..
Men nu är vi här, 21+5 i morgon, dagen då vattnet gick sist..

Känslan att vara här är oroande men samtidigt väldigt lättnande..
Vi har kommit hit, vi kan mycket möjligt gå 3 dagar till och resten av våra veckor..
Vi passerar den sista milstolpen jag i mitt inre satt upp..
Om inget händer i morgon, på fredag eller på lördag så tar vi klivet ut på okänd mark..
En helt ny värld kommer öppna sig..
Inga veckor som påminner om flickorna..
Möjligtvis kommer jag sakna att jag aldrig fick uppleva dom med flickorna men det är inget som påminner om flickorna..
resterande veckor är bara lilla trollets veckor..

Jag vill inte ropa hej för tidigt men det känns som att det den här gången kan gå bra..

I ett litet lyckorus..

Jag skrev detta inlägg och kom på att jag kanske skulle skriva en liten varning till mina vänner som icke är gravida men gärna skulle vilja vara det, här kommer ett sockersöt inlägg från en alldeles för gravid kvinna som just nu myser med lite mindre oro och en enorm lyckokänsla i kroppen..



Jag tänker ofta på oss som en familj, jag Mats och trollet i magen..
Om vi är på bröllop, går i fjällen, fiskar eller vad vi än gör så tänker jag "det är första gången för trollet"
Trollet gör sig ofta påmind, nu har jag till och med börjat ana något som skulle kunna vara kullerbyttor..Tyvärr är trollet(eller Tjorven som Anna och Sofia säger) lite blyg för pappa..
Jag känner tydliga sparkar på utsidan magen, när jag tar Mats hand och lägger den på magen så försvinner allt..
Med flickorna så hade Mats redan känt Tyra sparka, vilket jag i dag är glad för att han hann uppleva..
Det är magiskt när även pappan kan ana ett liv i magen, ett litet liv som är så efterlängtat..

I sommartider fanns det dåligt med tider för en orolig själ men den fina barnmorskan jag pratade med i dag sa att hon kunde klämma in mig en kvart för att få lyssna på hjärtat, det tackar vi för och gör ett besök dit på tisdag..
Tanken för mig var att lugna mig de oroligaste dagar, innan tisdag har jag passerat dom men det känns ändå bra att ha något att se framemot,något som inte ligger alltför långt fram i tiden..

I dag känns livet bättre, lättare..
kan bero på att barnmorskan förstod min oro..
Kan bero på att lilla trötta familjen har kommit hem efter nästan två veckor i bil och med släkt..
Det går inte komma ifrån att "Borta bra men hemma bäst"
Dessutom vräker regnet ner och vi kan med gått samvete mysa inne, väskorna får stå, dom packar vi upp en annan dag..
Mats sover i soffan..
Jag tänker se Allsång på skansen och pyssla på en doppresent..

lite fånigt..

Jag känner mig lite fjantig som är så orolig och nojig..Och därför betyder ni så himla mycket ni som förstår och som inte tycker det är konstigt eller onormalt på något sätt..
Det betyder mycket att veta att det finns dom som förstår, dom flesta gör det säkert men alla säger det inte..

Bröllopshelgen har till större delen gått bra..
På bröllopsdagen, i lördags hade jag ont i magen på kvällen och till slut kunde jag inte hålla känslor och oro i styr så kl 22 fick jag erkänna mig besegrad, åkte hem och la mig och då kändes kroppen så mycket bättre..Tror det är mycket psyket som spökar, det är en tung vecka vi gått in i..
Tur att lillebror förstår, gift blev han trots att storasyster inte riktigt kände sig fullt närvarande..
Känns knasigt att lillebror är gift, önskar han ett långt och lyckligt liv..

Grattis lillebror och Sara

I morgon har jag tänkt ringa och fråga om det finns möjlighet att få komma in för en extra koll, bara för att lugna mig..
För fast jag dagligen känner sparkar som för varje dag blir starkare så är oron enormt stor och jag förstår inte hur jag kunde boka nästa tid med barnmorskan i augusti och tro att allt skulle gå bra..Jag borde förutsett att denna vecka skulle bli tung, för även om inte risken på något sätt är större så är oron större..Och psyket belastas mycket..
Så jag hoppas att i alla fall en lite koll av hjärtljud ska gå att klämma in nånstans, helst skulle jag vilja se lilla liten men det kanske blir svårt att ordna i semestertider..

Så ser det ut just nu..
Vecka 22(21+2), fem dagar kvar..

tankar i fjällen..

"Ni har låst in mig på kalfjället"

så löd domen till mina föräldrar när jag var i mitt värsta tonårsuppror..

Nu är jag åter hemma i fjällen,det stundar bröllop..

Lillebror gifter sig..

Och i vanliga fall så hade inte fjällen känts så hemska..

Fjällen är fina att vara i..

Men i helgen med alla känslor blir det trångt, jobbigt och stressande..

I helgen så är fjällen alldeles för långt bort från civilisationen..

Vi har 24 mil till BB om det skulle gå fel i helgen..

Även om jag hittills aldrig använt möjligheten hemma att åka in när oron är som störst så är det ändå något lugnande över att veta att hjälp och kunnigt folk finns endast 2 mil bort..

Men nu är det minst 24 mil bort..

Inget som man åker bara för att oron sliter i mig..

Inget man kör för att jag i morse vaknade av att det högg i magen..Flera gånger..

Ingen trygghet, inget skyddsnät..

jag är orolig..

Och det blev inte bättre av att jag började tänka

"om dom på Ultraljudet inte flyttat mig så hade vi i helgen nåt 21+5, dagen då vattnet gick med flickorna"

På ett sätt så har jag i mitt huvud två 21+5 dagar, två stycken 22+0 dagar..

Den dagen jag tror på och den dagen ultraljudet säger..

Hjärnspökena håller mig sällskap..

Och jag är inte på topp..

Medan resten av släkten ser framemot ett bröllop, stressar runt, kör saker hit och dit och rustar för fest så river ångesten i mig..

jag håller mig undan så länge jag kan för tårarna är aldrig långt bort..

Jag är ett vrak och borde kanske inte vara det helgen lillebror gifter sig..

Jag borde kanske vara glad och delaktig..

Jag borde kanske inte låta så egoistisk..

Men mina egna spöken och mitt eget kaos gör att orken inte räcker till..

Oron tar inte semester..

Jag koncentrerar mig i stället på att ta det lugnt, vila och be till bebisen att stanna med oss..

Varje spark jag får tillbaks älskar jag..
varje spark betyder så mycket..

jag är bara rädd att varje spark är den sista..

Att jag sitter 24 mil från kunnig personal och inte har en aning om vad jag gör om något går fel hjälper inte mig..

Ett tudelat liv..

En spark för lycka..
En grav för sorg..

Livet är så tudelat..
Dom olika faserna i livet ryms inte riktigt tillsammans..
Oerhörd glädje och tacksamhet..
Oerhörd sorg och saknad..

En grav som påminner om att varje spark kan vara den sista..
Att drömmen inte behöver bli sann..

Om tio dagar är jag mer gravid än jag någonsin varit..
Kommer det att hända?

jag håller andan..

Kommer på mig själv med att tro att allt kommer gå bra..
Blir lite arg..
Men samtidigt kan jag andas ut..
Jag tror på vår bebis..
Stundvis så vågar jag tro att vi den här gången faktiskt kommer att gå i mål.
Vi kommer nå drömmen..
för vi ska träffa ett levande barn,vårt barn..

Något annat finns inte..

Oron blir större och större..
Sparkarna blir kraftigare och kraftigare..
Det tackar jag för..
Jag tror vi väntar en kämpe..

Kyrkogårdar

I dag är dagens ämne, Kyrkogård..

För någon vecka sen besökte vi kyrkogården där Mats farmor och farfar ligger..Vi visste dessutom att det skulle finnas en grav till, en familjegrav där Mats farfars far ligger men visste inte riktigt var så vi gick och letade mellan raderna..och jag insåg att det på alldeles för många ställen stod ett namn som inte blivit gammal, oftast stod bara ett årtal..och det är något jag aldrig tidigare tänkt på men nu så blev det så tydligt och så sorgligt..

Sen måste jag ge stadens kyrkogård ris..
Förra sommaren så lyckades dom kapa av en planterad blomma och krossa glas på en lykta,lyktor vet jag att dom vill att man tar bort för att dom inte ska gå sönder när dom klipper och trimmar gräs..Men visst borde men kunna plantera blommor utan att dom klipper av dom..



I vintras så fick flickorna två möss, dom står kvar där än..Och nu är en halshuggen..Man tycker att det inte borde vara så svårt att se och vara försiktig..
har man nån heder så borde man ta hänsyn,inse att gravar har ett värde för anhöriga som saknar..
Det är inte roligt att komma dit och något är förstört..
jag förstår att dom måste sköta sitt jobb men jag tycker att dom sköter det dåligt,ofta är gräsmattorna inte klippta och när dom är klippta så är något trasigt..
Jag tycker inte dom verkar bry sig så mycket om hur jobbet blir eller hur kyrkogården ser ut, bara dom får gjort det dom ska..

Semester..

Ullared avklarat, storshopping till bebisen så det enda så saknas är nu skötbord och madrass..
Stockholm är nu orten och i morgon ska vi turista på riktigt, eller jag ska vara guide till Mats..
Först ut är Vasamuseet..

Igår blev vi halvvägs mot drömmen, vecka 21(20+0)..140 dagar avklarade, 140 dagar kvar..En milstolpe passerade..
Nästa milstolpe, två veckor bort..

Hormonerna stormar i kroppen samtidigt som semestern innehåller alldeles för mycket händelser,det är ett intensivt schema vi har när vi ska hinna så mycket som möjligt när vi äntligen är söderöver, vilket innebär att tårarna då och då sprutar och jag är lite skör..

Vädret har det varit si och så med men det gör mig inte så mycket då större delen har tillbringats i bilen eller i shoppingcentrum..