Morsdag

Sju morsdagar, alla så olika
2010 var hjärtat trasigt och famnen så tom
2011 växte hoppet i min mage
2012 var den första med bebis i min famn, så lycklig och kär
2013 grodde ännu ett frö som tyvärr inget blev
2014 var jag höggravid med min fjärde! graviditet
2015 var jag tvåbarnsmamma, eller fyra, men ni fattar

Och i år, 2016, är jag inte gravid, tack och lov må jag faktiskt säga men ack så lycklig, underbara barn som jag har lyckan att få vara mor till
Och blommor har jag till och med fått,för som Vera sa "mamma, du bara ger och ger och du måste ju få också"

Har absolut inget att klaga på just nu, eller jo allergin som inte låter mig njuta av finväder men det är ju en bagatell

Snart är det slut

Om drygt två veckor så slutar barnen skolan, om en månad går jag på sju veckors ledighet
För första gången så ser jag inte fram emot ledigheten, eller jo det gör jag, självklart vill jag vara hemma med barnen men jag har funnit en sån fin arbetsplats och grupp, den perfekta avslutningen på tolv år
För så är det, förhoppningsvis så är det i höst slut på livet i kök och jag blir student i 4,5 år
Sjukt nervöst men spännande och var jag gör om jag inte tar mig in vill jag inte tänka på

Men som sagt, min arbetsgrupp, ingen måndagsångest, inga långtråkiga pass och inget tjafs, halleluja!

Pollen

Har hört att de finns de som gillar den här årstiden
Själv kan jag inte andas och kan jag andas så kan jag inte hålla mig vaken, snackar om att allergimedicinen är dunderstark, härlig biverkning att knappt kunna köra hem från jobbet utan att somna
Pollen är ju egentligen ett litet problem men ändå problematiskt i vardagen
Och så håller vi på att städad ut ett hus som är som ett museum, där till och med dammet är sparat i generationer, det blir inte bättre
Nya hundvalpen hjälper inte heller

Vinter och snö, gud vad jag saknar er

Helg

Att komma hem är finare om man varit borta en stund
Så mysig söndag vi har framför oss
Jag och Vera har bakat, sen gick hon ut och kvar var ett sprängt kök till mig men det var det värt

Gårdagen var tung men kvällen före guld, så många fina människor jag har runt mig
Kramar, tårar, skratt

Funderingar som finns kvar efter fredagkväll är varför det ska vara så svårt att vara vänner tjej och kille? Man måste ju inte vilja ligga med varandra bara för att man är av olika kön
Sen minns jag att jag kände mig så ensam när vi inte blev gravida,vi har ju varit tillsammans så länge så vi var ju före så många och nu med den historian i bagaget så känns det för jävligt hur många som kryper fram i fyllan och berättar hur de kämpar
Barn är verkligen en gåva och som inte bara blir för så många
Och jag är tacksam för att vi fick chansen fast vägen var krokig och jag hoppas det kan ge lite hopp till de som inte bara blir gravida

Det dåliga samvetet

I morgon ska jag på fest, skulle tror arg det är fyra månader sen sist
Och jag har, som alltid, blandade känslor
Ska bli så roligt, att dricka lite vin, har till och med köpt lite bubblande och tänk att få surra, skratta och bara vara
Men samtidigt så gnager det dåliga samvetet, att jag inte åker hem till mina barn, vera som knappt vill att jag går på jobbet, jag kommer inte vara där när dom lägger sig, inte heller när dom vaknar
Inga kramar, inga klurigheter och inga pussar

Försöker tänka att det är nyttigt att längta och egentligen är det ett friskhetstecken i min depression att jag inte bara ser det jobbiga, skriket, gnället, avundsjukan och syskonbråken utan tycker det mesta är mys just nu

Hel(a) familj(en)

Att en förälder har chansen att vara föräldraledig är ju förstås roligt för barnen men oj vad det underlättar vardagen
Just nu är Mats hemma på heltid, en månad till att börja med och vi är inte lika trötta, irriterad och griniga
Det sänder tydliga signaler till mig att vi måste göra förändringar, jag vill alltid må så här bra
Det är inte så lätt men vi rotar runt lite och kommer nog fram till lösningar som blir bra i framtiden

Igår cyklade vi en sväng hela familjen, Vera på egen cykel, så roligt och häftigt
I kväll lekte vi kull på gräsmattan, hela familjen, oj vad vi skrattade
Det är så fint att göra enkla saker med stor betydelse
I det enkla bor det vackra

vackra Sverige

Just nu har vi en intensiv period och då bestämmer jag mig för att blogga igen, som att tiden finns
Men ett inlägg då och då ska jag väl kunna få ihop

I maj har vi varit en vecka i fjälls bortkopplad från allt, varit på dop för barnens kusin, jobbat tre dagar och nu är vi på väg hem från Värmland
På två veckor har vi avverkat många landskap, väldigt olika till utseende och så vackert Sverige är, så underskattat
Vi är aldrig utomlands, eller som barn och när vi var unga och kära men vi klarar oss så bra på Sverige
Vi åker hellre en vecka till fjällen än att flyger på charter, känns lite ovanligt

I natt bor vi hos en gammal gymnasiekompis, vi träffas aldrig, pratar sällan i telefon men ändå finns vi alltid där som att ingen tid har gått
Älskar den sortens vänskap, så enkel, så självklar, kravlöst
Dessutom har Astrid och Tage fått leka, så gulligt

Vera sover hos farmor och Tage har fått vara ett dygn med mormor, jag och Mats har alltså gjort en roadtrip som när vi var nykära, så roligt och värdefullt att få prata ostört

tillbaka

Snart ett år sen sista inlägget och jag börjar känna att jag vill blogga igen, behöver blogga
Men kan inte bestämma under vilka former, fortsätta här, ha öppet eller stängt, börja om på nytt?

Läser igen gamla inlägg och slåss av att jag har bloggat för min skull, ingen annans
Tidigare har jag varit besviken på bristen på respons men inser att det är fin läsning att gå tillbaks till
Jag hade nog även skrivkramp, har gått höra att jag inte skriver bra alla gånger och sånt fastnar men nu när jag läser känner jag skitsnack!! Älskar att läsa mina ord, de förmedlar precis det jag vill

Det kommer nog ett nytt kapitel...