This Is The Year!

Det lyser om människor,ögon tindrar,läppar ler..
Folk hoppas..
Folk laddar för nya tag..
Folk laddar för en nyårsafton..
Det är gott slut hit och gott slut dit..
Det bubblar som lite över allt..

Och jag kan inte låta bli att ryckas med,le lite fånigt och känna hopp inför året 2011..
Det känns som att jag äntligen kan släppa hoppet om 2010,det tåget har passerat och jag hann inte med..
Underbart skönt att året är över,det värsta hittills..
Och jag ÖVERLEVDE..
Jag klarade det..
Jag är fortfarande med i leken..
Det känns underbart att bygga på nytt hopp..

Jag tänker inte önska Gott slut då jag tycker det låter mycket konstigt,slutet får bli som det blir det kan inte bli så mycket värre än resten av året..
Men jag tänker önska er alla God början,hoppas att året som kommer för med sig mirakel och medvind för alla..

Nu drar vi till fjällen för att fira in det nya året,det nya hoppet..
Många bilmil blir det i storhelgerna men det är det värt,nu har helt släkten snart kramats..
Och äntligen får jag klappa om min pärla(skotern) och susa fram i snön(om det nu finna någon snö).

Gott Nytt År och God början..

Bubbel och bio!

I dag bubblar det i mig..(Bubbel var länge sen jag kände)
I dag har jag hur mycket som helst jag vill skriva..
Men tiden räcker inte till..

Ska på bio med Sofia om ungefär en timme(ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt steg för mig för Sofia är nämligen höggravid och jag och bebismagar fungerar inte riktigt) och jag ska tills dess ha klätt på mig,torkat håret,packar väskan inför nyår och helst hunnit göra en marinad..
Och här sitter jag,framför datorn,väl spenderad tid..

Jag måste bara skriva tack till er som kommenterat gårdagens inlägg..
Ni skriver så fint och så klokt..
Tyvärr så har jag tänkt hålla på kommentarerna tills jag har tid att ge dom de svar de förtjänar..

Men jag har kommit på varför det just nu kan kännas tungt,eller jag och jag men Pia och jag kan inte annat än att hålla med..
Det är nog årsskiftet som spökar..
Inför 2010 hade jag såna förväntningar,kände sånt hopp,det kunde bara bli bättre..
Frågan är om det blivit bättre..
När tvillingarna dog då kände jag känslor,det var tungt,det var sorgligt,det var stolthet..
Nu är det ofta tomt..Just nu är det inget,det är apatiskt..
Och ärligt talat så känner jag heller känslor än att leva i ett vakuum..
Men det är dom antidepressiva som påverkar mig,som ger tomhets känslan och det kan väl vara bra att jag äter dom för uppenbarligen så hanterar jag inte känslorna så bra..

Men mitt i allt bubbel så blir jag så ledsen,att veta att det finns i alla fall en där ute som delar det jag känner..
Två människor,två händelser och oftast en tanke..
En underbar tjej hamnade för ett år sen i helvetet,tillsammans med vi andra som förlorat våra barn och vår dröm..
Hennes liv kastades runt..
Och hon kämpar månad efter månad för att få ett litet plus,ett litet hopp,lite lycka..
Vi sitter i samma båt och ror båda allt vi orkar..
Ni hittar underbara Pia här,En pessimistisk perfektionist bekännelse
Kramar till dig..

Men nu är det bäst jag gör mig i ordning så vi inte missar Änglagård,den tredje sommaren

Tom,apatisk,bitter och lite hoppfull..

Det är inte lätt att svara på frågan "Vad det är?" eller "Hur jag mår?"
Inte ens om det är älskade Mats som frågar..
För just nu vet jag inte hur jag mår..
jag känner mig tom,apatisk,uppgiven..
Jag hade en period när jag orkade saker,när jag ville saker,när jag tog mig för saker..
Men det vilja,orken och lusten försvann..
Och här sitter jag,ser 2011 i horisonten och kämpar ditåt..

Funderar hit och dit om jag ska sluta blogga..
Har kanske inte så mycket nytt att säga,kanske inte så mycket mer att skriva..
I alla fall ta en paus..
men så går det en dag,det kliar i fingrarna..
Allt jag gör,allt jag tänker funderar jag hur jag ska skriva det i bloggen..
Försöker härda ut en stund till..
Dag två är det kört,nu sitter jag här och skriver..
vet inte vad jag vill skriva men jag vet att jag inte är beredd att sluta,att jag inte kan släppa min kära blogg..

Och sen så är jag inte riktigt beredd att släppa er kära läsare,ni som sakta men säkert ökar i antalet,som dagligen tittar in och på så sätt visar ert intresse..
Och sen era fina kommentarer som peppar och alla tummar som hålls,det är jag inte heller redo att släppa..

Jag försöker tro att om jag skriver om det jag går igenom så kanske det hjälper någon annan..
Jag försöker tro att meningen med det som hände är större än bara jag..
Jag letar efter mening och finner den inte..
Men det klarnar,det blir lite tydligare..
Allt är så mycket större än jag och ingen kan nog säga att den inte på något litet sätt ha påverkats av det vi går igenom..

För ett år sen så sa jag till en vän "Jag är så rädd att bli bitter av allt det här"
Men han trodde inte att jag kunde bli bitter..
Men jag är ganska bitter..
Bitter och arg på att ödet stal vår dröm,för att ödet hoppade på vår dröm,krossade den..
Jag är bitter på all lycka som andra glider fram på,jag är bitter för att vi måste kämpa..
Jag är bitter och arg för att livet tar så hårt på mig,för att livet inte är den lek jag inbillade mig att den var..

Men sen så inser jag,medan jag är bitter så missar jag små stunder av lycka..
En kram,en underbar vän,en vacker dag,en söt hund,en bra dag på jobbet,ett skämt..
Små,små glimtar av livets goda sidor passerar medan jag har fullt upp att vara bitter..
Och jag vill inte vara bitter,jag vill vara mitt glada jag,jag vill tro på livets goda,jag vill tro på att livet tids nog går den väg man vill att den ska gå..
Jag vill tro att på kärlek så tar du dig långt..
jag vill tro att allt är möjligt..
Jag vill tro att jag klarar sånt jag vill klara..

Jag vill inte vara bitter och jag har tänkt lämna det bittra i 2010..
2011 ska bli ett bra år,ett år när jag hittar en väg som är rätt för mig,2011 ska bli året jag tar vara på dom små stunderna..
Sen så kommer 2011 givetvis inte bara bjuda på medvind men även i motvindar så ska jag försöka att hitta dom små glimtarna av det goda livet..

Kanske börjar vara dags att ta upp min glädjedagbok igen?

Ångest!

Funderingar kring ångest..
Inte ens i juletid så kan jag ha rolig läsning i min blogg..
Men problemet är att jag upplever att jag oftare än tidigare får ångest..
vilket är obehagligt..
Det känns som att min kropp är för liten,som att lungorna är för små..

Ångest är vanligt när man är i en depression så det är inte konstigt och det är inget farligt..
Ångest dyker någon gång upp i dom flestas liv..

Jag kom i kväll på att jag skulle googla ångest,läsa mer och kanske förstå lite bättre..
Så HÄR finns det för den som är intresserad mer att läsa om ångest..

Men i korthet så kan man säga att för att minska ångesttillfällena så ska man försöka undvika negativ stress,man ska sova mycket,öva sig på att slappna av,undvika alkohol,rör på sig och dra ner på koffein..

Så kan det vara så att ångesten dyker upp oftare för att jag varit stressad inför årsdagar och juletider,kan det vara så att ångesten är större nu för att stresshanteringskursen är slut,kan det vara så att ångesten är större för att det vara så kallt ute så att suget efter att röra på sig inte riktigt funnits så skidorna fått stå och kan det vara så att jag ersatt suget efter snus med alldeles för många kaffekoppar..

Att läsa om ångest kanske inte var så dumt,det stod dessutom att man skulle försöka sätta ord på sin ångest,att prata om det,så jag har nu skrivit och det blir lite tydligare varför den kommer på besök..
det kanske blir lite lättare att göra nånting åt den..

Julhelgen!

Nu har vi kommit hem,utan problem..
Ingen snöstorm och inget kaos..

Julhelgen har kommit och gått och jag har överlevt..
Men det har varit lite tårar och tunga tankar..
Trots det var det faktiskt en mysig helg..
Men det är skönt att det är ett år kvar till nästa gång..
Har bett Mats om att nästa år slippa fira jul om vi inte fått våran dröm..
Jag vill inte,orkar inte..
Men mycket kan hända på ett år..

Träffade Katarina och det var riktigt roligt,synd bara att det blev så kort stund..
Men det är alltid roligt att träffa människor som förstår..

Hoppas alla haft en bra helg..

Saknaden på julafton..

Jag försökte lämna grinchen utanför julen..

Men så här är det..
Julen är en högtid som sparkar på dom som redan ligger,tomten är inte snällare än Gud och folk har glömt bort anledningen till varför man firar jul..

Började tänka på vad vi saknar och vad vi denna jul skulle haft..
En sorgsen tanke-väg att vandra..
Det saknas två den här julen..

Men nu ska jag sova och i morgon ska jag förhoppningvis träffa änglamamman Katarina,spännande och nervöst..

Fortsätt trevlig helg önskar jag er..

God Jul!

Nu lyser det på graven..
Kakorna är packade..
Julklapparna inslagna..
Resväskan nästan klar..
Huvudvärken är fortfarande med..
Ska dammsuga så det är ett fint hus vi kommer hem till..
Sen så blir det alltså jul,hur mycket jag än försöker förtränga den så kommer den..
Men snart är det över..
Snart är det 2011 och det känns magiskt..
Jag tror jag lägger ner nu,tar jullov från bloggen men om tillfälle ges och en dator helt plötsligt dyker upp så kanske jag skriver av mig..
Men annars återkommer jag tidigaste söndag..

God Jul och Gott Nytt År

Önskar jag er alla underbara läsare som uppmuntrar och förstår,alla er som troget läser fast läsningen inte alltid är så rolig,er som bara kikar in ibland,jag hoppas att alla som njuter av julen får en fantastisk julhelg,till er andra som mår ungefär som jag och som helst av allt skulle vilja hoppa över allt-stå ut det är snart slut,snart får vi ta nya tag och hoppas på att nästa jul kommer vara magisk,och till er som rymmer i väg-Grattis till er,klokt och smart..
helt enkelt så hoppas jag att julen blir precis som alla vill ha den..

Jakten på Pergotime!

Migränen som hållit sig bort så länge knackade igår kväll på..
Lite sömn brukar få den att försvinna men i morse var den kvar..
Så i dag har jag en sjukdag..

Men eftersom att jag igår glömde fara på apoteket så behövdes en tur till staden..
Har varit lite nervös för att fara på apoteket då Pergotime hela hösten varit en bristvara..
Och jag har inte riktigt varit redo för att höra "dom är slut",var rädd för ett sammanbrott..
Det var just dom orden jag i dag fick höra "Dom är slut"
"Det är inte sant" svarade jag..
Såg framför mig att vi i morgon skulle vara tvungen att stanna i varje stad på väg till julfirandet..
Men så bad jag henne kolla om ingen annat apotek i staden hade dom hemma..
Men eftersom att den fina regeringen har sålt ut våra apotek så går det inte att se eftersom dom tillhör olika kedjor...
Hon kunde bara se ett..
J*vla skit,tänkte jag..
Men ödet hade ett finger med i spelet,inne i staden så hade dom 4 askar kvar..
Hon reserverade dom åt mig och jag begav mig in i kriget "jultrafiken"
När jag kommer på det andra apoteket så visar det sig att verkligheten var den att dom hade 1 ask kvar..1!!
För er som aldrig ätit Pergotime kan jag förklara att i varje ask finns fem tabletter,alltså tabletter för att i fem dagar äta enkeldos..
Den här månaden ska jag äta dubbeldos vilket innebär att jag skulle behövt två askar..
Till min stora lycka så kom jag på att jag hemma hade en ask kvar,så den här månaden klarar jag mig och sen så skulle hon reservera till mig så att det så fort det kommer hem mer kommer det komma ett sms till mig..

Sen så hittade jag äntligen ett batteridrivet ljus som nu lyser hos flickorna..
Och så plockade jag upp lillebror som nu har fått jullov..

Och nu ska vi slå in julklappar och göra oss redo för att i morgon åka söderöver..

Kärleksvisan♥

Sista vilan för ett år sen..

En dag,en dag ungefär som den här fast för ett år sen så begravdes två älskade flickor..
Ensamma stod en mor och en far och tittade på en grav som skulle bli deras barns..
Tillsammans med en präst som läste psalmer och fina ord men som ingen av föräldrarna hörde eller fick in..
I dag för ett år sen,genom snöstorm och tårar så ser en ledsen mor sina barns far och en präst sänka ner deras barn i en grav,i en liten vit kista..
Den ledsna mamman klarade det inte,orkade inte,ville inte..
Den ledsna pappa ville säkert inte heller men var en man som bet ihop och gjorde det som måste göras..

En snöig dag så fick änglarna ro..
En snöig dag tog vi ett sista farväl som förhoppningsvis är på återseende..
En snöig dag som i dag så saknar jag mina flickor..
jag saknar dom varje dag,men vissa dagar lite extra..



Den snöiga dagen finns HÄR

Orka!

Om det här är livet vem fruktar då döden?
Den tanken passerar ofta..
Jag tycker inte livet är roligt..
Inte just nu..

I dag så kom tårarna och då menar jag verkligen syndaflod med tårar,en händelse av många fick tillslut bägaren att rinna över..

Lilla jag orkar inte..Jag har aldrig haft mycket tålamod och nu så finns det inte..
Tjafs orkar jag inte med..
Onödig oro orkar jag inte heller riktigt med..
Jag orkar helt enkelt inte,jag är en människa som kämpar för överlevnad..
Jag är en människa som kämpar att överleva jul nr 5 utan barn eller barn på väg..
Jag kämpar för att orka med dagen..

Dessutom så fast jag nästan fått svart på vitt att chanserna den här månaden var små då provet var så dåligt så ger inte hoppet upp,det finns där hela tiden..
fast jag inte vill så lever jag på chansen att julen kanske kan bli lite roligare med ett litet plus..
Det gör att slaget mot marken kommer göra ännu ondare den dagen då hoppet släcks..

Men tack vare en fin och underbar man som hanterar mig bättre än många som känt mig lång tid så klarar jag dagen,jag kliver upp,överlever dagen..
Han torkar tårar och tröstar som ingen annan..
Han är världens bästa och utan han vet jag inte var jag varit..
Han gör varje dag en god gärning som orkar,som dagligen kämpar på vid min sida..
Det är kärlek och jag vill aldrig förlora det..

Mer om sorg!

Mer om sorg..
Hittade det här hos Ann-Lousie och det är Kristina Grahn som skrivit det i tidningen spädbarnsfonden nr 3

"Vi lever i en kultur där lycka och framgång är vår strävan och vår sociala kontaktkod. Om man pratar om sorg och elände är man svår att ha med att göra, eftersom vi inte är vana att prata, dela känslor och dela erfarenheter i dessa djup"

Ett snörikt besök på graven!

I dag så ringde vännen L,hon som ville hälsa på flickorna..
Hon var i dag på ute på jakt efter graven..
Lilla söta vännen..
Det var bara ett problem,vi har inte varit där sen den 11 och sedan dess har det säkert kommit 50 cm snö..
Så hon hittade inte graven..
Men gömde en present i ett träd som står i närheten..
Givetvis så var jag tvungen att åka dit efter jobbet eftersom jag är något nyfiken...
Och jag förstår att vännen L inte hittade för jag lyckades inte på första försöket..
herre jösses vad snö det kommit..
Men nu är det fint där..
Enda problemet vi har är att ingen är hemma till jul och kan tända ljus,och jag vet att man inte måste men det är som fint när det lyser och på julafton är ju kyrkgårdarna oftast välbesökta..
Men jag ska ut och leta efter ett batteridrivet ljus i morgon så då kan det lysa över helgen..



När vi kom dit så syntes det knappt var stenarna var och jag kan säga,hade jag inte haft lillebror med mig så hade jag aldrig orkat hitta flickorna i dag..




Två små söta möss fick dom av vännen L,så fina..
och så gulligt av henne..
Lovade henne att vi kunde följas dit en dag när det är bättre förutsättningar..

Men jag måste säga en sak,jag är imponerad av hur bra min lillebror tar det här med flickorna och graven..Jag kanske sagt det tidigare men det tåls att säga igen..
Är så glad att lillebror flyttat ner hit..

Har i dag handlat ett hjärta med en ängel på,har fått nån dille på det här med änglar men dom är så fina..
Sätter upp en bild sen..

Day 28 – Something that you miss

Min familj..
Mina vänner som inte bor här utan alldeles för långt bort..

Och största saknaden är ju förstås våra små älskade flickor..

Mina jobbtjejer och sorgen!

Bara en tanke till..

Jag tror att ju mer man är med sorgen ju mer bekväm blir man vid den..

Jag har ett par tjejer i mitt liv..
Mina jobbtjejer..
Ingen av dom visste nog heller hur dom skulle göra när jag förlorade min dröm..
Hur gör man när det ofattbara händer?
Men dom är med mig 4 dagar i veckan,det är nog dom som umgås mest med mig,dom märker fort när jag har en dålig dag..
Dom vågar prata med mig,ibland vet dom kanske inte vad dom ska säga,ibland säger dom ingenting..
Men jag vet att dom dagar jag behöver prata så lyssnar dom och kommer med något klokt..
För dom är mitt liv lika naturligt som att A har sonen L och att E har sonen D..
och jag tror det är för att dom är så vana vid mitt liv,dom har sett så mycket av det..
Dom har vågat och på något sätt så har mitt liv blivit en del av vardagen..
Jag kan prata om graven eftersom det är det jag har kvar av våra flickor..
Jag kan prata om den skit vi går igenom i kampen efter ett syskon..
Jag kan prata om mitt liv på ett sätt som känns ganska naturligt,jag kan prata om mitt liv utan att riskera att den hemska,jobbigt tystnaden kommer efteråt..

Och jag borde kanske säga oftare till dom hur mycket det dom gör betyder för mig..
Utan dom skulle jag inte vara där jag är i dag..

Spinner vidare på sorgen..

Jag varnar redan här för att det blev ett längre inlägg än jag hade tänkt..

Funderat mer på det här med sorg och hanteringen av den..
Ser att det på olika bloggar funderas över det och ser även att många av dom som har änglar i himlen tänker likadant..Och omgivningen tänker annorlunda men även omgivningarna tänker likadant..
vi ser alltså på saker olika..
Så är det..

Och eftersom ingen sorg är den andra lik så finns inget facit,som allt annat i livet..

Men det jag har insett är att dom i omgivningen som erkänner "Jag vet inte hur jag ska göra,hur jag ska bete mig men jag finns här och vill hjälpa" är lättare att mötas..
Det är lättare att tillsammans komma fram till en bra sätt att bete sig runt det jobbiga,det är lättare att mötas halvvägs om man kan erkänna för varandra att man inte har en aning vad man håller på med,för så är det,vare sig jag som bär sorgen eller ni som vill dela sorgen har en aning vad vi håller på med och måste därför hjälpas åt..
Det är betydligt svårare med dom i omgivningen som tror att deras sätt att hantera sorgen och förlusten är det "Rätta",dom som tror att sitt sätt är helt okej bara för att dom vill väl,som tror att dom precis vet vad dom håller på med..
Dom går inte att möta halvvägs,dom går inte att hitta en lösning med,det går inte att hitta ett smidigt sätt att umgås runt det jobbiga..
Eller det kanske går men det är betydligt svårare..
För en människa som tror att dennes sätt är rätt går inte riktigt att mötas halvvägs..
ofta har jag märkt att man lägger över ansvaret på den med sorgen,att det kanske är jag som är tvär,som är svår att möta,som inte kan förstå att folk vill väl..
Men jag förstår att folk vill väl,ingen vill oss ont,alla vill bara hjälpa men det finns olika sätt att göra det på..

Till er som säger "Jag vet inte hur,jag har ingen aning om vad ni går igenom"
Det gör inget,eftersom att varje sorg är unik så finns inget rätt och fel och det spelar ingen roll om hur mycket erfarenhet du har av döden så kanske inte det som fungerat tidigare fungerar med min sorg..
Det kanske är lättare för den med erfarenhet av sorg att förstå men det behöver absolut inte vara någon fördel..

Jag hoppas att ingen tar illa upp,det är bara funderingar och saker jag lägger märke till..
Det är inte menat mot någon speciell och ingen behöver känna sig träffad..
jag vill bara att sorg en dag ska bli lättare att förhålla sig till..

Sen så måste jag be om ursäkt om jag gnäller mycket eller låter mycket ledsen..
Och jag hoppas ingen sitter där ute och tänker att jag borde ha gått vidare..
För vidare kommer jag aldrig att gå men jag kommer lära mig leva med mitt liv..
Det tar bara tid..
Dom första 4 månaderna efter Alva och Tyras död så var det deras död som tyngde mig,det var sorgen av att förlora två efterlängtade barn som då tog plats i mitt liv..
Men efter ungefär 4 månader så började oron och längtan efter framtiden ta mer plats..
Jag ville bli gravid igen,jag ville ha ett nytt hopp,en ny framtid att se framemot..
och när det inte hände så bytte sorgen skepnad..
Sorgen efter våra flickor blev sorgen för att återigen ha svårt att få barn..
Sorgen efter flickorna fanns fortfarande kvar men jag hade nästan lärt mig hantera den och framför allt lärt mig leva med den..
Och i höstas som alla vet så blev livet lite för tungt..
När vi aldrig fick ett nytt hopp så orkade inte jag längre..
Det blev då dom antidepressiva fick ryka in,som ett stöd i livet,för att orka..
Då planade sorgen ut,blev uthärdlig och jag orkade med livet lite mer..
Jag kände lite nytt hopp med nya Pergotimekurer och trodde lite mer på framtiden..
Sen kom december och med december kom massa minnen..
och i december så kom även resultatet av att denna Pergotimekur inte gett det resultat vi velat.
Och dom två sorgerna jag under året upplevt krockade..
Det blev igen för mycket..
Så därför mår jag inte bäst just nu..
Därför att jag på dagarna om och om igen maler runt det som hände förra året,för att jag om och om igen funderar om jag kunde gjort något annorlunda,för att jag varje vaken sekund saknar våra flickor lite extra..Eftersom att det denna jul skulle vara första som vi skulle få vara en egen familj,som vi första gången skulle få leva i drömmen men istället så passerar våran femte jul utan barn...och utan att vara gravid..
Det är därför det är tungt,för att december är en överjävlig månad..Som symboliserar allt som inte går som det ska,som symboliserar allt vi misslyckas med..
December är bara en transportsträcka mot bättre tider och snart är den över..

2010 är ett år som tagit hårt på mig,som tärt på mitt hopp,som har tärt på mig själ och på min ork..Som tärt på min vilja att leva..

Men jag kämpar på,jag är fortfarande med i leken..Livet har ännu inte knäckt mig..
Det har varit nära..Många gånger..
Men jag kämpar på..
jag gråter och orkar lite till..

Tack till alla er som tröstar,kommer med kloka ord,som bara ger en kram..
tack till er som inte har en aning om vad ni håller på med men som verkligen försöker..
Tack till er som inte säger något,som inte visar något men som jag ändå vet finns där om jag en dag skulle bryta ihop..igen..
och till er som inte har en aning men tror ni har det,det gör inget,jag vet att ni bara vill väl..
Så tack även till er..

Det finns två sorters människor,dom som tar energi och dom som ger energi och just nu försöker jag fokusera på dom som ger energi..
Därför känns det bara på jobbet för där finns det underbara tjejer som ger energi..

Och tillslut,återigen en kom i håg till mig själv:Kom i håg att ta din medicin..idiot!!

Day 27 – Your favorite place

Min favoritplats är ett fjäll och en skoter..
Öppna vidder och möjligheter att kunna köra överallt..Nästan..
Strålande sol,bländande snö och doft av skoter..
Aldrig känner jag mig så fri som då..

Mysig kväll med mycket tankar!

Har haft en mysig kväll med älskade mannen..Inser hur kär jag är i han och vilken tur jag har som har en klippa som han..
Har försökt hålla tankarna på riktigt livet på avståndet,resultatet var kanske inte lysande bra men stundvis så lyckades jag vara en bekymmersfri Annica..
Middag och sen bio,The Town..Jag tyckte den var riktigt bra,hände så där lagom mycket för att mina nerver skulle palla men Mats tyckte det hände lite för lite i den..Sen så insåg jag tidigt att filmen aldrig skulle få det slut jag ville ha..Men betyg "Helt klart sevärd" från oss båda..
Har aldrig tidigare varit en stor fantast av Ben Affleck men i den här filmen älskar jag han..

Kom i dag på att jag borde bli lite mer som Mats..Faktiskt lära mig lite av han..
Mats struntar i vad folk tycker och tänker,hårda eller sårad ord rinner av han..
Han kanske för stunden tar åt sig men han låter det inte haka sig fast i han..Han ältar inte,han går vidare,framåt..
Hos mig borrar sig varje litet ord sig in och maler runt,runt tills jag blir på så dåligt humör så jag inte vet var jag ska göra av tårar och ilskan..
Men det är tur jag har bollplank som tar udden av det jobbigt och som får mig att se livet från en annan synvinkel..

I dag sa en kär vän att hon skulle vilja se bilder på våra flickor och det gör mig så rörd och så glad..Det betyder så mycket att få visa våra barn..

I natt fick jag ett sms från en oroande vän som undrar om det bara var motgångar just nu..
Och det har väl inte varit motgångar men det har inte heller varit några medgångar..Ingen motvind här inte utan jag kämpar på i motvinden..

Och så har jag anmält mig till fest 5/1 och det är ju ett steg i rätt riktning,ser fram emot det..

Jag har tidigare fått frågan om att i vår åka till Tanzania och hälsa på en kompis..
har inte tidigare velat berätta för er för jag är rädd att även ni kommer göra allt för att övertala mig om att fara..
Igår kväll fick jag sms om att det var bestämt att jag skulle åka i maj..Hjälp!!! kände jag..
Vet inte hur jag ska göra,jag som inte ens vågar resa inom lilla landet Sverige..
Och så tror jag att jag skulle må hemskt dåligt av att se människor ha det dåligt..
och så skulle jag nog vilja ta med alla barn hem..
och så det största OCH:et..tänk om jag är gravid tills dess!!

Funderar hur mycket av mitt mående som just nu påverkas av depressionen..
Jag glömmer som bort att jag faktiskt är deprimerad och att det kanske därför jag reagerar och mår som jag mår..
Det kan ju faktiskt vara depressionen som spelar in..
Jag försöker inte skylla på den men jag äter ju faktiskt antidepressiva av en anledning och det är ju för att jag inte mår bra..
Och jag kanske inte kan begära att alla dagar ska vara bra dagar bara för att jag äter medicin..

Lite funderingar på en lördagkväll..
Nu ska jag sussa så jag är redo för det första julfirandet i morgon..Jippi!!

Våran lördag..

I morse så tog vi en riktigt sovmorgon,välbehövligt och skönt..
Sen så fick jag snällt följa med lilla mannen upp till stan för att handla mina julklappar,inte skoj att vara med att köpa sina egna julklappar men han har i alla fall lyckats med ett paket som jag inte har en aning om vad det är i så nu håller jag på att spricker av nyfikenhet..
Och så lyckades vi hitta en julklapp till hans syster så nu,äntligen är alla julklappar färdiga,ska bara slåss in..

I kväll blir det en dejt,middag på stan och sen bio,blir skönt att bara få rå om varandra och mysa..
Inte så ofta det händer att jag får med mig Mats men i kväll så ska det ske,underbart..

Känner att jag ibland får dåligt samvete och ibland känner jag att jag inte riktigt räcker till..
Viljan finns men jag är inte nog stark,jag har inte nog med energin..
Jag erkänner att det är den stora fula avundsjukan som spökar,som gör att jag inte orkar umgås med gravidmagar..
Men just nu går den inte att göra så mycket åt,det bara är så här det är..
Men det blir lite ensamt..

Önskar alla en mysig lördag och hoppas alla får en trevlig helg..
Kramar

Juldikt till alla änglar..

Den här hittade jag hos Ann-Louise och det är Sofie som tillägnar den till alla som inte längre finns med oss..


"Jag finns inte, men ändå kan du känna mig

Jag syns inte, men ändå blickar jag ned på dig...

Du hör inte längre mitt skratt, men ändå ler jag

Du kan inte känna min hand på din kind, men ditt hjärta inombords, det rör jag...

Vi delar inte längre samma hus, men tillsammans bor vi i din själ...

Känner du att jag vakar över dig, att jag bara vill dig väl?

Jag kan inte längre känna vindens sus, men jag finns i det dånande havets brus.

Allt som är DU, det är JAG

Allt som var VI, det finns nu i dina andetag

Vid juletid, kommer jag med skrattet och med glädjen

Kan du se mig gnistra där bakom tomtesläden

I gröten är jag mandeln du söker

Och på trappen är jag den virvlande askan från cigarren som morfar röker

Jag har ingen inslagen gåva att ge till er i år, endast min kärlek och fina minnen av mig ni denna julen får

Ja, min gåva är så mycket mer, ty min själ- ja hela MIG det giver jag till ER...

Endast en sak vill jag ha tillbaka...

Det är att ni tar hand om er själva, och fortätter att över varandra vaka...

Och när ni den starkaste stjärnan ser på himlen blänka

Lova då att ni på mig tänka..."

Underbara människor!

Jag begär för mycket av mina medmänniskor...
Mina medmänniskor begär för mycket av mig..
Det är väl bara att acceptera att vi kommer aldrig förstå varandra..
Det kanske är lättast att säga så,att jag begär för mycket..
Men jag vill inte trampa någon på tårarna så för tillfället så släpper jag det här..

Men det jag vill säga att jag är evigt tacksam för alla ni som finns där ute som tyvärr också förlorat barn och till er där ute som tyvärr inte heller "bara" blir gravida..
Jag vill tacka er för att tillsammans med er så är jag normal,när ni skriver till mig och när jag läser era verkligheter så får jag känna mig normal..
Internet kanske inte alltid är nyttigt och ibland så kanske jag fastnar mer än vad som är nyttigt men utan internet så hade jag nog varit väldigt vilsen..
Utan er änglaföräldrar så hade jag nog varit vilsen och inte haft en aning om vad eller var jag varit..
När det känns tungt så tänker jag bara på er och vad ni skrivit till mig och att ni i alla fall förstår och då känns det så mycket bättre..
Tack vare er så får jag stundvis känna mig normal..
Och det betyder hur mycket som helst,att min verklighet någonstans är normal och att det finns människor som faktiskt förstår..
Ni är guld värda..

Day 26 – Your fears

Döden..
Inte min egen,den skulle jag nästan välkomna men att andra ska dö,att vänner och familj ska ryckas ifrån mig..
Döden är inte något jag tidigare tänkt på men efter Alva och Tyra dog så är döden något som är väldigt tydligt i mitt liv..

Och största rädslan är att det aldrig kommer att bli barn i det lilla huset...
Att vi aldrig kommer få vår dröm..Det är den största rädslan..

Och det är rädslor jag varje dag lever med vilket kanske inte är så hälsosamt..

Dessa tårar,det behövs inte mycket för att dom ska rinna..

Jag kanske begär mycket av folk men samtidigt så känns det som folk begär mycket av mig..

Har i kväll pysslat med Mats julklapp,Alva och Tyras album..
Det är lite jobbigt,lite konstigt men samtidigt väldigt mysigt och fint..

Hoppas att Mats snart ska komma hem från gubb-bastun..
Börjar vara läge för en kram..Och lite sömn..

Inte bara tung..

Men livet har i dag inte bara varit tungt..
Kommer ni ihåg att jag HÄR berättade om att det blivit stulet ett hjärta från graven?
Tyvärr så var det inköpt i Eskilstuna vilket gjorde att jag sörjde det ännu mer..
Men i dag hittade jag ett nytt,precis likadant hjärta i min stad..
Lycka!Blir att lägga på graven i sommar..
Köpte två till,det står Kärlek,Love och Kram(det var kram-hjärtat som blev stulet)

Sen så köpte jag en magnet som jag kände kan var tänkvärd att läsa dagligen..

"Livet handlar om hur du hanterar plan B"

Och sist men inte minst så hittade jag en tavla som åker upp på önskelistan..
På tavlan står det:

The miracle of
love

Will take away
your pain

When the miracle
of love

Comes your way
again

Bloggen blir 1 år!!

Kom på att det i dag är ett år sen jag skaffade bloggen..
Gick tillbaks för att läsa vad jag skrev för ett år sen..
Men det är så svårt att förstå,så svårt att få in att det har faktiskt mitt liv jag läser om..
Det gör för ont så jag slutade..
Går då och då tillbaks och läser något inlägg men det är så konstigt..

Men jag inser att jag för ett år sen hade mer hopp än jag har nu,var tog hoppet vägen?
hur kan jag haft mer hopp direkt efter flickornas död än nu,ett år senare..?

Hur kunde det här bli mitt liv?
Det är så svårt att förstå,som en dålig dröm..

Pratade idag med min kurator om besvikelsen och ledsamheten av att människor inte hörde av sig på flickornas födelsedag..Kuratorn undrade om det inte är för mycket begärt-det tycker inte jag..
Hade det varit två levande barn som fyllt år så hade man begärt att människor kom i håg,det hade inte varit något konstigt med det..
Det gör att mina barn känns mindre värda bara för att dom inte fick livet..
Jag har levt med mina barn så dom räknas lika mycket som om dom varit levande..
Mina barn räknas och jag älskar dom!!

Högre makter!

Jag tror det finns högre makter som gör allt för att jävlas med mig..
Dagen i dag är inte min dag,dagen i dag började inte bra och blev inte alls som den var tänkt..
Ska försöka berätta kort om en kaosartat förmiddag..
I dag trodde jag att jag hade kuratortid 12:45..
Så 10:50 sätter jag mig i bilen,tänker hinna shoppa lite julklappar innan..
Hinner till grannbyn,då ringer telefonen,skyddat nummer..
Det är min kurator som ringer och undrar var jag är..
Hon har bokat in mig 10:45,vem som har gjort fel kommer aldrig gå att få reda på men jag gissar på förvirrade jag..
Men hon sa att jag skulle komma så fort jag var i stan så fick jag använda den tiden som var kvar..
Okej,bra..Lägger på och börjar panikgråta..Blir så arg på mig själv..
Ringer Mats efter tröst..Men det är en annan historia..
Hinner upp plogbilen,han kör 50..Omkörningsmöjligheter=noll
Väl inne i stan viker jag och plogbilen av åt olika håll,underbart tänker jag..
Och hinner upp en trafikkö..Helt stopp i stan..
Vid det här laget så är klockan 11:15 och jag har panik,tårarna bara sprutar,11:45 går min kuratortid ut..
Står en stund och väntar men 11:20 ringer jag min kurator och säger att jag aldrig kommer hinna upp till henne..
Hon säger att hon bara tar en halvtimmes lunch om jag vill..Klart jag vill då behovet av henne i dag var stort..
Kön rör sig mycket,mycket sakta och mitt inre skriker,jag skriker..
Vänster kö rör sig och jag inser att kön jag står i står still..Fast det är grönt..
Och det slår om en gång till,och en gång till..Tredje gången så tutar jag(kanske inte hjälper så mycket men alternativet var att gå ut och slå på den som inte kör)
Byter kö och tar mig äntligen upp på lasarettet..Parkerar 11:40..
Och fick 25 välbehövligt minuter med min kurator..
En bilresa som i vanliga fall tar max 30 minuter tog i dag 1 timme,just i dag när jag behövde skynda mig..
Är det ödet som säger att jag gått klart hos kuratorn eller är det lagen om jävlighet?
Tur min kurator är världens bästa..

Livet är en fest..

Min lillebror,den äldre av dom brukar ibland säga
"Livet är en fest och jag är inte bjuden"
Det är så det just nu känns..

Men jag kommer tillbaks,lite starkare..
Ska bara gråta en stund hos kuratorn först..

Day 25 – A first

Första gången jag träffade Mats..
2003,en fin sommardag i juli..
En liten,liten by någonstans i Västerbottens skogar..
Tre vänner och jag som tog en promenad på grund av en trasig bil och hade hur roligt som helst..
En underbar helg..
När jag åkte hem så grät jag för att jag trodde att jag aldrig skulle träffa denna underbara kille igen..
Men ödet ville annorlunda och här är vi i dag,7 år senare,så mycket kärare än vi varit tidigare,så mycket tryggare i varandra..

Första gången jag träffade Mats är en stund jag ser på med rosa skimmer runt,en stund som gör mig lycklig i själen..

God Jul och Gott Nytt År!

Läser lite här och var om att julkorten börjar ramla in i brevlådorna..
Och ångesten är stor för många när det är kort på bebisar och barn..
Det blir så mycket tydligare vad man saknar..

I år var det tänkt att vi skulle fått ta kort på två söta flickor och skickat till familj och vänner..
Men så blev det ju inte..
Men jag skickade ett kort på våra flickor,eller i alla fall deras grav,taget på Alla helgons dag..

Så jag tänkte ge ett till alla er underbara,både ni som bara läser och till er som troget kommer med kloka och tröstande ord..Utan er vet jag inte vad jag skulle göra!

Day 24 – Something that makes you cry

Eftersom att jag är en känslomänniska så gråter jag,ofta och lätt..

Det senaste året har jag gråtit av saknaden,sorgen och längtan..
Jag har gråtit när jag tänkt på flickorna,jag har gråtit när jag och Mats inte har kommit överens,jag har gråtit när vänner varit gulliga,jag har gråtit när människor visar att dom bryr sig och finns där,jag har gråtit när månad efter månad passerar och vi inte lyckas,jag har gråtit när saker gått fel,jag har gråtit när orken tagit slut..

I år har det varit mycket gråt..Jag hoppas på mindre gråt nästa år..

Drömmar som krossas!!

I livets lotteri blev jag tilldelad en fantastisk sambo och en värdelös kropp..

I dag krossades drömmen om ett julmirakel..

Barnlöshetsteamet ringde i dag om provsvaret..Sista var dom bra..Vad tror ni dom var nu?
Inte bra..J*vla skitkropp..
Så nu blir det dubbeldos Pergotime och det är med blandade känslor jag tar emot detta besked..
Det är dit jag hela tiden velat komma,för sist fungerade det när jag åt dubbeldos,så på ena sidan är det bra nyheter..
Men går jag över till andra sidan och känslorna där det inte känns bra så kryper rädsla fram för att återigen få tvillingar och att det återigen ska gå åt helvete..Eller för att det inte heller ska fungera nu..
Tog först nyheten bra men mitt humör avslöjar att jag tar det hårdare än jag vill ge sken av..
Inombords så gör det så ont att hela tiden ha oddsen mot sig..
Att hela tiden kämpa i motvind..

Det finns inte många stunder då jag blir tyst..
Men när det blir prat om barn då tystnar jag..
Vi har en ny vikarie på jobbet,det är alltid lite jobbigt med nya vikarier och speciellt om dom har barn..
Hon frågade vilka som hade barn och L svarade..Jag stod tyst..
Helst hade jag velat svara "Jag har också barn men dom flyger i himlen,dom får inte leva med mig"
Och sen så kom jag inte riktigt ihåg vad hon sa men det var i stil med "Ni kommer också skaffa barn" eller om vi ville ha barn..L svarar..Jag står tyst..
Och jag skulle bara vilja svara att "Det är inte alltid så j*vla lätt" och helst skulle jag vilja prova svara "jag vill inte ha barn"
Men tyst står jag..
Jag vet inte vad jag ska säga..
Jag skulle så gärna vilja berätta om mina flickor men det går bara inte..
Att prata om sina döda barn tar oftast död på ett samtal..

Ska avsluta med en liten gullig sak..
L frågade i dag var flickorna ligger för hon skulle vilja hälsa på dom..
Små små ord som betyder så mycket i en änglamammas hjärta..
Tack fina du!

Saknar!

Jag önskar att jag en gång till fick hålla mina flickor,en gång till stryka deras kinder och pussa deras pannor..
Jag saknar så det värker i kroppen,det är deras plats i hjärtat som undrar var dom är..Som också saknar..
Hjärtat undrar var all kärlek ska ges när det inte finns några barn att pyssla om..
Jag önskar så att mina barn var här med mig,levde livet och log mot mig..
Jag önskar så att jag fick krama dom,en gång till..och en gång till efter det..Och en gång för alltid..

SAKNAR!

Och inser att jag fortfarande är väldigt naiv som varje bra dag glömmer bort att sorgen och saknaden lurar runt hörnet..
Saknaden går inte att springa ifrån..

Not forever..

Cause I can change I'm not the same
Not forever
What can I say I'm not OK
I wish I was
I want you back I want a time
I can remember
It's as simple as I say
I can change I'm not the same
Not forever

Överanalyserar!

Är inne i perioden när jag överanalyserar-letar efter minsta lilla tecken på att det finns hopp..
Men just nu gör det mest ont i kroppen..
Så i ena sekunden så tror jag inte det lyckats för att i nästa stund släppa in tron på att det den här månaden har lyckats..
Tröttsamt..

Men annars är det fortfarande bra..
Försöker att inte känna efter för mycket..
Kuratorbesök på fredag igen och jag tror att det är bra att jag får lätta på trycket från årsdagen och den kommande julen..

Day 23 – Something that makes you feel better

En lätt kindstrykning..
En kram..
Ett "Jag älskar dig"
♥

Musikhjälpen!

Måste bara tipsa om att i jag i veckan lyssnar på P3:s Musikhjälpen..
Budskapet är "Barn är inte till salu"
Önska en låt och ge pengar till en god sak..
Eller lyssna bara på mycket bra och blandad musik..

Bebismys!

Har bebismysat med världens sötaste Ebba i dag..
Det är konstigt att det går så bra med henne,det är inte det minsta jobbigt..
Första gången var jag nervös men när den gränsen var passerad har det gått hur bra som helst..Och det gillas..

Jag tror att det är så att bebisar är lättare än gravidmagar..
Min teori är för att en bebis har jag inte haft och vet inte vad jag saknar och missar men en gravidmage har jag haft,jag har känt sparkar och fått vara gravid och vet vad jag missar..

Ebbas mamma är så gullig,hon hade pratat med Ebba om två änglar i himlen..
Ebba förstod tydligen inte riktigt(konstigt då lill-tjejen är 5 veckor) men det är oerhört gulligt att prata om våra små flickor..
Det gör mig rörd..

Nu ska sovas då även natten bjöd på lite sömn pga mardrömmar som gjorde mig rädd för att sova..
Undra var alla drömmar kommer ifrån?
I natt drömde jag att jag var jagad av grannen som var en mördare och jag var hela tiden tvungen att ligga steget före,måste jag säga att jag var superstressad och livrädd när jag vaknade?
Mats säger att man inte ska berätta allt då man lätt kan få en vit tröja(tvångs) och bli inlåst(psyket)
Men jag kan inte låta bli,vissa drömmar är bara helknasiga..

P.s. I dag mår jag riktigt bra D.s.

Day 22 – Something that upsets you

Berättade om dagens utmaning för lillebror,han skrattade..
Saker som upprör mig är många då jag ganska lätt blir upprörd,så frågan är "Var ska jag börja?"
Saker som gör mig upprörd:

• Saker som inte fungera som dom ska
• När Mats inte hjälper till att städa
• När folk inte förstår vad jag vill eller menar
• Människor som kör under hastighetsgränsen,speciellt mornar när jag är ute i sista sekunden
• Människor som inte förstår att grönt betyder gasa
• När saker inte går som jag vill eller när jag inte får som jag vill
  
• Orättvisor
• Ödet
• Minsta småsak kan göra mig upprörd när jag sovit för lite eller inte ätit som jag ska

Det finns mer som gör mig upprörd då lugn inte är ordet man inte förknippar mig med men just nu så orkar jag inte tänka eller skriva mer..
Uppgiften utförd!!

Sorg

Jag funderar vidare..
Ibland kan det vara så jag funderar mer än vad som är nyttigt..
Men jag funderar kring sorg..

Varför är sorg ett sånt känsligt ämne?
Varför är man så rädd att såra,att riva upp sår?
Varför är sorg så svårt att prata om?

Jag tror vi måste bli bättre på att ta ut sorgen i det öppna..
Jag tror att vi måste börja våga prata om sorg,våga öppna oss om saker som är jobbiga..
Nu pratar jag inte om just mig och min sorg..

Det är bara reflektioner..
På hur det i samhället verkar se ut..

Sorg är sorgligt,sorg är jobbigt,sorg är tungt så varför inte hjälpas genom sorg..
Sorgen försvinner inte bara för att man inte pratar om det..
Alla sörjer vi olika men man måste oavsett våga prata om det så man kan skriva upp "spelregler"
Varje situation är unik och varje sorg är egen så därför måste vi våga prata sorg..
Även om det är jobbigt,känsligt och tungt så tror jag att det blir lättare om man vågar prata sorg..
Att skylla på att det är känsligt fungerar inte..
Vem är det som bestämmer att det är känsligt,visste borde det vara den som sorgen handlar om..Inte anhöriga..
Vem ska sätta gränsen var det är känsligt för t.ex. mig..
Vem ska bestämma att det här låter vi bli att prata om för det är känsligt..
Visste borde det vara jag som får bestämma var det bli känsligt..
Och om man inte pratar om sorgen så kan man inte veta var det blir känsligt,var gränsen går..
Varje sorg är personlig och unik och därför ligger inte känslighetsgränsen på samma ställe..

Jag lever med sorgen,sorgen är med mig varje steg och i varje andetag..
Men den gör inte längre ont..Eller den gör inte längre lika ont,det är klart att den ibland gör ont..
När Alva och Tyra dog så dog en del av mig och ersattes av sorgen..
Så kommer det vara..
Och tystnaden får den inte att gå i väg,den kommer aldrig att gå i väg..
Låt mig bestämma var det blir känsligt!

Kom i håg,det går inte att tiga ihjäl sorgen..

Våga prata med varandra!

Och finns inte orden så ge en kram!!

Kan hända att jag återkommer i frågan men det får vara nog med funderingar i kväll..

Day 21 – Another moment

Stadsfesten 2009..
Strålande sol..
Lite alkohol i kroppen..
En lyckokänsla i kroppen..
60 meter upp i en hiss..
Utsikt över hela staden..
Pirr i hela kroppen..
Kvällen slutade i ett Bungy Jump..
En enorm adrenalinkick..
Det är det häftigaste jag gjort!

Är livet värt mödan?!

Kvällen igår var lite tung..För oss båda..
Jag grät en stund i soffan,ibland känns allt bara så tungt..
Sen gick jag och la mig..
En stund senare kom Mats som inte ville gå och lägga sig,han mår inte heller bra just nu och det gör ont i hjärtat att se..Önskar så att han slapp vara med om det här..
Så i natt blev det många tårar och inte mycket sömn för någon av oss..Blir kanske en tidig kväll i kväll..

Har i dag varit upp på kvinnokliniken..Igen..Känns som jag springer där jämt..
Lämnade blod och hoppas att det snart blir dags att byta från våning 4 till våning 6(våningen där man är gravid)

Sen så fick jag i dag förklara på jobbet varför jag springer i väg och lämnar blodprov..
Gissningen var att det var en bebis på väg men så är det ju inte,det är ju motsatsen..
Det är inte alltid så lätt att förklara,det är lätt att prata om och jag gör det så gärna men det är inte lätt att förklara..
Men jag tror att jag lyckades ganska bra och jag tror att jag från och med nu kommer få slippa höra "Slappna av" och det känns skönt..

Nu när jag loggade in på Facebook så läste jag en sak som gjorde mig så ledsen och så orolig..Katarina och Christofers bebis mår inte bra och det finns inget att göra..
Livet är inte rättvist..och frågan är om livet alltid är värt mödan..
Om Gud finns så kan man ju undra vad han har för plan för dessa människor..
Önskar så att det fanns mer att göra..

All I need is You

Jag är ingen Idol-fantast och har i år inte sett en enda avsnitt..
Men jag har hört en låt,en låt som jag älskar..



Mats-All I Need Is You

Planer..

Ler lite fånigt..
Har precis chattat och gjort lite planer för julhelgen..
Hoppas bara lilla liten kämpar på en stund till..

Kramar till dig vännen!!

Jag har varit med om er och aldrig kommer ni glömmas bort
I mitt hjärta bor ni för alltid och det kan ingen ta ifrån mig..

Julbak!

Det stora julbaket har i dag ägt rum..
Tog längre tid och mer ork än jag trodde det skulle göra..
Men nu är jag klar..Tänkte jag!
Men på diskbänken ser det ut som kaos och så ska visst kakorna på något sätt paketeras..
Men sen så får jag ta kväll...

(Kokostoscakaka och kondiskaka)

(klickkakor med choklad och russin,Sju sorters kakor)

(Puschrulle,kokostoppar(Vår kokbok) och arraksbollar)

(Klicka på kakornas namn så är det länkat till recepten)

Älta lite..

Funderar vidare på varför vissa valt att inte höra av sig..
En vän kastade lite ljus på frågan och sa att det säkert beror på att det är så känsligt,att det länge varit ett ämne som det är tabu runt och för att man inte vet hur man ska bete sig..
Jag förstår det..
Jag kan förstå att det är svårt..

Men jag kan inte förstå hur man väljer att lämna en människa själv i sorgen..
Istället för att försöka så låter man helt enkelt bli att säga något..
Det är svårt för er och vad är det då inte för oss som sitter mitt i allt,som saknar,sörjer och längtar..
Om man aldrig provar så blir det aldrig lättare..
Det enda som behövs är ett snäll ord,en hälsning eller en kram..
Det behövs inte stor gester och underverk,det behövs bara lite mänsklig kärlek och värme..
Det behövs bara att folk visar att dom bryr sig..

Det behöver inte bli så svårt..

Men jag ska släppa det här,det är bara jag som gör det till ett problem och det är jag som mår dåligt av det..

Vi firade våra älskade flickor och fick enormt mycket stöd av många underbara vänner..
Tack till alla er som inte är rädda för sorgen..

Arg och sårad själ..

Känner att jag blir mer och mer irriterad och besviken på dom som inte hört av sig..
Och jag blir så arg för det är bara jag som lider av det..
Men jag blir så ledsen att våra barn inte räknas bara för att dom inte syns..

Försöker julbaka och det går väl bra men jag känner att jag absolut inte vill men snart är jag klar och då har jag tänkt göra ingenting,eller bara sånt som jag vill göra..

Mats är på jobbet,helt frivilligt..Men jag tror att han gör det för att överleva helgen,lite terapiarbete..
Men det är lite tråkigt att vi inte kan göra nånting tillsammans så att vi båda mår bra..

2 dagar..

Kanske fullt förståeligt så hoppade jag över gårdagens uppgift men här kommer både den och dagens..

Day 19 – Something you regret
En sak jag lärt mig är att inte ångra nånting du gör..Så rent ärligt så ångrar jag ingenting..
Vissa saker jag har gjort kanske inte var dom bästa och vissa ögonblick är väl inte mina stoltaste men jag ångrar inget för allt som hänt har forma mig till den jag är i dag..

Men ändå så finns det en sak som jag ångrar..
För två år sen gjorde jag ett val och agerade på ett sätt som gjorde att jag förlorade en av våra närmaste vänner,en vän som jag varje dag saknar..
En händelse som jag varje dag önskar att jag kunde göra ogjord,en vänskap som jag varje dag önskar jag kunde få tillbaks..
Men det kommer aldrig gå att laga och även om det gick så kommer det aldrig bli som förr..
Så jag ångrar att jag inte lärt mig när jag ska hålla tyst..

Day 20 – This month

Att börja skriva om den här månaden kan inte bli vackert då den för fram dom bittraste sidorna i mig men jag gör ett försök..
Den här månaden är den då jag har varit mamma i ett år,den här månaden är den som är slutspurten på 2010 så att det snart kan bli ett nytt år och nya möjligheter..
Den här månaden är en månad som skapar ångest,all lycka och glädje julen ska framkalla får mig bara att må sämre och sakna mera..
Den här månaden är en månad med alldeles för många minnesdagar,ett år sen vattnet gick,ett år sen våra flickor föddes,ett år sen vi låg på lasarettet,ett år sen vi begravde våra älskade flickor,ett år sen livet rasade..
December är en jobbig och sorgsen månad,en månad längs minnenas väg men nu är vi halvvägs och snart är den över och det känns bra..
Men december kan även bli den månad då vi blir gravid,då vi får nytt hopp i livet..
December är månaden då skattepengarna rasslar in på kontot..
December är månaden då Jonas kommer hem igen:)
December är en månad som kan sluta hur som helst..

En dag ett år senare..

17:02 föds Alva,315 gram..
17:30 föds Tyra,400 gram..
För ett år sedan satt vi gråtandes och kramade våra flickor..

Idag var vi till graven,två gråtandes föräldrar som kramar varandra i ett förtvivlat försök att få det sluta göra ont..
Två föräldrar som av hela sitt hjärta önskar att dom kunde få tillbaks sina barn..
Om tårar och kärlek hade hjälpt så hade vi nu haft dom hos oss..
Försöker tänka att Alva och Tyra säkert firar sin födelsedag med deras farfar och massa änglabarn..

Efter gravbesöket for vi till Mats jobb och körde lite skogsmaskin..
Funderande satt jag och sa:"Jag som drömt att vi denna dag skulle ha något roligt att se fram emot"
Svaret jag fick var "Det tjänar inget till att drömma,det blir ändå aldrig så"
I dag var det inte jag som var bitter och utan hopp,i dag var det älskade hjärtat..

Vi har varit och ätit julbord i dag..
Det första jag fick se var en bebismage..
Det första jag tänkte var:"När vi var här förra året så var det jag som var gravid"
Men det gick bra..
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att livet skulle varit annorlunda..

För ganska precis ett år sen så bestämde vi oss för att säga farväl till våra barn för att inte dra ut på det,för att inte göra avskedet svårare än det var..
För ett år sedan pussade vi våra barn farväl..

I dag är ingen lätt dag..
Jag gråter inte så mycket men det känns som att själen är krossad..

Tack till alla underbara människor som i dag tänker på oss,det värmer så mycket och ni är underbara..
Sen så gör det lite ont att det finns dom som inte har hört av sig,som inte sagt ett ord,såna som jag trodde kanske skulle visa sitt stöd,men jag var lite förberedd på att alla inte skulle komma i håg eller förstå hur mycket denna dag betyder för oss och hur mycket känslor den innehåller..
Jag kan inte låta bli och fundera hur det hade varit om det varit en födelsedag för levande ettåringar och det gör ont att vi inte får uppleva det..

Men vår dag har ändå varit fin och vi har varit tillsammans hela dagen och det är det som räknas..
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med min älskade..

För den som vill och kanske inte har läst så finns vår resa och saga HÄR

♥ 1 år ♥

1 år

ALVA och TYRA

ÄLSKADE och SAKNADE

♥ ♥ ♥

Vid himlens grind där blåser en vind
från närmaste stjärna så sval mot din kind.

Vid himlens port står tofflor på rad
när barfota änglar går molnpromenad.

I himlens sal är väggarna blå.
Där leker Vår Herre tittut med de små

En duktig dag!

I dag har varit en dag då jag har fått massa gjort,gäller att passa på när lusten infinner sig..
Dom dagar då jag vill göra saker är underbara..Att jag orkar och ids är något att glädjas över..
Enormt nöjd över dagen..

Har i kväll sytt klart lapptäcke nr 3(bara lite finlir kvar),nummer två är än bara halvfärdigt men tänkte försöka göra klart det i helgen..

Ska gå och sova nu och hoppas att jag i morgon får sovmorgonen som Enzo i morse stal från mig..
I morgon blir det ett besök hos våra älskade flickor för i morgon är det födelsedagskalas i himlen..
Gruvar mig för morgondagen men som en klok vän sa "Gör som Elofsson sa,bara att bryta ihop och sen komma igen"

En födelsedagspresent!!

Har hela dagen gått och väntat på posten..
Och äntligen kom den..
I brevlådan låg ett litet grönt paket..
Alva och Tyra har fått en födelsedagspresent..
Var sitt par änglavingar,som minne..
Jag fick ett hjärta och en uppmaning att aldrig ge upp hoppet..
Och jag lovar att jag ska aldrig tappa hoppet,kanske tvivla ibland men aldrig tappa hoppet!!

Tack Maria,om Alva och Tyras död har en mening så var det att träffa dig..♥

Brevbärare!

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8258678.ab

Kanske är det dags att byta jobb,kanske är det dags att bli brevbärare..

Arraksboll!

Kom på att jag har lovat Josse att blogga receptet på Arraksbollar så HÄR länkar jag till sidan..

Nu ska jag försöka slita mig från facebook,bloggar och internet och faktiskt göra något i dag..

Meningen..

Det sägs att det finns en mening med allt men jag har svårt att tro det..
Vad finns det för mening med att barn dör?Vad finns det för mening med att hjärtat går sönder?
Går det att hitta en mening?
Sen funderade jag och kom fram till att om jag ska hitta en mening med Alva och Tyras död så var det den att jag skulle möta och lära känna underbara människor..
Och meningen med deras död var kanske att jag skulle inse vilket underbart förhållande jag lever i..♥

Varför??!

När vänner får barn så får jag höra att dom har fått en pojke/flicka,att allt har gått bra..
Och jag är glad för deras skull..
Men jag kan inte låta bli att undra
"Varför kunde det inte fått gå bra för oss?"
Det går så bra för andra och andra får lyckan,varför kunde inte vi också fått den,varför kunde inte vi fått vara en del av magin??

Äh ska sluta fundera,äta lite frukost och pyssla med Mats julklapp..

Just nu känns det inte så mycket,just nu känns det bara tomt och det är ganska skönt..

Day 18 – Your favorite birthday

Jag vet inte om jag har någon favoritfödelsedag..
Som liten hade jag födelsedagar som alla barn borde få ha med kalas,tårta och presenter..
När jag blev lite äldre så blev det fester i goda vänners sällskap..
Och nu så blir det varje år en resa till Stockholm eftersom världen här hemma stannar eftersom att älgjakten börjar..

En födelsedag jag kommer ihåg är den då jag blev arton..
Som jag längtat,jag skulle få bli myndig,ta körkortet och få gå på krogen..
Men det var inte det som gjorde arton så roligt..
Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde artonårsdagen så speciell men det var nånting..
Inte hade vi fest och inte gjorde vi något speciellt,vad jag minns..
Jag kommer ihåg att vi var i grannarnas lägenhet med vänner samlade och hade roligt..
Det var enkelt men det är en minne som dröjer sig kvar..


En födelsedag jag ser framemot är den när jag nästa år fyller 26,kommer jag vara gravid,kommer jag ha en bebis eller kommer det vara ännu ett år jag fyller år och fortfarande inte vara gravid..??

Ett år..

För ett år sen började livet rasa..

För ett år sen så tog den lyckliga sagan slut och ersattes med ett slut som ingen borde behöva uppleva..
För ett år sen gick vattnet..
I vecka 21+5..

I dag har dagen för ett år sen rullat om och om igen i mitt huvud..
I morse låg jag i min säng och tänkte "För ett år sen så sjukskrev jag mig för jag hade så ont..sen gick vattnet"
Satte mig i bilen och körde på jobbet och tänkte "För ett år sen så körde jag samma väg,samma tid men med en ångest och oro som inte är av denna värld.."
På jobbet gråter jag en skvätt och får återigen höra "Slappna av" och tänker hon har ingen aning om vad det är för dag i dag och vilken dag som närmar sig..
På jobbet funderar jag och får ägna all min tjurskallighet för att inte bryta ihop,tårarna är hela tiden två sekunder bort..
På jobbet tänker jag "För ett år sen så ringde jag till kära Josse och berättar att vattnet gått och får svaret -Men är inte det lite tidigt??(världens sötaste och den enda minnet från den dagen som får mig att le)
Och när arbetsdagen är slut så tänker jag "För ett år sen var vi inlagda på lasarettet"

Och nu sitter jag här i soffan och undrar vad som hänt med detta år..
Det har gått så ofattbart fort men samtidigt så fruktansvärt långsamt..
Vad blev av det här året?
Det blev tårar,hopplöshet,sorg,saknad..
Men även stunder av glädje..
Dagar då det vände uppåt..
Och dagar som det vände neråt igen..
Det här året har vi levt i en berg och dalbana..

Detta år har varit ett år i vakuum..

Underbara älskade barn,saknar er av hela mitt hjärta..♥

Och världens bästa lillebror har jag som i dag har tänt ljus hos flickorna..Världens bästa morbror !!

Day 17 – Your favorite memory

Mitt favoritminne är dagen då vi fick reda på att vi var gravida..Den lyckan som kom med det pluset går inte att beskriva,det var något magiskt..
Hela graviditeten är ett favoritminne..

Men för att allt inte ska handla om mina barn och om vår förlust så tänkte jag dela med mig av ett till..Innan barnen!
Det var när jag gick tredje året,av någon anledning som jag i dag inte kommer ihåg så satt jag i min lägenhet och grät..Pratade i telefonen med Mats som 25 mil bort försökte trösta..
Då knackar det på dörren i min lägenhet och när jag öppnar vem står där om inte Mats och hans hund..
Han har alltså kört till mig,på kvällen för att trösta med vetskapen att han måste vara tillbaks på skolan på morgonen..Han körde alltså 25 mil för att till större delen sova..
Var jag inte kär innan så blev jag det då..
Det är mitt favoritminne,den kärleken får mig alldeles varm om hjärtat..

My Immortal

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

Ensamt..

Måste bara skriva av mig en gång till i kväll..

Oavsett om hur många fantastiska människor man har runt sig så är man när man förlorat barn ensam..
Man är ensam om att hållit sina nyfödda förstfödda och av hela hjärtat önskat att dom ska andas,tittar på dom och inser att man aldrig kommer se dom le,aldrig kommer få torka tårar,inse att det är första och enda gången man kommer att få hålla dom,att inse att dom minuter man får med sitt barn är dom sista och dom man kommer leva med resten av livet..
Ensam sitter man och lyssnar när människor jämför sina upplevelser om hur det var med deras bebisar..
Sitter och lyssnar när dom går efter minnenas väg..
Minnen om första dygnen,om kolik,om första vändningen,om första stegen..
Och ensam sitter jag med min stig av minnen..För tidig vattenavgång,död,begravning och gravsten...
Ensam sitter man med sin upplevelse att fått begrava sina barn,ensam sitter man avundsjukt och lyssnar,saknar av hela sitt hjärta,känner tomrummet i hjärtat eka och undrar vad som gick fel..
Jag sitter ensam och undrar varför inte våra barn fick livet istället för döden..
Jag sitter ensam och undrar om jag någon dag kommer få uppleva den rikedom det är att få ett barn..Om jag någon gång kommer hålla ett barn som är mitt,som lever och som jag stolt kan prata om..

Det är ensamt att vara mamma till änglar och det inte varit för internet hade jag känt mig ännu ensammare..Tack till er änglamammor som finns där ute och stöttar,jag är ledsen för att ni måste ha den erfarenhet ni har men evigt tacksam för min egen skull..

Jag är stolt för våra flickor och jag blir glad för varje tillfälle jag får att prata om dom och som jag läste hos Ann.Lousie som i sin tur länkar vidare så är jag "Hellre mamma till två änglar än ingen mamma alls"
Jag har känt sparkar,jag har skapat ett liv,jag har fött två små änglar,jag har fått hålla i två barn,våra barn,det finaste vi tillsammans har gjort..
Jag har skapat minnen som bara jag och Mats delar,minnen som ingen annan kommer förstå eller se..
Men jag kan ändå inte låta bli och önskat att livet varit annorlunda,att jag hade fått vara en del av en fantastisk värld..
En värld som går att prata om..

Virrig och glömsk!

Ibland blir jag mycket less på mig själv..
Jag misstänker att min hjärna sakta men säkert smulas sönder..
I alla fall den delen där minnet sitter..
I dag skulle jag gå på stan och handla några julklappar,en färgpatron och diverse annat..
När jag slutat jobba inser jag att jag glömt både körkort och bankomatkort hemma..
Snäll lillebror som jag har så betalade han färgpatronen som var viktigaste och sen så fick vi fara hem..Eller vi köpte även julfrimärken som jag glömt i två veckors tid..
Igår skulle lilla fröken jag tanka..Stannade vid pumpen,klev ur,stoppade in kort,knappade in koden,vänder mig om,tar pumphandtaget och hittar inte tankluckan..Och fattar verkligen inte var tankluckan är..Ni kanske har fattat att jag parkerat åt fel håll..
Motorvärmarkabeln som jag är expert på att köra sönder eller köra bort är verkligen en utmaning den här vintern,än har det gått bra men jag misstänker att minst en kommer att omkomma i vinter..
Jag hade fler exempel på hur katastrofalt minne jag har men jag har glömt bort dom och det är inget skämt..Jag kommer inte ihåg..Nånting..
Jag glömmer saker jag säger,jag glömmer att säga saker..
Jag kommer knappt ihåg vad jag åt till frukost..
Kan man bli senil,dement när man är 25?
Ibland blir jag rädd för mig själv..

Tur jag kommer ihåg att namn,personnummer,adress,att äta antidepressiva varje morgon och att det är Mats jag älskar..

Ett litet sms!

Fick i dag ett sms som rörde mitt hjärta och som fick mig att påminnas om att hur ofta man är avundsjuk över det man inte har och missar uppskatta det man har..
Jag har underbara Mats och det är värt allt..
Det vi har är det många som skulle vilja ha..
Jag uppskattar det vi har och är glad att jag otippat fann kärleken en julidag 2003..
Om livet inte blir som vi vill så har jag det bästa av det bästa..
Det viktigaste är vi och det vi har och det kan ingen ta ifrån oss..

Samma sms fick mig även att inse att det finns människor runt oss som tar sig tid för att skicka ett sms,skriva ett facebookinlägg,ringa ett litet telefonsamtal eller bara ge en kram för att dom verkligen bryr sig,är oroliga och skulle vilja göra allt för att hjälpa oss..
När vi minst anar det får vi en liten knuff framåt så vi orkar fortsätta,så vi orkar fortsätta kämpa för vår dröm..

Day 16 – Your first kiss

Åh herre jösses,min första kyss..
Härliga minnen..Eller?

Kyss eller hångel,kalla det vad du vill men 16 år gammal(för gammal kan man väl säga att jag var för att vara min första kontakt med en pojke),Vilhelmina,Lucia,fest i en lägenhet ovanför trafikskolan..
Där i en trappa så skedde mitt första hångel..
Jag nämner inget namn(O.I) men jag gissar att det finns vissa som sitter och ler,som var med då det begav sig..
Åh herre jösses,vilka tider..

Hur kan ett minne 9 år senare vara så klart och tydligt?

Day 15 – Your dreams

Min dröm är att en dag skriva en bok..En bok som blir publicerad och läst i alla fall av några stycken..Vad boken ska handla om är ännu oklart men en dag som kommer det i bokhandeln stå en bok som jag har skrivit..

Och som kanske ingen har missat så är den stora drömmen att få bli mamma,att få ett barn tillsammans med mannen med stort M..

Lite bättre!

I dag kan jag glädja mina vänner med att jag mår bättre,i dag känner jag mig lite starkare..
Jobbat och det har gått så bra för oss i dag,underbart tjejer..Och tack Emma för att du tog kostträffen!!
Sen tog jag och lillebror en lite mini-shoppingrunda..
Jag hittade äntligen julklappen som jag letat efter så nu känner jag mig ganska avslappnad,snart färdig och så har jag fått lillebror att köpa sin första julklapp..
Sen så åt vi kulinarisk blodpudding och tog en sväng i längdspåret och jag dör inte av utmattning,känns härligt..
Nu blir det slå in julklappar och pyssla med Mats julklapp..
Tyvärr så jobbar Mats eftermiddag vilket inte gillas men vad ska man göra..Samtidigt som att det stundvis kan vara lite skönt att vara själv..

Tomten vs Gud

Jag blir imponerad av dom som tror på Gud..
Jag blir lite avundsjuk..
Jag förstår att man tror på Gud..
Jag lägger ju skulden på Gud så då är det möjligt att tro att han gör underverk..
Men just nu är jag och lilla mannen Gud inte riktigt överens och eftersom han verkar vara en mycket upptagen man så vänder jag nu mitt hopp till tomten..
För visst finns tomten?Eller bygger jag luftslott igen?!

Så snälla,snälla tomten jag lovar jag varit snäll i år och jag lovar att jag aldrig mer kommer vilja ha en julklapp till så länge jag får ett julmirakel,det är allt jag ber om..

Ångest!

Ångesten knackar på min axel..
Ångesten river och sliter i mig..
Flera gånger om dagen så känns det som någon sliter ut hjärtat och hoppar på det..
Flera gånger om dagen känns det som om något kramar livet ur mina lungor..

Jag gråter mig till sömn..
Vaknar mitt i natten av oro för nånting..

Vad som hände för ett år sen snurrar fortare och fortare i huvudet och jag undrar och undrar om jag kunde gjort något annorlunda så livet hade sett annorlunda ut nu..

Jag känner mig slut..
Jag känner mig uppgiven..
Jag känner mig hopplös..

Och jag hatar december!!!
Och undrar om man kan söka tjänstledigt för att gå i ide..

Day 14 – What you wore today

Och återigen kan jag inte bjuda på så mycket spännande..
Grå jeansleggings,svart linne,grå huvtröja,glasögon,rosa sockor med svarta hjärtan..
Bytte sedan om på jobbet till mina mindre snygga arbetskläder..
Och bytte sedan om igen och åkte hem..

Ovisshet och hjälplöshet!

Sitter här och känner en stor hjälplöshet..

Önskar att jag kunde göra mer för att hjälpa..
Önskar jag kunde påverka ödet..

Jag lever i ovisshet för om jag kommer bli gravid..
Det är jobbigt,att inte veta hur det kommer gå..
Men att vara gravid och leva i ovisshet och ha oddsen i mot sig måste vara 1000 gånger jobbigare..
Det går inte ens att föreställa sig..

Och ändå orkar denna underbara tjej lämna kloka och smarta kommentarer hos mig..

Önskar så jag kunde göra mer för dig vännen!!

Tänk i morgon en extra tanke och håll tummarna lite hårdare för Katarina och hennes familj..

Andra advent!

Andra advent..
Dricker glögg,äter lussebulle och eldar ljus..
Försöker skapa julstämning så gott jag kan..
Jag som egentligen inte tycker om glögg har i år hittat en som var riktigt god..
Dufvenkrooks Chili Choklad