Vecka 24

Med Vera så använde jag mina vanliga kläder genom hela graviditeten, i slutet krävde vissa midjor lite hjälp med en gummisnodd men annars så gick det bra
Men jag hade ett par mammabyxor, i dag åkte dom fram igen, dagen då jag gick in i vecka 24, det är en befrielse, vissa vanliga byxor hänger kvar medan i vissa så får jag knappt in rumpan
Mammakläder, galet, mysigt, skönt!

Har en liten tjurig tös i kväll, vi har kors i taket varit sams ända sen jag hämtade henne på förskolan, klart att nattningen ska strula, en hel dag i harmoni kan vi ju inte ha
"Inte ova" skriker hon
Och allt jag vill är att sova, kl 21:00..

Och så överlägger jag med mig själv nu när äntligen influensan släppt min kropp fri, simma eller inte simma i morgon, kliva upp kl 07:00 eller sova till liten vaknar, det känns som jag borde kliva upp, passa på när vi faktiskt är friska men..
Jag behöver både simma och sova!

skaffa barn, stundvis ett helvete!

Efter en helg med bröllop så hade jag tänkt skriva om hur alla verkar tro att äggen rasslar till och simmarna precis vet vad de ska göra bara för att man blir man och fru
Skämten, gliringarna och de fyndiga texterna tar liksom aldrig slut
Men det blir inte allt jag tänkt kring detta, det enda jag tänker på är vänner som just nu går igenom helvetet, en efterlängtad dröm har dött och framtiden blir inte vad nån av oss trott
Mina tankar är med dom hela tiden ★

Tänk om storken kom med barnen, så mycket hjärtesorg det sparat oss alla

Sjuk..igen

Och så var det dags igen, i dag är det jag som är hemma med feber och en hals jag gärna ger bort
Jag och Vera turas verkligen bara om och jag efterlyser mitt immunförsvar som verkar försvunnit med denna graviditet. Tror snart jag tar ut föräldrapenning och sätter oss i karantän fram till sommaren
Barnmorskan pratar om vikten av att motionera under graviditeten och jag skulle så gärna göra det, speciellt eftersom vi har gratis vattenträning i vår kommun när man är gravid men vad hjälper det när jag aldrig är frisk

Igår passerade vi 21+5 i denna graviditet, dagen då vattnet gick med Alva och Tyra
Liten är snart äldre än sina systrar
Ångest och katastroftankarna kom och gick men egentligen är jag inte så orolig för liten i magen, det sparkades för fullt som att liten visst att jag behövde det
Det som känns konstigt och sorgligt är att jag vet hur liten ser ut, jag vet hur en bebis i dessa dagar ser ut, så liten och skör men samtidigt som en bebis, att allt redan är klart och att det bara är storleken och lungorna som behöver tiden som är kvar

Tårar av lycka

Liten sparkar i magen och jag sitter själv och gråter av lycka, galna hormoner
Liten har sparkat i några veckor nu men varje spark förvånar mig än
Det finns verkligen en liten i min mage, när ska jag förstå? Kommer jag förstå?
Jag är ju inte ensam hemma, jag är ju finalen i magen som håller mig sällskap, inget dåligt sällskap

Älskade fina

Ute faller snön, Vera och pappan är ute i snön och skottar, ibland stannar Vera upp och iakttar pappan
Och jag står i fönstret och iakttar dem, hjärtat svämmar över av kärlek, rörd till tårar för att dessa fina är i mitt liv
Just nu är det mycket som får mitt hjärtat att svämma över, hur mycket hormoner det är inblandat är svårt att säga men det är mysigt är verkligen stanna upp, verkligen se och värdesätta det man har

Från och med nu har jag 24 timmar helt ensam, Vera hos farmorn och Mats på äventyr, oj vad jag tänker överdosera tyg och garn, projekt som ska slutföras och som ska påbörjas, listan tar liksom aldrig slut, men jag ska även hinna med lite plugg eftersom det är religionsprov på tisdag och även huset skulle behöva få se lite rengöring men vi får se hur mycket jag hinner med(vill)
Tyvärr så smittas tydligen gravida jag, tydligen utan fungerade immunförsvar av varenda förskolebacill som Vera drar hem så jag har fått feber nu när Vera äntligen är feberfri men värre saker har väl hänt

Trevlig helg till er alla!

MIn lilla sjukling

Både förskolan och arbetskompisar tyckte att jag skulle kolla upp varför Vera har feber igen
Visst går det mycket nu men för säkerhets skull
Drar mig lite för sånt, att boka en tid för ett febrig barn är som att krama tårar ur en sten och det enda som blir är att jag får känslan av att de egentligen tycker jag är nojig men ringer jag inte så känner jag mig som en oansvarig förälder
Varför ger man inte pappor dessa känslor?Eller frågan är varför ingen ger Veras pappa dessa känslor
Men som den duktiga mamman så ringde jag vårdcentralen som nu verkar heta hälsocentral och blev uppringde 5,5 timme senare, jösses
Och som förälder så måste man verkligen sälja in sig för att få boka en tid men vi fick iallafall en i morgon

Hon jag pratade med avslutar med att säga att hon ser att jag är listad på vårdcentralen där jag växte upp, 40 mil bort
Skoja med mig, jag listade om mig för två år sen eftersom jag då blev kallad på cellprov till min gamla VC
"Ja det kan ju ta lite tid, eller så kanske du får fylla i en ny i morgon" blev svaret
Heja landstinget!

Idolen, förebilden

Just nu läser jag Mia Skäringers bok "Avig Maria" och i kväll upptäcker jag att det är Mia på Grötö
Älskar denna människa, idolen!

Graviditetspenning

Fyller i min ansökan för graviditetspenning, helt otroligt att få göra det igen
Har som skjutit det framför mig men helt i onödan för jag hade faktiskt varit så smart att jag sparat en kopia sen förra gången så fort var det gjort när jag hade något att snegla på

Sen nyår så har vi lyckats göra en hel arbets/förskolevecka, nu var vi nära att göra en till men i morgon blir det vab, en halvdag för pappan och en  halvdag för mig, feber i lillhjärtat och inte låg, helt brännhett
Tänk om hon bara fick vara frisk nog länge för att kunna bygga upp något försvar
Men det är ju iallafall inte magsjukan igen

Funderar på att sätt lösenord på bloggen, känner att jag hittat tillbaks till den nu när jag berättat den stora nyheten men vill ha lite koll på vilka som läser

Håller andan

Håller fortfarande andan
Njuter av varje buff, fladder och spark
Kära levnadstecken, allt jag fick med Alva och Tyra
Snart är bebisen i magen äldre än sina äldsta systrar
Om två veckor så försöker de rädda bebisen
Än håller jag andan, att 50% är avklarat är egentligen oväsentligt
vad som helst kan hända
Så jag njuter av all tid jag får, av allt jag får känna

Önskar det var annorlunda, att jag naivt kunde vänta på juni men då hade inte varje spark varit så värdefull
Tacksam för att jag har en bebis som redan sparkar varje dag, nu även så det känns på utsidan


Eviga kärlek vad jag älskar detta pyre som fortfarande är så litet

Lilla, lilla pyre

Utmaningar

Jag tänkte att om jag klarat av utmaningen att få in träning i mitt liv och fått mig själv att tycka att det är roligt så måste jag ju även klara av utmaningen att ta tag i mina betyg
Aldrig hade jag kunnat ana att träning skulle vara den lätta delen av min förändring
Men jag kämpar på, med tiden kanske det blir lättare, det är ju trots allt 10 år sen jag gjorde detta sist

Tvivel

Efter vad som känns som evigheters jobb så skickade jag precis in min första uppgift i samhällskunskapen
Och det kändes bra men så fort jag ska skicka in mina jobb så börjar jag tvivla på mig själv och jag hatar ovissheten av att inte veta om jag gjort det nog bra
Samtidigt som jag vet att jag inte kunnat göra mera för att det skulle bli bättre utan mer tid hade snarare gjort det sämre och övertänkt

Jag hatar att tvivla på mig själv!