fredag 19 oktober 2012

Konflikträdd

Jag tänker och tänker på hur jag ska göra saker rätt
Rätt så att alla blir nöjda
Men det går aldrig att göra alla nöjda och det är mycket sällan det blir riktigt rätt

Det är saker som varit men som nu är lösta som gör att jag börjar fundera, så observera att det inte är en speciell situation utan bara tankar och funderingar!

Man ska prata om saker, prata och prata
Medan vissa anser att man inte ska prata om saker utan låta saker vara som dom är
Om man som jag har svårt att prata, svårt att veta hur jag ska börja, svårt att veta hur jag ska säga saker för att det ska bli rätt
Det är så svårt, svårt med relationer till andra människor, svårt när alla fungerar olika, när man är olika i personligheten och olika styrkor och egenskaper
Jag har lättare att skriva, det anses ofta som fegt att uttrycka sig i skrift, lite som att man gömmer sig, inte vågar konfrontera, jag anser att det är mitt sätt att uttrycka mig, min styrka, det jag kan
Om det är det sättet jag vill och kan uttrycka mig på men mottagaren tycker att man ska prata, hur ska det nånsin kunna bli rätt?
Om vi ska prata så hamnar jag i direkt underläge för jag kan inte göra mig förstådd, med tårar i ögonen och gråten i halsen, ilskan och frustrationen för att jag gråter så går det inte att få ut det jag vill
Jag blir en B-version av mig själv, en version som aldrig "vinner" diskussioner, som blir överkörd och inte kan försvara sig
En version jag inte tycker om
Om jag skriver så vet jag att det kan bli missförstånd, nyanser är svåra att läsa i skrift och det kan lätt tolkas fel hos mottagaren men ändå så känner jag att jag lättare gör mig förstådd för då kan jag i lugn och ro fundera, ordna tankarna

Det är konstigt, egentligen har jag inte alls svårt att prata, jag pratar gärna mycket och länge, om allt mellan himmel och jord men blir det pressat läge, när viljor inte kommer överens, när man blir osams, när problem måste lösas, lön förhandlas så går det inte, jag har aldrig trott det här om mig men när jag sitter här och funderar så inser jag att ordet jag kanske letar efter är Konflikträdd
Inte alltid konflikträdd men när det är konflikter med människor jag inte känner mig trygg med eller inte vet hur mycket som kan sägas utan att det blir ännu mer fel

Givetvis handlar det om situation, människor som jag är nära, som varit med i med och motgångar, i stunder när vi varit oense och överens går det ju givetvis lättare att prata med, som kan förstå, som har fakta, som vet mycket om mig, känner mig som person med det positiva och negativa och ändå finns där, dom är lätt att prata med

För varje gång man möter sina svårigheter så blir det väl lättare men det är inte så lätt att gå ut i underläge och försöka få det resultat man vill
Det är inte lätt att möta en konflikt när man inte vet, eller kanske vet hur den andra personen ska ta det

Jag önskar att det skriva ordet var mer accepterat som uttrycksform, då hade jag haft det lite lättare
Men vem har sagt att livet ska vara lätt

2 kommentarer:

  1. Åh vad du sätter huvudet på spiken för hur jag också är. Har inte alls svårt med samtal eller för att socialisera men så fort det blir åsikter som ska diskuteras, framförallt i jobbsammanhang, så blir jag en B version av mig själv.
    Detta har hänt två gånger på kort tid, en gång då jag ville förhandla upp lönen och den andra gången när en kollega och jag var oense i vem som skulle göra en viss uppgift. Det slutade med att jag gav upp då tårarna (av ilska) rann längs kinderna och jag bara kände mig tvärdum och väldigt liten..
    Tack för att du uppmärksammade hur det kan kännas!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod och tack själv för att du skriver att jag inte är ensam om att ha det så här, det är inte lätt! Man känner sig verkligen liten

      Radera