Jag blir fruktansvärt provocerad när det tas för givet att Vera ska ha syskon
Och jag vet inte vad jag blir mest arg för, att folk tror att det är en självklarhet eller att jag blir så provocerad
När livet gett oss den väg vi gått så tänker inte jag bygga luftslott som inte håller
lördag 27 oktober 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror jag förstår känslan du har, att folk både tar för givet att man bara "skaffar" sig barn hur enkelt som helst och sedan att man automatiskt ska ha mer än 1. Och man får inte ha mer än 2,5 -3 år emellan dem för då tycker en del att de inte har något utbyte av varandra. Jag säger så här, jag hoppas att vi kan få en till när jag känner för det, att JAG vill och är redo för en till (och Johan)och inte för att det barnet finns med i nån plan man utarbetat! Vi har haft det tufft med Albin och känner inte för nån till än på ett tag! sådeså! ;) kram
SvaraRaderaAtt det är när ni vill och är redo är väl det viktigaste av allt, att det sen blir längre mellan dom än vad som är godkänt i omgivningen ögon är ju ingenting att bry sig i.. Tänker så här att det måste vara bättre med långt mellan barnen och föräldrar som mår bra, än nära mellan barnen och föräldrar som kanske inte orkar..
RaderaApplåd till din kommentar och en stor kram:)