Ett litet virus

I morse kände jag för första gången att jag för en dag vill vara den som kommer går på jobbet och får vara den som kommer hem och bara är rolig..
Så less och stressad av allt ansvar som läggs på mig, så less på allt jobb som inte tar slut, att MITT jobb aldrig tar slut, Mats jobb slutar ju tydligen när han kliver ut maskinen
Jag försöker förklara att jag faktiskt bara är mammaledig när det är arbetstid, övrig tid på dygnet borde vi vara lika
Många bäckar små gör en stor å, det går över, det blir bättre, vi löser oftast inte problemet men det blir bättre, tills nästa gång det blir en å och jag blir kräkless och tycker det blir för mycket ansvar på mig..

Så jag var på lagom bra humör när jag tog Vera och for till vårdcentralen och sen fick vänta i en evighet!
Vi hade tid kl elva, när klockan blev halv tolv frågade jag i receptionen om hon hade en aning om hur långt bort läkaren var, fick svaret att "han tar barn eftersom så jag har ingen aning, han är säkert upptagen med någon annan!" Vilket kändes mycket konstigt eftersom det senaste tjugo minuterna bara hade varit jag och Vera i väntrummet, andra hade kommit och gått men jag gick snällt och väntade lite till, inombords kokade det och Veras humör var lagom trevligt sällskap
Fem minuter senare kom en distriktsköterska och frågade vem jag väntade på, jag förklarade och hon undrade namnet på läkaren, jag hade ingen aning, hon frågade namnet på barnet och bad mig vänta..
Två minuter senare ropade hon in mig till läkaren, två minuter senare kom vi ut och åkte hem!
Värdelöst att vänta 35 minuter på ett besök som tog två minuter, värdelöst och jag kunde inte ens förmå mig skälla på läkaren som inte varit upptagen med nån annan utan helt enkelt glömt bort oss och han presenterade sig inte ens
Så bra att man pluggar i evigheter till att bli läkare och sen inte ens lär sig klockan!
I alla fall, min dotter har mest troligt ett virus, ett virus som inte borde smitta nån annan, ett virus som inte alls är farligt, det är såhär med virus förklarade läkaren och tyckte nog jag upptog hans värdefulla tid

Bra att min dotter är frisk, eller att det i alla fall inte var nåt allvarligare än ett virus, hon har nu avancerat till prickar hela ryggen och bröstkorgen men magen är bra och hon smittar ingen
Efter att jag ringt och berättat för Mats om utlåtandet och svurit långa ramsor om det manliga släktet och hur gärna jag vill att dom inte finns så åkte jag och snackade skit hos fina Therese och nu känns det bättre!