Mormor på väg

Det händer inte så mycket, vi myser mest och tar dagen som den kommer..
Oftast låter Vera mig sova på nätterna förutom dom två gånger hon väcker mig för att äta,helt klart godkänt..(sen så har hon ibland nätter då hon äter en gång i timmen, dom försöker jag förtränga)
Hon har varit på sin andra vägning och mätning, nu är hon 51 cm och väger 3380 gr..

I dag ska vi hämta Veras mormor på flygplats som för första gången ska få träffa Vera så det blir nog mys hela helgen..

Tacksamhet för Vera

Jag har äntligen tagit mig tid att se det sista avsnittet i Tv3:s Drömmen om ett barn..
Och tårarna har runnit och Vera har kramats..

Vi behövde aldrig göra IVF vilket jag är glad för, jag är övertygad om att vi hade klarat oss igenom även det men är glad för att vi slapp och känner en stor beundran för dom som går igenom det..
Men vägen har ändå varit lång och jag kan inte riktigt förstå det..
Att det var så komplicerat för oss att få vårt barn..
Så många tårar som har runnit, så många fula ord som sagts..
Hur det prövat vår kärlek och testat vårt hopp..

Nu med det lilla knytet på bröstet så är det svårt att förstå hur mycket tid, energi och ork det tagit..
Det är svårt att förstå att det var så svårt att få henne..
Svårt att förstå hur krokig vägen var..
Svårt att förstå hur dåligt jag för ett år sen mådde..

Nu när vi sitter i soffan och myser och ser om andra som kämpat och kämpar så kommer mycket tillbaks och jag minns..
och det gör ont i själen..

Och jag är så tacksam för den lilla trollungen som ligger hos mig..
som jag älskar detta barn och jag är så tacksam för att jag får chansen att vara mamma till vår lilla Vera..

Älskade små

Saknade små fyller i dag år..
2 år har hunnit gå..
Så älskade från första stund..
Så saknade från från första stund..

Så mycket glädje dom kom med..
Så mycket sorg dom lämnade kvar..

Älskade små vi saknar er så..♥

Hos fotografen

Fotografen som jag var till i dag hade sökt efter bebisar att öva på och som tack skulle man få några digitala bilder..Lät helt perfekt tyckte jag, vore kul att ha proffsiga bilder från när Vera är liten..
Kruxet var att fröken Vera skulle sova på bilderna..Och hon som sovit hur mycket som helst i två veckor ville verkligen inte sova..Mycket nyfiken och tjurig..Typiskt, hann tänka att det inte skulle bli några bilder..
Men världens bästa fotograf med världens största tålamod fick efter två timmars kamp lilla Vera att sova..Tyvärr bara 25 minuter(ovanligt lite sömn för att vara Vera)..
Men fotografen fick några bilder och vi kommer via mejlen att få några bilder när hon tittat igenom dom..Det lilla jag hann se så är det superfina bilder och jag längtar så tills jag får dom hem..

Så i dag har jag lärt mig att man aldrig kan förutse vad en liten bebis har för planer och att en dygnsrytm som hon tidigare haft helt plötsligt kan vara som bortblåst..Och att lilla Vera helt klart fått mammas tjurighet och nyfikenhet..

Sen så fick jag givetvis frågan om det var första barnet och jag svarade Ja utan dåligt samvete för jag insåg att det gör inget om våra flickor inte finns i vardagliga livet, jag har er fantastiska människor som vet allt om dom, som från början räknat dom som barn och som peppar mig när jag är vilsen och sorgsen..I min blogg och i vårt hus finns våra barn och det är skönt att slippa det dåliga samvetet..

Fredagsmys

Mats har somnat med Vera..
Jag sitter och tittar på dom..
Jag älskar se på dom två tillsammans, det är underbart, det är Kärlek..

Själv så har jag gjort i ordning julkorten..
Äntligen så postar vi inte tomtekort utan kort med vår lilla tjej på..

Senare på kvällen så pratade jag med Mats om mitt dåliga samvete..
Att det känns som vi hoppar över en del av vår familj..
Men klok som han är så sa han" men vi glömmer dom inte, det är bara jobbigt att vara tvungen att förklara"
och så är det, för hos oss så är dom en del av familjen men det är jobbigt att vara tvungen att berätta det så därför väljer vi ibland att låta bli..det är så skönt att vi kan prata med varandra..
Tack till er som förstår och bidrar med era tankar..

Vera har varit på sin första vägning och mätning, hon är nu 49 cm lång(+1cm) och väger 3200 g(ungefär,kommer inte ihåg exakta siffror) så hon har passerat födelsevikten vilket känns bra, då fungerar ju amningen..

Och Vera ska på lördag fotograferas hos fotograf,mycket spännande..

Det dåliga samvetet

Distriktsköterskan från BVC gjorde i dag hembesök hos oss..
Vi pratade en stund, började på en journal för Vera och svarade på lite frågor..
Givetvis kom frågan "Har Vera några syskon?"
Och både jag och Mats svarade nej..Samtidigt..
jag tänkte att det har ju som inte med Veras journal att göra..

Men efteråt, när sköterskan farit så kom det dåliga samvetet och tårarna..
Hur kunde vi låta bli att berätta om våra två flickor innan Vera?
Mats undrade om jag velat svara annorlunda och egentligen inte men det dåliga samvetet går inte att komma ifrån..
Men jag mös en stund med Vera och Mats tröstade och torkade tårarna..

Fast Vera är här och ger oss glädje i livet så finns ändå sorgen och saknaden efter systrar som inte fick chansen..
Tror att speciellt nu, med hormoner i kaos, en liten söt tjej på min arm och en 2 årsdag som närmar sig så blir det lätt lite mycket med känslor i mitt lilla hjärta..

promenad

I natt kom snön och lilla familjen tog i dag sin första promenad..

Svårt med namn

Vi har lite svårt med att kalla vår lilla tjej för just Vera..

Jag får ofta tänka en och två gånger för Alva och Tyra vill ofta komma istället..
Och Mats säger namn som kompisar har på sina döttrar..
Och när jag frågade Mats och retas om det så svarade han:

"Jag har så svårt att förstå att vi har en egen tjej, att hon är vår"

Och det är nog så,vi har nog inte riktigt förstått att hon är här, att hon är vår..
Att hon är Vera..

Hon är i dag en vecka gammal, ligger i vaggan och sover och jag kan lyssna på hennes andetag i timmar..

♥ Hon är underbar ♥

Lugna andetag i en spjälsäng..
Snuttande ljud när handen söker munnen..
Blöjbyte på skötbordet..
Små dagliga sovstunder i vaggan..
En pappa som pussar en liten panna..
En blick som möter min..

Hon är verkligen här..
Och hon är vår..
Jag får ta hand om mitt barn, jag får sköta henne..
Ge henne all min kärlek och få små grimaser tillbaks..
Jag får ge henne mat och trygghet..
Jag får se hennes pappa prata och pussa på henne..

Hon är verkligen här och hon är underbar..

Alla frågar hur det går och hur förlossningen gick..
Och allt har gått bra och går bra..
Hon är ett snällt barn..än så länge..
Jag hade inga krav, inga planer eller fantasier om hur livet skulle bli..
Enda målet jag hade var att hon skulle leva och åka hem med oss..
Och hon gjorde det..
Det är allt som räknas..
Klart att allt bara går bra, hon lever här med oss ♥