Döden. Den eviga döden. Den envisa döden.
Döden som dagligen gör sällskap med mina tankar..
Varje dag händer det att jag tittar på Vera och tänker
"Tänk om vi inte får ha henne kvar"Om jag bråkar med Mats så tänker jag
"Tänk om det är det sista vi gör"Eller att varje gång jag pussar han kanske är den sista..
Jag har varit skonad från döden, döden tillhör livet men i mitt liv har den inte funnits..
Jag har aldrig träffat döden på nära håll..
Jag har stått på sidan, tröstat men aldrig varit nära..
Första gången Döden kom in i mitt liv var 11 december 2009..
Döden tog det käraste,döden tog våra flickor,våra barn.
Döden tog vår dröm, den dagen tog döden en del av mitt liv..
Sen dess finns döden där,dagligen..
Jag går inte och är rädd för döden men jag vet att den finns där, att den går hand i hand med livet..
Ibland bryter dom arm, ibland vinner döden..
Att plötsligt kan döden var här igen..
På kvällarna tittar jag på min familj, ibland kommer en tår,tårar av kärlek,tårar av rädsla och tårar av saknad för dom två hjärtan som saknas i vår familj och jag hoppas att döden är långt bort, att livet är starkare än döden..