2011, ett magiskt år

På första bladet i min almanacka står förutom min adress:

This is the Year
Väntar på lite magi

Och magiskt måste vara ordet som passar bäst för att beskriva 2011..

Jag hade höga förväntningar på 2011 och redan i mars överraskade livet oss med magi, 10 mars fick vi se vårt efterlängtade plus, äntligen var vi gravida igen..
20 juni såg vi lillan på ultraljud..
Och efter nio dagars extra väntan så 27 november kom hon, vår lilla Vera..
Så efterlängtad och älskad..
Den pusselbit som vår familj behöver..


Ultraljud 20 juni


Fortfarande på BB


Veras första jul, äntligen firar vi med en bebis..

2009 var året med utredningar, äntligen en graviditet och sorg
2010 var ett år som försvann i tårar, sorg, depression, otaliga försök att bli gravida och längtan..
2011 har varit året som vände all sorg till lycka, som gav oss glädjen att få bli föräldrar igen..
2011 gav oss ett lyckligt slut..
Så inför 2012 så har jag inga förväntningar, den enda önskan jag har är att vi får följa vår lilla Veras första år..
2012 får gärna vara ett år då vi bara få vara..
Ett år då vi får njuta och vara lyckliga..
Ett år då det inte behöver hända så mycket..

Syskonprat, Nej tack!

Lugnet jag nu har i själen är länge sen jag kände..
Ingen stress, inget mål utan bara njuter av livet..
Vi har fått vår dröm som vi så länge kämpat för..
Vi är nu en familj, en liten familj som syns..
Äntligen så lever vi livet vi vill leva..

Så därför så skulle jag vilja be dom som redan pratar om syskon att prata med någon annan..
Att få syskon är ingen självklarhet och inget jag just nu vill tänka på..
Klart tanken slår mig, att vi vill ha syskon..
Men det är inget jag vill förstöra lyckan med..
Just nu vill jag mysa och njuta av Vera..
Vara lycklig för att hon äntligen är här..
Inte fundera på om resan mot syskon kommer bli lika lång..
Dom som redan pratar syskon får det att låta som en självklarhet..
För oss är syskon ingen självklarhet och vi har ingen aning var framtiden har med sig..

Just nu njuter jag av lugnet i själen, lyckan vi fått och den underbara tjej som förgyller vårt liv..

En vampyr?!

Läste nånstans att bebisen fortsätter oftast har samma vakentider som då den låg i magen..
Min dotter sparkade som bäst sent på kvällen..

Gissa vilken tid hon utanför magen mår som allra bäst och är som piggast på?
Jo ungefär mellan 22:00- 01:00, ibland kan hon dra ut på det till 02:00
Börjar fundera om hon kanske kan vara vampyr
Att på lördag hålla sig vaken till tolvslaget kommer inte vara några problem..

I dag har jag fått i väg beställningen på dopinbjudan, igår införskaffade jag broddar(bästa investeringen) så i dag har vi äntligen kunnat ut och promenera på den isiga vägen och lillan vilar äntligen en liten längre stund så jag har hunnit plocka undan lite..

Sen så hittade jag i dag ett citat som jag i dag tänkte dela med mig av
"kom i håg att man är föräldraledig och inte hushållsledig"
Jag har väldigt svårt att koppla bort allt som "måste" göras i huset och har väldigt svårt att koppla bort det vardagliga stöket..
Men jag måste bli bättre på att värdera tiden med Vera, komma i håg att det är för henne jag är hemma och ta vara på tiden som vi har nu för den kommer ju faktiskt inte igen..

Baksidan

Det låter som vi bara svävar på små rosa moln och bara njuter..
Njuter gör vi men livet med en bebis är inte bara rosa moln och evig lycka..
Det finns en del med som innehåller kräk, en tvättkorg som pga kräk aldrig verkar bli tom, vaknätter(om än vi inte haft så många så känns dom) Då njuter vi inte så mycket

Så när inte kräket flödar, tvätten hängs eller Vera skriker så njuter jag ännu mer, av tystnaden, av hennes glada "prat" eller hur söt hon är när hon sover

Dom små stunder då bebislyckan visar sin baksida gör den bra sidan så mycket bättre..

Vi är lyckliga, Vera är fantastisk och jag har lärt mig hur mycket sömn betyder i mitt liv..

Jag har förresten bokat flygbiljetter till mig och Vera, i slutet av januari blir det mormorsmys i Stockholm..Spännande och jag längtar så..

En månad

En månad av lycka
En månad av kärlek
En månad sen mitt hjärta stals

En månad sen livet ändrandes
och blev så bra

En månad har hon legat i min famn
En månad har hon förgyllt vår familj

En månad som varit underbar

Älskade lilla barn
En månad hos oss i dag

God Jul

(Fotograf Sara Marklund)

Familjen Kolbengtsson/Boman önskar er alla en mysig julhelg med nära och kära..

God Jul

♥

En första jul

Jul i år känns lite magisk..
I fem jular har vi försökt få barn..
En av dom hade vi precis förlorat två barn..
Jul dom senaste åren har påmint oss mycket om vad vi saknar..

I år är jul magiskt..
I år fick vi vår julklapp en månad för tidigt..
Vårt lilla mirakel..
Nu ska vi fira Veras första jul och vi ska njuta av att vi äntligen har ett barn att fira jul med..

Livet går vidare

Jag har en sak att erkänna..
Helt plötsligt blev jag någon som jag för ett år sen inte klarade av..
Jag har blivit en sån som plågar min omgivning med facebooks-uppdateringar som gäller mitt barn, jag pratar mycket om mitt barn, jag skickar julkort som har en bild på min dotter och jag skulle kunna skriva tusentals blogginlägg om Vera..
Jag skulle till och med vilja ha henne som profilbild på Facebook men så långt har jag inte riktigt gått..
För ett år sen skulle jag mest troligt tagit en paus om någon var som jag är i dag..

Men jag har hela tiden med mig att det finns dom som kanske inte mår så bra av att läsa om all välgång, som så gärna önskar att dom själva var där vi är i dag och därför inte mår så bra av att läsa om hur fantastiskt allt är..
Som kanske känner avundsjuka och ännu större saknad..
Jag har ju själv varit där..
I know the feeling..

Och jag försöker därför ta hänsyn och hålla igen lite med allt det underbara..
Därför har jag funderat lite hur jag ska göra, var bloggen ska ta vägen..
och jag har kommit fram till att livet i min blogg får fortsätta..
Den kom till för att bearbeta flickornas död, utvecklades till en blogg om vår kamp till ett syskon..
Så det naturliga är att den får fortsätta i det lilla liv som vi får vara föräldrar till..
Många är ni som följt oss genom sorgen, kampen och längtan, som stöttat oss när livet känts hopplöst och svårt och därför vill jag att ni får ta en del av livet då det blev lycka, livet nu då drömmen blev sann..
Ett liv från sorg till glädje..
Ett liv där sorgen går hand i hand med lycka..

Jag kommer alltså fortsätta som tidigare, skriva om mitt liv..
Mitt och Veras..
Och till er som följt mig och som det gör ont för, förlåt..
Men jag inser nu att det är svårt att hela tiden ta hänsyn så förlåt till er som jag tidigare tyckt varit klumpiga(då vi kämpade)

Jag kommer aldrig glömma hur sorgen efter flickorna kändes, jag har nu lärt mig leva med den men om jag läser om 11 december 2009 så kommer alla känslor som jag kände den dagen tillbaks..
Jag kommer aldrig heller glömma hur vi kämpat, hur stressen slet i mig och hur dåligt jag mådde under alla år vi väntat på vårt barn..
Allt vi gått igenom får mig att verkligen uppskatta det lilla barn som just nu ligger bredvid mig, sparkande och "pratande"
Jag tänker ofta på er som fortfarande kämpar och jag önskar så att ni alla en dag får er dröm..

Men livet går vidare och jag hoppas att alla har förståelse om min blogg blir mycket om Vera..
Livet går vidare men jag glömmer aldrig..

En första gång..

I dag har vi fått vårt första barnbidrag..Allt som händer för första gången ger mig en liten mysig känsla, vi är småbarnsföräldrar, jag njuter och jag kan inte riktigt fatta det..

Veras mormor har nu åkt hem, vi har haft en mycket mysig helg och mormor har nog mest burit den lilla tösen..Nu känns det tomt och tungt, tiden man får tillsammans betyder så mycket men gör samtidigt saknaden så mycket tydligare..Synd att Stockholm är så långt bort..
Jag och mamma hjälptes även åt att göra avtryck av Veras händer och fötter-med blandad resultat..Fötterna superfina, händerna lite mindre lyckade..Men ett roligt minne att ha till senare..
Veras morfar tittade även förbi på lördagen och träffade Vera för första gången..

I dag ska vi åter till BVC för vägning och mätning.. vet ni hur mycket jag älskar att säga BVC, varje gång ger det den mysiga,varma känslan i själen..

Sen ska vi på julgröt med jobbet och visa upp lilla Vera..

Nu hör jag oroväckande ljud från vaggan som mest troligt betyder att jag måste byta blöja..

Mormor på väg

Det händer inte så mycket, vi myser mest och tar dagen som den kommer..
Oftast låter Vera mig sova på nätterna förutom dom två gånger hon väcker mig för att äta,helt klart godkänt..(sen så har hon ibland nätter då hon äter en gång i timmen, dom försöker jag förtränga)
Hon har varit på sin andra vägning och mätning, nu är hon 51 cm och väger 3380 gr..

I dag ska vi hämta Veras mormor på flygplats som för första gången ska få träffa Vera så det blir nog mys hela helgen..