Självklara Tage

6 dagar extra blev det, dagar som denna gång inte alls kändes farliga..Gick tillbaks och läste om dagarna med Vera och fem dagar över tiden ville jag dunka huvudet i väggen, den känslan infann sig aldrig denna gång
Jag var till och med så orutinerad så när värkarna började och vattnet gick så var jag tvungen att googla fram telefonnumret till förlossningen, som att det skulle vara en chock att vi någon gång skulle dit..
Kan bero på att vi denna gång redan hade ett barn som fyllde våra dagar och gjorde att vi tänkte på annat men jag tror även att årstiden bidrar, i juni finns tusen saker att göra, speciellt om man äger hus..I november händer inte så mycket alls..

Vera är superstolt och hjälpsam, jag fascineras av hur självklar Tage känns i vår familj och vilket team jag och Mats faktiskt är

Finalen är här

Och igår tidig morgon så kom han, efter tre flickor en liten lillebror, en Tage

12 timmar senare var vi hemma hos en stolt storasyster

Så kär, lycklig och tacksam

Och vi mår alla oförskämt bra

Bonusdagar

Nytt jobb

Jag har glömt att berätta att jag fick jobbet jag skrev om HÄR, samma arbetsgivare, typ samma jobb som tidigare bara mat till barn istället för äldre, lite längre på jobbet men jag får vara ledig alla lov med våra barn, våra barn-som i flera! Det är galet att tänka att allt som tidigare varit en kamp snart är verklighet och en del av vårt liv som är förbi, snart är vi tvåbarnsföräldrar, eller fyrbarnsföräldrar beroende på vem jag pratar med!
Snart, snart och jag hoppas inte alltför länge

BF-dagen

Dagen D, så bra som jag tycker det går att vara gravid, så bra verkar även bebisen tycka att livet i magen är

Snart går vi in på övertid, herregud, det var ju så roligt sist så varför inte en gång till

Klart pappalika barn, det här med att hålla tiden har aldrig varit hans grej

Nu är bara spänningen stor om det blir fler eller färre dagar än systern

I morgon blir det barnmorskebesök...

Rädsla

Jag har varit så lugn, det har aldrig funnits några tvivel på att vi väntar på ett barn vi kommer träffa och få ta med hem, det lyckliga slutet har hela tiden varit verkligheten, kanske har lugnet funnits för att jag inte tänkt så mycket, dagarna har bara rullat på och nu är det nära
Nu går döden hand i hand med mig hela tiden, rädslan för att vi ska förlora ännu ett barn för att jag inte förstår, rädd för att ännu ett efterlängtat hjärta ska sluta slå, värst är det på kvällarna
Inom mig ser jag en vit liten kista, den tydliga minnens bilden från när Alva och Tyra begravdes
Mycket är hjärnspöken och egentligen finns ingen grund för alla katastroftankar men i rädsla är inte logiken närvarande

Jag är inte överväntad men jag är helt klart redo för att få ut vår bebis så jag vet hur allting slutar

Tur Vera finns, det trygga i allt det här

Nära nu

Om alla graviditeter fysiskt sett var så här lätta så skulle jag göra om det tusen gånger om och jag önskar att alla fick ha det så här, den enda graviditetskrämpan som jag riktigt har är sendrag och det går ju att leva med även om det gör fruktansvärt ont

Men det psykiska måendet är det som gör att jag vet att detta är min sista gång, om ingen överraskning skulle ske, men planerat så är denna gång min sista, vår final!

Det känns som jag just nu går på äggskal, så skört känns allt samtidigt som jag inte kan koppla ner, ta det lugnt för då förlorar jag förståendet, så jag kör på, städar, bygger, tvättar, syr, ingen vila, ingen ro, glad att jag fysiskt sett orkar för då mår psyket bättre

Stannar jag till så kommer tankarna, rädslan och oron för att något ska gå fel innan bebisen är här, kollar rörelser, så fort det är lugnt så petar jag i magen och får en buff tillbaks, lugn för en stund, men ändå, ansvaret är stort och kan jag lite på min magkänsla?

Mats säger att jag inte ska fundera så mycket, han förstår att det inte är så bara och jag förstår att han bara vill väl

Älskade älskade liten, låt inte väntan bli så lång

Som det i kroppen känns nu så skulle jag kunna vara gravid hur länge som helst  men jag vill ändå veta om slutet blir lyckligt!

Barnfri arbetshelg

I eftermiddag kommer Vera hem igen, efter en av farmorn efterfrågad farmorshelg
Vi har hunnit så mycket nu när vi varit utan barn och aldrig har vi samarbetat så bra som nu trots att jag är höggravid med sämre humör och tålamod än vanligt, jobbet igår känns i min kropp i dag så det blir lite måla och städ sen blir det solstolen om solen behagar att vara framme så länge

Det är roligt att Vera och hennes farmor har så roligt tillsammans och det är värdefullt för oss att få undan lite saker innan bebisen kommer och kastar om vår värld men jag saknar henne, hela tiden, saknar hennes tankar, kommentarer, skratt och kramar men det är nog nyttigt att sakna varandra så man kommer ihåg att livet inte bara är gnäll, gnöll och utstuderat testande som det vissa dagar känns som

Förlossningsbearbetning

Tittar på förlossningsserier och gråter lite grann, av det magiska i allt, det onda, det känslosamma, för de som har erfarenhet av att förlora barn, av hormoner, av längtan efter liten
Känner att jag sitter och längtar efter att få träffa all fin personal på vårt BB!

Vera har i dag tagit sommarlov, 9 veckor tillsammans har vi att se framemot och pappan har bara en vecka till att jobba..och när kommer liten i magen att göra oss sällskap?

9 dagar kvar

I dag, med nio dagar kvar till Bf är det första dagen sen jag gick på havandeskap som jag gjort ingenting medan Vera var på förskolan och även sovit en liten stund
Inte blev jag piggare av det men kanske behövde jag det
Igår packade jag BB-väskan och jag och blivande storasystern kokade nappar
Har ännu inga känningar på att kroppen jobbar på att få upp bebis, enda förhoppningen och önskan jag har är att bebisen ska komma i juni..och fast jag längtar och skulle vilja känna den välbekanta känslan av värkar eftersom den känslan faktiskt tar mig närmare vår bebis så känner jag samtidigt att den dagen kan vänta lite till för jag vet ju att det kommer göra ont som satan

Vera gör nu sin sista förskolevecka, sen tar hon sommarlov
I dag hämtade jag hem henne med en fläskläpp så stor och blå så det rent gjorde ont i min egen läpp, flera gånger i kväll har hon speglat sig och sagt ajaj men så går det när man åker med huvudet först i rutschkanan, eftersom hon inte lyssnat på mina tidigare förmaningar så får hon väl lära sig den hårda vägen även om det gör lite ont i mammahjärtat