Trött!

Vissa dagar så äter Tage 1-2 gånger(minst) i timmen, andra dagar är bättre dagar, då får vi till och med in lite vila..en sak kan man dock alltid vara säker på och det är att kvällarna är evighetslånga matpass..
Jag accepterar det mer och mer även om jag många kvällar gråtit av galenskap, förtvivlan och frustration
Men vad kan jag annars göra, mat är det som han blir nöjd av och verkar behöva
Men det verkar rysligt svårt att förstå och acceptera utan att hitta orsak för hela tiden blir jag ifrågasatt, småpikad eller uppmärksammar folk bara det uppenbara?(tro mig, ni behöver unte uppmärksamma att han äter all vaken tid) "han kan ju omöjligt vara hungrig igen, mat nu igen? , sitter du nu igen? han kanske är aĺlergisk, äter han bara? När vi hade barn...osv"
De med små barn med amningen frisk i minnet stöttar och bekräftar tack och lov att jag inte är ensam med hungrigt barn men jag är trött på att amma, trött på att försvara, trött på att jag tar åt mig, trött, trött, trött

Och när jag frågar frågvisa personer vad alternativet är, vad dessa tycker jag ska göra så kan dessa inte bidra med något konkret men en sak vet jag, om jag inte skulle ge han mat(som är ett alternativt) så skulle även ett skrikande barn utan en förälder som försöker fixa ifrågasättas och pikas

Och nej, jag är inte känslig bara heligt jävla less, mitt barn behöver mat, det är redan sjukt ansträngande denna sommar, i värmen, med syskon, med ork, acceptera det bara för det försöker jag göra och jag siktar mot ljuset i tunneln! Eller smakportioner i detta fall

Upptagen med att amma

Dagarna rusar och jag ammar, ammar och ammar
Tage tar inte napp, dissar vagnen, skriker när han ligger själv, älskar närhet
Han har hunnit bli en månad, tar mycket tid och jag inser hur bortskämda vi var med Vera och jag önskar jag hade mer tid till Vera, tur hon för det mesta tar livet med ro

Packat väskan till mig och barnen, vi ska ut och resa lite, känns så fint att få packa åt två små, spännande att åka ut med dom men roligt att göra minnen

Dagarna rusar som sagt på och bloggens vara eller inte vara får vara för en stund..

Värmepanik

I kväll fick han äntligen ro i ett gungande babyskydd, halleluja, en stund för min kropp att vila
Söker efter en begagnad kolikgunga, inte för att Tage har kolik utan för att han helst vandrar från famn till famn och dissar alla andra plats att vila sin kropp, enormt närhetsbehov och lite lätt ohållbart när det finns ett syskon
Och denna värme som råder gör att det är outhärdligt (men ändå mysigt) men en varm liten kropp mot ens egen hela tiden, bärsjal är inte ens ett alternativ för då risker bådas inre organ att koka sönder
Gräsligt är ordet! Vädret alltså, inte barnet
Tack och lov så fick Mats en extra vecka ledigt, annars vet jag inte vad som hänt med mitt förstånd
Tur Vera tar rollen som storasyster hyfsat bra, det underlättar men jag önskar jag hade lite mer tid med henne men hon kan vara med på det mesta ändå och sköter gärna lillebror

Annars går det bra, hans nonstop-ätande har tack och lov gett resultat och han följer sin kurva fint, han är nu vid 4 veckor så stor som hans mor var när hon föddes..

Syskonkärlek

Tänkte bli bättre på att inte lägga ut bilder på våra barn, det känns inte riktigt rätt längre

Men här kommer en iallafall, för min mormor ifall hon fortfarande tittar in ibland och en bonus till er andra som fortfarande tittar in

Som sin syster så fick sonen tre stycken namn

TAGE Anders Sven

Och allt går bara bra för oss 

Självklara Tage

6 dagar extra blev det, dagar som denna gång inte alls kändes farliga..Gick tillbaks och läste om dagarna med Vera och fem dagar över tiden ville jag dunka huvudet i väggen, den känslan infann sig aldrig denna gång
Jag var till och med så orutinerad så när värkarna började och vattnet gick så var jag tvungen att googla fram telefonnumret till förlossningen, som att det skulle vara en chock att vi någon gång skulle dit..
Kan bero på att vi denna gång redan hade ett barn som fyllde våra dagar och gjorde att vi tänkte på annat men jag tror även att årstiden bidrar, i juni finns tusen saker att göra, speciellt om man äger hus..I november händer inte så mycket alls..

Vera är superstolt och hjälpsam, jag fascineras av hur självklar Tage känns i vår familj och vilket team jag och Mats faktiskt är

Finalen är här

Och igår tidig morgon så kom han, efter tre flickor en liten lillebror, en Tage

12 timmar senare var vi hemma hos en stolt storasyster

Så kär, lycklig och tacksam

Och vi mår alla oförskämt bra

Bonusdagar

Nytt jobb

Jag har glömt att berätta att jag fick jobbet jag skrev om HÄR, samma arbetsgivare, typ samma jobb som tidigare bara mat till barn istället för äldre, lite längre på jobbet men jag får vara ledig alla lov med våra barn, våra barn-som i flera! Det är galet att tänka att allt som tidigare varit en kamp snart är verklighet och en del av vårt liv som är förbi, snart är vi tvåbarnsföräldrar, eller fyrbarnsföräldrar beroende på vem jag pratar med!
Snart, snart och jag hoppas inte alltför länge

BF-dagen

Dagen D, så bra som jag tycker det går att vara gravid, så bra verkar även bebisen tycka att livet i magen är

Snart går vi in på övertid, herregud, det var ju så roligt sist så varför inte en gång till

Klart pappalika barn, det här med att hålla tiden har aldrig varit hans grej

Nu är bara spänningen stor om det blir fler eller färre dagar än systern

I morgon blir det barnmorskebesök...

Rädsla

Jag har varit så lugn, det har aldrig funnits några tvivel på att vi väntar på ett barn vi kommer träffa och få ta med hem, det lyckliga slutet har hela tiden varit verkligheten, kanske har lugnet funnits för att jag inte tänkt så mycket, dagarna har bara rullat på och nu är det nära
Nu går döden hand i hand med mig hela tiden, rädslan för att vi ska förlora ännu ett barn för att jag inte förstår, rädd för att ännu ett efterlängtat hjärta ska sluta slå, värst är det på kvällarna
Inom mig ser jag en vit liten kista, den tydliga minnens bilden från när Alva och Tyra begravdes
Mycket är hjärnspöken och egentligen finns ingen grund för alla katastroftankar men i rädsla är inte logiken närvarande

Jag är inte överväntad men jag är helt klart redo för att få ut vår bebis så jag vet hur allting slutar

Tur Vera finns, det trygga i allt det här