Känslornas eviga berg och dalbana!

I går var en bra dag,i dag är det en tung dag.Förstår inte hur sorg gör att livet kan gå upp och ner så mycket..Ena dagen känns det som att vi klarar det här,att livet känns bra för att sen vakna nästa morgon och knappt veta hur man ska ta sig upp ur sängen och orka ta sig genom dagen utan att bli knäpp.
Tycker det är jobbigt när det svänger för jag kan känna att det går bra att tänka på våra flickor utan att gråta och jag kan känna mig hoppfull för livet efter det här och sen nästa dag slåss av att det gör ont i själen igen och det känns som jag inte tagit ett enda steg närmare för att må bra igen och att det aldrig kommer att bli en ny bebis.
Ena dagen är livet normalt för att sen nästa dag vara i helt kaos och alla känslor bara mixas runt.
Är tillbaks till att jag inte har koll på mitt liv.Att varje dag är som ett lotteri,att varje kväll fundera och inte veta,är i morgon en bra eller dålig dag.
Tydligen ska det vara så och tydligen kan det komma att vara så en lång stund men kanske inte jämt.I alla fall enligt kuratorn.Visst att det kan bli längre mellan svängarna men tydligen kan livet göra djupdykningar och jag kanske om ett halv år,ett år kommer tro att det är över,jag är hel för att sen rasa ner i ledsamhet igen.Jag blir rädd när jag hör det,kommer jag aldrig våga tro att jag är hel och mår bra.Kommer jag alltid vara rädd för att i morgon när jag vaknar kommer jag känna av hålet i mitt hjärta,känna att det gör fortfarande ont och bara gråta.
Hoppas att jag en dag kan känna av hålet i mitt hjärta utan att bli ledsen,att känna att Alva och Tyra saknas i våra liv men ändå känna ro i själen..Sörja att dom inte finns med oss i allt vardagligt men inte vara ledsen utan kunna tänka på dom och tänka glada tankar.
Våra flickor kommer alltid saknas i våra liv men dom kommer också alltid vara med.I dag saknar jag våra älskade änglar,i dag skulle jag vilja ha min bebismage kvar,idag kan jag inte tänka på dom utan att bli ledsen och tycka att livet är fruktansvärt orättvist.
I dag hade jag inte tänkt skriva nåt,i dag hade jag tänkt ta julledigt och må bra men i dag blev inte som jag tänkt.Ska förbi graven i dag med.Tycker om att gå till graven för dom känns så nära då.Det känns som att även om jag inte kan hålla dom i min famn så finns dom där och det är en tröst.