Stark??jag??

Har från flera håll fått höra att jag är stark som orkar skriva om det som hänt,att jag är stark som orkar berätta..Det är konstigt för jag känner mig inte stark,nu när jag tittar mig i spegeln så ser jag inte en stark person men jag kanske är det innerst inne..
Det är skönt att skriva,ord är nåt som alltid funnits där och som jag har haft lätt för att använda både för att prata och skriva.Har alltid tyckt det varit lättast att skriva för att få ur mig det jag vill ha sagt.Tycker om ord.Det är underbar terapi.
Det är skönt att skriva för jag tänker på annat en stund.Det låter kanske väldigt konstigt eftersom jag skriver om det jobbiga som hänt men när jag skriver är det inte det jag tänker på.Det är inte som när jag ligger i soffan och tänker,tänker på alla om och men och kanske och maler allt om och om igen.När jag skriver tänker jag på er,ni som läser.Tänker på vad jag ska berätta för er i dag och hur jag med ord bäst ska beskriva det.Det är inte berättelsen i sig jag tänker på för den har jag redan i huvudet utan det är hur jag ska formulera mig och vilka bilder jag ska använda och hur min blogg ska se ut som är det viktigaste.
Tycker det är skönt att berätta det så här,när ingen ser mig.
Frågade Mats om han trodde nån orkade läsa allt jag skriver och han svarade"Läsa allt är väl inga problem men hur orkar man skriva allt??"Men när jag väl har börjat så är det väldigt svårt att veta när jag ska sluta för orden bara kommer.Har så många ord som jag vill få ut och det är så härligt att skriva ner dom för jag som alltid pratar i vanliga fall orkar inte just nu inte prata,har ingen ork till att prata med alla och berätta för alla om och om igen så därför skriver jag för då får alla läsa samma sak och jag kommer tids nog fått ur mig alla ord.
Tack för att ni orkar lyssna och läsa!