Det sägs att i nöden prövas vännen och vi har verkligen turen att ha helt underbara vänner,vänner som verkligen finns där för oss.Det spelar ingen roll att ingen vet vad dom ska säga bara,det räcker med vetskapen att ni finns där för oss och skulle göra vad som helst för oss om vi en dag inte orkade mer.Vi skulle bara behöva ringa ett samtal och inte ens behöva säga hjälp innan någon var hos oss.
Vetskapen om att man har vänner som fångar upp en när livet är svårt är en fantastisk upplevelse och vi älskar att vi har vänner som är helt underbara.Var rädd om era vänner för en dag kan man behöva dom.
Jag tycker synd om våra vänner.Låter säkert helknasigt men jag tycker synd om er.Vem hade trott att man som vän skulle behöva veta vad man ska säga till en vän som förlorat sina barn?Vem hade kunnat tro att man skulle få ett samtal av en vän som inte kan sluta gråta för hon inte vet hur man ska planera sina barns begravning?Eller höra historian om och om igen?Vem av våra vänner hade kunnat tro att vi tillsammans skulle gå igenom nåt sånt här?
För det är en upplevelse som inte är lätt för jag och Mats men jag är helt övertygad om att våra vänner och familjer går igenom något som inte heller är det lättaste.Det kanske inte är samma sak men jag gissar att det inte är det lättaste att stå helt hjälplös på andra sidan när något sånt här händer.Att själv vara ledsen men ändå orka trösta.Att vara sidan som ska fungera som skyddsnät och bara finnas där och ändå veta att man inte kan göra något för att få det att göra mindre ont.
Blir rörd av alla snälla kommentarer om min blogg och rörd av inlägg i bloggar som vänner har.Alla har så mycket fint att säga och jag är glad att jag berör folk med vad jag skriver.För det jag skriver betyder mycket för mig och jag är glad att det framgår.
Är evigt tacksam för våra vänner och familjer och är ledsen att vi tillsammans måste uppleva det här.
Tack för att ni finns!!
Det jag kan känna är att jag är otroligt "glad" att vi ändå får dela smärtan och sorgen med er på något sätt. Det hade varit värre att leva i ovissheten om hur ni mår och om ni vågar söka hjälp och tröst hos oss. Men nu tvivlar jag inte på att den dagen du behöver mig så kommer jag att få ett samtal eller bara ett tecken. Vi har världens bästa vänner och precis som du säger så får vi inte glöma bort dom!
SvaraRaderaPs.Var inte ledsen att vi måste uppleva det här tillsammans, det är så man växer starkare tillsammans! Kram /Sara