En sjukdom..

Det verkar som att frågan om surrogatmammor är en svår fråga,en mycket kluven fråga..
En fin tanke om ingen blir utnyttjad..11 st tyckte det var bra med surrogatmammor,15 st var kluvna,jag är en av dom..
Tack för ni som svarade..

Jag har funderat..
Jag har på några ställen läst och själv fått höra det,"Är det verkligen en rättighet att få barn?"
Är det rätt att till varje pris gör allt som går för att få ett barn..
Det lustiga är att om jag skulle föra statiskt på dom gånger jag hört och läst den frågan så är det oftast sagt av människor som har barn eller människor som är frivilligt barnlösa..
Jag tror att det är väldigt lätt att inte förstå hur jobbigt det är att inte veta om du får barn..
För det slutar inte vid att du inte kommer få komma in i kompisars värld,kompisar som får barn medan du själv inte får det..Det slutar inte vid den avundsjukan..
För när man kommit över det,att det inte blir några barn så kommer påminnelsen om orättvisan tillbaks när kompisar får barnbarn och inte du..
Det är en livslång sorg att inte få barn..(skulle jag tro,jag vet ju inte men jag har sett det och hört det)
Det kanske inte är en rättighet men det kanske kan ge en människa ett liv som hon/han vill ha..
Givetvis så innehåller livet mer än barn,man är något oavsett om man får barn..
Men samtidigt så är barn en viktig del av livet,det som vi får inmatat sen små,vi ska skaffa barn..

Det jag funderat är om man är emot surrogatmammor och tycker att barn som inte blir till i sovrummet är något konstigt,att man inte med alla medel ska kunna få bli en familj trots att det i dagens forskande samhälle finns möjligheter så undrar jag hur man ställer sig till andra saker..

Hur tänker man kring dom som samhället hjälper trots att dom själv bidragit till sin olycka..
Hur tänker man kring dom som får en hjärtattack men tack vare operationer kan fortsätta leva..
Hur tänker man runt dom som får cancer och tack vare dagens forskning kan få hjälp och leva ett längre liv..
Hur tänker man på dom som får nya organ tack vare att möjligheten i dag finns..
Hur tänker man om alla liv som tack vare dagens samhälle och forskning räddas...

Det kanske inte är en rättighet att få barn men möjligheterna i dag är många..
Det är faktiskt inte heller en rättighet att leva men man ifrågasätter aldrig en möjlighet att rädda liv..

I dag är ofrivilligt barnlöshet klassade som en sjukdom,av WHO..
En sjukdom som vilken annan..En sjukdom som inte är livshotande men trots det en sjukdom..
Om man hjälper andra sjuka,om man forskar för att hitta alternativa behandlingar till andra sjukdomar,varför ska man inte kunna få fler möjligheter att få ett barn..

Det kanske är att bråka med biologin,det kanske är att mixtra med sånt människan inte ska lägga sig i..

Men var ska gränsen gå?

Jag vet inte om jag gör mig förstådd,jag sitter bara och funderar..

En sjukdom är en sjukdom och finns det möjlighet att bota sjukdomen så borde man få göra det..

Lagstiftning och prioritet inom sjukvården

Sedan 1997 följer Sverige WHOs bedömning om att ofrivillig barnlöshet ska klassas som en sjukdom. Inom landstinget är ofrivillig barnlöshet placerat i prioritetsgrupp tre, vilket innebär att det räknas till gruppen mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.

Inom den offentliga sjukvården satsar olika landsting olika mycket på de ofrivilligt barnlösa. Enligt IRIS, Infertilas Riksförbund i Sverige, varierar väntetiderna mellan någon månad och upp till fem och sex år.