Uppdatering..

Jag tänker hålla er uppdaterade men jag tänker även försöka att inte bli en blogg som bara tjatar på om graviditet,jag vet hur det känns att inte själv vara där och mötas av någon som hela tiden bara är gravid,som bara har det i tankarna..
Jag har läsare som ännu inte är där,som ännu inte fått pluset eller som av olika anledningar inte ens får försöka,just nu..
Och dessa tjejer betyder mycket,så jag ska försöka att inte stoppa upp min lycka i andras ansikten..
För jag vet att man kan vara oerhört glad för någon annans skull och oerhört ledsen för ens egen..
Dessutom så känns det lite konstigt att vara gravid..Det känns konstigt att använda det ordet,det känns konstigt att vi kanske kommer få en bebis,tanken att vi den här gången skulle lyckas känns väldigt främmande..

Att vara gravid gör att många känslor krockar i kroppen och visa dagar är det kaos i själen..
Jag tänker mycket på Alva och Tyra,på allt som aldrig blev..
Om tio veckor så är vi där vi var när flickorna togs ifrån oss..Och tankarna snurrar mycket runt om jag kommer passera den gränsen,kommer det ta slut tidigare eller kommer vi faktiskt gå hela vägen och få åka hem med ett syskon..
Mitt första mål var i tisdags,vecka 13..
Mitt andra mål är ultraljudet,någon gång i juni,har ännu inte fått en tid..
Mitt tredje mål är vecka 22..
Sen går vi in i en värld där vi aldrig varit tidigare..Och det känns konstigt att vi kanske ska få vara med om det..

Jag tänker berätta vad som hänt fram tills nu,om det är någon som vill veta..
Först fick jag ju sluta med antidepressiva för att det fanns för lite forskning runt dom..
Jag kan känna att jag ibland saknar dom,speciellt när hormonerna gör att jag ibland känner mig väldigt..labil..
Sen så slutade jag ju hos kuratorn,för jag hade ju kommit dit jag ville,både jag och kuratorn var överens om det..
Jag kan nu känna att det kanske inte var en bra idé,tankar slutas inte tänkas bara för att jag är gravid..
men än så länge har jag det under kontroll,får se hur det går efter sommaren..
Sen så ringde jag barnmorskemottagningen,och det var inte så lätt..
Svaret på frågan "är det första barnet?" fastnade i halsen och jag stammade fram att det var andra graviditeten..
När jag sen frågade om det fanns möjlighet att få ett tidigt ultraljud eftersom det sist gick så fel så undrade barnmorskan "Vadå,fick du ett tidigt missfall?" med en röst som kändes som jag nojade mig..
Så jag fick vänligt,med tårar brännande i ögonen förklara att vi fick ett sent missfall i vecka 22 och skulle gärna vilja veta om det den här gången är tvillingar eftersom jag kommer vara betydligt lugnare om jag vet vad jag har att göra med..
Ett ultraljud fick jag och samma barnmorska som sist,det känns tryggt..
5 april fick jag gå på provtagning..min barnmorska var sjuk så jag fick en annan,som berättade att hon läste vår journal och som käckt sa att "ni har ju varit med förut,ni är ju vana"
Jag lade till "Ja,halvvägs"..Hon tittade konstigt på mig och jag fick än en gång förklara vad som hänt sist,det hade hon inte läste fast hon läste vår journal,det blev lite konstigt stämning..Prata om död gör ofta det..
11 april gjorde vi ultraljud,även där fick jag förklara mig,jag undrar om dom vet vad en journal är..Och jag undrar hur många gånger jag kommer få berätta om det,trots att det står i vår journal..
14 april var vi på inskrivning..
Och varje gång jag sitter uppe hos barnmorskorna så sitter jag med känslan att någon ska sticka hål på vår bubbla,säga "här får inte ni vara"
Det känns så overkligt att vi åter är inne i det här..
Vår barnmorska är bra och hon vet vår historia,det känns tryggt..
När vi har gått lite längre så ska jag få gå igenom min förra förlossning och hon tyckte även att jag skulle träffa en aurora-barnmorska..
Jag frågade även vad man kan göra för att undvika att få en infektion igen,hon visste inte men pratade senare med läkaren så 11 maj ska jag dit och förhoppningsvis få veta något..
Det känns skönt att känna att dom tar vår oro på allvar,förstår att det den här graviditet inte bara är lycka utan många jobbiga minnen och mycket oro..

Sist mådde jag mycket illa,den här gången har inte varit något undantag..
Fast det har varit värre nu,sist mådde jag bara illa och kräktes endast på morgon..
Så har det även nu varit tills för två veckor sen..
Nu fick jag tillbringa påskhelgen med att inte få behålla någon mat och det slutade med att jag fick vara hemma från jobbet och må så i totalt tio dagar..
Sista dagen var i söndags,1 maj och nu känner jag faktiskt att livet börjar återvända..
I morse fick jag till och med vakna med känslan att jag inte mår illa..Underbart!

Men förutom illamåendet så mås det riktigt bra,det har den här gången börjat synas tidigare och vissa dagar har det inte varit det lättaste att hålla det hemligt..
Men det sägs väl att andra graviditet syns fortare..
Och ärligt så känns det väldigt mysigt att få en bebismage..
Fast än är det ju inte så mycket bebis,mest bara en svullen mage..

Och fast jag är lyckligast i världen så går det inte komma ifrån att jag inte bara kommer komma med positiva utrop och berättelser..
För fast jag så gärna vill vara gravida och äntligen är det så inser jag att det är fullkomligt normalt att gnälla och vara nojig..
Speciellt när vi hade det bagage vi har..
Men det får ni ha överseende med..