tisdag 16 augusti 2011

Avvaktar, väntar, oroar

Lite blod..
Kan få livet att rasa..
Oron att skena..
Tårarna att flöda..

Med vår historia, i vecka 27 så behövs inte blod..

Jag ringde förlossningen..
och blev inte hjälpt så mycket..
Tjejen i telefonen fattade först inte att våra barn sist dog, sen vet jag inte om hon förstod den höjda oron som därför finns den här gången..
Hon tyckte det blödde så lite, gjorde inte ont och bebisen sparkar så då skulle vi avvakta..

Avvakta..

Försök avvakta när det ofattbara hänt en gång..

Tårarna bara sprutade och mina fina arbetskompisar skickade hem mig..
helst hade dom skickat mig på lasarettet men där ville dom ju inte ha in mig..
Så jag lovade mina fina arbetskompisar att inte vara ensam hemma, lämnade jobbet och åkte till Sofia..

Nu känns det bättre, det har inte kommit mer blod..
Känner av lite sammandragningar men inte mer än vanligt..
Oron ligger i bakhuvudet och skriker men jag försöker tro på Mats upprepade "det kommer gå bra"
I morgon ska jag ringa barnmorskorna för att rådfråga..
Kanske bli lite klokare..

Som tur är så är lilla Trollet ett snällt barn och har hela dagen sparkat vildare än vanligt..

vara gravid är ingen höjdare och jag önskar så att det går fort till november..

4 kommentarer:

  1. Ursäkta men nu blir jag nästan arg på dig!

    Var TYDLIG med vad som hänt dig tidigare, förklara ordentligt för vem det nu är som svarar i telefonen vad som hänt, att du är orolig och vill komma in. Ge dig inte så lätt!

    Ta dig in själv till sjukhuset och strunt i att ringa. Jag menar inte att du ska vara superduperorolig, men jag tycker inte man ska avvakta om det händer något avvikande. Du har ju ändå din historia med dina döttrar och det tycker jag är tillräckligt för att du ska kunna åka in när som helst.

    Ta för dig, ta plats, RING IN och tro inte att du är i vägen! När jag läser dina inlägg får jag en känsla av att du inte riktigt förklarar hur det ligger till/hur du känner det när du ringer in till förlossningen exempelvis. Det känns son att andra ska förstå, men du måste själv berätta hur det ligger till. Och avvakta inte när du själv är orolig, stå på dig och tro inte att du är i vägen! Ring hellre 101 gånger än ingen.

    SvaraRadera
  2. Du får bli arg på mig, det behövs ibland att någon säger ifrån..
    Jag är lätt lite mjäkig när jag ringer för att be om hjälp, speciellt när jag är rädd för att jag ska börja gråta hysteriskt och inte kunna prata..
    Och visst att jag ibland kan ta för givet att folk ska förstå men ibland så beror det mycket på vem man får prata med på lasarettet, ibland behöver man inte förklara så mycket utan oron blir direkt så tydlig och förståelig så därför så blir det så mycket svårare när man möter någon som inte riktigt förstår..

    Nästa gång ska jag stå på mig och händer det något i helgen så ska jag be att få komma in..

    tack för dina tankar, ibland behövs det någon som vågar säga vad den tycker och tänker..

    Kram

    SvaraRadera
  3. Annica, jag hade inte läst detta inlägg! Skönt att blödningen slutade, förstår att du blev orolig. Det är ju inte jätteovanligt att det blöder lite ibland men med din historia så förstår jag att du blev jätteorolig! Tur att trollbus var livligare än vanligt!!!

    Vila dig nu ordentligt och jag tycker att det var rätt beslut att inte åka iväg i helgen. Det kommer så många senare tillfällen som ni kan åka iväg på. Försök att göra det som känns bäst, lugnast och tryggast för dig den korta tiden som är kvar nu!!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Det är så skönt att få medhåll om att jag fattar rätt beslut, det kommer fler tillfällen att åka till fjällen men inte fler att vara gravid med trollet..

    Oron har i alla fall lagt sig nu, jag tar det lugnt och njuter av alla sparkar..
    Försöker lyssna på mig själv men ibland är det rysligt svårt att bara vara ego..
    men det är väldigt skönt när man väl är det:)

    Kramar

    SvaraRadera