måndag 22 augusti 2011

Oron för det normala..

I dag har jag skickat i väg ett mejl med funderingar och oro till min barnmorska..

Känner att jag har svårt att göra mig förstådd och få fram min oro när jag ringer till barnmorskan som har telefontid..Allt jag får höra är att det är normalt..
Och även om det kanske i en "normal" graviditet utan bagage kanske är normalt så nöjer jag mig inte med att få höra att det är normalt, det lugnar mig inte alls..
Sist var allt SÅ normalt till vattnet gick och ingen förstod varför..Jag klarar inte av ordet normalt och jag kan inte riktigt acceptera att få det till svar på det mesta..
Visst att det borde vara bra att få höra att det är normalt men det lugnar inte mig..

Så det är bättre att få förklara för Anna, vår barnmorska som vet vad vi gått igenom och som kanske kan förstå att det fysiska är "normalt" men den psykiska biten mår just nu inte alls bra..

Dessutom ringde min chef i morse och tyckte jag borde få bli sjukskriven..
Och det vore väl skönt..om jag kände att jag hade en "riktig" anledning att bli sjukskriven, just nu är det ju inget fel på mig utan allt är ju "normalt"
Och blir sjukskriven bara för att känns inte riktigt okej i min värld, det känns lite som....ett nederlag..Jag hade tänkt orka jobba tills graviditetspenningen började gälla, jag hade inga planer på att bli sjukskriven..
Det är tolv arbetsdagar kvar..12 dagar som jag tycker jag borde orka, i alla fall fysiskt...
Men psykiskt så är jag rädd för att jag utsätter Trollet för risker..

Jag känner mig så vilsen och stundvis lite ensam, det är jag som ska fatta beslutet och känna min kropp..Och vet vad som är rätt att göra och dessutom få ut i ord vad jag känner så sjukvården kan förstå..

Jag är i alla fall hemma i dag för att jag igår började kräkas igen, vilket tydligen är helt normalt.. tillsammans med min chef kom jag fram till att jag även ska vara hemma i morgon eftersom att jag får det utan sjukintyg..men sen har jag varit hemma i en vecka..och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra..

Jag hoppas min barnmorska hör av sig i dag och att jag i kväll är lite klokare..

Jag hoppas att ni inte tycker jag gnäller eller överanalyserar..

2 kommentarer:

  1. Jag tycker det är fullt naturligt att känna som du gör. Jag vet, för jag har ju varit där också. Dina barn dog så även mitt. Klart att du känner som du gör. Det gjorde jag också hela min graviditet. Konstigt vore det väl annars!

    Bra att du mailat!! Du behöver (måste!) tala om hur du känner.
    Tycker inte det är gnäll alls eller ens överdrivet. Den som inte varit med om att förlora sitt barn kan inte på långa vägar förstå hur du och jag och andra änglaföräldrar känner. Vi måste vara ännu mer tydliga hur vi känner. Svårt? Jag vet. Men du får lära dig, - och jag också.

    Kram från Arvids änglamamma

    SvaraRadera
  2. Tack fina du för att du förstår..kram

    SvaraRadera