Hon är här

Såg precis SVT:s novellfilm om barnlöshet som gick i kväll, HÄR finns den att se

Det enda jag tänker, det enda jag känner är hur många gånger har jag hatat mig själv för att jag misslyckades, hur många gånger har jag svurit för att jag misslyckades, hur många tårar jag gråtit över mitt misslyckande, hur många gånger har jag varit avundsjuk på alla som lyckades medan vi misslyckades, hur många gånger jag varit arg, besviken och ledsen för att jag misslyckats, jag misslyckades om och om igen..jag hatade mig själv så många gånger
Självklart gråter jag nu, känslorna finns där, dom som fanns där så länge, dagligen, dom finns där som om kroppen minns, minns det svåra, minns hatet, minns sorgen, minns längtan, minns alla känslor som stormade i kroppen

Nu, såhär i efterhand så funderar jag hur jag skulle ha misslyckats med något jag inte kunnat påverkat
Folk sa det då, du kan inte misslyckas men något du inte kan påverka
Det är nu jag förstår

Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid

Hon är här nu, det omöjliga som blev möjligt
Hon jag inte misslyckades med, hon som kom och tog bort hatet, sorgen, besvikelsen,ledsamheten
Hon som gjorde så att jag hittade lugnet, glädjen och ro i kroppen
Nu får det gå som det går med framtiden, med syskon, med livet
Hon är här nu, hon som vi väntat på