Rädslan finns där dagligen
Små korta sekunder
Ögonblick då ångest tar tag i mitt hjärta
Rädsla för att bubblan ska spricka, för att drömmen ska ta slut, för att det underbara livet som en familj ska krossas
Rädsla
Hon kom, resan och väntan tog slut, månader av oro och rädsla slutade med en tös som lever och andas
Och varje dag njuter jag lite till, för tänk om det vore den sista
Kramar, pussar, iakttar
Säger om och om igen "Älskar dig"
Hon har börjat röra sig mycket nu, kravlar runt och vill även dra sig upp
Små armar, små ben som vill så mycket mer än dom är redo för
Utforska, sträva uppåt, framåt och det blir inte som det var tänkt
En panna som slår i golvet, en kropp som hamnar i obalans och näsan får ta smällen
Utforska, utforska, utforska
Hon har en spännande resa, njuter av livet och hennes nyfikenhet är underbar att se
Men mamman har hjärtat i halsgropen, att hon ska slå sig för hårt, att nåt ska hända
Torkar tåren, tröstar, pussar, myser en liten, liten stund och sen är yrvädret vidare, prova igen och utforska mer
Försvinner nånsin rädslan? Rädslan för att återigen förlora det käraste vi har..
Vad fint skrivet!
SvaraRaderaJag tror rädslan försvinner aldrig, det är en del av föräldraskapet.
Stora kramar!
Hej
SvaraRaderaJag har barn och barnbarn och jag tror att som mamma finns alltid oro med.Nu väntar jag fler barnbarn och då är man rädd förstås att nåt ska gå på tok.
mvh BM
Nej, den rädslan kommer nog alltid att finnas där. Under ytan. Tricket är att inte låta den ta överhanden och styra ens liv. Att våga leva och njuta. Inte alltid så lätt kanske. Man får fokusera på att "just nu lever hon och mår bra" istället för "tänk om något hemsk händer snart". Kram
SvaraRadera