Tillbaks med en förklaring

Vi är tillbaks och har äntligen landat hemma i soffan
Jag och Vera har varit en vecka hos Veras morfar och pappa Mats har varit med oss sen i torsdags
Därför har det varit ovanligt tyst

tack till alla er som lämnat kommentarer, så roligt att logga in och ännu roligare att fortsätta blogga
tack till er som kommenterat inlägget om ursäkter, att jag inte behöver ursäkta mig
Jag ska förklara varför jag ursäktar mig, för att jag och pappan inte riktigt har samma syn
jag ursäktar mig för mig själv
Igår somnade lillan i min famn, en mysig stund, lugna fina andetag och jag strök henne sakta om och om igen på ryggen då pappan säger " ska du inte lägga henne i sin säng?"
I teorin har vi samma syn, att det är bra om hon lär sig somna och sova i egen säng
I praktiken så vinner mitt sköra lilla mammahjärta som bara älskar att ha mitt lilla hjärta vilande hos mig, så fridfull och ljuvlig, så varm och mysig
Oftast så håller vi hårt i rutinen, att somna i egen säng
Men ibland behövs närheten och värmen från mitt barn, det är en kort tid, en speciell tid och jag vill så gärna ta vara på varje sekund, som jag längtat
Jag känner att jag måste ursäkta mig eftersom att vi i teorin tycker samma men i praktiken så blir jag ibland lite för mjuk
Och sen finns det ju även dom som tycker att det lilla barnet blir lite bortskämd men som en fin vän sa "man kan inte bli bortskämd av att älskas"

Och älskar henne, det gör vi båda
Och när jag nattar och har ro att sitta så myser jag gärna med mitt sovande barn i famnen
och när pappan nattar så får han göra som han vill