torsdag 6 december 2012

Själsligt slut

Jag trodde inte det skulle vara så själsligt jobbigt att läsa nyaste Mama men jag känner mig helt slutkörd
Pernilla Andersson och Dregens kamp för att få bli gravida och Malin Wollin som är gravid igen, hon som förlorade ett barn för ett år sen, hennes nionde graviditet med förhoppningsvis det fjärde barnet som får stanna, en underbar nyhet, fina Malin
Känslorna bara kastas runt i mig, allt det dom beskriver är så bekant, känns så nära, det är delar av mitt liv som dom beskriver, andra människor men det jag känner, bitar av det jag varit med om
Mama är en underbar tidning, allt är inte rosaskimrande ljuvligt, det är sant, nära och verkligt!
Allt från lycka till sorg

Alla känslor kommer tillbaks så fort jag tänker syskon, jag är inte redo än, jag vill, vi vill, blir det så blir det men jag är inte redo, jag har mått för dåligt, vet inte om jag någonsin blir redo, att erkänna för sig själv är stort, jag är inte redo men jag vill, jag vill, jag vill
Jag kommer nog aldrig vara redo, inte ens den dagen då det är dags-om den dagen kommer, det kommer gå bra ändå även om jag inte är redo
Jag längtar när jag hör om andra som väntar syskon, glad för dom, glad på riktigt för att jag denna gång kan vara en del av det men längtar eftersom vi också vill
Givetvis kommer frågorna, "Är inte ni sugna" " Är det inte dags för en till snart hos er"
Klart vi är sugna, klart vi så gärna vill, och klart det är dags
Men nåt man aldrig kan styra över är barn och även om vi är sugna och skulle bli överlyckliga för ett plus så finns inte styrkan där, orken för att än en gång kasta oss in i det
Hur mycket jag än tror att jag mår bra så ligger det mycket känslor kring att bli gravid och en graviditet

Jag tar ingenting för givet, blir det så blir det och det kommer bli bra vilket som

"Kroppjävul" skriver Malin Wollin, så många gånger som jag tänkt det om min kropp, Kroppjävul
Hon har många gånger tänkt "Jag vågar inte" men gjorde det ändå, vågade!

Jag ska också våga, en dag, en dag ska jag våga!och orka!

Just nu är jag bara glad för att mamma-tidningar finns i mitt hem, jag är en mamma och Vera är min värld!Mitt lyckliga slut!


3 kommentarer:

  1. Du är ju så duktig på att skriva och beskriva känslor som de här! Något jag inte själv har känt eller känner, men jag förstår känslan när du för fram den såhär. Det är nog många som hoppas på syskon för er och jag säger, come what may! Man vet aldrig vad som är tänkt :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord!
      Det är nog en del att lära sig så livet blir lite lättare, att man aldrig vet vad som är tänkt, ta det som det kommer och det blir nog bra ändå
      Kram

      Radera