Inte som förr men ändå lite..

Ny händelse, ny känsla, samma gamla beteende
Jag känner hur det sliter i mig, jag känner hur jag vill fly som jag en gång gjorde, inte umgås med andra gravida
Helst stoppa huvudet i sanden, låtsas som att inte min värld finns inte graviditet
Jag vill inte dit, ska inte dit, inte tillbaks, inte tillbaks till en osocial värld, för det blir en begränsad värld när man i barnskaffande ålder bestämmer sig för att om gravida inte syns så finns dom inte
Jag vill inte vara den vännen, den människan som inte kan se andras lycka utan att påminnas om sin egen olycka
Jag vill inte, men det är en kamp, för jag känner igen gamla tankar och beteendemönster

Läste att har man en gång varit i en depression så har man lättare att hamna där igen, jag ska inte tillbaks dit heller, till det mörka, tunga, jobbiga
Inte bli den mamma, måtte vi bli gravida igen, snabbt, ingen kamp för graviditet, bara bli, bara vara och bara gå bra

Fysiskt mår jag bra, själsligt sämre, dagarna går bra, kvällarna då det är dags för sömn så går det sämre, då gråter jag gärna en skvätt, tänker på magen som mest troligt inte döljer en bebis och sen somnar jag

Jag vill inte gnälla, inte vara nån som ältar, inte sörja för mycket, men det är klart, det här påverkar mig..sätter spår och det känns som jag åldras hundra år