Hur fastnar man inte i tankarna på att skaffa barn?
Så less på allt det här, på pms som inte borde varit här nu, prat om julledighet som får mig att sakna hon som skulle julmysa höggravid, på att hoppas så mycket på denna månad, på att för en gångs skulle få lyckas på första försöket för att slippa resten, pergotime, kvinnoklinik, blodprov och mer påfrestning på själen och psyket
Den välkända ångesten som jag ibland känner klappar upp takten i mitt bröst, den välkända känslan, känslan att inte få vara med, att alltid stå på sidan av, jag håller den på avstånd men hur länge kan jag lyckas med det?
Varför kunde inte ett barn i vårt liv bara vara enkelt att skaffa?
Tänk vad livet är orättvist. Jag håller tummar och tår att det ska bli en kort resa med lyckligt slut denna gången. Kram!
SvaraRadera