Nummer fyra

Denna ljuva, fantastiska, skräckfyllda, lyckliga, orosfyllda händelse
En händelse som helst ville bubbla rakt ut, lyfta och ta oss alla med och som samtidigt skulle stoppas undan, långt, långt bort tills faran kändes som den var över, tills dess att det kändes hanterbart
Den 11 oktober plusade vi igen, fjärde gången ett plus
I vecka 8 gjorde jag ett tidigt ultraljud och denna gång var det inte en tom fostersäck, det kämpade ett hjärta i min livmoder
Pluset var riktigt, pluset kom med en framtid, skulle vi få behålla den?
Länge höll vi tyst om det, i början av december passerar vi vecka 13 och på julafton avslöjades nyheten för familj och släkt
20 januari gör vi det riktigt ultraljudet, i det nersläckta tysta rummet håller jag handen med Mats och gråter lyckliga tårar, det lever fortfarande, inga obehagliga överraskningar
För trots att jag sett att nånting finns, trots att jag känt sprakar från nåt som rör sig i min mage, nån som gör sig påmind så har jag hela tiden sett fram emot ultraljudet med skräckblandad förtjusning, tänk om något har hänt, om hjärtat inte slår, om världen rasar ännu en gång
Men det finns en bebis i min mage, i mitten av juni beräknas Vera få bli storasyster och vi får ha två barn på jorden och två i himlen
Nu vågar jag tro, tro på att vi är på väg åt rätt håll, nu kan jag ta hen till mig, jag har fortfarande tankar av reservation, vågar inte riktigt ta för givet att jag har anledning att gå på graviditetsledigt i april, vågar inte riktigt ta ut lyckan för att jag har anledning att vara ledig hela sommaren och mer där till
Men ändå, jag vågar nu planera, jag vågar köpa babyskydd, jag vågar sy och pyssla till liten, för varje dag så tar jag åt mig graviditeten mer och mer och för varje dag så känns det som jag mer och mer lämnar oron och tar till mig glädjen över det magiska som faktiskt sker i min kropp
Och jag är glad för det, för det här är vår final, jag vill kunna glädjas och tro på den graviditet som är den sista jag vill gå igenom, det gemensamma beslutet av vår familj är fulländad med två små
Jag vill kunna njuta av den första graviditeten som inte gav mig 20 veckor utav kräkningar, njuta av att jag denna gång fått behålla min mat, slagits mot en enorm trötthet men det har varit en bagatell om man jämför med tidigare graviditeter
Det är en fantastisk resa, denna gåva!

Och må hända att det är tusen gånger tyngre att med förlamande trötthet och humörsvängningar vara gravid när man redan har ett barn men att denna gång få vänta ett syskon till ett barn som faktiskt lever och pratar om "bää" i magen, som gärna vill titta på ultraljudsbilden och säger "god natt" åt bebisen i magen,det är ljuvligt!

Det har varit roligt att se vilka ni är som fortfarande hänger kvar här, tack så mycket för gratulationerna!