♥

Tanken på att jag har en dotter som sover sött på övervåningen gör mig varm i hjärtat och lugn i själen
Enorma kärlek ♥

Låttips sökes!

Tränade igår, skivstångsintervall, var inte alls nöjd med passet(första med den instruktören) eller min egen prestation, blev inte alls så peppad eller slut som jag brukar vara
Besviken så vaknade jag i morse utan träningsvärk och det kändes väl ännu mer som jag inte presterat nåt kvällen före
Men träningsvärken som under dagen krupit på är grym, hosta dödar mina magmuskler!
Så nåt måste jag gjort rätt!

Hade även bokat ett spinningpass till i dag men orkade/ides inte köra enkom in till stan för det så jag sprang en sväng istället, kändes riktigt bra
Men till ni andra som springer, förslag på låtar som får upp tempot lite mottages gärna!

Ogjord städning

Min/vår oreda kommer en dag anfalla och äta upp oss, eller så kommer vi bara inte ta oss ut
Känns som jag tappar kontrollen lite och jag jobbar allt jag kan med att få tillbaks den, eller i alla fall komma ikapp lite för klar blir man väl aldrig
Men tiden räcker inte till
Städningen är inte högst på min prioritering, Vera, Mats, träning, socialt liv, läsning, pyssel, pyssel och pyssel osv. har en förmåga att alltid vara mycket roligare
Så det ser ut som det gör, lite kryper det i mig men lite får jag acceptera det
Att vi båda nu jobbar heltid är en omställningsperiod, nya rutiner, och det kommer väl

Nu ser vi film och jag virkar, svårt för att göra ingenting

På banan igen

Kroppen är i alla fall tillbaka efter missfallet
Det förklarar humöret det senaste dagarna, på gränsen till tårar hela tiden
Hatar ordet missfall, kan knappt ta det i min mun
Jävla ord och allt det står för!

Låt det lyckas vid en tidig hållplats!

Vi har pratat och pratat, jag gråter och gråter, vill och vill inte
Men till slut kom vi fram till att klart vi inte hoppar av syskontåget
Ber Mats att hjälpa till att hålla ihop mig för jag går sönder så mycket
Håll ihop mig!

Är rädd för att misslyckas men vågar vi inte chansa så har vi inte heller möjligheten att lyckas!

Tjejmilen 2013

Varit i väg på roadtrip med Vera, bilåkandet var inte alls någon höjdare men resten av resan har varit riktigt bra, om än Vera testar mycket och är väldigt mycket NEJ

I onsdags åkte vi ner till min mamma utanför Hudiksvall, i fredags fortsatte vi till Stockholm och min mormor och morfar, i lördags(igår) sprang jag tjejmilen, efteråt åkte vi upp till Hudiksvall och i dag tog vi resten av vägen och var på hemmaplan för någon timme sen

Målet med tjejmilen var att få en bättre tid än 2008 då jag senaste sprang, det klarade jag med 4 minuter, dessutom så var det den varmaste tjejmilen på 30 år(så länge som det funnits) och den varmaste dagen jag sprungit, brukar undvika den riktiga hettan eftersom den tar så mycket energi men vädret på tävlingsdagar går ju tyvärr inte att välja så då känns tiden ännu bättre
Andra målet var att springa hela vägen, det klarade jag inte utan jag gick nästa hela sista kilometern pga andnöd men det känns okej ändå
Mycket nöjd med min insats och är jag inte gravid eller upptagen med bebismys så blir det även nästa år och då är målet att ta mig under timmen, här är årets resultat, tänk om jag orkat hålla samma tempo som jag gjorde de fem första kilometerna
Så nöjd med gårdagens prestation och det jag lyckats bygga upp under våren och sommaren, tänk att första gången jag sprang i april så höll två kilometer på att döda mig och de två tog ca 17 mil

Hemmafru-tankar

Fick brev från mitt fadderbarn, det händer några gånger per år
Där berättas det om henne och hennes familj
Denna gång stod det att mamman var hemmafru och pappan jobbade sju dagar i veckan
Först tänkte jag "jag som gnäller över mina fyra dar i veckan, tänk att aldrig ha helg"

Sen tänkte jag "om Mats jobbar sju dagar i veckan då kan jag också vara hemmafru"

Men det är klart, vi vill ju även ha han hemma ibland!

Kan själv

Jag trodde "kan själv"-åldern skulle komma när barnet var lite större men det verkar vara här nu, det ska kläs på själv, gå i trappen själv, smöra själv, hälla mjölken själv osv. Ofta får jag ett bestämt "Nej" och hela handen kommer upp när jag försöker göra nåt, allt får hon inte göra själv och då ligger hon skrikande på golvet som en liten skallbagge

Vi håller på att packa, jag och Vera ska ju i väg för jag ska springa Tjejmilen på lördag, spännande!
Och en föräldraledig vecka bara så där är inte helt fel!

Ni fina!

Tack till alla ni fina som lämnar kommentarer, till att ni delar med er, kramar till er
Till ni som känner igen er, extra kramar till er, jag är tacksam för att ni finns men samtidigt ledsen för er skull

Ägnat kvällen åt att rensa 9 liter lingon till min farmor och så har jag gjort klart Veras trygghetskort till förskolan, ett blad med bilder på släkten och saker som betyder mycket för henne, det tog ju bara ett halvår
Jag tog med en bild på Alva och Tyras grav, hur många barn som har med nåt sånt, men jag tänkte att det kan vara bra att det finns med, dels är det en del av vår familj och dels för att vi inte vet hur hon kommer prata om det när hon börjar prata och det känns bra att personalen vet och kan bemöta henne

Dags för sängen och hoppas att fröken med en förkylning som härjar får sova hela natten, för både hennes och mammans skull!

Ett ensambarn

Just nu tänker jagmycket på några saker som jag hörde som barn, inte sagda till barns öron men som tas upp ändå
Hur det var synd om ensambarn, att ensambarn var bortskämda och varför skaffar man bara ett?
Och jag funderar nu hur det måste känts för dessa föräldrar, föräldrar till dessa ensambarn, som kanske frivilligt och ofrivilligt att blivit föräldrar till "endast" ett barn, ett så värdefullt barn
Man vet ofta lite vad som ligger till grund för att barn är utan syskon, man ska inte behöva veta orsaken/orsakerna, man ska bara kunna acceptera det, utan att döma
Vissa saker kan man inte påverka!

Jag stannar upp och funderar på anledningen till varför man skaffar fler än ett barn, är det för att man "ska", att ett syskon måste finnas, gör man det för sin egen längtan eller är det nåt som bara hör till
Stannar upp och jag har ingen aning om vad som driver mig, är det för att mitt barn inte ska bli ett "stackars" ensambarn eller för att vi verkligen, verkligen tror att livet och vår familj blir fulländade av ett barn till, vad rotar sig denna längtan?
Oavsett vad framtiden för med sig, oavsett om Vera kommer bli ett ensambarn eller få ett syskon att bråka med så vet jag att hon kommer vara älskad över allt annat och med all säkerhet så finns det sina förklaringar till att hon är ett ensambarn om det nu blir så
Vissa saker kan man inte hjälpa!