I huvudstaden

En mysande Vera

Jag låg på rygg på golvet och Vera går fram till mig, sätter sig ner bredvid och kryper ihop, huvudet placeras mot mitt bröst och så ligger vi bara där, hon har lärt sig mysa och det är verkligen mysigt
Kärlek

Och när vi låg där och mös så tänkte jag "Tänk att man kan vara så här lycklig" och "Tänk att det inte alltid varit så här"

Att ha varit så ledsen och nu mår så bra det är konstigt, att förlora två barn och en dröm och ändå en dag känna att man mår bra, tittar jag tillbaks så känns det konstigt att jag mår bra, det är fascinerande att det är möjligt, att man tar sig upp, orkar fortsätta, går vidare och hittar en plats där man mår bra och fortfarande har med sig det som varit 

Att jag har det som jag har det nu värderar jag högt!
Nu hör jag ett litet skratt som smittar av sig och jag kan inte låta bli att skratta

Städning

Hör att många mammor städar hemmet när barnet sover eller när dom av någon anledning är ensamma i hemmet och har så kallad "Egentid"
Att lägga den tiden på städning är väl egentligen inte så konstigt, det är då möjligheten finns och det blir mest effektivt, jag gör det, plockar och försöker finna någon ordning som i samma sekund som Vera vaknar kommer vara borta
Det konstigt är att jag inte hör om nån pappa som lägger sin egentid på städning av hemmet, ingen!
Pappan som städar hemmet på sin egentid finns i alla fall inte i det här huset, inte heller på övrig tid inträffar det att pappan städar, pappan som bor i detta hus har nog inte ordet Städning i sitt ordförråd men jag älskar han ändå men det vore ju lättsammare om det var lika! Om jag någon gång får en son då ska det börjas i tid och mina barn ska lära sig samma lika!

Vera sover nu och jag chockar med att städa!
Och sen packa för i morgon tar flyget oss ut i världen, eller i alla fall till en plats inom landets gränser!

♥

13 april -12 ♥

Barnet i dikten
Är det du, är det du, allra käraste barn
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Då jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

Av: Harriet Löwenhjelm

 

 

Ett kärt bekymmer att sortera

Det har det senaste året tagits mycket bilder och det är en salig röra i dom, både dom som ligger i datorn och dom som är framkallade, jag får ingen ordning och jag hinner inte lägga så mycket tid som jag skulle vilja lägga på hennes album, det jag klipper och klistrar i

Så för att försöka ge lite ordning i bilderna som är framkallade så köpte jag igår ett album som man bara stoppar in bilderna i, hon kommer alltså ha två album från sitt första år, ett som är pysslat med omtanke(om det någonsin blir klart) och så kommer hon ha ett som är till för att bara bli av med bilderna och ha någorlunda koll på dom
Men jag är rädd att jag innan jag får koll på dom kommer bli galen, jag flyttar hit och dit, tror jag har dom i rätt ordningsföljd för att sen inse att det inte är så, jag försöker intala mig att det inte gör nåt, om jag skriver datum vid varje så syns det ju ändå när dom är tagna och hur gammal hon är men min ordningssamma sida stör sig fruktansvärt mycket på oredan så efter en stund måste jag flytta om så att det blir rätt - ända tills jag upptäcker nästa fel

Jag blir galen och ångrar lite att jag tagit så många bilder och inte hållit efter bättre men samtidigt blir jag varm om hjärtat eftersom alla bilder är på vårt älskade hjärta

Och precis som alla gånger tidigare så lovar jag mig själv på att det ta det eftersom, inte spara det för länge så att det blir kaos utan framkalla lite då och då men på nåt konstigt sätt så hinner det spåra ur till nästa gång

Ett kärt bekymmer tror jag det kallas!

Lek

Att höra mitt barn leka, prata för sig själv och se henne gå från leksak till leksak är så rogivande, jag kan sitta långa stunder och bara titta på henne, ibland tittar hon upp och kommer med en leksak till mig och fortsätter sen i sin egen lilla fantasivärld och hon har mycket leksaker att utforska efter sin födelsedag
Men så kommer en sida som inte är så kul att se, detta humör som stundvis riktigt skämmer mig, hur kan ett sånt galet humör bo i en liten, knubbigt bebis? Min rara, gosiga älskling som blir helt galen, kastar saker och lägger sig ner på golvet och bara skriker, det bådar inte gott
Tur att dessa stunder är korta och att det oftast är ett leende och glad lek som råder!

Det hände en sak igår, Vera klättrade upp i vår soffa, galet och farligt men helt otroligt vad hon lär sig!

Grattis till vårt lilla Troll

 

Kommer ni ihåg det här?

Det är ett år sen nu

För ett år sen var allting nytt, magiskt, ofattbart, lycklig, fantastiskt, mysigt, omtumlande, rörande, stormande, härligt och vi kunde aldrig sluta titta på henne

Vår dröm var här, år av längtan var slut och resan hade nåt sitt mål och en ny resa började, resan att vara föräldrar åt det lilla barnet som blev Vera

En fantastisk resa, en ofattbar resa

En resa som är allt jag nånsin önskat

Jag kan fortfarande inte sluta titta på henne

Vårt lilla underverk

Ett år i dag

Pussar och kramar i massor älskade lilla unge

Det finaste jag vet

Vera på dagens familj/ettårsfotografering

Nu som då så bjuder Veras födelsedag på snö

För ett år sen

För ett år sen låg liten i magen, gör en tillbakablick

Barnmorskebesöket igår gick bra..Huvudet är nu fixerat så det går ju åt rätt håll...
Har en läkartid inbokade till 1/12, på torsdag..trodde väl aldrig vi skulle nå december innan Trollet är här..
Men barnmorskan gav mig hopp, hon trodde inte tiden skulle behöva användas men jag vågar inte riktigt hoppas på det..Ställer in mig på torsdagsbesök för att inte varje dag bli knäckt..

Nu har fröken vaknat och springer omkring, leker och har inte tänkt somna om, tänkt vad som händer på ett år
Och barnmorskan hade rätt, tiden skulle inte behöva användas

Tänk att för ett år sen väntade jag på det finaste som finns, det värdefullaste jag har och det bästa jag vet

Fullt ös

Vera somnade i min famn när hon åt välling,värdefull och mysig stund
Fina vännen är här med sin dotter så det är fullt ös på dagarna, Veras vila blev i dag 5 minuter så inte konstig att hon somnade fort
Jag är imponerad att hon orkar hålla samma takt som en treåring

Oro i natten

I natten hörs ett gnäll, lite gråt, en snyftning
Tystnar nästan innan det ens hörts i natten
Nånting stör min bebis
Min bebis, min fina efterlängtade bebis, vår bebis

Jag tänker hur länge hon kommer göra såna ljud, när hon kommer sluta med det, när är sista gången jag lyssnar på det
Det är länge kvar till sista gången, det förstår jag med, än så är hon min bebis, min gnyende bebis
Till och med en ledsamt snyftning får mitt hjärta att värka av kärlek, att höra henne, så nära, fortfarande i drömmarnas land men ändå i vår värld
Så efterlängtad och värdefull
Vår bebis