Jag skrev Här att jag skulle återkomma om saker som gör mig lite upprörd..
Men det verkar aldrig bli tid till att skriva inlägg med nån tanke bakom och jag har dessutom lite svårt för att hitta orden och fånga tankar just nu men jag ska göra ett försök..
Pojke vs flicka
Jag har sen jag fått barn upptäckt att den finns en oändlig stor diskussion om kön därute..
Ett ämne som gör mig helt matt samtidigt som det startar något inom mig..
I senaste Mama-tidningen var det massa artiklar om vad kronprinsessan ska tänka på när hon blir mamma..
Blandat annat stod det att hon inte ska tänka kön, att föräldrarna propsar på sina barn att bli pojke och flicka och att ser vi bortom könet så skulle barnet få fler möjligheter..
Och det kanske ligger lite sanning bakom det, kanske får flickor lättare dockor och pojkar bilar..
Vår Vera kommer få leka med det hon vill leka, det kommer finnas både bilar, dockor, lego, pärlor, pussel, en leksaksspis och böcker..Kommer hon älska Hello Kitty(gud förbjude) så kommer hon få älska den rosa katten eller kommer hon älska spindelmannen så kommer hon få älska han..
Hon kommer få baka och pyssla med mig men hon kommer även få följa pappa i garaget..
Det står att vi ger våra barn en roll när dom föds som begränsar dom..
Men bara för att jag säger till våra Vera att hon är en flicka och att hon är vår dotter så får hon väl inte sämre möjligheter..Hon är vår flicka, hon är vår dotter..Det finns nåt som kallas biologi..
Biologin har gjort det så att vi är olika..Biologin har gett oss olika uppgifter, till exempel att jag har fått föda barn men inte Mats, det har gjort mig till mamma och Mats till pappa..Det beror inte på att jag fick "rollen" flicka när jag föddes och Mats fick "rollen" pojke, det bestämdes i min mammas mage..
Jag tycker absolut att barn ska ha samma chans, pojke som flicka..
Dom ska få precis samma möjligheter..
Är det nåt som får mig att tända så är det när jag blir borträknade för att jag är tjej..
Man kan säkert se saker så mycket djupare och mer komplicerat än vad jag gör och säkert finns det dom där ute som tycker helt annorlunda men det går inte att komma ifrån att vi är födda flicka eller pojke är därför från början är olika..
Barn ska ha samma chans men jag har inte tänk förvirra min dotter så att hon blir könslös..
Hon är vår flicka, vår dotter och kommer aldrig att bli en pojke(om hon inte en dag väljer att göra nånting åt det)
Låt barn vara olika men låt dom få samma chans och möjlighet..
Sen finns den evig diskussion om färg och kläder..Är rosa en flickfärg och blått en pojkfärg?Kan pojkar har klänning?
Jag vet inte om jag tror färger har så stor betydelse i ett barns liv, att om jag bara klär Vera i rosa som kommer hon bli en sockersöt flicka som inte vågar säga vad hon tycker..
Och hon kommer inte bli en pojke bara för att jag klär henne i blått..
I Veras kläder finns dom flesta färgerna men mest blått, rött och grönt..och några rosa och lila..
Det kommer mycket troligt bli mer rosa och garanterat många klänningar..
Men det kommer även bli mycket grönt eftersom det är en färg som får mitt hjärta att bli kär..
Om hon en dag vägrar klänningar och vill ha svart, blått och döskallar(vad dom gör på barnkläder är nåt jag inte förstår) så kommer hon få det och om hon bara vill ha rosa och prinsesstema så kommer det vara för att hon valt själv..
Om du har en son och vill klä han i klänning så varsågod, varför begränsa,men då anser jag att även pappan i familjen ska ha klänning för barn ser på oss vuxna och är det inte så att många män inte går i klänning, bortsett från skottar med sina kiltar och Di leva med sina tunikor..
Klä ditt barn i dom färger du vill(när dom är små) och sen får dom väl välja när dom blir större..
Jag kanske är fast i ett gammalt tänk, kanske lever i nåt som gått i arv från när jag var liten..
Att pojkar är pojkar och flickor är flickor..
Att jag är mamma och Mats är pappa..
I min värld kompletterar pojkar och flickor varandra..
Måste det bli mer komplicerat?
Jag ger mig inte in i nån diskussion, jag ger min syn på det hela och inser att man kan gå hur långt och djupt som helst..
Jag inser att inte alla tycker som jag och kommentarsfältet är öppet för andra tankar..
Jag håller helt med dig. jag tycker inte om det nya ordet 'hen'.
SvaraRaderaDet finns två kön, flickor och pojkar - sen får väl varje förälde bestämma själv hur de vill klä och uppfostra sitt barn. Jag kommer säga till Dilara att hon är en flicka, men flickor kan såklart också leka med bilar och allt sånt som anses pojkaktigt.
När jag var liten hatade jag dockor och älskade bilar och bollar och lego.
Tycker hela diskussionen om att vi är könslösa är knäpp. Det finns bara två kön, punkt.
Tycker inte heller om hen, det är ett hitta på-ord..
RaderaSjälvklart kan flickor leka med samma sak som pojkar och tvärtom..En låda med leksaker är väl en låda med leksaker oavsett vem som leker med den..
Knäppt är ordet:)
Fast även om DU inte anser att du påverkar ditt barn i val av kläder kommer andra människor att bemöta ditt barn olika beroende på hur han/hon ser ut, det finns det tydliga studier som visar.
SvaraRaderaSmåflickor som klätts i typiska "pojkkläder" fick "pojkleksaker" av de vuxna som skulle ta hand om dem och de pratade inte så mycket med barnen. De små pojkarna kläddes i "flickkläder" och fick leka med "flickleksaker" istället, de vuxna kommunicerade också mer med pojkarna som de trodde var flickor. Det här var en studie där de vuxna trodde att barnen skulle studeras i lekbeteende (eller liknande) medans det egentligen var de vuxnas beteende mot barnen som studerades
Sedan kan du nog inte förutsätta att det "hon vill själv" är helt självvalt. Jag tror att det är väldigt få saker vi väljer i våra liv som inte är påverkade från någon annanstans, och barn är extremt lättpåverkade. Det som gäller i skolan - det gäller för dem oavsett.
Själv anser jag mig som väldigt genusmedveten, men även jag inser att jag säkert gör saker omedvetet som för in Majken i "ett fack" som säger hur hon ska vara. Man måste vara medveten i varje ord.
Jag förstår vad du säger och försöker tänka och vara medveten..
RaderaMen det är fortfarande så att den biologiska skillnaden inte går att komma ifrån och jag tycker det är viktigt att min flicka få vara just det..
Jag håller verkligen med dig! Du sätter ord på mina tankar om hela genusdebatten.
SvaraRaderaVa bra att du förstår vad jag menar:)
RaderaJag tycker du är en väldigt klok mamma med sunda åsikter.
SvaraRaderaDet finns pojkar och flickor, det heter hon och han.
Hän vad är det för idioti.
Min äldsta och yngsta dotter har varit så feminina man kan bli sedan de var 1 år, det var skor, smycken, dockor, klänningar. Ja allt som genusvansinnet är emot. När min som var endast 6 mån och låg på en filt på golvet, hade han både docka klossar ja allt en bebis brukar ha, han hade åxå en liten plastbil.
Den valde han, allt det andra ratade han.
Hela hans barndom var bara bilar, fast han hade tillgång till annat åxå.
Sen min mellandotter tyckte inte om dockor eller klänningar, ingenting som vi kallar typiskt tjejgrejer.
Nej hon lekte med bilar, killar ja allt som är typiskt killar.
Alla mina barn är idag vuxna självständiga månniskor som inte sitter fast i några som helst kvinno-eller mansroller.
Det bästa man kan göra för sina barn är att låte dem vara sig själva och hjälpa dem utveckla sina tallanger.
Din dotter kan skatta sig lycklig att hon fått en så klok mamma. Kram
Tack fina för att du både tar dig tid att kommentera och för att du tycker jag är klok..
RaderaOch delar med dig av dina erfarenheter..
Jo...
SvaraRaderahar följt din blogg ett tag nu, o vill bara börja med att säga hur härligt det är att ni äntligen fått en liten guldklimp som stannar kvar hos er!!!
Sen... Ska man ge sej in i genusfunderingar, så tycker jag att man först o främst ska göra skillnad på kön (dvs det biologiska könet) och genus (dvs det 'sociala' könet)
Jag tycker dessutom att det är rent ut sagt obildat och respektlöst skitsnack att säga att det är så enkelt som att det finns 2 kön, män o kvinnor, då det faktiskt inte är sant, ens biologiskt! Varje dag föds barn utan en klar biologisk könstillhörighet, oavsett det ligger i utseendemässigt ovanliga yttre könsdelar, invärtes fler eller färre reproduktiva organ än de flesta andra, defekta reproduktionsorgan, eller bara kromosomer som inte ligger i linje med fortplantningsorganen, xy som kvinna eller xx som man... Om könen definieras utifrån förmågan till föräldraskap, 'jag är mamma, Mats är pappa' borde ju sterila vara könlösa, eller?
Gällande genusdebatten runt barn, o deras sociala könstillhörighet är det en helt annan sak, o föräldrars tro på ett litet barns fria vilja känns sorgligt naiv!!! (även om jag inte heller kan se fördelarna med att tvinga på barn en medvetet tillkrånglad språklig nyansering som tex genom ordet hen...
Forskning visar dock, som någon redan varit inne på, att redan i spädbarnåldern håller och tilltalar vi barn olika mycket o på olika sätt beroende på vilket kön vi TROR att barnet har.
Barn vill passa in, tillhöra, gå till mötes och lära sej tolka sin omvärld.
Min 2åring kan på Konsum peka på olika hygienprodukter o dela in dom i 'mamma o pappa'. Inte för att jag lärt honom detta, utan för att han tolkar o tar in de budskap hans omvärld sänder ut.
Faktum är, att din dotter kommer få höra till namn 40% färre gånger under sin förskoletid än mina söner, men de kommer å andra sidan höra sina namn uttalas i negativa sammanhang 75% av gångerna de hör dom.
Din dotter kommer få beröm för vad hon GÖR, mina söner för hur de ÄR.
Att tro att allt detta inte kommer påverka deras sk fria vilja är om du ursäktar mej, ren dumhet!!!
Gå in i en leksaksaffär i se hur världsfrånvänd ett barn måste vara för att undvika att snappa upp vilken avdelning de förväntas gå in på, vilka leksaker de förväntad välja, i vad de lekarna går ut på!
Att du ger valmöjligheter hemma är bra, men inte tusan räcker det för att motverka allt annat!
Det är dessutom skillnad på att tvinga på ett barn leksaker av en viss typ, eller att uppmuntra, o aktivt introducera typer av lekar som kanske kan vara väldigt lärorika o utvecklande, även om de inte är i linje med barnets spontana val. Lek är nämligen lärande, övande, o vi låter inte ett barn utan spontant intresse för siffror slippa matten i skolan, eller?
När man pratar om att inte begränsa ett barn utifrån dess kön, är det alltså allt detta vi måste ta med in i beräkningen, o det är verkligen inte lätt. För alla dessa stora, små, ibland tom undermedvetna tecken vi som föräldrar, o hela barnets omgivning sänder ut, bygger på ett etablerat mönster av fördomar att vi utifrån vad vi har mellan benen ska vara på vissa sätt, begränsar ALLA barns möjligheter i förmåga att hitta sina verkliga begåvningar i nå sin fulla potential, vilket i förlängningen begränsar hela samhället!
Jösses, har läst det fler gånger nu och tur var väl det för jag har läst det på olika sätt och kunnat ta in det olika..
RaderaDet kanske inte är bra att ge sig in i funderingar man inte behärskar men samtidigt så lär jag mig ju lite av det,tack vare att andra lämnar tankar..
Jag kan förstå att jag inte riktigt är insatt och jag kan lära mig mer men jag kan ändå tycka att man ibland gör saker så oerhört komplicerade..
Tack för din kommentar!
O vad i helsike betyder det att låta sin 'flicka vara just det'? Att använda ordet flicka för att definiera sin könstillhörighet, använda ordet dotter istället för 'mitt barn', eller det mer individualiserade 'min Vera'? Låta henne föda barn (som vi ju knappast vet än om hon ens kan)?
SvaraRaderajag är mycket medveten om att hon en dag kanske inte kan få barn..
Radera