Perfekt för mig!

Det har inte alltid varit lätt, inte alltid varit självklart men det har varit vi
Vi har varit värda att kämpa för och jag önskar att vi har många år att se fram emot
I nöd och lust utan giftermål
För tio år sen blev det vi, då gjorde jag min första bussresa till Mats och många fler skulle det bli
Tio år, en galen tanke, en magisk tanke
Tänk vad mycket som har hänt på dessa år, vad vi har varit igenom, vad vi tillsammans klarat

Vi träffades via en gemensam vän, denna vän finns fortfarande kvar i våra liv, en av mina äldsta vänner
Gillar att vännen fortfarande finns kvar, att vi inte vuxit i från varandra, inte tappat bort varandra
Hade väl aldrig kunnat ana att sommaren 2003 skulle ge mig allt det är

Minnena från när vi träffas är många men nåt jag minns är låten som spelades sönder på radion den sommaren, Här kommer alla känslorna på en och samma gång men Per Gessle, anledningen till att jag kommer ihåg det är för att jag hatade den låten och fortfarande gör och ändå är det de musikminnet jag har från vår första tid tillsammans, inte så värst romantiskt :)

Inte bara blä!

Eftersom den förlamande gravidtröttheten har lämnat min kropp och jag just nu har ett stort behov av att få ut saker ur kropp och huvud så knäckte jag i onsdags milen, efter en månads vila, skönt och träningsvärken som följde var grym
Men det tar tid att träna och ibland finns inte nog så i dag blev det "bara" 5 km, 5 km går riktigt bra så nu försöker jag pressa mig själv lite, får en bättre tid än tidigare, men jag blir så irriterad för det händer absolut ingenting med tiden, hur bra känsla jag än har när jag springer, mycket frustrerande men skam den som ger sig, förr eller senare så har jag väl filat bort dom få minuterna som jag vill ha bort så jag hamnar under halvtimmen

Rensade garderoben i veckan när jag var hemma, det är fördelen med att jag mår lite dåligt, istället för att fastna i soffan, älta och må dåligt så försöker jag få saker gjorda istället, hålla mig sysselsatt och eftersom jag gått ner i vikt så gick det oerhört lätt att rensa, en stor kartong som ska sparas medan jag funderar på vad som ska hända med den och en stor svart sopsäck med kläder som ska slängas, älskar känslan att rensa!
Det blev alltså inte så mycket kläder kvar och framförallt byxor blev det dåligt av så nya jeans var tvungen att inhandlas i helgen, två storlekar mindre kunde jag köpa, älskar den känslan med!

Det känns bra att komma igång med träningen igen, det är synd att det är andra saker som saknas istället men det gäller väl att göra det bästa av situationen och jag behöver en hälsosam kropp för att bli gravid igen, jag tror det var det som hjälpte oss att lyckas själva denna gång och det sporra till ett fortsatt hälsosamt liv..

Du är allt

Nu har Veras tröja fått matchande byxor, nu är vi redo för kylan, älskar att ha ett barn att göra sånt här till
Jag hade även hunnit köpa garn till ett litet set men vem vet, en dag kanske det blir använt..en dag..

Det sägs att varje ålder kring ett barn har sin charm, just nu är vi inne i en liten period då det krävs lite extra tid och ansträngning för att hitta dom men när hon ler sitt leende och charmar järnet så glömmer jag allt gnöll, gnäll och bråk vi haft och livet blir bara så där rosa av kärlek

Cykelhjälm och stövlar-när Vera själv får välja

Hur många kramar finns det i världen?

Varit på bio med Sofia

Skönt att göra nåt roligt men lättsamt

Inte lika bra som ettan men ändå med sina små stunder

Inte som förr men ändå lite..

Ny händelse, ny känsla, samma gamla beteende
Jag känner hur det sliter i mig, jag känner hur jag vill fly som jag en gång gjorde, inte umgås med andra gravida
Helst stoppa huvudet i sanden, låtsas som att inte min värld finns inte graviditet
Jag vill inte dit, ska inte dit, inte tillbaks, inte tillbaks till en osocial värld, för det blir en begränsad värld när man i barnskaffande ålder bestämmer sig för att om gravida inte syns så finns dom inte
Jag vill inte vara den vännen, den människan som inte kan se andras lycka utan att påminnas om sin egen olycka
Jag vill inte, men det är en kamp, för jag känner igen gamla tankar och beteendemönster

Läste att har man en gång varit i en depression så har man lättare att hamna där igen, jag ska inte tillbaks dit heller, till det mörka, tunga, jobbiga
Inte bli den mamma, måtte vi bli gravida igen, snabbt, ingen kamp för graviditet, bara bli, bara vara och bara gå bra

Fysiskt mår jag bra, själsligt sämre, dagarna går bra, kvällarna då det är dags för sömn så går det sämre, då gråter jag gärna en skvätt, tänker på magen som mest troligt inte döljer en bebis och sen somnar jag

Jag vill inte gnälla, inte vara nån som ältar, inte sörja för mycket, men det är klart, det här påverkar mig..sätter spår och det känns som jag åldras hundra år

Lillan

Hinner knappt lyfta ut lillan ur bilen förrän hon springer över parkeringen, upp på bron, sträcker sig efter ringklockan, jag lyfter upp henne, hon ringer på, jag öppnar dörren och hon springer in, av med skorna och mössan och sen är hon borta, inget hejdå, ingen kram, ingen puss, tack o lov inga tårar, bara borta

Var tog min lilla bebis vägen? Men det känns bra att veta att hon har så fina vänner på förskolan och trivs så bra..Lillan vår..

Finner ro i lillans rum, kan sitta och bara känna lugnet, veta att det finns ett barn i vårt hus, ett stort underverk i en liten förpackning, värdefulla liv, så tacksam för att hon är här

Fina vänner

"Det finns inga ord att skriva eller säga som lindrar" så säger många och sant är väl det, jag har inte heller så mycket att säga, det är som det är, inga ord får tillbaks känslan jag hade i lördags och det enda som hjälper det är att gråta

Men nåt som lindrar är alla fina vänner som jag har, ni är guld värda, er omtanke får mig att le och gråta rörda tårar
Det behövs inte mycket, bara vetskapen att ni finns där är allt ♥

och givetvis det finaste av allt

♥

Hjärtat

Så här har hela syskonresan känts, vågar jag, kommer jag orka om det inte går bra?

Nu vet jag att jag kommer orka, men orkar jag igen?

Jag förstår inte varför jag utsätter mig för det, psykiskt så far jag så illa

Men när det väl går bra, då allting lyckas, då vet jag att det är så värt det

Den enorma kärleken 

Så det är därför hjärtat bestämmer

Men det är en lång (och krokig) väg för att nå dit

Missfall

 Jag behövde aldrig ringa kvinnokliniken och be om hjälp, dagen då jag skulle ringa så plusade vi
Stor lycka och även om vi är högst medvetna om allt som kan hända så var det en seger, att bara bli gravida utan tabletter, blodprov, dagar att räkna och planera
Tankarna rusar, planerna görs, inga skyddsnät finns utan vi tror på detta liv som växer i min mage, säger saker som "om det går bra" men tror att det ska gå bra

Men det gör det inte..

I söndags började jag blöda, igår gjorde jag ultraljud, jag var inte så långt gången som jag borde och allt som sågs var en fostersäck, inget hjärta som syntes och det är inte så säkert att det funnits nåt, läkaren gav oss en ny tid om 10 dagar, ger oss ett litet hopp om att det kan vara för tidigt, men nånstans vet jag, vet att det är förlorat, drömmen har dött och Vera ska inte bli storasyster i början av 2014, det får allt vänta en stund, om det nånsin blir
I dag är jag helt säker på att vi inte kommer få se ett mirakel på ultraljudet nästa vecka, att alla tummar som hålls åt oss inte kommer att räcka, det har börjat ömma och jag blöder mer och mer
Inom mig händer saker som jag inte vill, saker i min kropp som bara sker och jag kan inget påverka, jag kan bara gå på toa med ångest, gråta i förtvivlan, känna hjälpslöshet och avvakta, låta det ske, det sorgliga, sorgliga då en dröm dör
Och känna denna enorma ovisshet för framtiden, stress, maktlösheten och önska allt jag kan att vi bara kan bli gravida igen

Så bloggen som jag inte längre trodde jag behövde får nog hänga kvar en stund till
Som om det inte räckte med det vi hade i bagaget

Det positiva i allt det ledsamma är att jag hamnade hos en fin läkare som är den första som faktiskt läst journalen och visste vår historia innan jag kom

Stora tjejen

Vår lilltjej har vuxit så mycket i sommar, många säger att barn ibland hoppar över storlekar, att barn växer så fort och knappt nöter på kläderna men vår tjej hon har tagit det sakta men säkert
Men så hände nåt och storlek 80 har knappt använts och nu till förskolestart så inser jag att inget passar hennes ben, precis beställt fler byxor och leggings och inser att vi nu tar steg och lämnar babyavdelningen-20 månader gammal och storlek 86
Och dags att sortera i kläderna, lägga undan och spara...

Är hemma i dag, huvudvärk som inte släpper och jag sover bort dagen