Med Vera så lånade vi ett babyskydd av vänner, vännerna ska nu ha i mars och alltså behövde vi ett eget denna gång, vilket bara är roligt
Så via gemensamma vänner så hittade vi en tjej som sålde deras och i dag hämtade vi det, så nu har vi handlat det vi absolut behöver, det enda vi riktigt saknat
Först ville Vera sitta och tog nog för givet att det var hennes och jag förklarade att det är bebisen som ska ha det när den kommer men visst fick hon prova om hon ville men då titta hon på mig och sa "nä bääs"
Det är så roligt och fantastiskt att få dela denna graviditet med Vera
onsdag 29 januari 2014
Jämngamla kusiner
I juni blir Vera både storasyster och kusin (om allt bara får gå bra)
Det är så häftigt
BF, alltså beräknad födsel mellan litet syskon och liten kusin är 6 dagar, vår lilla är först ut men som alla vet så kan ju vad som helst hända
Min lillebror ska bli pappa och jag ska alltså bli faster samtidigt som jag för tredje gången blir mamma
En mycket rolig överraskning och sammanträffande
Och jag önskar verkligen att det får gå bra för båda små hjärtana som just nu kämpar på och växer
Det är dags nu, det bara är så, det är dags för medvind
Det här med att "skaffa barn" har varit alldeles för onödigt, smärtsamt svårt för oss båda och frågan är om det tredje syskonet i vår skara ens ger sig in i denna värld med tanke på det som finns i bagaget
2014 är ett år med mycket hopp och som känns riktigt ljust
Det är så häftigt
BF, alltså beräknad födsel mellan litet syskon och liten kusin är 6 dagar, vår lilla är först ut men som alla vet så kan ju vad som helst hända
Min lillebror ska bli pappa och jag ska alltså bli faster samtidigt som jag för tredje gången blir mamma
En mycket rolig överraskning och sammanträffande
Och jag önskar verkligen att det får gå bra för båda små hjärtana som just nu kämpar på och växer
Det är dags nu, det bara är så, det är dags för medvind
Det här med att "skaffa barn" har varit alldeles för onödigt, smärtsamt svårt för oss båda och frågan är om det tredje syskonet i vår skara ens ger sig in i denna värld med tanke på det som finns i bagaget
2014 är ett år med mycket hopp och som känns riktigt ljust
tisdag 28 januari 2014
Dags för ändring
För att vi ska bli jämlika i detta samhälle och framförallt i föräldraskapet så krävs det ändring bland manliga yrken
Det krävs att papporna känner att de har möjlighet att vara hemma, att de inte är borta en dag och måste ta igen arbetet, att det i små företag inte blir så ekonomiskt kännbart när maskiner blir stående
Jag förstår att det även finns kvinnor som har det såhär, som måste vobba, fixa med jobbet trots att det vabbas och som har jobbet som växer på hög tills det att de kommer tillbaks
Men i min närhet så är det mest männen som är oersättliga, som inte känner att de har möjlighet att vara hemma och vabba sina barn
Om vi föräldrar får tillfällig föräldrapenning så skulle det kanske införas vab-bidrag till arbetsgivaren
För mig gör det inget, jag vabbar gärna, det är inget offer, vårdar gärna vår lilla, vilket säkert Mats också gör om han inte kände sig oersättlig på sitt jobb, vi behöver aldrig diskutera, bråka om vem som ska vara hemma, jag har oftast, vågar nästa skriva alltid möjlighet att vara hemma
Men visst, det är kännbart när man börjar känna sig som vikarie/gästarbetare på sin egen arbetsplats, jag är knappt där nu för tiden
Som gravid är det skönt, lugna dagar hemma när hon har feber, är det magsjuka är jag inte lika cool men ändå, det är skönt, inte stå och gå i tio timmar, få mysa med vår lilla medan hon fortfarande är det
Men ändå, skärpning till arbetsplatser som inte låter sin anställda vabba utan att känna att arbetet växer medan de är borta
Det krävs att papporna känner att de har möjlighet att vara hemma, att de inte är borta en dag och måste ta igen arbetet, att det i små företag inte blir så ekonomiskt kännbart när maskiner blir stående
Jag förstår att det även finns kvinnor som har det såhär, som måste vobba, fixa med jobbet trots att det vabbas och som har jobbet som växer på hög tills det att de kommer tillbaks
Men i min närhet så är det mest männen som är oersättliga, som inte känner att de har möjlighet att vara hemma och vabba sina barn
Om vi föräldrar får tillfällig föräldrapenning så skulle det kanske införas vab-bidrag till arbetsgivaren
För mig gör det inget, jag vabbar gärna, det är inget offer, vårdar gärna vår lilla, vilket säkert Mats också gör om han inte kände sig oersättlig på sitt jobb, vi behöver aldrig diskutera, bråka om vem som ska vara hemma, jag har oftast, vågar nästa skriva alltid möjlighet att vara hemma
Men visst, det är kännbart när man börjar känna sig som vikarie/gästarbetare på sin egen arbetsplats, jag är knappt där nu för tiden
Som gravid är det skönt, lugna dagar hemma när hon har feber, är det magsjuka är jag inte lika cool men ändå, det är skönt, inte stå och gå i tio timmar, få mysa med vår lilla medan hon fortfarande är det
Men ändå, skärpning till arbetsplatser som inte låter sin anställda vabba utan att känna att arbetet växer medan de är borta
måndag 27 januari 2014
All kärlek till er
Det lilla fröet började gro innan vi hann till november och Pergotime
Det har varit en bidragande orsak till att det varit så svårt att förstå och ta in
Två plus med hjälp av Pergotime sen bara sådärtvå plus, direkt efter varandra
Tvära kast, två olika världar, år av ofrivilligt barnlös till fertil
Så magiskt och så ofattbart
Jag blir så varm i hjärtat av era fina kommentarer, att människor jag aldrig träffat mer än det skrivna ordet blir så glad för vår skull
Ni är så fina!
Vabbar i morgon, det är mycket sånt nu, feber i lillan, i kväll låg vi hela kvällen i soffan, hon vilade huvudet mot min axel, ville vara nära, nära och bebisen i magen sparkade
Underbart!
Det har varit en bidragande orsak till att det varit så svårt att förstå och ta in
Två plus med hjälp av Pergotime sen bara sådärtvå plus, direkt efter varandra
Tvära kast, två olika världar, år av ofrivilligt barnlös till fertil
Så magiskt och så ofattbart
Jag blir så varm i hjärtat av era fina kommentarer, att människor jag aldrig träffat mer än det skrivna ordet blir så glad för vår skull
Ni är så fina!
Vabbar i morgon, det är mycket sånt nu, feber i lillan, i kväll låg vi hela kvällen i soffan, hon vilade huvudet mot min axel, ville vara nära, nära och bebisen i magen sparkade
Underbart!
torsdag 23 januari 2014
Nummer fyra
Denna ljuva, fantastiska, skräckfyllda, lyckliga, orosfyllda händelse
En händelse som helst ville bubbla rakt ut, lyfta och ta oss alla med och som samtidigt skulle stoppas undan, långt, långt bort tills faran kändes som den var över, tills dess att det kändes hanterbart
Den 11 oktober plusade vi igen, fjärde gången ett plus
I vecka 8 gjorde jag ett tidigt ultraljud och denna gång var det inte en tom fostersäck, det kämpade ett hjärta i min livmoder
Pluset var riktigt, pluset kom med en framtid, skulle vi få behålla den?
Länge höll vi tyst om det, i början av december passerar vi vecka 13 och på julafton avslöjades nyheten för familj och släkt
20 januari gör vi det riktigt ultraljudet, i det nersläckta tysta rummet håller jag handen med Mats och gråter lyckliga tårar, det lever fortfarande, inga obehagliga överraskningar
För trots att jag sett att nånting finns, trots att jag känt sprakar från nåt som rör sig i min mage, nån som gör sig påmind så har jag hela tiden sett fram emot ultraljudet med skräckblandad förtjusning, tänk om något har hänt, om hjärtat inte slår, om världen rasar ännu en gång
Men det finns en bebis i min mage, i mitten av juni beräknas Vera få bli storasyster och vi får ha två barn på jorden och två i himlen
Nu vågar jag tro, tro på att vi är på väg åt rätt håll, nu kan jag ta hen till mig, jag har fortfarande tankar av reservation, vågar inte riktigt ta för givet att jag har anledning att gå på graviditetsledigt i april, vågar inte riktigt ta ut lyckan för att jag har anledning att vara ledig hela sommaren och mer där till
Men ändå, jag vågar nu planera, jag vågar köpa babyskydd, jag vågar sy och pyssla till liten, för varje dag så tar jag åt mig graviditeten mer och mer och för varje dag så känns det som jag mer och mer lämnar oron och tar till mig glädjen över det magiska som faktiskt sker i min kropp
Och jag är glad för det, för det här är vår final, jag vill kunna glädjas och tro på den graviditet som är den sista jag vill gå igenom, det gemensamma beslutet av vår familj är fulländad med två små
Jag vill kunna njuta av den första graviditeten som inte gav mig 20 veckor utav kräkningar, njuta av att jag denna gång fått behålla min mat, slagits mot en enorm trötthet men det har varit en bagatell om man jämför med tidigare graviditeter
Det är en fantastisk resa, denna gåva!
Och må hända att det är tusen gånger tyngre att med förlamande trötthet och humörsvängningar vara gravid när man redan har ett barn men att denna gång få vänta ett syskon till ett barn som faktiskt lever och pratar om "bää" i magen, som gärna vill titta på ultraljudsbilden och säger "god natt" åt bebisen i magen,det är ljuvligt!
Det har varit roligt att se vilka ni är som fortfarande hänger kvar här, tack så mycket för gratulationerna!
En händelse som helst ville bubbla rakt ut, lyfta och ta oss alla med och som samtidigt skulle stoppas undan, långt, långt bort tills faran kändes som den var över, tills dess att det kändes hanterbart
Den 11 oktober plusade vi igen, fjärde gången ett plus
I vecka 8 gjorde jag ett tidigt ultraljud och denna gång var det inte en tom fostersäck, det kämpade ett hjärta i min livmoder
Pluset var riktigt, pluset kom med en framtid, skulle vi få behålla den?
Länge höll vi tyst om det, i början av december passerar vi vecka 13 och på julafton avslöjades nyheten för familj och släkt
20 januari gör vi det riktigt ultraljudet, i det nersläckta tysta rummet håller jag handen med Mats och gråter lyckliga tårar, det lever fortfarande, inga obehagliga överraskningar
För trots att jag sett att nånting finns, trots att jag känt sprakar från nåt som rör sig i min mage, nån som gör sig påmind så har jag hela tiden sett fram emot ultraljudet med skräckblandad förtjusning, tänk om något har hänt, om hjärtat inte slår, om världen rasar ännu en gång
Men det finns en bebis i min mage, i mitten av juni beräknas Vera få bli storasyster och vi får ha två barn på jorden och två i himlen
Nu vågar jag tro, tro på att vi är på väg åt rätt håll, nu kan jag ta hen till mig, jag har fortfarande tankar av reservation, vågar inte riktigt ta för givet att jag har anledning att gå på graviditetsledigt i april, vågar inte riktigt ta ut lyckan för att jag har anledning att vara ledig hela sommaren och mer där till
Men ändå, jag vågar nu planera, jag vågar köpa babyskydd, jag vågar sy och pyssla till liten, för varje dag så tar jag åt mig graviditeten mer och mer och för varje dag så känns det som jag mer och mer lämnar oron och tar till mig glädjen över det magiska som faktiskt sker i min kropp
Och jag är glad för det, för det här är vår final, jag vill kunna glädjas och tro på den graviditet som är den sista jag vill gå igenom, det gemensamma beslutet av vår familj är fulländad med två små
Jag vill kunna njuta av den första graviditeten som inte gav mig 20 veckor utav kräkningar, njuta av att jag denna gång fått behålla min mat, slagits mot en enorm trötthet men det har varit en bagatell om man jämför med tidigare graviditeter
Det är en fantastisk resa, denna gåva!
Och må hända att det är tusen gånger tyngre att med förlamande trötthet och humörsvängningar vara gravid när man redan har ett barn men att denna gång få vänta ett syskon till ett barn som faktiskt lever och pratar om "bää" i magen, som gärna vill titta på ultraljudsbilden och säger "god natt" åt bebisen i magen,det är ljuvligt!
Det har varit roligt att se vilka ni är som fortfarande hänger kvar här, tack så mycket för gratulationerna!
måndag 20 januari 2014
fredag 17 januari 2014
Pärlor
Känslan man får när man för en sekund lämnar rummet och hör hur nån vänder hinken med ca 600 pärlor upp och ner över golvet
Det känns som vi inte riktigt jobbar för samma sak denna städdag!
Det känns som vi inte riktigt jobbar för samma sak denna städdag!
torsdag 16 januari 2014
Kärlek
Jag ska åka och storhandla, övervägde att åka och simma först sen somnade sjuka Vera i min famn och nu sitter ligger vi här, hon ser så liten ut och jag har ingen brådska i väg
Simma kan jag göra en annan dag, nu vill jag bara lyssna på hennes tunga, lugna andetag
Älskade skatt
Så stor men samtidigt så liten
onsdag 15 januari 2014
Skolstart
Första lektionen avklarad i mina kurser, samhällskunskap och religion
Känns läskigt, svårt och kräver disciplin eftersom det är på distans
Sitter med min första läxa på tio år, känns konstigt
Försöker att inte tänka " det här kan jag inte" eller "det här tycker jag är svårt" för visst är det så om man säger saker nog många gånger så blir det sant
Tycker det är svårt att argumentera, motivera, jämföra och diskutera
Jag gillar när saker är en sak, när svaret är ja eller nej, rätt eller fel, inte att jag ska veta vad jag tycker, hur jag tänker och varför jag gör det
Men det känns riktigt roligt att få använda huvudet och jag måste komma ihåg att våga fråga läraren om jag inte förstår, när jag inte vet vad som förväntas av mig, våga fråga utan att känna sig dum
Läxan i dag är i hinduismen och jag inser att det faktiskt fångar mitt intresse, mitt fadderbarn(eller mitt ena, dom har ju blivit två) bor i Indien och att tänka på att jag läser om hennes religion gör det lite roligare
Känns läskigt, svårt och kräver disciplin eftersom det är på distans
Sitter med min första läxa på tio år, känns konstigt
Försöker att inte tänka " det här kan jag inte" eller "det här tycker jag är svårt" för visst är det så om man säger saker nog många gånger så blir det sant
Tycker det är svårt att argumentera, motivera, jämföra och diskutera
Jag gillar när saker är en sak, när svaret är ja eller nej, rätt eller fel, inte att jag ska veta vad jag tycker, hur jag tänker och varför jag gör det
Men det känns riktigt roligt att få använda huvudet och jag måste komma ihåg att våga fråga läraren om jag inte förstår, när jag inte vet vad som förväntas av mig, våga fråga utan att känna sig dum
Läxan i dag är i hinduismen och jag inser att det faktiskt fångar mitt intresse, mitt fadderbarn(eller mitt ena, dom har ju blivit två) bor i Indien och att tänka på att jag läser om hennes religion gör det lite roligare
söndag 12 januari 2014
Prioriteringar
Jag undrar ofta hur andra hinner allt, hur mycket tid folk verkar ha medan min inte räcker nånstans
Men det är egentligen inte sant, min tid räcker till en massa, den räcker till virkning, sömnad, pyssel med Vera, bak med Vera, leka och läsa med Vera, den räcker till att plocka alla tusen och åter tusen saker som plockas för att huset ska ha en tom fläck
Vad gör det då att skräp inte tagit sig till återvinningen, att ingen tvättmaskin har körts, att diskhon är full av disk, tiden i helgen lades inte på det
Jag tänker ofta att jag får ingenting gjort, det är inte sant, jag bara tycker jag borde göra mer, att det aldrig räcker till
Därför ser jag aldrig det jag gör utan det som är ogjort
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)